En fotoexposé hemma hos Parkettodlaren

Detta är foten på körsbärsträdet ute på balkongen. Själva trädet är litet skalligt just nu (jag tror det hann torka när våren satte igång), så jag besparar er den bilden. Här ser det ganska trevligt ut, förutom att penséerna börjar bli en aning bedagade. Igår petade jag ner krassefrön för att kunna ersätta dem med frodigt grönt bladverk, och förhoppningsvis några fina blommor. Har ni ögonen med er ser ni också de första bladen på 'Enorma'plantan jag har sått vid stammen. Tanken är att den ska växa upp i kronan och täcka de kala grenarna. Vi får se hur långt den kommer med tanke på att vi redan är inne i Juli.


Inomhusodlad potatis. Den har haft dåligt ljus och blivit strakväxt, men är ändå ganska dekorativ. Har ingen aning om vilken sort det är - jag satte två sorter på groddning och glömde märka kartongerna... Gör inte om mitt misstag - en märkpenna är enkel att få tag på. Det ska bli intressant att se hur många potatisar plantan orkar producera under de här förhållandena - jag återkommer med en knölräkning.


Torkan har gått hårt åt tomaterna, trots att de har självvattnande krukor. Trips och andra sjukdomar härjar fritt bland löven, och ändå sätter plantorna fortfarande frukt. Nu när vi äntligen rensat upp på balkongen (sista dagen utan regn här i Uppsala) står de här först på tur att bli åtgärdade. Det blir en komplett utrensning, är jag rädd, men det är trots allt inte svårt att så nya tomater så jag tar saken med jämnmod. Dessutom får jag en chans att prova de frön jag fick i Föreningen Sesams stånd på Nordiska Trädgårdar i våras.


Har ni sett ett sorgligare kryddfönster någon gång? Plantornas och min hälsa går hand i hand, så det här är nog en bra bild av hur jag själv känner. (Jag har varit sjukskriven så många gånger att det är löjligt, faktum är att jag är hemma sjuk när jag skriver det här...) Det blir utrensning här med, fast jag kommer nog låta citrontimjanen i förgrunden leva - den har överlevt allt, även tripsen. Mina finanser tillåter fortfarande inte att jag köper biologisk tripsbekämpning, så jag får hålla till godo med gammaldags metoder som extrem renlighet och måhända en del såpduschar.


Till sist har vi arbetsrummets bedagade skönheter, tre krukor död indiankrasse 'Alaska'. De hade inte en chans när värmen satte in eftersom jag då inte använde rummet och såg hur det var fatt förrän det var för sent. Nu har jag inrett en arbetshörna här (det ni ser i bakgrunden är, förutom mitt skrivbord, min stickmaskin - det är en makalös manick!) så kanske nästa omgång plantor har bättre förutsättningar. Jag är frestad att bara ta bort det vissna och peta ner nya frön i krukorna, men jag ska låta bli; jag vet ju inte om det också finns vissnesjuka i jorden.

Dåså, nu vet ni vad jag har att jobba med. Förhoppningsvis ska jag hinna göra det mesta under veckan som kommer - allt beror på hur mycket jag orkar.

Några av mina bästa odlingsmissar

Ett av de stora mysterierna i mitt liv är varför jag fortsatt att odla. Genom åren har jag gjort oräkneliga misstag, en del av dem på det mest storstilade vis. För att muntra upp er alla som nu kämpar med försådderna tänkte jag dela med mig av de bästa.

Som ett preludium kan vi ta mitt egna lilla land på kolonistugetomten. Mina föräldrar gav mig varje år en kvaderatmeter mark att odla på. Ganska snart var den torr, full med ogräs och de få morötterna som levde där vinkade sorgset med sin gulnande blast. Jag bara haaaaatade den där lerjorden...

Odlingsmiss #1; Att inte ha någon aning om nånting.
När jag flyttade ihop med min make bodde vi i en lägenhet med hörnbalkong. Balkongen hade nätgaller i skyddsräcket,och jag tyckte att det kunde fungera som spaljé. Eftersom jag visste att krasse är lättodlat köpte jag en påse fjärilskrasse, blomjord och balkonglådor. Jag såg framför mig hur hela balkongen täcktes av grönt bladverk och skira gula blommor. Sedan hällde jag jord direkt i balkonglådorna och satte fröna där.

Vad som hände? Jo, eftersom det var en hörnbalkong var den också väldigt blåsig. Krassen stack upp sina stänglar ur lådorna, och blåste genast tillbaka ner igen. Väl i lådan dränktes den, eftersom jag inte hade gjort några dräneringshål. Hela sommaren låg små gröna stjälkar och led i en läbbig jordsoppa.
Största lärdom: Läs på medan du odlar, och använd kunskaperna.

Odlingsmiss #2 Vattna för litet
När jag bodde hemma hos mina föräldrar var en av mina sysslor att vattna blommorna inomhus. Min mor var en pragmatisk dam som bara hade suckulenter och tjockbladingar i fönstren. Ni vet, sådana som lever i evighet utan vatten. Jag lyckades ta död på de flesta av dem. Våra fönsterbrädor var torrare än Sahara.

Först sedan jag sett en annan tjej vattna blommor genom att ge varje växt en halv läskedrycksflaska vatten insåg jag hur det hela skulle gå till. Då hade jag redan flyttat hemifrån, så jag kunde dessutom skaffa krukväxter som jag gillade. Mörkgröna judasträd byttes mot ljusgröna dr. Wetterlunds blomma (även kallad rosengeranium), och både jag och växterna trivdes.

Det växte till den grad att när min mor skulle hälsa på hos mig och min make så tittade hon upp mot våra fönster och sa
"Där kan hon ju inte bo! Det är så mycket växter i fönstren!"
Största lärdom: Om man ger växter tillräckligt med vatten så växer de!

Odlingsmiss #3 Vattna för mycket.
Mina föräldrar har fått stå ut med det värsta av mina odlanden, det här hände också när jag bodde kvar hos dem.

Eftersom jag så uppenbart inte kunde hålla liv i växter fick jag en aloe att ha i mitt fönster. I tron att det var en aloe vera (det var det inte) bestämde jag mig för att den skulle leva. Det jag visste om växter var i stort sett att de behöver vatten. Så aloen fick vatten. Mycket och ofta.

Ni känner kanske till fenomenet "ytterkruka"? En uppsnofsad bytta utan dräneringshål som man döljer den fula innerkrukan med. Aloen hade en vacker vit ytterkruka i glaserat porslin. Det föll mig inte in att titta mellan inner- och ytterkrukan för att se om något vatten behövde tömmas ur, förrän det började lukta konstigt på mitt rum. Jag petade litet på aloen för att kunna se efter - varpå den gick av i en explosion av ruttnande växtdelar. Som om inte detta var nog hade jag min säng under fönstret, bäddad med mormors handvirkade överkast...
Största lärdom: Vattna växten efter dess behov. Och undvik ytterkrukor.

Som ni ser på fotot begår jag fortfarande odlingsmissar. De där smultronplantorna skulle ha planterats istället för att lämnats kvar i pappkassen från butiken, och den där rosen ska definitivt planteras om. Samtidigt står där faktiskt ett körsbärsträd som nu är inne på tredje året på min balkong! Det står i en terracottakruka med vattenmagasin och dräneringshål.

Jag har alltså gått från dränkt fjärilskrasse till levande körsbärsträd. Det är helt enkelt så att vägen till den största succén går via en rad misslyckanden.