Inget får förfaras

Solrosor och fänkål. De gör sig förmodligen lika bra i en sallad som i en bukett, och bilden visar också vad mina maskar kommer att få bo i framtiden. Jag var nere på kolonilotten och skördade häromdagen. Det går fortfarande att hitta användbara grönsaker i havet av ogräs. (Folk börjar ta sig friheter med lotten eftersom den ser övergiven ut - inte bra. Jag hoppas jag får ha kvar min mangold i alla fall.)

Fänkålen har klarat sig bra trots en del frostnätter. Min teori är att ogräset fungerar som en värmande tröja och jag har nu knölar som är handbollstora. Jag hoppas att de ska fungera i en gryta, så jag tog hem några och klippte spröten av dem för att de skulle få plats i kylskåpet. Sen insåg jag att allt det där dilliga längst ut säkert gick att torka till bäddmaterial - och så ägnade jag ytterligare en halvtimme åt att rensa spröt. Den gamla solrosbuketten hade användbara blad kvar som fick följa samma väg - dvs. upp till linnedukarna på arbetsrummet för torkning och sedan ner i maskkomposten. Ibland undrar jag om jag inte är väl sparsam.

För vetenskap tarvas experiment....

Solrosen följde med hem från lotten av misstag igår. Jag är ingen vän av storväxta blommor så jag är förvånad över hur väl den passar i köket - som mycket riktigt går i turkost och cremegult. Och medan solrosen skiner upp matbordet har jag tid att studera den och se dess mindre detaljer, sirliga nog att passa i ett bokmärke med änglar.

Nå, solros lär ska höra till ätliga blommor, och vem är jag att banga ett experiment? Jag plockade ett blad och stoppade i munnen - med viss misstänksamhet. Min mamma lärde mig att blommor är giftiga och det sitter i. Dessutom smakade bladet parfym, en sån där gammaldags parfym med liljekonvalj och syren som basdoft, och hade en bitter eftersmak. Jag måste erkänna att jag undrade om jag skulle bli illamående och gick och vaktade på magen resten av kvällen. Men, jag överlevde.

Om jag skulle laga mat med solrosblad skulle jag nog använda dem i rätter inspirerade av mellanösterns matkultur, där matlagning med rosenvatten är populärt och den parfymerade smakbrytningen passar in. Hm, vad vet jag, man kanske redan använder solrosblad därnere? Klimatet är ju rätt för växten och man är uppfinningsrik när det kommer till grönsaker.

I den lilla skålen bredvid ligger ett annat experiment. Tomaterna var kart när jag plockade dem från mina förra tomatplantor, och jag ville se om de kunde mogna trots att de var mörkgröna när de skördades. Det har tagit några veckor för dem att bli röda, och det ska erkännas att de hunnit bli ganska dammiga under tiden. Som så många kommersiella tomater har de tjockt skal, så det ska bli intressant att se om det finns något inuti de här när jag äter dem till lunch idag. Vidare rapport kommer imorgon.