Nästa ombyggnadsprojekt

Ingen kul syn, eller hur? Min örtagård har sett bättre dagar - i stort sett är det bara citronmelissen som trivs. Å andra sidan hör den till de växter som växer okontrollerbart bara man får igång dem. Enda orsaken till att den här plantan är liten är att jag varannan dag klipper loss en rejäl kvist ifrån den och gör örtte. Jag har ingen aning om varför persiljan vitnar som den gör (trips?) eller varför gräslöken envisas med att skjuta strån som är tunna som vanliga grässtrån.

Min okunskap lägger verkligen krokben för mig. Bäst är nog att gräva upp allt, sterilisera jorden och börja om på nytt. Den här gången drömmer jag om att använda plantor uppdragna från frö, men just nu har jag inga pengar att köpa frön för*. Nästa sådd blir därför smultron (har frön hemma, går att göra te på bladen och muta barn med frukterna - perfekt!)

Mina nysådda plantor mår relativt bra. I en missriktad gest av omtanke satte jag plastkåpan över växthuset, varpå jag inte såg att isörtens krukor började mögla. Kåpan är nu avtagen igen, och jag hoppas att möglet ska dö nu när det inte är så instängt längre. Överlever isörterna detta kommer de förmodligen att själva ta död på 'gästen' - de har nämligen en vana att förgifta jorden omkring sig med salt. (Hm, insåg just att jag i framtiden kommer att få skapa en specifik jordbinge för jord från isörtskrukor - ännu ett projekt att förlora sig i...)

*Om ni vill göra det möjligt för mig att handla frö kan ni klicka på annonserna kring den här bloggen. Jag får betalt per klick nämligen - inte per visning. Valutan Google AdSense och Tradedoubler betalar i konverteras från ruttna lingon till svenska ören, så det är ju bekvämt. (Och till "David" som undrade om jag var intresserad av annonser - jag vill gärna ha en länk så att jag kan titta på erbjudandet. Din profil går inte att nå utan att jag lägger upp din kommentar, och jag har som regel att inte lägga upp sådana kommentarer utan att ha tittat närmare på vad det rör sig om först.)

Tillbaka!

Jordmandeln behöver planteras om...

Hallå på er alla! Tack för alla era gulliga kommentarer!

Äntligen är jag tillbaka. Jag har jobbat hårt med detta PM och sedan varit tvungen att vila. Nu börjar äntligen livsandarna återkomma; jag vill städa! Ni vet hur det blir i ett hem där någon går helt upp i sin uppgift? Tvätt i stora högar, post och viktiga papper där de råkar hamna och eftersom vår Roomba brutit en borste också oäääääändligt grusiga golv. (Jag måste beställa just denna borste från USA eftersom den svenska återförsäljaren inte har den i sitt sortiment - varför säljer man då Roomba överhuvudtaget? Nåja, utan dem hade jag inte haft en självgående dammsugare alls, så jag klagar bara litet.)

Livsandarna hos mina inomhusträdgårdar kan jag inte klaga på. I förra veckan använde jag för första gången enbart hemodlade grönsaker i en gryta, och jag kan varje morgon dricka mig en kopp starkt citronmelisste, vilket lär ska vara virushämmande. Av en slump har jag också upptäckt att sorgmygg verkar ogilla om man planterar vitlök i krukorna. Jag hade ett par klyftor som börjat skjuta skott, så jag pillade ner dem i min örtaträdgård för att se vad som hände. Sorgmyggorna är nästan helt försvunna ur denna kruka. Detta måste provas i alla trädgårdarna!

Projektet har nu kommit till ett stadium där det måste ses över, dock. Nu vet jag att det går att odla grönsaker i plastbaljor. Det är dags att räkna ut hur man odlar tillräckligt för oss alla tre.

Så, hur går det? 070813

Då var det dags för en ny bildsvit över trädgårdarnas utveckling

Först ut är min tripsdrabbade örtagård. Jag ber om ursäkt för det suddiga fotot - min kamera och jag är inte överens. Jag vill kunna ta snygga närbilder, den säger att den inte kan. Hur som helst har jag nu sprejat trädgården flera gånger om dagen med vanligt vatten taget ur torktumlaren. Växterna mår bättre, även om de inte mår bra. Persiljans nya blad har långt färre torra fläckar än de som suttit ett tag. Jag vet fortfarande inte om det är tillräckligt, men det ser hoppfullt ut.

Här har vi rotsaksträdgården, och här växer det så det knakar. Det är dags för ännu en gallringssallad. Jag måste också be maken om ursäkt för posten om att han gjorde sallad på min förra gallring innan jag hann fota - det var jag som hade bett honom om det. Min enda ursäkt är att man blir glömsk när man blir hungrig....

I den här krukan är jag litet orolig för jordmandeln. Den slokar oroväckande och bladen verkar glesa ut sig. Krassen växer på bra, men jag önskar egentligen att den var mer kompakt i växtsättet. Nästa gång jag planterar och planerar för krasse måste jag placera den annorlunda.

Kanske kan jag placera den bredvid den här. Här syns det tydligt varför jordmandel är klassat som ett "noxious weed" i USA. Plantorna i krukan är ungefär en och en halv månad gamla och har redan fyllt både krukan och luftrummet ovanför. Jag leker med tanken att dela på gänget när jag får tummen ur nästa gång.

Min kalamondin blommar. Det är för den här plantans skull som jag numer har torktumlarvatten i sprejflaskan - det är så gott som kalkfritt och citrusfrukter gillar inte kalk. Den här veckan har jag försökt spreja kalamondinen tre gånger om dagen. Det verkar som att det är en lagom mängd fukt för att den ska trivas, för varje gång jag lyckas hålla den takten börjar den blomma. Nästa inköp till parkettodlandet blir en eller två plastdunkar så att jag kan spara avhärdat vatten med och utan gödning till den.

Här ser ni varför det inte har hänt så mycket på parkettodlarfronten. Jag är uppbunden i ett annat projekt. Som synes har en del av mina parkettodlarsaker också blivit shanghaiade, ity att den stora krukan var en utmärkt torkställning för det virke vi höll på att olja in. Sonens smultron har med andra ord inte blivit planterade än, och jag hoppas att de överlever busvädret ute på balkongen.

Så, hur går det? 070804

Ja, det kan man fråga sig. Jag har tagit bilder av alla de "trädgårdar" jag har igång just nu för att visa hur långt jag har kommit i experimentet.

Här har ni min örtagård. Just nu innehåller den citronmeliss, thaibasilika, persilja, gräslök och salvia. Som vanligt växer både basilika och citronmeliss som ogräs - dock inte salvian. Salvian hade med sig någon sjukdom från butiken, och har inte repat sig alls. Odlingen är överhuvudtaget skruttig. De senaste dagarna har jag varit sjuk och inte orkat ge mina odlingar deras dagliga sprejning med vatten. Resultatet har inte låtit vänta på sig - trips har intagit min fina citronmeliss. Idag nöp jag bort de värst angripna bladen (knopparna, förstås) och sprutade extra mycket. Odlingarna kommer att få extra vattensprej de här tre veckorna, så vår vi se om den olägenheten räcker för att odjuren ska ge upp.

Den här lådan är också full med sorgmygg - de trivs i den fuktiga jorden, vilket förmodligen stressar växterna och gör dem extra känsliga för skadeangrepp. Man kan bekämpa sorgmygg med nematoder, och jag har precis spårat upp det lilla företag som säljer sådana. Det var inte helt lätt, för de heter inte "Predator" som alla kallar dem, de heter "Lindesro AB, Parasiter och predatorer" och som synes är deras websida mycket sparsam.

I veckan klippte jag ner thaibasilikan och gjorde pesto av den. Den smakar som vanlig pesto, om än beskt eftersom jag missräknade mängden olivolja och var tvungen att fylla ut med mer pinjenötter än receptet föreskrev.

Lärdomar här
1. Spreja växterna till varje pris
2. Ta bort sorgmyggen ur jorden
3. Lär dig så snabbt som möjligt att dra upp egna plantor från frö, även när det gäller örter som är lätta att köpa på ICA.
4. Se till att ha skållad mandel till hands om du vill göra pesto med pinjenötter.

Jag kunde inte motstå att göra en dramatisk motljusbild av den här. Det här är den låda som jag odlar enbart jordmandel i. Det är också min första odling i en mindre box, och med ogräs verkar det fungera fint (jordmandel är som sagt ett fruktat ogräs i de områden där den överlever vintern). Jag kan tycka att de här plantorna behöver en frisering, men jag låter bli. Detta är nämligen min sons speciella låda. Han har börjat hjälpa mig med odlingen, och den här har han sett sedan fröna kommit upp. Jag brukar ta ner den från hyllan och visa hur mycket växterna har växt sedan senast, och sedan får han spreja bladen med vatten. Det är sånt som tilltalar en tvååring.

Lärdomar här
1. Tvååringar kan hantera en sprejflaska, och gillar att se att växter har växt.
2. Det är inga problem att odla i en box som är hälften så stor som de jag tidigare använt.
3. Ogräs växer som, tja, ogräs.

Här har ni min mest okammade trädgård. Jag har sått majrova, morot och salladslök tätt, nu välter de över i varandras rader och flätar ihop sig. Dags för en första gallring. När bladen är i den här storleken är rötterna under som sytrådar, och dessutom ganska sega, så jag kommer att ta bladen till sallad. Majrovans blad brukar jag laga till som spenat (surpris!), vilket gör att jag här har dels för få, dels har svårt att trassla ut dem ur det andra.

Även här finns en del sorgmygg och ett av majrovebladen har ett misstänkt torrt område. Det är dock mycket mindre angrepp än vad det har varit i tidigare odlingar.

Lärdomar här:
1. Att spreja med vatten som förebyggande mot trips ger effekt.
2. Majrova ska odlas för sig i större kvantiteter.

Känner ni igen tripsträdgården jag klagade över för ett tag sedan? Håll med om att krassebladen ser fina ut. De såddes efter att jag rivit ur lådan, och jag har vakat över dem som en hök för att se om jordmandeln (som jag lämnade kvar) har dolt några överlevande odjur som kunnat smitta. Hittills verkar det som såpakuren gett effekt,och det trots att jag inte följde receptet slaviskt.

Också här tänkte jag gallra ut litet grand. Än har jag inte bestämt mig för om jag ska ta hela plantor eller bara noppa blad. Jordmandeln överlevde också sin hårdhänta frisering, och det är dags för en till.

Lärdomar här:
1. Såpa och vatten i ungefärliga proportioner räcker för att bekämpa odjur.
2. Jordmandel tål att klippas ner.

Och här har vi kalamondinen. Sedan jag började spreja den med vatten har den slutat att släppa blad i drösvis - som den gjorde tidigare. Den lider fortfarande av kloros och jag har bytt ut vattnet i min sprejflaska till avhärdat vatten för att se om det kan göra någon skillnad. Uppsalas vatten är mycket kalkhaltigt och jag misstänker att kalamondinen tagit upp en del också genom bladen. (Kalk gör att växten inte kan ta upp järn i den mängd den behöver, vilket ger den järnbrist - kloros.) De flesta blommorna har trillat av, och mörkgröna kart gömmer sig här och där i bladverket.

Lärdomar här
1. Kalamondiner vill bli sprejade med vatten.

Som ni märker har jag inte med någon bild på en jättelik kruka planterad med smultron. Jag har inte planterat den än, och min stora utmaning just nu är att hålla plantorna vid liv i väntan på att jag får tummen ur...

Och glöm inte omröstningen i marginalen ;-)

Podcast som ögonfröjd

Tänk vad podcastar är bra! De senaste dagarna har jag haft en svår ögoninfektion. I stort sett har jag bara kunnat ligga ner och blunda. Så jag bad maken ladda ner årets program av Odla i P1 så att jag åtminstone kunde lyssna på något. Och jag lyssnade.

Och lyssnade.

Och innan jag visste ordet av hade jag hoppat upp från soffan och planterat den nya örtagården. Inte en minut försent eftersom de stackars plantorna stått i sina plastpåsar i några dagar (jag köpte dem precis innan jag blev sjuk). Tyvärr betyder detta att en del plantor inte mår så bra, men jag är ändå glad att jobbet blev gjort. Jag satte till och med prydliga etiketter på lådan som daterade både när växterna planterats, vilka de var, när jag gödslat och att jag glömt att göra en fördjupning i lecalagret. Det sista retar mig, det betyder nämligen att den självvattnande krukan inte kommer att fungera som den ska. Jorden i den fördjupningen ska fungera som en veke som suger upp vatten till resten av mullen. Jag låter ändå krukan stå ett tag för att se hur det går.

Det som var roligt var att använda den nya jorden. "Änglamarks balkonglådejord" är det nuvarande märket, och den kändes annorlunda mot den såjord jag fått nöja mig med tidigare. Den var lenare att ta i och hade bättre textur. Jag är spänd på att se om resultatet blir annorlunda. Till denna jord lade jag en pellets "Osmocote tabs" per planta. Än så länge har jag ingen maskkompost, så jag får nöja mig med detta.

Den snälla doktorn har för övrigt försett mig med ögondroppar. I fortsättningen lyssnar jag på Odla medan jag petar i krukorna.

Extraljus för nybörjare

När man odlar inomhus är det bra med tilläggsljus. Om du inte tror mig kan du se på fotoserien över min odling av salvia och mynta som nu ser ut så här:



Från början såg den ut så här. Då hade växterna genomlevt en hel svensk vinter i ett av våra mörkare fönster.



Efter några dagar under tilläggsljus såg den ut så här.



Och nu är odlingen alltså så frodig och fin att jag kan dricka myntate på färsk mynta flera gånger i veckan, och har seriösa problem med var jag ska göra av all salvia. Det är helt klart att en parkettodlare inte klarar sig utan extra lampor. Men varför?

Jo, växtens "näringspyramid" ser ut så här; ljus+vatten+jord (dvs. näringsämnen ur...). Precis som den behöve en viss mängd och kvalitet av vatten och mineralämnen behöver den också en viss mängd och kvalitet av ljus.

Under sommaren i Sverige mår inomhusväxterna ganska bra, då har vi nämligen nästan lika mycket ljus som i tropikerna. På vintern har vi däremot som bäst en tredjedel av det ljuset, i värsta fall en dryg tvåhundradedel. Vårt mänskliga öga klarar inte av att se dessa stora skillnader, men växterna gör det - och svälter.

Vill man odla inomhus bör man alltså dels tänka på hur mycket ljus man ska lägga till för säsongen, dels vilken kvalitet ljuset innehåller. Grovt delas ljus upp i blått och rött ljus, där rött ger utdragen växt (skrangliga plantor), och blått ger kompakta bladiga växter. De odlare som håller på mycket med detta har för längesedan förlorat sig in i kvalitetsdiagram, fotnötter och lux, lumen och LED. Kanske kommer jag också dit en gång, men idag tar vi baskunskaperna.

Lättaste sättet för en amatörodlare att få rätt ljus till sina plantor är att gå till Clas Ohlson och köpa deras färdiga växtarmatur (det är den jag använder på bilderna), för med den följer en speciell växtlampa. Dessutom kan man köpa extralampor på samma ställe. Om man nu vill odla över ett större område än bara en planta är det förmodligen bättre att använda en lysrörsarmatur med ett rakt, "vanligt" lysrör.

Växtlampor finns också som raka lysrör, men eftersom de flesta växter man har i hemmet brukar stå i fönstren gäller det här att komplettera solljuset, och då kan man nöja sig med ett "fullfärgslysrör". De är tämligen vanliga, och bra mycket billigare.

Det sistnämnda var intressant för min egen del. Armaturen jag hängt upp över min snabbörtagård och såddbox innehåller ett lysrör med blåvitt ljus. Trots att den hängt uppe i flera dar nu har jag inte märkt någon avsevärd skillnad på hur växterna mår - det gjorde jag med salvian och myntan. Förmodligen är det ingen bra kvalitet på det ljuset, så jag måste byta. Fullfärgslysrör kommer att stjäla en del ur min ansträngda budget, men långt mycket mindre än om jag tar 'riktiga' växtlampor. Jag kommer att hålla er underrättade om resultaten.

Läget just nu

Och här ser vi mina små plantor, och hur de tittar på sig själv i fönsterrutan. De verkar fortfarande inte ha noterat att det finns extraljus, så jag har sänkt lampan på deras sida av fönstret. Den sneda armaturen ger vårt bibliotek en något anarkistisk look, vilket på sätt och vis kompletterar de strama bokhyllorna. Jag är ingen vän av för mycket ordning.

Idag var jag också tvungen att fylla magasinen i mina hemgjorda självvattnande krukor, så jag är överlycklig! Det betyder nämligen att de fungerar som de ska. Backen med snabbörtagården hade ett helt tomt magasin, medan såbacken hade några droppar kvar, vilket också visar att de fullväxta plantorna dricker. Jag tog risken att ge både örtagård och nysådden krukväxtnäring i vattnet, så får vi se hur det påverkar dem.

Dessutom börjar morötterna sticka upp sina hjärtblad. Jay!

Min lilla örtaträdgård - en uppdatering

Jag tänkte att ni skulle få se hur örtaträdgården ser ut efter en två - tre veckor med tilläggsljus. Som ni ser är både salvians och myntans blad ganska små, men nu är de friskt gröna, och myntan försöker ivrigt annektera den tomma plats som jag tänkt att så basilika på - bara jag hittar mina basilikafrön.

Om ni inte minns hur örtagården såg ut innan dess så får ni här en bild på hur den såg ut då jag just klippt bort allt veset och risigt (två dagar efter att jag satt upp tilläggsljuset).