Parkettodling, litet eftertanke

Heh, Parkettodlaren har blivit utsedd till veckans Uppsalablogg på bloggen "Livet i en lagom stor stad" (Uppsalaliv). Jag är hedrad, och det kan vara på sin plats att summera experimentet så här långt.

Min första och största fiende har egentligen inte med odling att göra, den heter uttråkning. Ni vet, plötsligt får man en dipp i intresset och börjar ägna sig åt annat. Jag har fått en allvarlig sådan den här perioden. Den berodde på heltidsjobb och sjukdom, men det kan lika gärna vara ett trängande behov av att spela dragspel, lära sig cymriska eller dricka alkoholfria paraplydrinkar. Sådana dippar är en av orsakerna till att jag bara har självvattnande krukor och gärna använder långtidsverkande gödningspellets. Då är åtminstone grundbehoven täckta.

Och hur klarade mina odlingar dippen? Hyfsat, får jag säga. Mina småplantor av smultron och isört dog uttorkningsdöden, resten lyckades jag omplantera och de lever nu okej liv. De krasseplantor jag satte ut på balkongen för en ojämn kamp mot penseerna de delar kruka med, men de är å andra sidan friskast av alla plantor. Krassen inomhus hör till dem som drabbats av trips och nu sprejas med såpa.

Jag har också börjat experimentera med mindre krukor - även om jag fortfarande bygger dem av plastbyttor från IKEA (blir billigare). De backar ni ser på de flesta av mina bilder är dimensionerade för rotodling - morötter, rova och jordmandel bland annat. Inomhus är det dock bladgrönsaker som funkar bäst, och de kräver inte lika stort jorddjup. Frågan är för övrigt om jag någonsin kommer att ha tålamod att vänta ut en majroveplanta tills den har en rotknöl. Hur snabbväxande de än må vara tar de tid på sig. Nu senast var den största rot jag drog upp fingertjock. Morötterna gick det bättre med.

Två saker har visat sig vara viktiga; noggranna anteckningar och petimätrisk hygien. När det gäller anteckningar ser jag alltid framför mig att jag skaffar en klassisk bok med svarta vaxdukspärmar och för data i den med blått bläck och snirklig skrivstil. Eftersom jag känner mig själv ser verkligheten betydligt mer prosaisk ut; jag skriver viktiga uppgifter med spritpenna på frystape och klistrar fast remsorna direkt på krukan. Det får min odling att se ut som en experimentodling och jag har funderat länge på ett sätt att få dessa plastbyttor att se trevliga ut. Planen involverar tyg matchat till gardinerna (som jag också ska sy), kardborreband och att jag ska få tummen ur...



När man odlar inomhus odlar man snarare under förhållanden som liknar växthus än trädgårdsodling. Ni kanske vet att man ska skura ett växthus från golv till taknock åtminstone en gång om året? Det är för att tvätta bort alla möjliga svampsporer och ohyreägg som ligger i skrymslen och vrår. Kanske är det bra att göra något liknande runt sina inomhusodlingar? Jag har i alla fall skurat fönstret vid min drabbade odling med såpa, och tänker göra det några gånger till. Det var längesedan jag hade en helt problemfri odling, så det ska bli intressant hur det blir efter denna insikt.

Viktigaste insikten är kanske att ingenting är någon som helst katastrof. Man får börja som en total amatör, och fortsätta vara en total amatör tills man känner sig beredd att prova högre kunskap. Man får också ta denna högre kunskap i hur små portioner som helst och ta hur god tid på sig som helst. Ser man bara till att växtgerna har tillräckligt med vatten växer det mesta.

Hur man gör en självvattnande kruka

När man är lika tankspridd som en universitetsprofessor får man vara glad om man kommer ihåg att vattna en gång i månaden. Självvattnande krukor har räddat många plantor i vårt hem. Men de är dyra, särskilt i de storlekar som jag behöver. Alltså har jag börjat göra egna.

Detta behövs.

Plastback (här använder jag plastlådan FLAJ från IKEA)
Lecakulor
Nylonväv eller nylontyll
Plaströr
Jord

Kolla upp att underlaget tål stora tyngder innan du ställer ut alltför många självvattnande krukor på det. En kruka av den sort som tillverkas här nedan väger tjugo kilo.



1 Börja med att hälla ett lager lecakulor i botten på backen. Det ska vara minst sju centimeter tjockt. Gräv en grop i mitten så att en del av jorden kommer att hamna i vattentanken. Denna del fungerar som veke och suger upp vattnet till resten av mullen.



2 Kapa plaströret i lagom längd och såga upp en "port" i ena änden, detta för att vattnet lättare ska kunna rinna ut i tanken. Lagom längd är när röret når från botten upp till eller en centimeter ovanför kanten på krukan.



3 Ställ röret med portänden nedåt i lecaculorna så att det står rätt upp, i närheten av backens hörn är bra, då förlorar du minst odlingsutrymme. Det gör ingenting om det råkar hamna några kulor inuti.



4 Ta en bit nylonväv och täck lecakulorna och sidorna på backen med den. Den förhindrar att jorden trillar ner bland kulorna och ska vara gles nog att släppa igenom vatten. Du behöver inte sy väven i någon speciell form, det räcker med att klippa till en generös fyrkant ungefärligt anpassad efter backen.



För att få röret att passa in i väven klipper du ett långt snitt i ena hörnet på fyrkanten och slår snibbarna kring röret.

Anledningen till att du ska ta nylonväv är att du kan ha maskägg i jorden. Dessa kläcks och blir till maskar - vilket egentligen inte är så tokigt, men de tenderar till att äta upp naturmaterial. (Och nej, du behöver inte använda lika flashigt tyg som jag gör på bilderna - det är min gamla brudslöja som nu fått ett högre ändamål. Vanligtvis använder jag brun nylontyll.)



5 Fyll nu på med jord. Ta det försiktigt i början så att du inte välter röret, när det väl är stabiliserat är det bara att ösa på. Låt jordytan stanna ca två centimeter under backens kant så att du slipper jord som smiter över kanten.



Fördelen med att använda en halvgenomskinlig plastback som jag gjort är att du ser hur mycket vatten som finns i. I den här backen rymmer magasinet ungefär två och en halv liter, vilket betyder att du kommer att vattna ungefär två gånger i veckan när det är soligt.

Grattis! Nu har du en självvattnande kruka!

Läget just nu

Och här ser vi mina små plantor, och hur de tittar på sig själv i fönsterrutan. De verkar fortfarande inte ha noterat att det finns extraljus, så jag har sänkt lampan på deras sida av fönstret. Den sneda armaturen ger vårt bibliotek en något anarkistisk look, vilket på sätt och vis kompletterar de strama bokhyllorna. Jag är ingen vän av för mycket ordning.

Idag var jag också tvungen att fylla magasinen i mina hemgjorda självvattnande krukor, så jag är överlycklig! Det betyder nämligen att de fungerar som de ska. Backen med snabbörtagården hade ett helt tomt magasin, medan såbacken hade några droppar kvar, vilket också visar att de fullväxta plantorna dricker. Jag tog risken att ge både örtagård och nysådden krukväxtnäring i vattnet, så får vi se hur det påverkar dem.

Dessutom börjar morötterna sticka upp sina hjärtblad. Jay!

Jag mot en plastsäck.

Det fungerade. Jag kunde tillverka krukor och plantera i dem med en tvååring kring fötterna. Även om lillen kanske inte var helt charmerad hela tiden. Han fick nämligen inte leka med lecakulorna, och så var ju mamma upptagen istället för att titta på honom.

Nå, jag har i alla fall upptäckt nackdelen med att förvara sina jordpåsar på balkongen; de suger i sig vatten som svampar. Jag har två fulla 50literssäckar med såjord i en halvt sönderfallen HOLbänk från IKEA (en annan av mina superplaner) därute. Jorden var tänkt att användas till jordmandelodling i stor skala, men har blivit liggande. Jag tog tag i den översta jordsäcken och lyfte.

Den rörde sig inte ur fläcken.

Jag tog nya tag och lyfte ordentligt.

Säcken stod still.

Jag tog Nya Tag Och Lyfte.

Säcken stod där den stod.

Jag LYYYFTE.

Märktes ingenting på säcken.

Nu började det här bli en aning löjligt - jag ville ju faktiskt ha in min jord. Att stå och plantera i nollgradigt väder är ingenting för mig. Och jag är ingen svag kvinna. Jag kan gladeligen lyfta min make som väger 80 - 90kg. Fast han hjälper till. Det gjorde inte säcken.

Jag tittade på den. Den verkade trivas i sin bänk. Utanför bänken stod en plastback (också den från IKEA - varför sluta med nåt som funkar) som tidigare varit skydd för julskinkan när den skulle svalna. En plan började ta sin form.

Med uppbådande av ett extra HARUMPF! lyfte jag säcken över bänkkanten och släpte den i plastbacken. Hah! Nu kunde jag släpa in säcken över golvet, och det utan att den gick sönder och spred sitt svarta fluff i lägenheten.

Segern är min!

En perfekt plan (?)

Det är det där med att vara småbarnsmor - man har inte lika mycket tid som innan. Min son går numer på dagis, men det är tänkt att han ska sluta mitt på eftermiddagen och så ska vi vara hemma tillsammans några timmar innan pappa kommer. Idag slog det mig att det faktiskt går att gräva med jord och bolla med krukor samtidigt som lillen är vaken. Han kanske till och med tycker att det är kul. Och då fick jag plötsligt väldigt mycket tid till att ordna med min inomhusträdgård.

Jay!

Imorgon ska vi alltså ägna oss åt nöjet att borra hål i yogurthinkar och fylla dem med leca, tyll och såjord. Vid närmare eftertänke ska jag kanske låta bli att dammsuga lägenheten innan dess....

Jag har också gjort en snabbsökning efter frön, och hittade faktiskt mina inköp från våren 2006 i en liten låda. Det var

• Slingerkrasse
  
• Sandsenap/vildruccola
  
• Salad Leaves (från Thompson & Morgan)
  
• Baby leaf blandning (2 påsar)
  

Jag har med andra ord planerat det här ett tag utan att komma till skott. Hm. Tänk vad tiden kan gå medan man distraheras av annat.