Såddlingar och fiskar

Vet ni, ibland förvånar jag mig själv. Jag sådde ett antal frön förra veckan - och nu får jag panik över att de börjar komma upp! Det borde jag ha insett, tycker jag själv, samtidigt som jag frenetiskt försöker få plats att sätta upp en provisorisk 'såddlings'plats någonstans. Mina små plantor står just nu i ett österfönster och visar redan tecken på att vara strakväxta. De måste ju ha ljus! Jag skulle vilja sätta dem på fönsterbrädan i mitt arbetsrum, om det inte vore så att hela rummet är fullt med skräp och området just framför fönstret blockeras av en hög med lastpallar.

Såddlingar är inte det enda som ska in i mitt arbetrum när allt annat har burits ut. Där kommer också mina första akvaponisystem att stå. Igår skrev jag ut en mycket bra manual över hur man gör "tunnoponi" (barrel-ponics, det är det systemet ni ser i filmen här ovan), ett enkelt akvaponisystem i plasttunnor som Travis W Hughey tagit fram. Tillsammans med maken (kemiingenjör och gammal akvarieentusiast - ibland har jag det bättre förspänt än jag förtjänar) modifierade jag sedan systemet ytterligare för att göra två små prövosystem för inomhusbruk.

Är man intresserad av akvaponi rekommenderar jag att man börjar med "Barrel-ponics" eftersom den manualen både är bra och gratis att ladda ner. (Travis W Hughey ger bort den eftersom han är kristen, men låt inte det skrämma er - han är i första hand intresserad av att ni blir bra på akvaponi.) Om ni har råd, så donera gärna en slant till författaren via hans paypalkonto dock. Blir man biten kan man sedan titta närmare på Aquaponics.com där det både finns informativa artiklar och en bokhandel som får mig att dregla...

Nå, mina första system kommer inte att vara så exotiska. Maken och jag bestämde oss för att guldfiskar vore idealt i starten. Idag tog vi oss ut till Djurhobby och tittade på priser. En liten slöjstjärt kostar 35:-, neontetrorna 5:- styck (hm, det kanske blir såna istället). Ett 65liters akvarium gick på knappa sexhundra spänn. Intressant nog går en transparant plastback av samma storlek på IKEA för 79:- och ett insidertips från Akvarieföreningen här i stan säger att de gärna används som yngelbackar. Jag har svåra beslut framför mig.

Chris Elliott and Gerard Mulligan's Tips For Green Living

Om man är litet kväckelmagad ska man inte titta på den här filmen, för detta är humor på kompostnivå. Efter att ha träffat en del hårdhudade ekovänner och trädgårdsentusiaster får jag ändå en sorts hemkänsla av den, för ibland är det precis så här... :)

Sustainable Dave Explains Vermicomposting

Dags för lördagens film, en ny variant av 'hur du hanterar en maskkompost'. Maskar gör en litet nervös innan man har kommit igång med komposterandet, och jag gillade Sustainable Daves lugna inställning till det hela, så här får ni en liten repetition. Det stämmer det han säger - det är tämligen okomplicerat.

Länkarna som skymtar i slutet på videon är www.365daysoftrash.com och www.chasingsustainability.blogspot.com. Båda är bloggar om hållbart leverne och verkar sympatiska.

Och så en portion Liv

Jag blir sen med såddreportaget, jag tillbringade natten mellan onsdag och torsdag på akuten.

Jodå, jag mår bra, men är litet manglad av erfarenheten. (Hur kan man visa MTV i väntrummet - utan ljud?)

Parkettodlaren kommer tillbaka!

Ni kanske undrar vad jag har gjort? Tänkt, mestadels, jag behövde tänka. Tyvärr åts ena veckan upp av norovirus, så de presenter jag tänkte ha med mig till er måste skjutas upp ett tag. Just nu sitter jag och bloggar på mitt favoritkafé och försöker låta bli att tänka på vilken kliché jag är. Konstgjorda växter har de, så jag besparar er en bild. 'Även en skabbig levande blomma är vackrare än en prunkande plastväxt' för att travestera de gamla indoeuropeerna*.

Jag har ett antal planer för bloggen. Närmast på tur står att göra nysådd inför Julen. Jag drömmer om att servera färska tomater och bladgrönt på julbordet. Nästa post blir ett bildreportage över en nysådd med allt vad det innebär, så att ni kan får en djup inblick i dess (ganska grunda) mysterier. Jag hoppas kunna göra fler poster i den stilen. En annan plan är att prova fler grödor och odlingsmetoder för att få högre avkastning. Om jag någonsin kommer att bygga de planerade såddbänkarna vet jag dock inte, vissa saker kanske man måste lämna till förgängelsen.

Med detta sagt önskar jag en Glad Diwali! till alla som firar den.



*Det ursprungliga ordspråket lyder "Även en mager häst är vackrare än en välfödd åsna".

Tillfälligt avbrott

Jag har fått en kommentar om att det är litet information om hur man odlar grönsaker inomhus på bloggen. Det är delvis på grund av att det är svårt att passa in i bloggformatet, men ärligt talat är jag inte nöjd själv. Därför stänger jag Parkettodlaren i två veckor för teknisk och faktuell uppdatering. Vi ses igen den 28/10-08!

Inget får förfaras

Solrosor och fänkål. De gör sig förmodligen lika bra i en sallad som i en bukett, och bilden visar också vad mina maskar kommer att få bo i framtiden. Jag var nere på kolonilotten och skördade häromdagen. Det går fortfarande att hitta användbara grönsaker i havet av ogräs. (Folk börjar ta sig friheter med lotten eftersom den ser övergiven ut - inte bra. Jag hoppas jag får ha kvar min mangold i alla fall.)

Fänkålen har klarat sig bra trots en del frostnätter. Min teori är att ogräset fungerar som en värmande tröja och jag har nu knölar som är handbollstora. Jag hoppas att de ska fungera i en gryta, så jag tog hem några och klippte spröten av dem för att de skulle få plats i kylskåpet. Sen insåg jag att allt det där dilliga längst ut säkert gick att torka till bäddmaterial - och så ägnade jag ytterligare en halvtimme åt att rensa spröt. Den gamla solrosbuketten hade användbara blad kvar som fick följa samma väg - dvs. upp till linnedukarna på arbetsrummet för torkning och sedan ner i maskkomposten. Ibland undrar jag om jag inte är väl sparsam.

Världsbanken och Durga Puja

Det har varit en helg i trötthetens tecken och därför får ni både Lördags- och Söndagsfilmen idag. Den första är från Världsbanken, vars kanal jag prenumererar på på YouTube. Sedan mina dagar i politiken och min aktivitet i diverse NGOs (ideella organisationer) har mitt intryck av den institutionen inte varit gott, så jag trodde länge att min prenumeration var till en alternativ organisation med ett liknande namn. Det säger både något om hur ringrostig jag är, och hur lågt jag skattade WB. Men jag kanske får tänka om litet.

Hoppas det.

Den här filmen handlar om årets Global Development Marketplace competition som hade hållbart jordbruk som tema - en fascinerande massa olika projekt där en del också kan komma parkettodlingen till nytta.

Den andra är en animerad film om Durga Puja. Durga är en indisk gudinna och hennes festival (puja) avslutades i Torsdags. Jag skulle kunna skriva ganska mycket om Durga, indisk religion och festivaler, men jag föreslår att ni njuter av filmen istället. Vissa saker måste man förstå med hjärtat.

Just det

more animals

Återkommer nästa vecka, med nya fräscha texter och grönsaker. Njut av lördags- och söndagsfilmerna i helgen!

Snart dags...

...att sätta några av mina egenodlade potatisar på groddning. Det här ska bli spännande!

Det trodde ni inte...

För några dagar sedan skickade jag Tree of Happiness Award vidare till (bla.) Hunky Gardener med "Guy Meets Garden". Han blev så glad att han skickade utmärkelsen vidare till alla sina läsare, och passade dessutom på att tagga oss allihop. Taggen innebär att jag ska berätta sju knasiga fakta om mig själv, så håll till godo:

1. Jag trumpetar när jag snyter mig. Det är så illa att min mormor en gång frågade om det ringde på dörren när jag snöt mig utanför hennes rum.

2. Ett av mina extraknäck var att jobba som tomte på en datorfirmas julfest.

3. På denna julfest brann granen upp på grund av ett felplacerat fyrverkeri, och i förlängningen gjorde det att jag bjöd Tore Skogman på glass.

4. Jag är en manickoman av stora mått. Enda orsaken till att jag inte har en ficksvets i handväskan är att jag inte har kommit på en enda ursäkt för att ha den där.

5. När jag var liten sprang jag och gömde mig så fort det blev romantik på tv. Slagsmål och blodiga krigsscener hade jag inga problem med, men de fick jag inte se för mamma. Jag hade ibland svårt att få sammanhang i de program jag tittade på.

6. Det finns ingen tv i vårt hem eftersom vi har så många andra fritidssysselsättningar. Vi gjorde oss av med den sista apparaten när vi upptäckte att det låg ett tjockt lager damm på avstängningsknappen. (Jupp - detta var så länge sedan att tv:n var försedd med en sån.)

7. Jag tog mig in på handskriftsavdelningen på British Library och fick bläddra i codexar (dvs. riktiga medeltida böcker av pergament) utan att förstå ett dugg av vad personalen sa till mig. Vi talade alla engelska flytande.

(Hm, ska jag vara ärlig om det sista faktat så förstod jag 'the head curator' och det var nog tur. Hur som helst är porträttfotot på mitt temporära bibliotekskort en studie i lingvistisk panik.)

Dåså mina vänner! Taggen är er! Berätta gärna i en kommentar här att ni fortsatt på den, för jag är nyfiken :)

Mot alla odds

Idag var jag ute för att samla vallört och brännässla till maskkomposten, vilket tog mig förbi kolonilottsområdet. Jag har tappat räkningen på hur länge sedan det var jag var nere på lotten, så jag hade inga höga förväntningar när jag spanade mot "mitt" område. Visst stod det höga ruggar med ogräs där, men till min stora förvåning frodades solrosorna och när jag tittade litet närmre såg jag ett rejält stånd mangold resa sig ur jorden. Allt är inte förlorat.

Solsången

En värld där alla dess fenomen räknas som bröder och systrar till människan. Nej, det är inte en hippie som har skrivit, helt enkelt eftersom författaren levde innan ordet var uppfunnet. Det är Fransiscus av Assissi, och hans syn på omvärlden gör att han alltmer blir en förebild för kristna som engagerar sig för miljön. Han levde för åttahundra år sedan innan de flesta stora kyrkosplittringarna, vilket gör att de flesta samfunden kan ta till sig hans tankar. Om du är kristen så läs och lär.

Om du inte är kristen hoppas jag att du står ut med en utflykt till en annan religion. [Och om du skräms av orden "Woe to those who die in mortal sin" (Ve de som dör i dödssynd) kanske jag ska nämna att när man börjar skrapa på begreppet dödssynd visar det sig att det i det närmaste är omöjligt att dö i den; har man väl dödssyndat är det allvarligt, men det är svårt att gå så långt och det finns många utvägar och andra chanser innan dess.]

Solsången spelades också på vårt bröllop, om än i skepnad av psalm 23 "Tack gode Gud för allt som finns". Den sjungs till en annan melodi, och om ni ser igenom hela mr Bean sketchen så är det den som sjungs i slutet.

Ett annat sätt att skaffa sig tid

Igår sade jag upp mig från ett jobb. Just det, ett jobb. Den senaste tiden har jag haft två jobb och ett företag att sköta vid sidan av familjen. Det är nog inte bara jag som tycker att det blir mycket, och ni har kanske märkt att uppdateringen av Parkettodlaren har varit slumpmässig under tiden. Men det var ett bra jobb; det gav mig lön (om än liten), en massa anteckningspapper och alla de buntband som jag just nu förvandlar till korgar och delar i maskkompostsystemet, så jag har inget att klaga på.

Nu ser jag fram emot att få mer tid över för mina odlingar. Lycka!

Maskarna levererar

Det har länge varit torrt i bottentråget på min hemgjorda maskkompost. Enligt de som kan ska överskottsvätska rinna ner där och kunna användas som "kompostte", dvs. flytande gödning att blanda i när jag vattnar. Men min maskkompost verkade ha fått den ideala vätskebalansen redan från början, så jag slutade se efter om det hänt något...

...ända tills i förrgår då maken välte ut några deciliter svart "maskkiss" när han skulle möblera om i trappskrubben. Han blev litet trött, både för pölens skull och för att han förslösat värdefull gödning. Vi beslöt oss dock för att inte gråta över spillda droppar, och redan idag hade tillräckligt med vätska runnit av för en vardagsgödsling.

Så mitt i frustrationen över att allt går långsammare än jag vill växer också stoltheten över att jag kommer närmare och närmare målet.

Litet trött bara...

Idag kom jag på mig själv med att fundera över varför jag inte samlar frimärken? De tar liten plats, förvaringen är standardiserad och man får inga idéer till en massa konstiga gör-det-själv projekt. Och när jag ändå var igång funderade jag på varför jag nödvändigtvis måste göra "frugal living" till en andra hobby, istället för att köpa mig ur besväret.

Vad jag gjorde? Jo, jag påbörjade tillverkningen av två skiljeväggar till mina maskkomposter. Det tog längre tid än jag räknat med och tillverkningsmaterialet kryllade sig som bara miljarder buntband kan krylla sig. Jag hoppas bli klar i morgon, eller i övermorgon, eller kanske till och med på fredag...

(Snälla tomten, jag vill ha en Can O' Worms och ett starter Bokashiset i julklapp!)

Living With the Land Greenhouses

Tro det eller ej, men det är Disney som ligger bakom de här växthusen. Filmen är inspelad på Epcot Center i Florida, och den dag jag har råd att ta med hela familjen kommer vi definitivt att besöka stället. Det finns guidade "behind the scenes" turer för finsmakare där man får mer direktkontakt med odlingarna, men finge jag chansen misstänker jag att jag skulle ge mig på båda. Vem kan väl motstå sightseeing med en speaker som ger omisskänliga "2001: A Space Odyssey"-vibbar?

My Indoor Vegetable Garden

Jag kan bara erkänna mig besegrad och tillägga att när jag blir stor vill jag ha en sån inomhusträdgård.

Tommys troll slår till

Det var ju meningen att jag skulle fortsätta min nystart idag, men det blev inte så för att... för att... ett litet troll (vi brukar kalla det Tommys troll) kom och slog mig i huvudet när jag bara skulle ta och läsa igenom den senaste katalogen över svindyra företagskurser (någon tror att mitt eget dito har pengar). Jag skulle inte ha lutat mig ner i futongen - Tommys troll är känt för att gömma sig bakom soffryggar.

Vare hursom; jag sov hela förmiddagen och vaknade lagom till föräldrafikat på sonens dagis. Arbetet fortsätter i morgon, ni får en bonusbild på mina tomater så länge.

Nystart!

Min plan med nystarten har hela tiden varit att ta ett fönster i taget, ta bort krukor, tvätta och putsa själva fönstret och sedan fixa den nya växtligheten. Att avsluta en enhet åt gången ger en begriplig arbetsgång och snabbt synliga resultat (som jag skulle sagt som projektledare).

I morse kände jag inte alls för att göra så - jag plockade alla krukor med döda växter i hela huset och tömde dem på löpande band istället. Bladen lades till maskarna (bäddmaterial), jorden lades i plastback, förvedade kvistar slängdes. Den tvärdöda bladamaranten släppte ifrån sig massor med frön som jag samlade ihop och la i ett kuvert - jag kommer aldrig behöva köpa sådana frön mer (däremot måste jag snart kuva min samlarinstinkt, högen med hemgjorda frökuvert blir större för varje vecka). Jag diskade krukorna och medan de steriliserades i ugn städade jag undan allt skräp som blivit medan jag jobbat. Allt gick som på räls och jag hann till och med vila litet innan jag skulle iväg och hämta på dagis. Jag var nöjd...

...ända tills jag fick se den där sista krukan, som också borde ha fått vara med, och som nu stod mitt på Bordet otömd och odiskad.
"Den stod mitt i synen så jag såg den inte" som min farfar brukade säga...

Tree of Happiness award

Indoor Gardener förärades "Tree of Happiness award" av Adekun i fredags. Tack, jag är mycket smickrad! Detta betyder att det är min tur att lista sex saker som gör mig glad (och att memet spiller över här på Parkettodlaren).

Så vad gör mig glad?

• Böcker (bland dem stora, färggranna böcker om trädgårdar och trädgårdsodling)
  
• Bibliotek
  
• Att komma hem och mötas av min son som överlyckligt kommer rusande emot mig och skriker "Mammaaaaaaaaaaaaaaa!"
  
• Se att mina odlingar är friska och välvattnade
  
• Choklad
  
• Frökataloger
  

Nu skickar jag utmärkelsen vidare till sex nya mottagare. (Heh, det här påminner mig om bokmärkesbytande eller filmisar. Finns det något motsvarande svenskt meme? Jag skulle gärna lyfta fram sex svenska bloggar också.)

• In the Garden Online
  
• Chez Ceridwen
  
• Green LA Girl
  
• Mr Brown thumb
  
• Bad Human! Don't take chemicals from strangers!
  
• Guy Meets Garden
  

Cypress Garden Pirates

Man kan hitta nästan allt på YouTube, det är sant, men när jag försökte hitta en faktisk piratträdgård var det här det närmsta jag kom (de håller till i Cypress Garden). Mycket nöje!

Odla som en pirat!

Idag är det Talk Like a Pirate Day, en bra ursäkt för att hala fram papegojan ur garderoben, säga Aaaarrrrrrr! till sin käresta och odla som en pirat.

Vänta här nu? Odla som en pirat?

Jupp, det går alldeles utmärkt att odla ombord på en båt, så länge man är medveten om att man måste utnyttja utrymmet ännu mer effektivt än i en lägenhet. Ombord på polarskeppet Tara har man till och med en liten hydroponisk trädgård. Om jag har några landkrabbor ombord ska jag genast säga att Tara är en skonert byggd för att ligga infrusen i den arktiska packisen i två år och är dimensionerad för detta. Nautiskt sett har trädgården på bilden oceaner av plats.

Men även segelbåtar för vanligt folk har plats för odling. Bland de människor som bosätter sig på båtar finns det flera som odlar för husbehov. Om man väljer ett mindre skepp för sitt äventyr, typ någon form av ketch, finns det utrymme för att odla en del örter och några större plantor som tomat. Anne Mankovich ombord på SS Roux gjorde det, och i sin artikel nämner hon den nautiske odlarens övriga två viktiga regler; var religiös när det gäller vattningen, för plantor torkar ut mycket snabbare ombord, och håll dem undan från den salta vinden.

Vilka växter skulle jag då rekommendera för en aspirerande piratodlare? Är man säker på att man kan ordna rent färskvatten och någorlunda saltfri luft är Tiny Tim tomater ingen dum idé (tomater är annars känsliga för föroreningar och surnar snabbt till om något är fel). Mangold härstammar från strandbeta och borde ha viss saltresistens, dessutom ger den hög skörd på få plantor. Läser man Anne Mankovichs artikel ser man att de örter hon lyckades bäst med var rosmarin, gräslök, timjan persilja och basilika - ingen dum kryddkombination för köket till sjöss. Fransmännen ombord på Tara odlade olika sorters sallad, där favoriten var vetegräs, litet stadigare än vanlig sallad när man skördar den tidigt (vilket jag misstänker att de gjorde, det verkar vara mestadels babyleafodling de ägnat sig åt). Bor man ombord på en fritidsseglare som är trång och ligger ute korta perioder är groddar att föredra; tar extremt liten plats och växer snabbt.

Specifika piratväxter då, finns det? Nja, jag vet inte, vår romantiska bild av pirater härstammar från sexton- och sjuttonhundratalets Karibien, och där borde det gå att odla kaktus - om man vill ha något taggigt att kasta på fienden. Samma sak gäller Somalia, där vi har en nutida blomstrande piratstad (om du planerar en världsomsegling ska du undvika de vattnen - piraterna har riktiga vapen och leker inte). Men kaktusodling är slöseri med plats så jag skulle nog rekommendera något ätbart istället. Blir du bordad kan du alltid kasta krukorna på fienden och använda sekatören eller ogräsjärnet i närstrid.

[Ta gärna en titt på Indoor Gardener där jag skrivit hela blogposten på piratiska. Det jag önskar mig av tomten i år är att någon nautiskt kunnig svensk datahackare sätter sig och skriver ihop en svenska till piratiska translator.]

Sista fönstret

Jag tror att den här bilden talar för sig själv. Här ska städas och fröna till alla nya plantor ska sås. Jag kanske till och med får ändan ur och bygger den där såddbänken jag gjorde en fin ritning till för ett år sedan.

Maskars avföda!

Vad tror ni döljer sig under det här gamla reklambladet? Just det, maskar, det har jag redan sagt. Men innan jag lyfte på pappret visste jag inte hur det stod till med dem (det finns en bild längst ner, om ni vill titta). Maskkomposten har fått stå orörd i över en vecka, medan maten de skulle få har lagrats i en sluten, emaljerad metallburk på diskbänken. Det är både en välsignelse och förbannelse att den burken har ett fönster så att jag kan se vad som finns därinne - och hur det mår... Just maskkomposten har gett mig flera mentala trösklar; det moln med sorgmygg som brukade lyfta från den var definitivt avskräckande, och att tömma grönsakrens och brödsmulor som legat och gottat sig i över en vecka är heller inget jag ser fram emot. Ironiskt nog är det sistnämnda självförlängande, jag vill inte tömma gammalt rens som sedan blir ännu äldre rens som jag ännu mindre vill tömma och så vidare tills burken är helt full och jag tar mig i kragen.

När jag tog fram maskkomposten idag var alla sorgmyggor borta. Jag hoppas att långa perioder av mörker är precis vad som krävs för att de inte ska trivas. Det kan också bero på att jag övergått från att gräva ner maten i bäddmaterialet till att lägga ett vått reklamblad över det - helt papper är svårare att gräva i för den som vill lägga sina sorgmyggägg i det. Kompostmaskarna själva kan ta sig igenom, om ni tittar noga så ser ni en maskrumpa som sticker upp genom pappret nära översta, högra hörnet. (Nej, den moonar mig inte, den är bara för lat för att krypa ner ordentligt.) Med tanke på att färgtryck gärna innehåller oätliga färger kommer min första förbättring av maskkomposten bli att byta ut bladet mot brunt råpapper.

Jag var rädd att komposten skulle bli ännu ett av mina sorgebarn, men när jag lyfte på 'täckelsen' mådde den bra. Maskarna har hunnit göra en massa maskbäbisar och det är ett gott tecken. Det jag ska göra nu är att ta nästa bytta (jag gjorde två redan från början), skapa avdelare till båda komposterna och dela det befintliga kompostmaterialet på dem. Litet längre fram måste jag också ta reda på exakt vad man gör med nyskördat maskbajs. Det är helt luktfritt, så jag hoppas att jag slipper mentala spärrar på den biten.

Till sist, ett litet familjefoto på mina maskar. Jag funderar på ett lämpligt namn åt dem; Kurt-Sara eller Anna-Bo eller nåt :)

Konstnären och grönsakerna

Skulle jag köpa de här lökarna? Jag vet inte, men när jag får råd kommer nog bilden att hänga som plansch på dörren till mitt arbetsrum. Ursula Vernon med hemsidan Metal & Magic är en av mina favoritartister med humor, sinne för det absurda och en viss förkärlek för grönsaker. Vad sägs om Mammutvitlök?



Eller Salamancas bitande päron?



Jag rekommenderar att surfa runt på hennes hemsida under gråa dagar, där finns mycket skoj att titta på. För några dagar sedan hade hon inbrott och fick en rad värdefulla saker stulna, så jag gör reklam för henne som tack för de många roliga timmar jag har spenderat bligandes på hennes bilder. De planscher hon säljer är överkomliga - från sextio till hundratjugo kronor beroende på storlek och dollarkurs, och om man känner sig rik kan man köpa ett original (räkna med ett antal tusenlappar här).

Till sist kan jag inte låta bli att posta en bild utan grönsaker men som är svår att motstå; Ambulocetus beatnikii "the heppest of the transitional forms" ("den heppaste av övergångsformerna").

Arbetsrummet

Här har ni det stora sorgebarnet bland mina odlingar. Trodde ni att det fanns ett sånt fönster hos mig? Växternas tillstånd blir kanske mer förståeligt om man vet att resten av rummet ser ut så här:


Det är tänkt att det här ska bli mitt arbetsrum. Jag har en dröm om rosenmönstrade tapeter och "english cottage style". Just nu ser det mer ut som "junk yard style", vilket förklarar varför jag tröttnat på att klättra över saker för att vattna blommorna. Här är det mer än planteringarna som behöver åtgärdas, och viktigast är att laga persiennerna. Den här gången är det inte konstnärliga ambitioner som fått mig att lämna dem nere; en lina har gått av så jag kan helt enkelt inte dra upp dem.

Jag har stora planer för det här rummet. Tapeterna har jag redan nämnt, jag drömmer om en levande vägg och ett akvaponisystem (ja, ett till). När det gäller fiskarna blir det här förmodligen det första stället de dyker upp på - just här kan jag bestämma var saker och ting ska stå. När jag väl fått bort skräpet alltså.

Fram till dess får jag bita i det sura äpplet och låta bli att odla i fönstret. Krukorna kommer att tas bort och jorden gå till återanvändning. De vissna krasseplantorna kommer att bli bäddmaterial i maskkomposten. Kompostmaskarnas naturliga livsmiljö är just gamla, våta löv, så på det viset har den senast periodens torka varit jackpott.

Salladsbukett

Är man en desperat mamma om det enda sättet att få telningarna att äta frukt och grönt är att tillverka en blombukett av dem? Jag vet inte, det är sådana utmaningar man får stå ut med varje timme man är förälder - och på den här filmen blir det väldigt vackert.

Solar water pump

Kina brukar ofta förekomma som avskräckande exempel i miljödebatten, så jag tycker att det är kul att kunna lägga upp den här filmen. Den kommer från det kinesiska företaget Greenbaba (jag misstänker att det kan översättas med Pappa Grön*), och visar ett test av en soldriven vattenpump. Greenbaba specialiserar sig på produkter drivna av solceller och deras webplats har en bra faktasektion med både baskunskaper och en del överkurser om solenergi.

***

*Kinesiska är ett tonalt språk med få fonem (språkljud) och massor av morfem (betydelsebärande enheter). Jag har inte lyckats hitta företagets namn i kinesiska tecken, så jag kan inte med 100% säkerhet säga att man "baba" står för "pappa".

Köksfönstret

Jag trodde att jag hade mer kryddfrön hemma, men nu när jag går igenom mitt 'bibliotek' visar det sig att det mesta jag har redan växer där. Undantaget är dill och citrontimjan, och även om det kommer att bli en ny timjan (gott i kryddoljan) så känns det litet fattigt. Ska jag behöva göra en ny inköpsrunda till Impecta? Vanligtvis skulle jag bli till mig i trasorna för en sådan chans, men just nu vill jag hålla hårt i plånboken*.

Hmmmm, jag hade ett kuvert ramslök liggande också. Så får det bli. Till köksfönstret lägger jag bara citrontimjan och ramslök när jag väl städat undan de döda växterna. Några plantor ska få större krukor och jag ska placera dem bättre på brädan - just nu står allt ihopträngt för att ge plats åt växter som har dött eller flyttats till andra ställen. Plantorna ska också få ca två veckors vattenduschning - här härjar en odefinierad ohyra som jag vill tvätta bort.

***

*Jag hoppas att min inre Slösa inte ska sticka upp sitt plyte igen, men det brukar tyvärr inte ta lång tid.

Ett fönster för basilika och tomat

Tja, så går det när man försöker vara konstnärlig; växterna syns inte. Men medge att det är ett snyggt motljus...



Här syns mina sorgebarn bättre. Det är sonens fönster. Jag har hunnit göra en del, de mest vissna växterna är bortplockade, och smultronen har fått sig en ordentlig dusch efter att jag tagit bort deras vissna blad. Krukorna ska tömmas och sterilisieras och sedan är det dags för nya fräscha plantor. Sonen har beställt tomat och basilika plus att smultronen ska få vara kvar. Förmodligen är det något mer också, jag är skamligt dålig på att minnas sånt. Vi får väl ta en rundabordsförhandling den dag det är dags att sätta nya frön. Jag har en stor burk med fröpåsar och jag är inte rädd för att använda den.

De mer långsiktiga planerna går ut på ett till lysrör med tilläggsljus, och kanske ett akvaponisystem här också. Maken, som både har erfarenhet och fötterna stadigare på jorden, har sagt att det akvarium som får plats i leksakshyllan inte blir speciellt stort. Och det vet jag ju... men man kan väl få drömma?

Höst och nya planer

Den här veckan kommer att bli sorglig på Parkettodlaren. Jag tänkte visa hur mina fönster ser ut efter en period av misskötsel. Det är för en god sak, jag tänkte planera de nya odlingarna samtidigt.

Jag är litet feg; fönstret ni ser härovan är det enda som ser bra ut. Har ni sett vilka mängder med tomater det blir?! Plantorna kräver vatten två gånger om dagen (känns bekant), och varje gång jag går där med vattenflaskan knackar jag litet på blomklasarna. Det lär ska befrämja fruktbildningen, och det ser ut att fungera. Mangolden växer också bra, imorgon blir det nog en mangoldstuvning till kycklingen.

Här måste jag göra två saker. De sticklingar som står i förgrunden ska komma i jorden, och den självvattnande kruka som mangolden står i måste lagas. Sonen hällde en spade jord i bevattningsröret när han hjälpte till med sådden, och sedan dess har det inte gått att fylla magasinet. Jag misstänker att jag kommer få tvätta lecakulor när jag väl plockar isär den. Fram till dess verkar mangolden må bra med 'vanligt' vattnande, så jag tar det lugnt. Den här fönsterdelen kommer förmodligen att bli den stående odlingsplatsen för tomater och mangold i alla fall.



Tittar vi upp på fönstrets övre sektion blir det genast sämre. Där finns det lika många döda som det finns levande plantor. Trädgårdsportlaken ser risig ut efter perioder av torka. Krukorna är för små för den här placeringen; det är ett söderfönster som blir hett så fort solen skiner. Jag borde ha vattnat tre gånger om dagen, men inte ens mitt liv rymmer en sådan hängivenhet.

Så vad ska jag göra av det här stället när jag städat bort de växtliken? En eller två plantor stevia kommer nog att få sin plats här, med tanke på hur ljusälskande den växten är. Måhända ställer jag dit en basilika också. Bladamaranten visade sig vara en bra kokgrönsak, så jag sår nog en kruka med den också. Hur jag ska göra med isörten blir svårare. Den växer ju bra, men jag gillar inte smaken; den smakar unket slickelim. Måhända gör den sig i kombinationer, så jag ska testa den tillsammans med portlacken och kanske litet kassler. Oavsett vad jag planterar ska jag göra det i självvattnande krukor. Jorden och blomrötterna mår visserligen sämre i dem, men plantorna kommer att ha vatten.

Jag drömmer om att sätta upp ett akvaponisystem i det här dubbelfönstret. Det blir då ett komplicerat ett; vanligtvis låter man lådan med växter stå ovanpå fisktanken så att vattnet kan rinna ner i den av sig själv när det passerat genom odlingen. Här måste jag ha en pump för att pumpa upp det smutsiga vattnet till övre fönsterbänken, och sedan (förmodligen) en pump som pumpar tillbaka det rena vattnet till akvariet. Dessutom måste jag räkna ut en bra plats för akvariet. Att ha det i bokhyllan vore guld, men tillåter parkettmaken och böckerna en omflyttning?

Katter och självgående dammsugare

Jodå, vi äger en roomba. Ett av våra bästa inköp, den städar mycket renare än vi någonsin gör. Men för katter är den något av ett mysterium. Här har vi ett modigt par som möter den självgående dammsugaren för första gången.



Smarta katter kommer över den första skräcken och gör dammsugaren till sin slav - men det är ju ett aber att den inte går att styra lika bra som en människa. (Det här är för övrigt en Scooba, den våttorkar golvet också. Ginge den att få tag i Sverige hade vi den också.)

Odla potatis inomhus året runt

Se! Det fungerar!

Udda smak?

Det måste vara något fel på mig. Jag tycker att mangold och spenat smakar gott, särskilt mangold...

Lök

Fick vår veckoranson av ekologiska grönsaker levererade idag. Vi har väntat på lök, och nu kom den - i form av en enda handbollsstor rotfrukt (ja, det är en normalstor tennisboll på bilden). Så opraktiskt. Jag är ingen vän av att lägga halva lökar att vänta på ett fat i kylen, så det enda jag kan använda den här till är en gigantisk chili con carne, eller måhända en större ost- och lökpaj.

Det påminner mig om att vissa akvaponiodlare jag tittat på den senaste tiden har odlat vanlig gul lök i sina system. Jag kan alltså fortfarande hoppas på att odla rötter inomhus! Företrädelsevis rötter av rimlig storlek.

Att hava eller inte hava...

Jag var ner på kolonilotten i Söndags och kunde konstatera att jag förlorat kampen mot ogräset. Ni kanske minns att jag tänkte hålla lotten ogräsfri genom att vara nere och rensa litet varje dag.

Heh.

Man är alltid så optimistisk i början på en odlingsperiod. När hösten har kommit börjar jag fundera på om det är så klokt att ha en kolonilott också. Det är visserligen kul, men det stjäl tid från inomhusodlingarna. Följden har blivit att varken lotten eller fönsterträdgårdarna blivit ordentligt skötta.

Jag är tveksam, det är svårt att ge upp de högtflygande planer jag haft. Min dröm är trots allt en välskött odling med rödmålade högbäddar med vita knutar (ahem). Å andra sidan har jag andra drömmar för inomhusodlingarna där resultaten kommer att bli minst lika roande.

Beslutsångest. Ni får höra vad jag kommit fram till imorgon.

Tror jag.

Kanske.

Eller...

Jo.

Chocozombie

Jag försöker skära ned på mitt chokladdrickande, och efter två dagar med bara en monsterkopp per dag vandrar jag hålögt runt och rosslar

"Choklaaaaaaaaad, choklaaaaaaaaaaaad!"

Det går att vattna blommor samtidigt, så länge man inte tuggar på jorden för att den ser brun ut.

Tuta inte på gamla damer...

Jag beundrar killen med kameran som reagerar så snabbt, och jag tycker nog att yuppin i cabben hade kunnat nöja sig med att ropa till den lilla damen som verkar ha somnat(!) precis när hon skulle över gaten. En gammal favorit!

Mulching your Garden with Newspaper and Cocoa

Jag visste det! Äntligen har jag hittat ett sätt att kombinera choklad och odlande!

Favorit i repris

Här ser ni min nuvarande stolthet. Tomater och mangold. Passar perfekt i utrymmet och kommer att smaka gott i grytan. Mums!

Wow!

Nu börjar jag få kläm på det här! Jag har fortfarande inte allt uppe, och jag jobbar just nu hårt på att effektivisera odlingarna, men jag vet vad jag behöver och hur jag ska sätta ihop det. Har jag tur innebär nästa år mest byggen och finjusteringar.

Om jag har tur - livet är ju sånt att det kastar in överraskningar precis innan man blir klar, och så tar det verkliga arbetet lika mycket tid till.

I korthet vill jag ersätta min hemgjorda maskkompost med en eller två Can-O-Worms, och dessutom komplettera med ett Bokashiset för att kunna ta hand om kött och fisk på ett lämpligt sätt. Bokashin finns dessutom att köpa i Sverige, lycka! Jag kommer också att sätta upp bevattningssystem till de plantor som inte odlas i självvattnande krukor. Som det är nu räcker det med att jag får litet extra att göra en period och plantorna får stå utan vätska. I ett fönster hoppas jag kunna sätta upp ett aquaponisystem, dvs. ett akvarium som får sitt vatten filtrerat av de växter jag odlar. Just nu är det populärt att använda tilapia i sådana system, en fisk som ger mycket mat på liten yta, men den kräver uppvärmt vatten så i en första fas kommer jag att nöja mig med 'vanliga' fiskar. Parkettmaken, som både är ingenjör och fd. ordförande i stans akvarieförening, kommer att få mycket att göra i höst.

Apropå överraskningar; jag googlade just på Can O Worms på tyska sidor, och första träffen gick till en sida med burkkonserverade maskar. Jag hoppas att sidan vänder sig till fiskare, men man vet aldrig - maskar är också protein...

Miljörelaterad fråga

Maskarna mår fint i komposten, men låter hälsa att det är litet trångt. Undrar om det kan anses vara fullgott skäl för att resa till Storbritannien och köpa en Can O' Worms? Men om jag ska resa dit för att kunna köpa en grej som gör mig ännu mer miljövänlig känns det fånigt att ta flyget (att spara på ören och göra slut på hundralappar sas.). Att ta tåget dit tar dock litet längre tid, och då "måste" ju också vistelsen på själva stället vara längre. Frågan är hur jag ska kunna motivera det med tanke på hur mycket pengar som går åt.

Jajaja, jag kan ju beställa den via post också, men det är inte lika skojigt.

Träig projektledning...

Heh, som ni märker uppdaterar jag litet ojämnt just nu. Det beror på att jag läser in mig på podcasting och projekterar två olika 'podcastar' (svensk plural på det ordet efterlyses). Jag kommer att återkomma om innehållet i dessa, just nu glädjer jag mig mest åt chansen att motionera mina kunskaper i projektledning, därav filmen. Den fångar en projektledares jobb på pricken...

Ljus, tack!

Även växter kan ge fina vinkar - och inte så fina heller, för den delen. Stevian "Steve" råkade hamna i det skuggigaste hörnet i det mörkaste fönster jag använder, och som ni ser har han gått långt för att klargöra att han vill ha ändring. Växten har sträckt sig från ena änden av fönsterbrädan till den andra, och trasslat in sig i gräslök, basilika och salvia under tiden. Detta har pågått hela den tid som jag haft viktigare saker för mig än att klippa ner plantor och sätta sticklingar.

Det har jag egentligen fortfarande, men till slut kan man inte ignorera en påstridig växt längre. Idag klippte jag ner Steve totalt, och satte de stumpar som fanns kvar av honom i husets soligaste fönster. De kraftiga topparna på de bortklippta grenarna sattes i ett glas med vatten för att bli sticklingar. Sätta dem direkt i jord fungerar bättre, men jag var tvungen att budgetera mina krafter och satsade på ett lättare alternativ. Resten av grenarna repade jag bladen ifrån och lade dessa i en nätkasse för att torkas - till sötningsmedel och experiment.

När jag sedan kommit igång tillverkade jag en liter kryddolja av de vildvuxna basilikorna, en chilifrukt och ett tiotal vitlöksklyftor. Vi kommer att kunna äta goda rotfruktslådor fram till i Oktober. Kryddoljan är verkligen min räddning när jag måste klippa ner något och inte vill slänga klippet.

Nu kan jag sätta mig ner igen och titta på min friserade kryddträdgård i ett kök som är dubbelt så ljust som tidigare. Wow!

Bli av med blomflugor

En av de roliga sakerna med att blogga är de kommentarer man får (fin vink :) ). Whitney skickade en länk till gårdagens inlägg (på Parkettodlarens engelska spegel Indoor Gardener). Den handlar om att bli av med blomflugor, så allt fungerar inte på sorgmygg, men den ger värdefulla insikter i hur man bör tänka, och en del biter på allt. Dessutom vet jag hur irriterande en blomflugepopulation kan vara när den väl bosätter sig, så jag vill att ni alla ska få tillgång till den.

How To Get Rid of Fruit Flies

Blomflugor

Maskkompost med maskfälla i sin naturliga miljö (fotot är taget utan blixt - jag har inte softat min garderob av romantiska skäl ;) ).

Tala om miss! Häromveckan skulle jag visa sonen maskarna i maskkomposten - naturligtvis med baktanken att han skulle bli intresserad av återvinning och livets kretslopp. Jag menar; maskar verkar vara en intim del av varje pojkes barndom, så han kan knappast rygga för dem.

Och maskarna var okej. Det var MOLNET med blomflugor han inte gillade. Han skaffade ett viktigt ärende i ett annat rum, medan jag fick ta hand om grönsaksresterna själv. Jag hade blivit förvarnad om att maskkompost också innebär flugor, och nu fick jag se vad som händer om man inte sätter ut flugfällorna i tid.

Även bland växterna frodas blomflugorna, och jag har infört en jaktrunda i min dagliga rutin. Alla flugor jag hittar dödas utan pardon. Det kommer förmodligen inte att göra mitt hem flugfritt, men jag hoppas kunna decimera antalet rejält. Jag vill inte använda ohyresspray - vi bor ju själva här och jag mår dåligt när jag stiger in i ett sprayat rum. Nemablom, med nematoder som ger sig på fluglarverna, väntar jag med tills jag har kollat upp hur mångsidiga dessa nematoder är. Om de ger sig på andra maskar också kan jag inte ha dem i maskkomposten...

Det finns några få fördelar. Blomflugorna, som egentligen är sorgmygg, luktar gott när man klämmer ihjäl dem. En del luktar svagt av mysk, andra luktar som tvättmedel med havs- och citrondoft. Detta kan fungera tvärtom, jag vet äldre som inte tål doften av vissa rengöringsmedel eftersom de tycker att de luktar blomflugor. Själv fokuserar jag på det positiva - och tvättar händerna efteråt.

Rain - Madonna

Jag har precis kommit hem efter tre timmars jobb ute i kallt gråregn. Sånt väder blir så mycket bättre på film, men jag kan i alla fall glädja mig åt att mangolden växer.

Parkettodlaren är fånig ikväll...

see Obama pictures

Jag erkänner! Mea Culpa! Istället för att vattna och dutta med mina blommor fastnade jag ikväll på Pundit Kitchen, en blogg som gör 'lolcats' av politik (med en mycket vid definition av politik). Alla får sig en släng, och när jag kom till den här bilden insåg jag att det inte skulle skrivas så mycket om grönsaker ikväll. (Eftersom jag inte bara är bloggare utan kristen också kan jag inte låta bli att tänka saker som "Vilken snygg mässhake där i förgrunden! Vi borde skaffa en sån till domkyrkan här i stan.")

Men, men, för att återföra bloggen till ämnet litet grand i alla fall lägger jag till den här:


see Obama pictures

Ja, jo, George Bush förekommer ovanligt ofta med bilder där han gör konstiga miner och antyds ha låg IQ. Det känns som att jag borde utjämna det hela litet. Vad säger ni om den här?


see Obama pictures

Nå, nu räcker det innan jag gett mig på alla världens politiker. Återgår till vanliga temata på måndag - de första tomaterna kommer!

Tomater och sköljmedel

Nja, de där tomaterna smakade inte så mycket. Jag har alltid trott att om frukten* får mogna liggande i en skål istället för på busken blir den smaklös, så jag kan ha haft fördomar. Eller smakat på en tomat som inte var riktigt mogen. Jag får trösta mig med att vi kommer ha nya inom några veckor. Det är en fröjd att odla Tiny Tim, plantorna blir friskt mörkgröna och är hittills inte större än femtio centimeter. De första blomklasarna har släppt sina blommor, och min vana trogen stryker jag kring plantorna för att se när den första fruktkroppen bildas - jag tröttnar aldrig på det.

Fördelen med att odla tomater är att de är känsliga för miljögifter; om det är något ohälsosamt i vattnet eller luften vissnar de. Det intressanta är att varken de här eller föregående plantorna verkar lida. De första fick vatten ur torktumlaren - vatten som doftade av det icke svanenmärkta sköljmedel jag då använde. Sedan bytte jag till ett sköljmedel med miljömärkning; man blir blödigare när sköljvattnet går tillbaka in i munnen via det man odlar. Men jag kanske inte hade behövt oroa mig så mycket med tanke på hur de tomaterna mådde. Jag får trösta mig med den varma, goa känslan av att vara ännu litet mer miljövänlig.

*Ja, tomaten är en frukt, men används som en grönsak.

För vetenskap tarvas experiment....

Solrosen följde med hem från lotten av misstag igår. Jag är ingen vän av storväxta blommor så jag är förvånad över hur väl den passar i köket - som mycket riktigt går i turkost och cremegult. Och medan solrosen skiner upp matbordet har jag tid att studera den och se dess mindre detaljer, sirliga nog att passa i ett bokmärke med änglar.

Nå, solros lär ska höra till ätliga blommor, och vem är jag att banga ett experiment? Jag plockade ett blad och stoppade i munnen - med viss misstänksamhet. Min mamma lärde mig att blommor är giftiga och det sitter i. Dessutom smakade bladet parfym, en sån där gammaldags parfym med liljekonvalj och syren som basdoft, och hade en bitter eftersmak. Jag måste erkänna att jag undrade om jag skulle bli illamående och gick och vaktade på magen resten av kvällen. Men, jag överlevde.

Om jag skulle laga mat med solrosblad skulle jag nog använda dem i rätter inspirerade av mellanösterns matkultur, där matlagning med rosenvatten är populärt och den parfymerade smakbrytningen passar in. Hm, vad vet jag, man kanske redan använder solrosblad därnere? Klimatet är ju rätt för växten och man är uppfinningsrik när det kommer till grönsaker.

I den lilla skålen bredvid ligger ett annat experiment. Tomaterna var kart när jag plockade dem från mina förra tomatplantor, och jag ville se om de kunde mogna trots att de var mörkgröna när de skördades. Det har tagit några veckor för dem att bli röda, och det ska erkännas att de hunnit bli ganska dammiga under tiden. Som så många kommersiella tomater har de tjockt skal, så det ska bli intressant att se om det finns något inuti de här när jag äter dem till lunch idag. Vidare rapport kommer imorgon.

Äntligen tillbaka i grottekvarnen...

Aaaaaah! Idag öppnade dagis igen. Lägenheten är tyst och jag kan sätta mig ner och jobba. Sonen är förmodligen lika lättad över att få träffa andra barn igen, här där vi bor är det ont om sådana om sommaren. Alldeles oavsett kommer jag hämta honom tidigt - det kan bli för mycket av det goda i början. Dessutom kan vi ju gå ner till grannen och titta på kaninen, något han tycker är roligt så länge jag inte talar för länge med kaninens matte...

En tur till lotten blir det oavsett vad han vill, det är dag att ta upp ny potatis till maten. Vis av erfarenheten kommer jag inte att rensa något ogräs när han är närvarande, jag har inte nerver nog idag att lära honom vad som är ogräs och vad som ska stå kvar.
"Här ska du se, här är en tistel, den ska vi... NEJ! LÅT BLI SOLROSEN! Nå, tistel alltså, om du tar på dig handskarna... Leker du lyftkran? Ja, vilken stark lyftkran du är! Heja! Om vi nu tar den här tisteln... NEJ! DET DÄR ÄR RABARBERN!"

Att lära en treåring att odla är inget för den lättstressade. Jag tror att jag ska satsa på den lugna vägen och be honom välja vilka nya växter han ska ha i sitt fönster.

Orm + metreolog = sant

Jodå, de fick loss honom till sist, jag har sett hela inslaget på CNN (TVstationen han jobbar för är KCCI8 Des Moines). Jag förstår inte varför han skulle släpa runt på en albinopyton, de är inte speciellt farliga för människor och dessutom stendumma. Men man måste inte förstå allt, och under dessa förhållanden tror jag det är tillåtet att le litet grann.

Solte med mintsmak

Hmmm, kommer det ännu en värmebölja kommer jag att prova det här på balkongen.

Den lilla tuvan

Det är dags att så nya inomhusodlingar, vilket betyder att jag måste röja bordet, vilket betyder att jag måste städa.

Bleäsch!

Örtolja

Det är kallt, regnigt och blåsigt ute. Jag borde vara ute och jaga mördarsniglar, men tror ni jag har lust? Nä, jag sitter hellre inne och studerar kinesiska - jätteviktigt, särskilt som jag just nu lär mig att beställa taxi och berätta var jag vill åka...

Nå, jag har äntligen kommit på vad jag ska göra av mitt överskott på kryddor som hotar att spränga mitt köksfönster. Jag gör kryddolja av dem enligt ett mycket enkelt recept; klipp av allt som är för mycket, stoppa det i en burk och häll på olivolja, komplettera eventuellt med en skivad vitlöksklyfta och litet sambal oelek. Smaken blev mild, men uppenbarligen god. Vi provade den första omgången på en grönsakslåda igår, och både maken och jag dubbla portioner och sög sedan upp buljongen på tallriken med en bit bröd.

Frukt-och grönsaksdjur

Det börjar bli dags att skörda utegrönsakerna, så om du är någorlunda flink med en kniv kan du hitta ett och annat projekt för festmiddagen här ;-).

Stapelbar blomkruka

Den här verkar lovande. Jag hoppas en driftig inköpare på Plantagen eller Blomsterlandet köper in den. (Det finns mer information på theverticalgarden.com.)

Mud pie...

Sedan några dagar finns det en sak som stör mig. Med "stör" menar jag inte att det gör mig lätt irriterad, utan att det är något som rör mig djupt och som ständigt gör sig påmint tills jag inte kan hålla tyst längre. Det handlar om det faktum att man äter jordkakor på Haiti. Nej, "jordkakor" är ingen exotisk maträtt, det är skivor av kalkhaltig lera som folk tuggar i sig för att överleva. Den riktiga mat som finns är importerad och för dyr för många.

När jag läste på för att kunna skriva den här posten stötte jag på ett alldeles för välbekant mönster av klumpig och klåfingrig frihandelspolitik (inflödet av billig mat utifrån har slagit ut jordbruket på ön), instabil regering, korruption och dålig infrastruktur som gör att större delen av de hjälpsändningar som anlänt har fastnat i hamnlagren i Port au Prince. Plus, naturligtvis, inflationen som gjort krisen akut. Komplicerade skeenden, där det blir lätt att skylla ifrån sig på andra, och lätt att låta bli att hjälpa i och med att det alltid går att skylla på något annat.

Och världen är ju sådan - komplicerad. Men medan vi träter om lämpliga åtgärder, eventuella ideologiska infärgningar och vems fel det hela är så svälter folk, inte bara på Haiti, utan över hela världen, och de gör det nu.

Jag brukar hålla den här bloggen på en 'lätt' nivå; vardagliga ämnen och ingenting djupare än en blomkruka (om jag inte gräver om kolonilotten), så jag tänker koncentrera mig på de pyttiga saker som ändå kan hjälpa. Det är mycket svinn på vägen, men jag hoppas att ju mer som skickas, dess större chans att något litet paket kommer till rätt mottagare.

Återuppstånden mandel...

Den här veckan går jag på halvfart på grund av en oidentifierad magåkomma, men jag kan inte låta bli att visa er det här fotot. I våras tömde jag en back med jordmandel som fått stå för länge utan vatten, och rensade bort de mandlar jag kunde hitta i rotnystanen. Sen fick jag ett infall och planterade resterna i den gamla jorden samt ställde ut allt på balkongen. Där har backen stått sen dess, fått sig en skvätt vatten om det funnits över, i övrigt har den fått klara sig själv.

Resultatet? Gröna blad. Faktum är att det är de saftigaste och mest välväxta jordmandelplantor jag odlat. Ogräs är inte så dumt - i kruka.

Storleken har betydelse

Se där. Biblioteksfönstret ser städat ut igen. Tiny Tim tomaterna ser ut att trivas, och har redan fått sina första blomknoppar - på plockvänlig nivå. Mangolden har redan skickat upp små plantor och kommer att fylla fönstret inom en snar framtid. Å andra sidan kommer ingen av plantorna att komma upp i sina företrädares dimensioner*. Jag håller tummarna för att det ska bli rätt proportioner i fönstret den här gången.

*Mangoldens företrädare var två plantor malabarspenat som strävade efter att växa till tio meters höjd - mangold blir ca femtio centimeter hög. Tiny Tim tomaterna ersätter två plantor körsbärstomater som jag skar ner när de var två meter höga.

You say 'Tomato', I say...

Här har ni ursprunget till den frasen, och även om jag tycker att sången är söt måste jag erkänna att det är slutet som jag är mest imponerad av.

Kort jordkurs med GardenGirlTV

Saker som kryper och bits...

Häromdagen läste jag Slottsträdgårdsmästarens poster om att hitta en snok sju meter upp från marken. Igår gick jag ner på lotten för att rensa och vattna, och trampade i ett myrbo det första jag gjorde. Jag har ett antal svartmyrbon på min lilla plätt och deras invånare brukar vanligtvis vara snälla, men igår hade de genomlidit en varm dag. De kröp upp i mitt byxben och bet mig ända upp på låret - hela tiden medan jag jobbade. Saken blev inte bättre av att jag också skördade en del vinbär från en buske jag ärvt från tidigare ägare. Den busken beboddes nämligen också av bitska myror, så när det inte brände till på en omöjlig fläck under jeansen blev jag biten på händerna.

Sådana här naturupplevelser slipper man när man odlar inomhus, en reklam så god som någon (även om jag odlar utmomhus också). Samtidigt har vi det ganska lätt här i Sverige. En av mina kompisar är inflyttad från Australien. Hans värsta myrupplevelse var den gången när han deltog i en uppvisning av medeltida kampsport därnere. Iförd full rustning gick han ner på knä, rakt ner i ett myrbo. Myrorna kröp in under paddingen och stoppades en bit in av remmen som höll fast hans nedre benskydd. Utan att låta sig nedslås bet de upprepade gånger där de stod.

Huden på hans ben blev sedan blågrön och föll av, tillsammans med en generös portion av hans muskler. I flera år efteråt var benet smalare på just det stället. Sett ur det perspektivet har jag ingenting att klaga på...

Och efter malabarspenaten kommer...

...mangold. 'Bright lights' närmare bestämt. Den petiga delen av mig viskar att färgerna inte alls passar in med det färgschema som jag noggrant bestämt för hemmets inredning...



...men jag har redan ett gäng plantor nere på kolonilotten, och vet att de glada färgerna piggar upp. Så jag struntar i min inre perfektionist - just nu.

Malabarspenatens död

Malabarspenaten har varit produktiv, men jag måste erkänna att jag inte är helt förtjust i den. Den smakar stjälk, litet som vissa sallader gör. Alltså bestämde jag mig för att riva ner den.



Jag tog ner en del av den förra veckan, det är därför den är så smal om midjan. Om ni tittar noga ser ni att den skickat rankor åt alla håll, slagit snaror om växterna ovanför, smugit in löpare bakom affischen på väggen och snott in sig i kedjorna till tilläggsbelysningen. Detta fick till följd att jag ryckte ner två plantor från ovanvåningen när jag gjorde mitt första nedtagningsförsök. Det ligger fortfarande krukskärvor på oåtkomliga ställen i biblioteket.



Jag hade klippt bort löv och stjälkar i en halvtimme innan jag kom så långt att jag kunde lösgöra nätet den klättrade på. Det blev lättare att komma åt efter det.



Här ser ni en klase bär. Bladsaften används av tradition till rouge och läppstift där den odlas - den är trevligt rödlila och gör sig bra mot huden. När jag smetade ut litet på handryggen blektes den till samma valör som rodnaden på en kind.



Även rötterna används traditionellt, så jag passade på att gräva upp dem för att ta en titt. Dåligt med mat på dem, så det är kanske inte konstigt att de 'bara' använts till medicin. Intressant nog används rötterna mot diarré medan blad och stjälkar används laxerande - det gäller att inte blanda ihop delarna här...



Här ser ni den samlade gren- och bladmassan. Stjälkarna fyllde en ordinär soppåse, så de åkte ut i kompostbingen i kvarterets sophus. Det känns litet bättre att göra så sedan jag fick reda på att Uppsalas samlade kompost rötas till biobränsle som används i stadsbussarna (för tillfället drivs ungefär halva bussflottan av denna gas - den andra halvan går på diesel). Maskarna under trappen får annat att festa på.

Bladen förvällde jag och frös in. Jag är inte helt säker på vad jag ska göra med dem. Som jag sa smakar de stjälk, men de har också den trevliga egenskapen att ge en asiatisk smakbrytning till soppor och grytor. Fråga mig inte vad det är som smakar "asiatiskt", det är bara så jag associerar när jag använder malabarspenaten i mat. Förmodligen kommer den här omgången att bli ingrediens i några av vinterns köttfärslimpor, vilka i sin tur kommer att vara kryddade med mycket vitlök, ingefära, sambal oelek och kinesisk soya.

Parkettodlarens semester

Rensa ogräs, vattna, jaga mördarsnigel, fika, slöa, vattna, fika, bygga friggebod, fika, ladda mp3spelare, rensa ogräs, fika, plocka rabarber, luncha, slöa, lyssna på Odla, vattna, kinesiska, plocka sockerärtor, fika, slöa, kinesiska, inreda, shoppa, kinesiska, Babylon5, vattna, rensa ogräs, vattna, slöa, shoppa, vattna, vattna, spruta mot spinn, plocka sockerärt, torka mynta, slöa, fika, Furuviksparken, vattna, rensa ogräs, shoppa ogräsjärn, besöka vänner, leta rosentapeter, kinesiska, slöa, Lennakatten, besöka vänner, slöa, fika, vattna...

Cairns Botanic Gardens

Då var det dags! Parkettodlaren tar sommarlov i två veckor och önskar en Glad Sommar med en liten video från Cairns botaniska trädgård. Vi ses igen den tjugoförsta juli!

Potatisslakt

Nu har jag skördat balkongpotatisarna. De var få och ganska vattniga, men ändå goda. Jag kommer nog att sätta en omgång till...

Äntligen!..

...Har min Sweet Siberian kommit i sin rätta kruka. Jag hoppas den överlever chocken över att plötsligt ha det bra, för den har redan små melonämnen!

Buteljerat trädgårdsbabbel...

Jag har tillbringat ett dygn med att försöka förstå mig på iTunes. Numer kommer vi någorlunda bra överens, och det är tur det, för jag håller just nu på att laddar min mp3spelare med olika program som kommer att göra mig språkkunnig, bildad, till en bättre mamma, skribent och odlare bla.

Musik? Varför skulle jag ha musik på "podden"? Nåja, det ska erkännas att Ebba Grön, diverse 80talssirap (underbar sirap), Lars Demian, Dire Straits och litet annat också har slunkit med.

Såå, vad kan jag tänkas ha på podden som kan vara intressant för en parkettodlare? Tja, franska- och kinesiskakursen är repetitioner av språk jag läst, och jag valde just de språken ur min bukett* eftersom båda länderna har intressanta odlingstraditioner, och man får mest och bäst information om man pratar inhemska. Jag kommer aldrig att glömma mitt besök på revolutionsmuseet i Beijing. I en monter hittade jag en rad sedlar uppsatta bakom glas och ram och bredvid satt en informationstavla med en lång uppsats på kinesiska om (förmodar jag - min kinesiska var dålig då också) att detta var sedlar som myntats under guomindangs regeringsperiod etc. etc. Den engelska översättningen var kärnfull. Där stod
"Paper money"

Jag var ändå glad att det fanns engelsk översättning. På historiska museet vägg i vägg fanns det bara kinesiska skyltar.

Om det var annorlunda i Paris? Inte mycket - både franska och mandarin är världspråk, även om muséerna utesluter engelska så finns det fortfarande hundratals miljoner människor som kan läsa skyltarna. Tänk så mycket kunskap man missar på att bara kunna engelska.

Nå, jag avviker från ämnet. Odla med Maj-Lis Petterson, Lena Redin och Ulla de Verdier laddar jag naturligtvis ned. Det radioprogrammet är snudd på obligatoriskt för svenska odlare. Sedan har jag också börjat se mig om efter internationella trädgårdspodcasts. Först ut är Wiggly Wigglers som vunnit pris för bästa trädgårdspodcast två år i rad i Mouse & Trowel Awards (bloggtävling specifikt för odlingsbloggar). Jag är mycket spänd på den, programtitlar som "A Wiggly Carbon Footprint", "The Poodcast" och "Compost Flavoured Yoghurt" avslöjar ett visst sinne för humor.

Övriga program på podden har inte med odling att göra, men är bra att lyssna på när man jobbar med växterna. Ett bra faktaprogram i örat gör det ogräsrensning till något skoj. Mina har i många fall med religion att göra, men utbudet på nätet är oändligt och det finns något för varje smak. Vill man hitta bra odlingspodcastar är Mouse & Trowel Awards en bra plats att börja leta på. För högkvalitativa podcasts om allting kan man titta på Sveriges Radios hemsida och BBC. Det går också att köra en gammaldags googling om man tar sig tid att läsa igenom den oändliga mängd träffar man får. Det känns ofta som meningslöst slit, men det enda guldkorn man hittar är värt det. Har man tur ger podshowen också hänvisningar till andra shower, och sådana rekommendationer är en av de bättre sätten att hitta nya, bra program.

Så vad väntar du på? Blanda genast upp musiken på din podd med babbel!

*Jag har läst sex språk - hittills. Förutom engelska är jag inte speciellt bra på nåt av dem, och har förmodligen bara utrymme för att gno in två ordentligt (men det är alltid två fler än inget, så jag gråter inte).

Också en rite de passage

Idag har jag kokat mina första mördarsniglar.

Hu!

The Vatican Rag

Tro det eller ej, den här mannen jobbade länge med att föreläsa i matematik på Harvard och political science på MIT. Han ligger också bakom att jag länge inte kunde gå i nattvarden utan att fnissa. Trots det skulle jag nog ha kunnat betala för att lyssna på en av hans föreläsningar.