Uppföljning på gödselserien

Min lilla serie om naturliga gödsel har gett ahaupplevelser och många bra kommentarer. En del skulle jag vilja ta upp i en post, så jag har beslutat att avsluta med att samla dem här.

Guldvatten
Precis när jag skrivit min post och sänt ut den i cyberspace hittade jag ett recept på guldvatten för inomhusbruk i en gammal Hemträdgården.

1 del urin
20 delar vatten

Man har alltså en mycket svagare lösning inomhus.

Nattjord
Jag har fått medhåll om att bajs innehåller smitta och en del andra hemskheter. Ms.noob skriver
"en liten parentes bara, om någon nu skulle gå och plocka hästskit ur gödselstan, gör det bara om du vet vem som har hästen/hästarna och etthu8ndra procent säker på vad hästarna äter och får i sig. Är du inte försiktig så kommer hästbajset innehålla rester av medicin, hormoner som produceras under dräktighet, olika näringstillskott för häst t ex magnesium och järn, olika typer av parasiter som är överförbara till människa som t ex blodmask, rost från vattenskålar etc (enormt mycket vanligare än man tror). Så snälla, gå inte bara till valfritt stall och tro att all hästskit är bra hästskit, var försiktiga."

Annika T, som för övrigt är en gammal analog vän till mig (hej Annika - hälsa familjen!), fyller på
"Instämmer som farmaceut i försiktighet med hästgödsel pga att många läkemedel inte bryts ned ordentligt, vanligt förekommande maskmedel bryts inte ned alls!! Det gäller även en endel parasitmedel för nötkreatur, de är livaktiga i flera år!!"

Hm, maskmedel vill man ju inte ha i jorden när man odlar utomhus - daggmasken är ens bästa vän (särskilt i lerjordar) och påverkas också av avmaskningsmedicin. Ta alltså och intervjua en presumptiv gödseldonater litet försiktigt innan ni tar emot skiten. Ekologiska odlare får inte använda maskmedel så det kan vara värt att fråga dem - men kom ihåg att de oftast använder all egenproducerad gödsel de kan komma åt, så bli inte ledsna om de svarar nej.

Varför man använder mask- och parasitmedel? Jo, därför att maskar och parasiter kan ge riktigt läskiga sjukdomar, och det är svårt (även om det inte är omöjligt) att undvika dem annat än med medicinering. Det här är ett av de få områden där ekologiskt jordbruk har sämre resultat än konventionellt, och detta trots att man har många metoder för att undvika infektering.

Bokashivätska
Bokashi Jenny har varit vänlig att skicka mig en del fakta, dels om att göra eget bokashikli, dels om de microber som får bokashin att funka

"Såg att du fundera över att göra egen Bokashikli. Det är faktisk ganska lätt och det du behöver är EM-1 (Effective Microorganisms) som är framtagen i Holland efter Higas japanska recept. Det går inte att göra koncentratet själv hur som helst man försöka, men å andra sidan är det inte dyrt. Vi har inte lagt upp EM-1 på hemsidan än, inte för att vi inte vill att folk ska göra det själv utan att de flesta jag har pratat med orkar inte helt enkelt, och då vill vi inte krångla till det.
Vill du testa så kan jag skicka dig en flaska EM-1 koncentrat och en flaska molasses, de är 250 ml vardera och kostar typ 100:- tillsammans. Vetekli behöver man köpa lokalt, helst organiskt. Det är ingen idé att köpa större flaskor i början; detta räcker nog att göra Bokashi kli till ett helt år och själva koncentratet håller 12 månader.
Var det så att du har kolonilott också? Det som är också jätte bra är att använda EM att förbättra jorden i själva landet. En liten flaska EM-1 går väldigt långt eftersom man fermenterar det för att producera 20 gånger så mycket aktiverad EM (som då heter EM-A); detta är ungefär som Bokashivatten du täppar av själv fast utan matrester. Man kan snabbt producera det litervis hemma (då har du en månad på dig att använda det) och det är ett underbart sätt att öka mikrolivet i landet. Spädas ut precis som bokashivatten. Kul att jämföra 2 olika odlingsområden, man märker skillnaden."

Hon har också skickat mig en bra länk om hur man fermenterar EM-1 till EM-A
How to make EM-A

Tyvärr kommer jag inte odla på friland i år, men så fort jag kommer åt kommer jag att prova EM-A - och innan dess har jag förmodligen hunnit blanda mig eget bokashiströ också. Jag är en hopplös gör-det-självare. Nu vet ni att det går att få tag på EM-1 på Bokashi.se om ni själva blir sugna på att prova.

Som ni vet har jag redan hunnit prova vätskan ur min egen bokashi - till mina gamla tomatplantors stora glädje. Kai Vogt Westling på Greenfoot HB skriver

"Vill bara tipsa om att vätskan som du mycket riktigt påpekar är en färskvara men, den låter sig väl sparas och lagraqs i exempelvis en petflaska i kylskåpet. Det kan också stoppas i frysen och vattnas ut till vårbruket. Späd minst 1:100 med vatten."

Gott att höra, det sliter alltid litet i mig när jag häller ut överbliven vätska. Nu kan jag späda ut den och vattna omväxlande med bokashi och omväxlande med maskvätska. Mina växter kommer att bli de fetaste i landet...

Wiggly Wigglers, How to Bokashi1 & 2

Ljudet är aningens dåligt, men Heather är så brutalt ärlig när hon öppnar sin lagrade bokashihink att jag inte kan motstå att visa den här dubbelvideon för er. Detta är alltså mina favoritpodradiopersonligheter (ladda ner Wiggly Wigglers trädgårdspodcast här eller via iTunes tex.) Heather och Richard som visar hur man, hm, bokashar...

How to Bokashi, Part 1


How to Bokashi, Part 2

Bokashivätska

Detta är den sista av de enkla naturliga gödningarna som jag hittat. Det finns fler växter och ämnen att ta till, men de har litet av överkurs över sig, så jag nöjer mig med det här.

Bokashi är, som ni säkert vet nu, en metod för att lägga in köksrester, ungefär som pickles. De microber man strör över resterna spjälkar ner maten till dess basala element och gör den lätt att brytas ner i jorden eller i en kompost. Under den processen bildas vätska (finns i resterna och frigörs under arbetets gång) som man måste hälla av. Min eminenta hink är anpassad för det och har en kran i botten, vilket underlättar.

Vätskan är i sig ett bra gödningsmedel. Spädd ett till hundra blir den utmärkt i blomkrukorna. Mina tomater - plantorna är nu snart ett år gamla och jag hade börjat planera deras hädanfärd - tog ett glädjeskutt så fort jag började vattna med denna blandning och satte frukt igen. Den är odryg för utomhusodlare dock; man kan skörda knappt en deciliter i veckan, om man har tur, och vätskan måste användas inom tjugofyra timmar.

Bokahsivätska rekommenderar jag till parkettodlare av flera skäl; den är bra till näringskrävande växter, lätt att få tag på om man investerat i bokashihinkar och den luktar väldigt lite. Dessutom gör själva bokashin att man kan ta hand om mer av hushållets matavfall i och med att man kan lägga kött och annan proteinrik mat i den. Odlar du plantor inomhus ska du definitivt köpa dig ett set.

How to Make Bokashi

För tillfället köper jag mina bokashiflingor från bokashi.se, och jag kommer nog att göra det ett tag. Samtidigt har jag funderat på om det inte går att göra flingorna själv - jag menar; det kan inte vara alltför avancerad teknik bakom. En enkel sökning på YouTube och jag hittade Podchef som visar hur det går till! Bingo!

Jag kommer att läsa på litet mer om vilka microber det egentligen handlar om innan jag gör något, men den som är otålig kan titta på bokashicomposting.com för ett recept på startkultur. Receptet ger en kultur med färre sorters microber än i köpesflingor.

Tajma din återvinning.

Snart en vecka med bokashi. Nämnde jag att hinkarna var mycket större än jag trott? Jag tittade aldrig närmare på måtten när jag beställde den, utan såg en liten tiolitershink framför mig när det stod att den "får plats under diskbänken".

Jodå, hinken får plats under diskbänken, men det är med mindre marginal än jag tänkt mig - den rymmer närmare tjugo liter, och står på 'piedestal' för att man bekvämt ska kunna tömma bokashivätska ur den. När jag plockat upp mitt bokashiset, som innehåller två av dessa jättar, kunde jag bara tänka på hur belamrat utrymmet vi hade var. En tidigare välordnad insamling av olika returvaror som papper, kartong, glas och metallförpackningar hade ballat ur och hotade nu överfalla när man öppnade dörrarna. Det var nog dags att rensa ut litet.

Vid närmare eftertanke kunde jag nog rensa ur kylskåpet också. Visserligen hade jag en maskmatsburk full med rester som skulle passa bra i bokashin, men litet extra mat kunde aldrig skada. Ut for gamla grönsaker, fruktsallad, köttfärssåsskvättar och de där småpaprikorna som visade sig vara storväxta pepparfrukter. Det blev så mycket att maskarna fick behålla sin mat. Under högtidliga former hällde jag allt i hinken, strödde bokashiströ över, plattade till med den speciella lilla tillplattaren, på med locket och skjuts in i...

Nej, just det, där under diskbänken var det fortfarande fullt. Dags att fortsätta på rensning nummer ett. Maken och jag har tillverkat en liten kista på hjul som det var tänkt att vi skulle samla returvaror i och sedan köra ut alltihop till soprummet. Den var också full. Jag klädde på mig och la så många soppåsar som möjligt på den, maken gav mig ett snöre att dra med och sedan gav jag mig av ut.

Det här var under dygnen då vi hade det så kallt. Det var under minus tio grader när jag traskade iväg med mitt ystra sällskap. Trots att lådan inte var byggd i intelligent päronträ for den över vägen som den själv ville, och kastade av en och annan soppåse eller en överfull kartong. Efter förättat värv i sophuset gick jag tillbaka och tog mig in i trapphuset.

Där stod en av grannarna och hängde vid en annan grannes dörr, uppenbarligen för en kort pratstund. De brukar göra så, och jag hälsade medan jag tryckte på hissknappen.
"VAD är det där?" frågade den ena och pekade på vår hjulförsedda kista.
"Det är vår återvinningskista. Vi har satt hjul på den så att det bara är att rulla ut den till sophuset när det är dags för att tömma den."

Kistan blev mycket beundrad, och det var först när jag stod i hissen som jag insåg två saker A: Hjulkistan skrammlar. Mycket. B: Klockan var 22.30. När jag trodde att jag lugnt och stilla gick ut med soporna måste jag ovetandes ha väckt hela bottenvåningen.

Nå, nu är utrymmet under diskbänken rensat, och idag har jag för första gången använt bokashivätskan till gödning. Allt verkar fungera som det ska, även om hinkarna står i trappskrubben. Det blev enklast så.

Odör

Samtidigt som jag blandade jord häromdagen vattnade jag mina plantor med den senaste omgången maskvätska. Den luktade illa. Som tur är verkar lukten ha sugits upp i jorden, för jag känner ingen odör vid växterna - och jag har ett gott luktsinne.

Maskvätska passerar inte alltid genom maskarna - ibland kan det vara vätska som runnit direkt från kompostmaterialet ner i vätsketråget, och det är härifrån lukten kommer. Jag förvarar mitt rens i en tät metallburk på diskbänken, och eftersom det hinner ta några dagar innan den blir full hinner innehållet också börja brytas ner. Nedbrytning som sker i syrefattig miljö luktar illa.

Så hur ska jag lösa detta? Dels genom att tömma burken oftare, och på sikt också genom att borra litet fler lufthål i mina kompostkärl. Ni kanske minns att jag hittade illaluktande mat i komposten när jag delade den på två, och jag misstänker att kärlen är litet för täta just nu. Nu borde jag också kunna tömma burken så fort den blir full, eftersom jag byggt ut komposten till en storlek som passar vår familj.

Dels tänker jag skaffa en bokashi. Jag har tjatat om denna manick i flera veckor nu, men inte lyckats köpa någon (mycket månad i slutet av pengarna). Om tomten är snäll kan jag köpa en startsats på kvällen den tjugofjärde december. Annars får jag spara - och till dess jag har rätt summa pengar att sprätta iväg får jag vara noga med burktömningarna.