Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Tripsen och sorgmyggen lever farligt

Min nakenfröpumpa har just blivit uppäten. Snart, säger jag, snaaaaaaaaaaart, kommer jag att ha pengar att skaffa biologiska motmedel. Då ska de få!

Tomater och trips

Det blir en kort bloggpost idag eftersom det hunnit bli sent. Jag har oväntat fått två dagar ledigt från jobbet och tänkte viga en av dem till att göra viktigt grovgöra härinne. Först tänkte jag ge mig ut och plocka nässlor - med en välladdad mp3spelare, heltäckande kläder (inklusive handskar), sax och plastpåse tar det mig en timme att plocka tio till femton liter nässlor, sedan går resten av dagen åt till att rensa och förvälla skörden för infrysning. Inget går upp mot att kunna äta nässelsoppa mitt i vintern och minnas den sommar som varit.

Men

När jag nu gick runt och vattnade kunde jag konstatera att inomhusodlingarna blivit väl negligerade. Massor hade vissnat och borde plockas bort - annat borde planteras om innan det kväver sig själv i såddkrukorna. Dessutom härjar tripsen så svårt att jag nästan känner för att ge upp. Stora plantor har knappt några blad kvar, istället sitter prasslande ljusgröna spöken på stjälkarna och viftar torrt. *Suck*

Alltså måste något göras. Så långt jag kan kommer nya sådder göras och gamla plantor kastas ut. Och det finns ljus i mörkret; idag skördade jag 90g tomater från tomatodlingen. Av plantorna att döma är det en försmak på större skördar, så jag håller tummarna. Dessutom åt sonen gladeligen upp både de tomater han tilldelades till kvällsmaten och de som blev över efter avslutad måltid. Har jag måhända hittat en tredje grönsak som han äter?...

Plantvård

Det bästa gödseltips jag har hört är att alltid ha litet näring i vattnet när man vattnar. Plantor äter som vi; litet i taget. Om vi skulle få näring en gång i veckan (eller ännu mer sällan) skulle inte vi heller må så bra - ens om vi då åt trettiofem måltider i ett svep. Växter fungerar likadant. Självklart egentligen, men vi verkar hoppas att jorden ska fungera som ett skafferi och behålla näringen tills den behövs. Det gör den inte alltid, och det finns chans att man vattnar ur den när man överfyller krukan.

Jag har vattnat med svag näringslösning i cirka två månader nu. Har jag märkt någon skillnad? Jo, mina tomater har satt mycket mer och större frukt. Tomater är glupska varelser så jag är inte förvånad. Övriga växter kan jag inte mäta skillnaden på, men de ser friskare ut. Just nu har jag inte så många vuxna växter i omlopp, men det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag har fullständiga bänkar igen.

Och just det - det är dags att ta fram högtryckssprutan igen och jaga trips - gräslöken börjar bli både lockig och skallig.

Tripsen är tillbaka!

Typiskt! Grönsakerna och jag har blivit sjuka samtidigt. Förkylning för mig och trips för dem. Jag är dock mer illa därann än dem och måste se till att sitta ner och vila med jämna mellanrum. Mycket irriterande för någon som är van att jonglera med blomkrukor som om de vore fjäderbollar. Särskilt irriterande är att veta att om jag gör något åt anfallet nu, så kanske jag slipper vidare bekymmer - men jag orkar inte.

Men det ger mig tid att fundera över situationen, och det är inte kattpiss. Jag har letat reda på lämpliga, miljövänliga bekämpningsmedel (såpvatten) och funderar just nu på hur jag ska kunna få till en fungerande rutin för sprayning. Maj-Lis Pettersson rekommenderar nämligen att man sprutar sina växter med vatten under hårt tryck en gång i veckan, så håller det skadedjuren stången. Eftersom vårt badrum ser ut som det gör (när det inte är stökigt hänger det tvätt där) har jag inte kunna göra det. Nu kan jag faktiskt fundera ut var jag ska göra av de saker som belamrar vårt badkar och hur jag ska hänga tvätten så att jag kan spruta trots att den hänger där.

Min dröm är att bygga om badrummet så att jag får ett speciellt nätbord med ho under där jag kan sköta sprutning och rengöring av växter och parkettodlarattiraljer. Med tanke på att maken och jag egentligen inte gillar att bygga (planera byggande är en annan sak), så måste jag nog sortera den drömmen under "teoretiskt möjliga drömmar" - dvs. samma kategori som att täcka bostadsrättsföreningens alla tak med solfångare och bättra på med några vindkraftverk på extra blåsiga ställen. Däremot skulle jag kunna bygga ett bord att ställa på badkaret - hmmmmmmmm.....

Allt utom skurknä

Vinterns sjukdomar lade sig raskt i mina planer i helgen. Länge har jag gått och planerat en stor odling citronmeliss, för att ha till te mot förkylning och andra virussjukdomar. Sedan kom vinterkräksjukan. Heder åt Cicci och Monika som åkte och handlade åt oss medan vi satt i frivillig karantän. Jag fick ett telefonsamtal medan vi väntade.
"Hej, nu står jag på ICA. Ska det verkligen vara fem citronmelissplantor?"

Det skulle det. Jag duschade dem noga under kran (dvs. jag dränkte dem brutalt och skakade av vattnet sedan, allt för att få bort så många trips som möjligt) och planterade ner dem i min mycket ålderstigna örtagård. Någon gång kommer jag att plantera om hela härligheten, men fram till att min förkylning lägger sig kommer den att få vara kvar. Jag är tjock som en elefant i näsan, och odlingen ser ju trevlig ut i fönstret.

Att jag läser "Håll krukväxterna friska!" av Maj-Lis Pettersson gör inte saken bättre. Det är rent horribelt hur många sjukdomar och brister en liten planta kan få, och allt ger antingen gula blad eller torra bladkanter. Visste ni till exempel att ullöss kan sätta sig på rötterna också? Jag som var så stolt över att calamondinen åtminstone klarat sig från dem. Den och citronmelissarna har just nu alla sjukdomar jag läser om - utom möjligtvis svamp på grund av för fuktigt klimat.

Maj-Lis Petterssons recept för att hålla växterna friska är enkla men arbetskrävande; jämn fuktighet i krukorna och en rejäl dusch varje vecka. Min mor duschade sina blommor två gånger om året och jag - tja, låt oss säga att jag gör det ännu mer sällan. Fru Petterssons råd om jordens ledningstal och tilläggsljus verkar roligare, för då får jag använda manicker. Min manickomani är av ett sådant slag att jag struntar i om en bra mätare av ledningstal är dyr - jag vill ha en! En luxmeter vore också trevligt...

Nå, jag ska fortsätta pyssla om min förkylning och min dödsjuka calamondin. Vi hörs!

Nästa ombyggnadsprojekt

Ingen kul syn, eller hur? Min örtagård har sett bättre dagar - i stort sett är det bara citronmelissen som trivs. Å andra sidan hör den till de växter som växer okontrollerbart bara man får igång dem. Enda orsaken till att den här plantan är liten är att jag varannan dag klipper loss en rejäl kvist ifrån den och gör örtte. Jag har ingen aning om varför persiljan vitnar som den gör (trips?) eller varför gräslöken envisas med att skjuta strån som är tunna som vanliga grässtrån.

Min okunskap lägger verkligen krokben för mig. Bäst är nog att gräva upp allt, sterilisera jorden och börja om på nytt. Den här gången drömmer jag om att använda plantor uppdragna från frö, men just nu har jag inga pengar att köpa frön för*. Nästa sådd blir därför smultron (har frön hemma, går att göra te på bladen och muta barn med frukterna - perfekt!)

Mina nysådda plantor mår relativt bra. I en missriktad gest av omtanke satte jag plastkåpan över växthuset, varpå jag inte såg att isörtens krukor började mögla. Kåpan är nu avtagen igen, och jag hoppas att möglet ska dö nu när det inte är så instängt längre. Överlever isörterna detta kommer de förmodligen att själva ta död på 'gästen' - de har nämligen en vana att förgifta jorden omkring sig med salt. (Hm, insåg just att jag i framtiden kommer att få skapa en specifik jordbinge för jord från isörtskrukor - ännu ett projekt att förlora sig i...)

*Om ni vill göra det möjligt för mig att handla frö kan ni klicka på annonserna kring den här bloggen. Jag får betalt per klick nämligen - inte per visning. Valutan Google AdSense och Tradedoubler betalar i konverteras från ruttna lingon till svenska ören, så det är ju bekvämt. (Och till "David" som undrade om jag var intresserad av annonser - jag vill gärna ha en länk så att jag kan titta på erbjudandet. Din profil går inte att nå utan att jag lägger upp din kommentar, och jag har som regel att inte lägga upp sådana kommentarer utan att ha tittat närmare på vad det rör sig om först.)

Idag höst, imorgon vår...

Mina små trädgårdar har gått in i sina personliga höstar. Det varar inte länge - när man odlar inomhus är man ju mindre bunden av årstiderna. Den riktiga hösten märks här också, dock. Växterna pressar sig inte mot fönstren och tilläggsljuset blir allt viktigare.

De personliga höstarna har mer med min tid för krukorna att göra, och förstås eventuell ohyra. Jag har trips i åtminstone två av mina fönster. Först funderade jag på drastiska åtgärder; tömma fönstren helt, tvätta dem och låta dem vara tomma i två veckor. Det vore dock litet tråkigt, jag menar; hela två veckor utan att odla något alls. Så nu har jag antagit en snällare plan. Det ena fönstret får vara tills vidare. Där har jag mina örter och de klarar sig hyfsat så länge jag kommer ihåg att spreja med vatten några gånger om dagen. Trips gillar inte fuktigt klimat. I det andra fönstret kommer jag att ställa mina jordmandelodlingar. Jordmandeln växer bra trots tripsangrepp och eftersom det är rotknölar man skördar kan jag spreja bladen hur mycket jag vill.

Men våren är inte långt bort. Idag tog jag fram mina fröpåsar för att se vad som ska stå i krukorna framöver. Min plan är att göra en nyplantering varannan vecka några månader framåt, för att se hur det fungerar med tillgång och efterfrågan. Redan nu har jag en till två gånger i veckan kunnat förse mig själv med grönsaker till lunchen enbart ur krukorna. Målet att alla medlemmar och alla måltider ska vara täckta känns närmare.

Som ni ser på bilden har jag många fröpåsar. Jag köper fröer som andra köper tyg, och en stor del av påsarna är inte ens öppnade. Dessutom har jag roat mig med att ta fröer både från calamondinen och en särdeles god vindruvsklase. Det var med viss beslutsångest som jag plockade ut

*Trädgårdsportlak
*Isört
*Plocksallad 'Frisée d'Amerique'
*Vindruva
*Calamondin

att sätta på förgrodd idag eller imorgon. Jag räknar med att både vindruvan och calamondinen kommer att vara trögodlade, och jag sår dem mest för sportens skull. Ska sanningen fram vet jag inte ens vad jag ska göra med calamondinplantorna sen - jag får väl ge bort dem. Vinlöv är ätliga, så de har en plats på parketten. Som den manickoman jag är sitter jag och funderar ut kontruktioner på hjul som ska tillåta både flyttning av och extraljus till rankorna.

Jag kommer också att plantera om jordmandlarna i rymligare krukor. Detta involverar sterilisering av jord, kokning av mellanlägg och diskning av backar. Mina vänner, jag kommer att få en riktig genomkörare av kroppen imorgon. En bodyblidder skulle vara stolt över mig...

Så, hur går det? 070813

Då var det dags för en ny bildsvit över trädgårdarnas utveckling

Först ut är min tripsdrabbade örtagård. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot - min kamera och jag är inte överens. Jag vill kunna ta snygga närbilder, den säger att den inte kan. Hur som helst har jag nu sprejat trädgården flera gånger om dagen med vanligt vatten taget ur torktumlaren. Växterna mår bättre, även om de inte mår bra. Persiljans nya blad har långt färre torra fläckar än de som suttit ett tag. Jag vet fortfarande inte om det är tillräckligt, men det ser hoppfullt ut.

Här har vi rotsaksträdgården, och här växer det så det knakar. Det är dags för ännu en gallringssallad. Jag måste också be maken om ursäkt för posten om att han gjorde sallad på min förra gallring innan jag hann fota - det var jag som hade bett honom om det. Min enda ursäkt är att man blir glömsk när man blir hungrig....

I den här krukan är jag litet orolig för jordmandeln. Den slokar oroväckande och bladen verkar glesa ut sig. Krassen växer på bra, men jag önskar egentligen att den var mer kompakt i växtsättet. Nästa gång jag planterar och planerar för krasse måste jag placera den annorlunda.

Kanske kan jag placera den bredvid den här. Här syns det tydligt varför jordmandel är klassat som ett "noxious weed" i USA. Plantorna i krukan är ungefär en och en halv månad gamla och har redan fyllt både krukan och luftrummet ovanför. Jag leker med tanken att dela på gänget när jag får tummen ur nästa gång.

Min kalamondin blommar. Det är för den här plantans skull som jag numer har torktumlarvatten i sprejflaskan - det är så gott som kalkfritt och citrusfrukter gillar inte kalk. Den här veckan har jag försökt spreja kalamondinen tre gånger om dagen. Det verkar som att det är en lagom mängd fukt för att den ska trivas, för varje gång jag lyckas hålla den takten börjar den blomma. Nästa inköp till parkettodlandet blir en eller två plastdunkar så att jag kan spara avhärdat vatten med och utan gödning till den.

Här ser ni varför det inte har hänt så mycket på parkettodlarfronten. Jag är uppbunden i ett annat projekt. Som synes har en del av mina parkettodlarsaker också blivit shanghaiade, ity att den stora krukan var en utmärkt torkställning för det virke vi höll på att olja in. Sonens smultron har med andra ord inte blivit planterade än, och jag hoppas att de överlever busvädret ute på balkongen.

Att frisera en krukträdgård.

Först en osminkad bild på min egen balkong. Som synes är den mer sparsmakad än den franska balkong jag visat bild på tidigare; jag hade fullt upp med annat i April och Maj när balkongen skulle planteras. När nu penséerna växte så bra och smultronen hade överlevt vintern nöjde jag mig med dem. Just nu kan jag tycka att det är tråkigt, och har börjat planera höstens och nästa års balkongprakt (vindruvor eller björnbär, hmmmmmm....). Reklamen för ett av Sveriges större bemanningsföretag är oavsiktlig. Min make jobbar åt dem, och fick två brassestolar inför sommaren. De råkade passa balkongen och blev kvar. (Fast om någon höjdare på Proffice läser det här så skulle ett kompletterande ihopfällbart bord inte sitta fel ;-) )

Idag har jag tagit ett tag med den krukträdgård som drabbades av trips. Efter tre veckors sprutning med såpvatten såg den ut så här.


Trädgårdsportlaken hade hunnit bli ganska gammal, och krassen verkade mest bestå av vissna löv även om det knoppades nya i topparna på rankorna. I stort sett var det bara jordmandeln som trivdes. Så jag beslöt helt enkelt att riva upp allting utom den.


Det är synd och skam att behöva kasta något som skulle passa mycket bättre i en kompost, och ju mer jag håller på med parkettodling, dess mer känner jag behovet av en sån. Tyvärr är lägenheten oftast för varm för en maskkompost, så jag har börjat fundera på om det finns sätt att ha en "riktig" kompost inomhus. Colleens (In the Garden Online) variant verkar lovande, även om den förmodligen måste förvaras på balkongen. (Det är inte alla lägenheter som har balkong, så det känns som fusk att använda sådana lösningar.)


Jag klippte också ner jordmandeln. Den såg ut som en skräpig grästuva (vilket den ju är) och jag tyckte att den behövde putsas litet. Håll med om att den här snaggade frisyren ser mer trevlig ut i fönstret. Jag är inte säker på att den överlever stressen men prognosen är god; det här är en växt som är ett fruktat ogräs i länder med varmt klimat. På resten av jorden sådde jag mina sista frön av krassen Alaska Scarlet. Den här gången orkade jag inte med sådant 'tjafs' som förgrodd och blötläggning, jag bara pluppade ner fröna i jorden och täckte med jord. Det sista jag gjorde var att strö över fnyffel från några misshandlade Osmocote tabs för att gödsla. Sedan kom jag på att de såg ätbara ut och gjorde mitt bästa för att täcka dem med jord utan att rubba sådden (jag har en tvååring hemma).


Här ser ni en bild på hur jag börjat dokumentera mina odlingar. Jag är ännu inte säker på vad jag ska göra med det jag får fram, eller om jag ska spara det någon annanstans än på krukorna. Än så länge gör jag det mest för att få en känsla för hur lång tid det går mellan sådd och skörd, och för att få veta vilken effekt olika sorters jord och gödsel har. (Jag har inte skrivit upp det - jag vet redan att den här lådan innehåller den billiga såjord som faller ihop och kväver växternas rötter om den inte hålls konstant fuktig.) Lägg märke till den gröna randen mellan den torra och fuktiga delen på mellanlägget; det är alger. Det här är sista gången jag kan fluffa upp jorden, så på nytt och intala mig att det går bra. Nästa gång måste jag tömma lådan, sterilisera allt som varit i den och börja från scratch. Detta är något som kommer att bli rutin.

Den gode, den onde och den fule

Jag brukar oftast låta bli memer när jag stöter på dem, men det här kunde jag inte motstå. Det är Colleen som skriver In the Garden Online som uppfunnit den, och det går i korthet ut på att man ska visa upp de delar av trädgården som kanske inte är helt lyckade och välmaikyrerade. Man lyckas inte alltid, och ibland kan de mest hafsiga hopkok bli riktigt lyckat - vilket kan vara bra att visa upp så att inte kravet på perfektion tar överhanden och dödar lusten. Ni anar inte hur lätt det kan hända. Så här har vi mitt bidrag

Den fule

Ack, det här är min calamondin. Som ni kanske ser är mittgrenarna helt ihoptorkade, den har fläckiga blad på grund av järnbrist och en del andra skavanker som gör att jag misstänker ytterligare sjukdom eller ohyra. Den står där som en påminnelse om att även om jag kommit en bit i mitt odlande så är jag ingen mästerodlare än. En ljuspunkt är dock att den blommar och skjuter knopp som en tokig,

Den onde (the bad)

Ja, det här är illa. Det var den här odlingen jag fick trips på, så jag började spruta med såplösning. Tyvärr brände såplösningen också bladen. I dagsläget vet jag inte vilka skador som är orsakade av trips och vad som såpan ligger bakom. Jag funderar på att riva bort allt utom jordmandeln - som växer som ogräs.

Den gode.

Det här är en kruka full med saker som jag inte haft hjärta att slänga. Penséerna använde jag som bordsdekoration på påskbordet. I alla skötselråd jag läst om sådana står det att man ska ta bort vissna blommor för att få intensivare blomning. Min reaktion på det är alltid
"Måste jag?"
De marmorerade bladen är krasse av sorten "Alaska Scarlet". Jag hade två plantor över när jag satt de jag skulle ha inne. Jag var trött, utarbetade och hade inte mycket tid, så de fick åka ut på balkongen utan aklimatisering eller annat fjäsk.
"Lever de så lever de," tänkte jag.
Jag hoppas att plantan ska hinna få blommor innan sommaren tar slut - det röda kommer att vara mycket effektfullt mot de blå penséerna.

Hmmm... trips

Trips är inte skoj - jag sprutar de värst angripna växterna med såpvatten, men jag börjar misstänka att de finns på alla mina odlingar. De trivs i torra miljöer, så jag har börjat springa runt med en blomspruta och spreja dem med vatten då och då under dagen. Jag känner mig som en gammal tant, ni vet de som har perfekta blommor (dock oätliga), som bara ger dem den bästa näringen och som blankar bladen. Å andra sidan är det värt det om jag slipper såpa på fler grönsaker.

En lycklig dag

Min tripsangripna odling. Här har jag just besprutat med såpvatten och håller på att rensa bort de mest angripna bladen.

Jag har haft ett ryck idag. Jag har inte bara steriliserat sju liter lecakulor (och jag gjorde det utan att bränna ner huset, jay!), jag har också diskat ur två plastbackar med såpa, rengjort ett fönster och kokt min brudslöja. (Brudslöjan är av prima nylonväv och ligger vanligtvis till skydd mellan jorden och lecan i mina självvattnande krukor.) Dessutom har jag sprutat min krasse/jordmandel/portlakodling mot trips. Egentligen hade jag hoppats hinna med nysådd i backarna också, men jag fick vika mig för att det blivit kväll.

Man har kommit upp på en högre nivå i sitt odlande när man känner igen fler skadedjur än bladlöss och dessutom tar sig besväret att bekämpa dem. Det var en märklig känsla att tänka
"Vänta nu, blanka utsugna bladpartier... är inte det trips?"
Jag tog en titt på undersidan av ett utsuget blad, och nu när jag visste vad jag skulle titta efter hittade jag direkt minimala cigarrformade djur. En rask tripp till min lilla uppslagsbok om skadedjur ("Skadegörare i trädgården" Boel Sandskär) bekräftade misstanken. Jag hade rätt! Jag kunde något! Spooky....

I morgon ska jag plantera en ny back med vanliga grönsaker - lök, morot och majrova har jag bestämt mig för - om inget kommer emellan. Man kan aldrig så noga veta när man lever med en skäggig karl och en tvååring.