Parkettodlaren borde packa...

Jag tror jag glömde uppdatera bloggen förra veckan. Dumt av mig. Jag är bortskämd med mina andra bloggar, där posterna kan tidsinställas så att det alltid finns nytt att läsa på rätt datum. När Parkettodlaren flyttat till sin nya plats ska ni slippa sådana här avbrott. Det är alltid dubbelt - visserligen blir posterna inte absolut färska nyheter, men å andra sidan dyker de upp som de ska, och är ofta bättre än de poster jag rafsar ihop med vänster hand för att det är uppdateringsdag.

Det blir mycket rafsande just nu. Vi vårbrukar tre kolo... odlingslotter samtidigt som vi flyttar till en ny lägenhet. Lotterna har fått mest uppmärksamhet, så nu sitter jag här i ett hem som inte är packat alls och undrar hur i alla världen vi ska kunna köra iväg bohaget på lördag. Nu på lördag alltså. Som tur är har jag inga odlingar att flytta. Jag försöker tänka på vad jag ska ha i de fönster som jag kan lägga beslag på, men det är litet svårt att koncentrera sig för tillfället.

Tack vare ett impulsköp vet jag däremot vad vi ska ha på balkongen. Vi handlade rosor till Precious på Funbo plantskola, och de hade ställt en rad med olika vindruvsplantor i närheten av rosorna. Jag har alltid velat odla vindruvor. När jag stod där vid plantborden kom jag inte alls ihåg varför jag inte köpt en planta förut, utan plockade på mig en planta härdigt labruskavin. När jag läste odlingsråden i bilen på väg därifrån mindes jag desto bättre. Labruskaviner är kalkskyende. Inte precis vad en vill veta när en odlar i Uppsala som är känt för sitt kalkhaltiga vatten (innan staden började avhärda centralt var det i det närmsta tuggbart). Som tur är har jag kvar en del rejäla odlingsbackar sedan förra året, och torv är inte speciellt dyrt.

Parkettodlarmaken har å sin sida kastat sorgsna blickar på allåkerbären. Han är norröverifrån och växte upp med åkerbär ungefär som sörlänningar växer upp med smultron. Han skulle älska att ha några askar allåkerbär i frysen. Tyvärr är de också surjordsväxter, och fungerar inte alls här i kalkområdet. Min far försökte i flera år odla åkerbär i liknande jord och fick efter mycket kämpande se en (1) blomma på en planta, men inget bär. Så om jag ändå ska plantera en vinplanta i en stor back på balkongen - varför inte fylla på med några åkerbär? De får vackra rosa blommor som kommer att matcha min enda fuchsia perfekt. (Bara en fuchsia i år - jag måste vara sjuk...) Och med detta ordnade sig liksom hela balkongplaneringen. Jag funderade ett tag på att lägga till amerikanska blåbär till samlingen. De är surjordsväxter, och bären är goda. Sedan drog jag mig till minnes hur STORA sådana buskar blir... En rosa balkong fylld med vindruvor, allåkerbär och en fuchsia blir alldeles lagom.

Idag höst, imorgon vår...

Mina små trädgårdar har gått in i sina personliga höstar. Det varar inte länge - när man odlar inomhus är man ju mindre bunden av årstiderna. Den riktiga hösten märks här också, dock. Växterna pressar sig inte mot fönstren och tilläggsljuset blir allt viktigare.

De personliga höstarna har mer med min tid för krukorna att göra, och förstås eventuell ohyra. Jag har trips i åtminstone två av mina fönster. Först funderade jag på drastiska åtgärder; tömma fönstren helt, tvätta dem och låta dem vara tomma i två veckor. Det vore dock litet tråkigt, jag menar; hela två veckor utan att odla något alls. Så nu har jag antagit en snällare plan. Det ena fönstret får vara tills vidare. Där har jag mina örter och de klarar sig hyfsat så länge jag kommer ihåg att spreja med vatten några gånger om dagen. Trips gillar inte fuktigt klimat. I det andra fönstret kommer jag att ställa mina jordmandelodlingar. Jordmandeln växer bra trots tripsangrepp och eftersom det är rotknölar man skördar kan jag spreja bladen hur mycket jag vill.

Men våren är inte långt bort. Idag tog jag fram mina fröpåsar för att se vad som ska stå i krukorna framöver. Min plan är att göra en nyplantering varannan vecka några månader framåt, för att se hur det fungerar med tillgång och efterfrågan. Redan nu har jag en till två gånger i veckan kunnat förse mig själv med grönsaker till lunchen enbart ur krukorna. Målet att alla medlemmar och alla måltider ska vara täckta känns närmare.

Som ni ser på bilden har jag många fröpåsar. Jag köper fröer som andra köper tyg, och en stor del av påsarna är inte ens öppnade. Dessutom har jag roat mig med att ta fröer både från calamondinen och en särdeles god vindruvsklase. Det var med viss beslutsångest som jag plockade ut

*Trädgårdsportlak
*Isört
*Plocksallad 'Frisée d'Amerique'
*Vindruva
*Calamondin

att sätta på förgrodd idag eller imorgon. Jag räknar med att både vindruvan och calamondinen kommer att vara trögodlade, och jag sår dem mest för sportens skull. Ska sanningen fram vet jag inte ens vad jag ska göra med calamondinplantorna sen - jag får väl ge bort dem. Vinlöv är ätliga, så de har en plats på parketten. Som den manickoman jag är sitter jag och funderar ut kontruktioner på hjul som ska tillåta både flyttning av och extraljus till rankorna.

Jag kommer också att plantera om jordmandlarna i rymligare krukor. Detta involverar sterilisering av jord, kokning av mellanlägg och diskning av backar. Mina vänner, jag kommer att få en riktig genomkörare av kroppen imorgon. En bodyblidder skulle vara stolt över mig...

Att frisera en krukträdgård.

Först en osminkad bild på min egen balkong. Som synes är den mer sparsmakad än den franska balkong jag visat bild på tidigare; jag hade fullt upp med annat i April och Maj när balkongen skulle planteras. När nu penséerna växte så bra och smultronen hade överlevt vintern nöjde jag mig med dem. Just nu kan jag tycka att det är tråkigt, och har börjat planera höstens och nästa års balkongprakt (vindruvor eller björnbär, hmmmmmm....). Reklamen för ett av Sveriges större bemanningsföretag är oavsiktlig. Min make jobbar åt dem, och fick två brassestolar inför sommaren. De råkade passa balkongen och blev kvar. (Fast om någon höjdare på Proffice läser det här så skulle ett kompletterande ihopfällbart bord inte sitta fel ;-) )

Idag har jag tagit ett tag med den krukträdgård som drabbades av trips. Efter tre veckors sprutning med såpvatten såg den ut så här.


Trädgårdsportlaken hade hunnit bli ganska gammal, och krassen verkade mest bestå av vissna löv även om det knoppades nya i topparna på rankorna. I stort sett var det bara jordmandeln som trivdes. Så jag beslöt helt enkelt att riva upp allting utom den.


Det är synd och skam att behöva kasta något som skulle passa mycket bättre i en kompost, och ju mer jag håller på med parkettodling, dess mer känner jag behovet av en sån. Tyvärr är lägenheten oftast för varm för en maskkompost, så jag har börjat fundera på om det finns sätt att ha en "riktig" kompost inomhus. Colleens (In the Garden Online) variant verkar lovande, även om den förmodligen måste förvaras på balkongen. (Det är inte alla lägenheter som har balkong, så det känns som fusk att använda sådana lösningar.)


Jag klippte också ner jordmandeln. Den såg ut som en skräpig grästuva (vilket den ju är) och jag tyckte att den behövde putsas litet. Håll med om att den här snaggade frisyren ser mer trevlig ut i fönstret. Jag är inte säker på att den överlever stressen men prognosen är god; det här är en växt som är ett fruktat ogräs i länder med varmt klimat. På resten av jorden sådde jag mina sista frön av krassen Alaska Scarlet. Den här gången orkade jag inte med sådant 'tjafs' som förgrodd och blötläggning, jag bara pluppade ner fröna i jorden och täckte med jord. Det sista jag gjorde var att strö över fnyffel från några misshandlade Osmocote tabs för att gödsla. Sedan kom jag på att de såg ätbara ut och gjorde mitt bästa för att täcka dem med jord utan att rubba sådden (jag har en tvååring hemma).


Här ser ni en bild på hur jag börjat dokumentera mina odlingar. Jag är ännu inte säker på vad jag ska göra med det jag får fram, eller om jag ska spara det någon annanstans än på krukorna. Än så länge gör jag det mest för att få en känsla för hur lång tid det går mellan sådd och skörd, och för att få veta vilken effekt olika sorters jord och gödsel har. (Jag har inte skrivit upp det - jag vet redan att den här lådan innehåller den billiga såjord som faller ihop och kväver växternas rötter om den inte hålls konstant fuktig.) Lägg märke till den gröna randen mellan den torra och fuktiga delen på mellanlägget; det är alger. Det här är sista gången jag kan fluffa upp jorden, så på nytt och intala mig att det går bra. Nästa gång måste jag tömma lådan, sterilisera allt som varit i den och börja från scratch. Detta är något som kommer att bli rutin.