Stekt eller dränkt, jag SKA odla mina grönsaker

Det har varit motiga veckor sedan jag senast skrev om kolonilotterna. Jag har jobbat alldeles för mycket, flyttat alldeles för mycket och odlat mycket. Allting i ekvationen har fått lida, och det finns alltid mer att göra än jag har tid till, så om ni tycker att jag låter trött är det rätt. Idag tillbringade jag två timmar på Angelina och rensade pilört i hällregn. Eftersom min son varit sjuk några dagar har jag varit borta därifrån i en hel vecka. Det straffade sig. Pilörten har tagit över nästan allt. Men jag klafsade på i leran och drog upp den ur hela fyra bäddar (av tjugo) innan jag kroknade och konstaterade att jag måste komma tillbaka imorgon. Kändes väl litet B att rensa ogräs på Midsommarafton, men vad gör man? Detta är en uttröttningstaktik, och det gäller att se till att rätt part tröttnar.

Så vi möts igen, evil pilört!

På grund av flytt och jobb har jag bara haft tid för Angelina. Vad som hänt på Precious och Victoria vågar jag inte tänka på. Någon gång innan vintern ska vi i alla fall anlägga ett land med remonterande jordgubbar på Precious. Mmmmmm, jordgubbar! Jag frågade de snälla människorna på Funbo Plantskola om sorten smakar gott. Det händer ofta att frukter som korsas fram för en egenskap som inte har med smaken att göra blir tråkiga att äta. De lugnade mig ivrigt på den punkten; jordgubbarna har blivit korsade med smultron, och de brukar ju smaka bra. Hm, får väl se när vi väl kan skörda egna. En stor fördel är att vi kan anlägga jordgubbslandet när vi vill under sommaren, och då får vi andrum i just det jobbet.

Plasten vi täckte Victoria med bulnade misstänkt när jag såg lotten sist. Den verkar inte göra mycket skillnad om man inte tynger ner den ordentligt. Tack vare flytten har vi nu en massa kartonger som jag tänkte byta ut plasten emot - och jag har hittat ett ställe som behöver bli av med engångspallar i trä. Jag tog hem ett gäng sådana pallar för ett drygt år sedan i hopp om att kunna bygga något av dem. Heh. Det var det uslaste trä jag någonsin stött på. Torrt som fnöske, splittrade sig i tusen bitar när jag försökte bryta plankorna från varandra och ändå tungt. Den gången sågade jag allt i småstycken och skänkte virket till vänner som har ett stort hus med många kakelugnar. Nu slår det mig att dessa pallar blir utmärkta tyngder för Victoria. Jag ska bara övertyga min källa att jag får stå hos dem med en tigersåg och ta sönder pallarna där...

En del av pallvirket kommer att bli stegbrädor till Angelina. I hällregn är det inte roligt att jobba på henne. Leran förvandlas till slime som kläggar fast vid redskapen och förvandlar stövlarna till blytunga, grå clownskor. Dessutom är det omöjligt att hålla stigarna mellan bäddarna snygga. Istället blir det djupa hål där leran som nu sitter på en fötter borde vara. Jag borde ha insett att vi skulle lagt ut de där plankorna tidigare, men för bara någon vecka sedan hade vi en sån värmebölja att jag stod utan ylletröja* på lotten och blötte både solhatt och huvud för att hålla mig sval. Av någon anledning trodde jag att jag att detta skulle vara för evigt. Borde veta bättre...

De goda nyheterna är att jag lyckats så nästan alla bäddar på Angelina! (Det såg illa ut ett tag där.) Lökarna är redan stora, potatisen måste kupas, tomaterna sätter frukt och mangolden kommer som den ska. Till och med de senast sådda bäddarna har tydliga hjärtblad. Ibland är det riktigt muskulösa sådana; jättesolrosorna jag har sått påminner misstänkt om malabarspenaten Seymore I och II som jag odlade i fönstret för några år sedan. Det kan nog bli bra, det här.

*Förra gången jag hade kolonilott slutade det med att jag fick lunginflammation och var nere för räkning i mer än ett år. Jag är livrädd för att det ska hända igen, så vid allt under 23¤ C har jag ylletröja på mig.

Parkettodlaren borde packa...

Jag tror jag glömde uppdatera bloggen förra veckan. Dumt av mig. Jag är bortskämd med mina andra bloggar, där posterna kan tidsinställas så att det alltid finns nytt att läsa på rätt datum. När Parkettodlaren flyttat till sin nya plats ska ni slippa sådana här avbrott. Det är alltid dubbelt - visserligen blir posterna inte absolut färska nyheter, men å andra sidan dyker de upp som de ska, och är ofta bättre än de poster jag rafsar ihop med vänster hand för att det är uppdateringsdag.

Det blir mycket rafsande just nu. Vi vårbrukar tre kolo... odlingslotter samtidigt som vi flyttar till en ny lägenhet. Lotterna har fått mest uppmärksamhet, så nu sitter jag här i ett hem som inte är packat alls och undrar hur i alla världen vi ska kunna köra iväg bohaget på lördag. Nu på lördag alltså. Som tur är har jag inga odlingar att flytta. Jag försöker tänka på vad jag ska ha i de fönster som jag kan lägga beslag på, men det är litet svårt att koncentrera sig för tillfället.

Tack vare ett impulsköp vet jag däremot vad vi ska ha på balkongen. Vi handlade rosor till Precious på Funbo plantskola, och de hade ställt en rad med olika vindruvsplantor i närheten av rosorna. Jag har alltid velat odla vindruvor. När jag stod där vid plantborden kom jag inte alls ihåg varför jag inte köpt en planta förut, utan plockade på mig en planta härdigt labruskavin. När jag läste odlingsråden i bilen på väg därifrån mindes jag desto bättre. Labruskaviner är kalkskyende. Inte precis vad en vill veta när en odlar i Uppsala som är känt för sitt kalkhaltiga vatten (innan staden började avhärda centralt var det i det närmsta tuggbart). Som tur är har jag kvar en del rejäla odlingsbackar sedan förra året, och torv är inte speciellt dyrt.

Parkettodlarmaken har å sin sida kastat sorgsna blickar på allåkerbären. Han är norröverifrån och växte upp med åkerbär ungefär som sörlänningar växer upp med smultron. Han skulle älska att ha några askar allåkerbär i frysen. Tyvärr är de också surjordsväxter, och fungerar inte alls här i kalkområdet. Min far försökte i flera år odla åkerbär i liknande jord och fick efter mycket kämpande se en (1) blomma på en planta, men inget bär. Så om jag ändå ska plantera en vinplanta i en stor back på balkongen - varför inte fylla på med några åkerbär? De får vackra rosa blommor som kommer att matcha min enda fuchsia perfekt. (Bara en fuchsia i år - jag måste vara sjuk...) Och med detta ordnade sig liksom hela balkongplaneringen. Jag funderade ett tag på att lägga till amerikanska blåbär till samlingen. De är surjordsväxter, och bären är goda. Sedan drog jag mig till minnes hur STORA sådana buskar blir... En rosa balkong fylld med vindruvor, allåkerbär och en fuchsia blir alldeles lagom.