Vad är väl en ros...

Ack! Min kära Polstjärna hålller på att dö för mig. Det jag trodde var resultgatet av för dålig vattning är nog egentligen resultatet av ohyra, sjukdom eller för trång kruka. Hur jag än gödslar och vattnar torkar fler och fler av grenarna och knopparna. Det finns knappt något levande kvar på den. Nu ångrar jag tilltaget att plantera penséer i samma kruka, för de är så söta där de står. Måste jag nu riva upp dem bara för att sätta en ny ros? Definitivt. Jag gruvar mig och skyller än så länge på att vi inte har råd att skaffa en ny ros.

En ny ros kostar i och för sig inte ens hundra kronor, men vem tror att jag ska lyckas ta mig till en plantskola och bara köpa en ros?

Och så var man en i ledet då...

Polstjärnan kämpar på, trots att den lidit svårt av uttorkning. Penseerna ser bra ut.

Jag har inte uppdaterat den här bloggen på länge. Det beror på att jag fått Andra Saker Att Göra I Mitt Liv (tm). Ett heltidsjobb stjäl mycket tid från det man trodde var hobbytiden; matlagning, barnpassning, städning, tvättning - allt ska in på de få timmar man har över. Mina blommor har lidit, och vissa av de självvattnande krukor jag så ömt färdigställde är nu en sorglig syn. Jag vill ändå inte ge upp projektet; att ha heltidsjobb är en del av de flestas vardag, och jag vill att inomhusodling ska vara möjligt för alla. Det jag funderar mest på just nu är alltså hur man ska kunna klämma in odlingen i den grå vardagen.

En annan sak som uppmuntrar mig att fortsätta är alla de trevliga kommentarer jag fått medan jag varit borta. Jag får tacka alla som velat rädda min salvia och basilika med diverse recept och förslag om frysning. Kruxet med en överaktiv gröda i inomhusodling är dock att man (förhoppningsvis) har tillgång till den året runt. Börjar man spara på överskottet kommer man snart att drunkna. När jag planterar nya örtagårdar så kommer jag att anpassa mängden av både basilika och salvia bättre efter behovet. Jag kommer till exempel att lägga till en del klassiska kryddor som dill, gräslök och persilja. Exotiska kryddor är roliga, men jag vet aldrig vad jag ska göra med dem när de väl vuxit upp, så jag har lärt mig den hårda vägen att vanligast är bäst.

I begynnelsen

Det fina med att odla är att man får så många begynnelser. Jag tittade precis ner i min såddback och upptäckte att alla tre grödorna börjat komma upp - redan! Det är bara två dagar sedan jag sådde dem, och för en gång skull gjorde jag på milimetern som man ska (istället för att göra ungefär som man ska). Uppenberligen gjorde det susen. Jag måste slå upp om det finns någon instruktion i när man ska ta bort plasten över jorden, annars kommer jag att känna mig väldigt nervös. Tänk om jag tar bort plasten för tidigt! Eller ännu värre, försent så att grödorna hinner mögla i fukten! Jag kommer att vaka över dessa stackars plantor nästan lika ihärdigt som jag vakar över min son....

Det börjar också bli balkongsäsong. Jag sitter och skriver detta med fötterna i ett fotbad (aaaaaaaah) och balkongdörren öppen. Jag kan se rosen Polstjärnan från där jag sitter. Den är härdig till zon 7, så det ska bli intressant att se om den överlever min omilda behandling. Jag har bestämt för mig att rosor ska täckas i början på våren för att inte sätta knopp för tidigt och frysa när det kommer en senkommen köldknäpp. Inte har jag kommit mig för att göra det. Den andra rosen är en röd, remonterande hybridsort som jag köpte på impuls eftersom den var just röd och remonterande. Tyvärr luktar den inte så gott, så jag blir inte helt ledsen om den fryser. Ersättaren kommer att bli dubbel kanelros, har jag bestämt mig för...

De flesta av mina lavendelplantor verkar ha dött, men de var också hybridplantor med fel doft så jag gråter inte direkt där heller. Mina smultron och körsbärsträdet verkar dock har överlevt. Jippiiiii!