Kampanjen för att adoptera en plantskola, sammanfattning 1

Plantering på Funbo Plantskola.

Detta är den första sammanfattningen av Kampanjen för att adoptera en plantskola.

Bloomingwriter (Jodi DeLong) i Kanada har ett rekord som förmodligen kommer att vara svårslaget. Hon har adopterat hela tjugofem plantskolor. Ni kan läsa om dem i två bloginlägg här och här (texten är på engelska). Alla plantskolor är fristående med kunnig och vänlig personal. Jag vet inte hur det är med er, men att läsa om de olika plantskolorna ger mig lust att göra en rundresa i Kanada. Besöka kommersiella plantskolor är ett utmärkt sätt att lära känna ett land, och en påse frö (okej, rätt många påsar frö) är en lätt och trevlig souvernir*. Hon har till och med hittat en plantskola med järnvägskoppling...

På den svenska sidan hittar vi mitt eget reportage om Funbo Plantskola, ett litet familjeföretag med stor kärlek till odlande, inklämt mellan väg 282 mot Almunge och Lennakattens museijärnväg. En blinkning också till Joppe med bloggen Joppes Gröna Rum som har hittat ett trevligt café med växtanknytning i Öhr, Småland. Som gammal uppsalastudent faller jag för kaféer - jag kommer att länka till reportaget "utom tävlan" när det blir skrivet.

Att hitta bra plantskolor är ett detektivarbete - ofta finner man dem på hörsägen bland andra trädgårdsentusiaster. Ni som läser Bloomingwriters blogg kommer att märka att hon har tillbringat flera år på att leta upp de pärlor hon presenterar. Har man ingen hörsägen att tillgå är telefonkatalogen ett utmärkt redskap (kom ihåg att det inte är alla plantskolor som har hemsida - telefonkatalogen ligger å andra sidan online). I förlängningen av den här kampanjen kommer ni också kunna använda bloggar för att hitta det ni söker. Gör några söndagsutflykter och adoptera lämpliga kandidater enligt dessa regler. (Jag hoppas kunna göra en central hemsida och en liten logo för kampanjen någon gång nästa vecka.)

*Tumregeln för växtinförsel från länder utanför EU är att man får ta med sig frön men inte plantmaterial.

Glöm inte heller omröstningen i marginalen ;-)

Funbo plantskola

Om du vill se perfekta skyltningar ska du åka till Plantagen

Vill du handla hos någon som kan och älskar blommor ska du åka till Funbo Plantskola.


Det är svårt att säga vad som gör att det märks att detta ställe är älskat. En del plantor skulle kunna se bättre ut, och det finns ställen som är rent igenväxta.

Funbo Plantskolas visningsdamm

Ändå finns här något som gör att jag tror att hela stället skulle se ut som planteringen nedan, bara man hade chansen. Man har kompetens, och en rejäl dos hjälpsamhet. När jag frågade efter nematoder till mina självvattnande krukor tog sig ägaren tid att ringa upp någon som visste när hon inte själv hade svaret. Hon kunde också beställa in en ny Polstjärnan åt mig, fast då hade jag sett att de hade andra roliga klätterrosor inne och avböjde. (I samma veva fick vi också reda på att personalens favoritglass är Geishastrut.)



Vill du ha de vanliga trädgårdsväxterna som jordgubbar, vinbärsbuskar, tagetes och annat kommer du att kunna hitta det. Måhända är det säkrast att komma tidigt på sommaren, plantskolan ligger nära ett flertal villaområden och trädgård är trend just nu. Man behöver inte heller vandra runt särskilt länge för att hitta det personliga i urvalet.



Själv föll jag för fikonen i växthuset (plantan med frukt hade någon köpt innan jag kom tillbaka med kameran. Grrr, förstöra ett fint motiv sådär...) Där finns också ett antal olika verbena, fuchsia och pelargoner, och man kan beskåda moderplantorna på två arbetsbänkar längst bak i växthus 1. Kryddor, chili och tomater finns också här. Dumt nog köpte jag ingen ny, vanlig basilika. (Det jag har i lådan just nu är thaibasilika, och jag tvekar inför att göra pesto som smakar lakrits.)



Det finns ett andra växthus också. Till hälften var det fyllt av växter till salu, resten var upplåtet till saker som provodling av olika tomatsorter.

Utställning över årets perenn genom tiderna

Här hittar man den stora vinrankan (och personalens arbetsbänk - P1 stod på i båda växthusen, vilket faktiskt var ganska avslappnande att lyssna på).



Här finns också en soffgrupp uppställd för den som vill sitta ner och tänka över sin trädgård och sitt urval (eller måhända bara känna smärtan i plånboken). Lägg märke till möbelstilen och det helt autentiska sjuttiotalsmönstret på dynorna.

Min make ignorerar trädgårdstomtarnas lockrop om tomater.

Denna soffgrupp är bara ett exempel på den omtänksamhet som visas mot kunderna. Att gå till en plantskola med en tvååring är annars ett företag som kan ge viss uttråkning - hos både tvååringen och föräldrarna/ståuppkomikerna/aktivitetsuppfinnarna. På Funbo Plantskola finns det en sandlåda. Och hade det bara varit en sandlåda vore det ordinärt, men den här är fylld med leksaker. Du slipper släpa med dig egna eller inbilla telningen att det går lika bra med plastmuggar...



Det ska dock erkännas att just min telning ratade sandlådan till förmån för de här.

Fem stycken blå undelater

I skrivande stund inser jag att jag inte tagit så många bilder av hur det ser ut utanför växthusen - vilket naturligtvis har att göra med att jag är en parkettodlare. Såhär blir man mottagen när man anländer till stället.



Som synes finns det skottkärror att låna för den som tänkt sig att storhandla, och utomhusträdgården är synnerligen promenerbar. Den är liten och ändå hittar man ofta överraskningar när man vänder runt ett hörn ("planerad i rum" som det heter på trendspråk). Till min stora lycka hittade jag flera frigolitmoduler med Rügen månadssmultron - något som är omöjligt att hitta på Bauhaus och Plantagen. Tillsammans med telningen smakade jag litet på hallonen som växte vilt mellan borden i rosutställningen, och sedan föll jag i djup kontemplation framför vinplantorna.

Jag har länge drömt om att odla vindruvor.

Hur tar man sig dit, då? Tja, bil är ett lämpligt alternativ, plantskolan har parkeringsplatser och ligger nära en av Uppsalas större vägar. Nära betyder i det här fallet att du tar väg 282 från Uppsala mot Almunge, kör en dryg mil och svänger höger så är du framme. Har du inget körkort kan du ta Uppsala länstrafiks buss 809 från Uppsala Centralstation och hoppa av vid Bärby Station i Gunsta. Själva bussresan tar då 12 minuter och promenaden till Funbo Plantskola ca 5.

Yo, mannen! Vill du ha en juste deal på tomater?

Ett roligare alternativ om sommaren är att göra en picknick (det finns trädgårdsbord att äta vid, och glassförsäljning på i kassan) och ta Lennakatten ut. Plantskolan ligger nämligen precis invid spåren och har man tur får man se ett ångtåg passera medan man är där. Reser man med Lennakatten hoppar man av vid station Bärby, och går sedan ca tvåhundra meter. När jag har rest med ångtåget har det funnits en godsvagn som används för att transportera barnvagnar i - och kanske går det också att stuva in jordsäckar och mindre träd där om man frågar på resan ut.

För den som inte redan anat kan jag avslöja att Lennakatten är Uppsalas museijärnväg. En entusiastisk förening kör historiska rälsbussar och ångtåg mellan Uppsala Östra och Faringe. När vi besökte Funbo Plantskola senast hade vi turen att se inte mindre än två ångtåg tuffa förbi. Jag försökte verkligen få till en tjusig bild, men det är attans vad sådana där järnhästar kan vara snabba för en gammal digitalkamera.



Denna post är en del i kampanjen för att adoptera en plantskola. Adoptera en du också.

Detta var alltså mitt adoptionsreportage från Funbo plantskola. Nu hoppas jag få se flera sådana bland er andra - och det beror inte alls på att jag vill hitta fler sådana här ställen att besöka, o nej... ;-) I morgon gör jag min första veckosammanställning över adoptioner, så får ni som är nyfikna reda på hur det har gått hittills. För skoj skull har jag också lagt upp en ny omröstning i marginalen här bredvid.

Kampanjen för att adoptera en plantskola

Fotot heter "New Dawn", fotografen är Yamada*, och du hittar hans profil och fler av hans bilder här.

Jag vet inte hur många av er som känner till att det finns ett Rosendal i Uppsala. Rosendal i Stockholm är tämligen känt, men det här gäller alltså lärdomsstaden norr om Stallmästargården. Nå, Rosendal är en plantskola som fanns redan när jag flyttade hit. Några år i följd brukade jag få ett sorts sug på våren. Jag kände att jag borde vandra iväg och titta på växterna där. Och varje år kom jag lagom till att de började sälja sina fuchsiasticklingar. Fråga mig inte hur jag visste. Nog för att jag älskar fuchsior, men inte kan de ropa till mig på flera kilometers håll, eller?

När Plantagen öppnade sin jättebutik i industriområdet dröjde det inte länge förrän Rosendal blev uppköpt av Blomsterlandet, och sortimentet i butiken förändrades därefter. Precis som Plantagen är nu Rosendal ett trädgårdsbutikernas storköp - ungefär som ICA Maxi är för maten. Det är inte helt fel. Man får tag på de vanligaste plantorna, till rimliga priser - och just de plantorna kan man själv så mycket om att man inte behöver fråga personalen (som för all del visst kan vara kunnig). Det var dessutom bekvämt att kunna provsitta en hammock när sonen var orolig och behövde ammas.

Men det som försvann var odlingsglädjen. Rosendal ägdes av någon som älskade plantor, och det genomsyrade allt. Det märktes på skötseln, det märktes på skyltningen och det märktes framför allt på sortimentet. Varje gång man kom dit hittade man säsongens växter med en extra knorr - någon speciell variant som odlas i för liten skala för att det egentligen ska löna sig att ta in. Men som någon tog in ändå bara för att det var skoj. Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte minipapyrus på kruka när de hade den inne - bara för att nämna ett exempel.

Även om jag kan gilla en tur till Plantagen har jag hela tiden sörjt mitt gamla Rosendal. Så idag övertalade jag maken att vi skulle köpa nya plantor till balkongen på Funbo Plantskola. Då och då har jag hört att det är dit folk åker nu när Blomsterlandet goffat upp vårt gamla favoritställe. De har en bra hemsida, men ser litet tråkiga ut när man åker förbi så jag har inte kommit mig dit tidigare (till saken hör att det är enklast att ta sig dit med bil, och jag har inget körkort). Jag hade ingen aning om vad som väntade när vi kom dit.

Jag klev in i deras växthus - och blev omedelbart förälskad. Man måste bli det när man ser bänk efter bänk med blommande och välmående växter. Alldeles särskilt måste man det när man i nästa växthus upptäcker en välmående vinstock som skickat grenar längs alla väggar och är tung av klasar. Ett långt tag gick jag bara omkring och var lycklig över denna odlingsglädje.

Men tyvärr såg jag också att det var igenväxt både här och där, och att en del områden kanske behövde mer omvårdnad. Eftersom de växter man satsat på var felfria är det uppenbart att kompetensen finns för hela stället. Men jag tror inte att plantskolan får det antal besökare som krävs för att man ska kunna anställa tillräckligt med personal. Jag påmindes om det jag hört för något tag sen; den våg av trädgårdsintresse som sköljer över Sverige har paradoxalt nog betytt att många sådana här ställen fått lägga igen. Plantagen, Blomsterlandet och andra stora kedjor är för starka konkurenter - inte på grund av sortimentet eller kompetensen, utan för att de ligger så lättillgängligt att folk inte masar sig längre än så.

Vi förlorar något på det, nämligen möjligheten att bygga upp en trädgård med clou - en trädgård som har det där lilla extra. För säga vad man vill om Plantagens sortiment, det är standardiserat. Innan den dag alla får för sig att odla minipapyrus på kruka kommer den växten inte att finnas att köpa där. Det är måhända inte världens undergång, men nog blir tillvaron tråkigare på det viset.

Därför startar jag nu kampanjen för att adoptera en plantskola eller handelsträdgård. Gör så här; leta upp en handelsträdgård i närheten, en som inte är knuten till en större kedja av Plantagens typ, besök den och se om den är bra. Är den bra, så köp en eller flera plantor och lägg sedan upp en permanent länk till plantskolans hemsida på din blogg (som jag har gjort här i högermarginalen). Har plantskolan ingen hemsida lägger du upp namn, adress, öppettider och litet om vad som finns där. Gör också ett litet reportage i en bloggpost och berätta om detta i en kommentar här på Parkettodlaren.

En gång i veckan kommer jag att göra ett sammandrag över alla adoptioner i en bloggpost, så att man här kan läsa om Sveriges olika smultronställen. Det är tillåtet att adoptera en plantskola som någon annan redan 'tagit'. Sprid också kampanjen till bloggare som ni läser men som jag inte hittat fram till än. (Heh, jag inser just att detta är en utmärkt chans att kombinera shopping med en kulturhistorisk gärning. Tänk om alla goda gärningar vore lika skoj :-) )

Tyvärr hade jag inte kameran med mig till Funbo den här gången, så ni får vänta några dagar på mitt reportage. Den här gången kom jag därifrån med rosen "New Dawn" som ska ersätta min saknade Polstjärnan, och några extra smultronplantor till sonen.