Parkettodlaren tillbaka igen

Nå, jag mår bättre, och jag har det lugnare nu, så det känns som att jag är på rätt väg. Jag tänkte att ni skulle få en liten bildkavalkad över odlingarna idag.



Först ut är Parkettodlaren själv - så här ser jag ut när sonen håller i kameran. (Inget dåligt foto för att vara taget av en fyraåring, eller hur?)



Köksfönstrets örtodlingar ska bättras på, därav plantorna i förgrunden. Det enda som artar sig av det jag redan har är citrontimjanen - man ser den sticka upp ur krukan närmast gräslöken.



Från höger: rosengeranium, citronmeliss och ... popcorn? Jupp, jag har spirat popcorn (majs) - det blev god sallad. Smakar gräs, föga förvånande, men jag gillar det. Quinoan längst till vänster mår sämre, det verkar vila en förbannelse över mina quinoaförsök - det händer alltid något som fördärvar odlingarna. Den här gången var det sonen som vattnade innan jag hunnit visa honom att man bara ska vattna genom röret i krukan.



Parkettmaken klagar på att vi har en häck i biblioteket. Själv är jag stolt, jag har som vanligt inte orkat med odlingarna medan jag var sjuk. Att det ändå ser ut så här tyder på att jag blivit en skickligare odlare. Tripsen är svår att bli av med, den har dödat flera växter för mig. Samtidigt kommer jag att få en rekordskörd av tomater - det är nästan lika många frukter som blad på plantorna i fönstret.



Mangold. Den blir inte mycket större än så här när man odlar den inomhus. Den här ska gallras, dock, jag var väl ivrig när jag sådde den. Synd att jag inte orkat tidigare, stjälkarna torde ha blivit för trådiga nu för att de ska fungera att koka som sparris (en av mina favoriträtter).



Ängsyra i kruka. Den tillhör sonen, så jag har inte haft hjärta att skörda av den. Visst ser den ut som en klassisk krukväxt! Skulle kunna vara någon sorts kalla.



Min salladsträdgård. I spirningstrågen finns senapskål (rucola) och ärtskott, i krukorna växer indiankrasse 'Alaska'. Spriningstrågen är en god idé för övrigt - en hylla med sådana och jag kan lätt försörja familjen med bladgrönt. Om jag bara kunde få dem att inse det fina med popcornskott så ror jag snart experimentet i hamn!

Extraljus för nybörjare

När man odlar inomhus är det bra med tilläggsljus. Om du inte tror mig kan du se på fotoserien över min odling av salvia och mynta som nu ser ut så här:



Från början såg den ut så här. Då hade växterna genomlevt en hel svensk vinter i ett av våra mörkare fönster.



Efter några dagar under tilläggsljus såg den ut så här.



Och nu är odlingen alltså så frodig och fin att jag kan dricka myntate på färsk mynta flera gånger i veckan, och har seriösa problem med var jag ska göra av all salvia. Det är helt klart att en parkettodlare inte klarar sig utan extra lampor. Men varför?

Jo, växtens "näringspyramid" ser ut så här; ljus+vatten+jord (dvs. näringsämnen ur...). Precis som den behöve en viss mängd och kvalitet av vatten och mineralämnen behöver den också en viss mängd och kvalitet av ljus.

Under sommaren i Sverige mår inomhusväxterna ganska bra, då har vi nämligen nästan lika mycket ljus som i tropikerna. På vintern har vi däremot som bäst en tredjedel av det ljuset, i värsta fall en dryg tvåhundradedel. Vårt mänskliga öga klarar inte av att se dessa stora skillnader, men växterna gör det - och svälter.

Vill man odla inomhus bör man alltså dels tänka på hur mycket ljus man ska lägga till för säsongen, dels vilken kvalitet ljuset innehåller. Grovt delas ljus upp i blått och rött ljus, där rött ger utdragen växt (skrangliga plantor), och blått ger kompakta bladiga växter. De odlare som håller på mycket med detta har för längesedan förlorat sig in i kvalitetsdiagram, fotnötter och lux, lumen och LED. Kanske kommer jag också dit en gång, men idag tar vi baskunskaperna.

Lättaste sättet för en amatörodlare att få rätt ljus till sina plantor är att gå till Clas Ohlson och köpa deras färdiga växtarmatur (det är den jag använder på bilderna), för med den följer en speciell växtlampa. Dessutom kan man köpa extralampor på samma ställe. Om man nu vill odla över ett större område än bara en planta är det förmodligen bättre att använda en lysrörsarmatur med ett rakt, "vanligt" lysrör.

Växtlampor finns också som raka lysrör, men eftersom de flesta växter man har i hemmet brukar stå i fönstren gäller det här att komplettera solljuset, och då kan man nöja sig med ett "fullfärgslysrör". De är tämligen vanliga, och bra mycket billigare.

Det sistnämnda var intressant för min egen del. Armaturen jag hängt upp över min snabbörtagård och såddbox innehåller ett lysrör med blåvitt ljus. Trots att den hängt uppe i flera dar nu har jag inte märkt någon avsevärd skillnad på hur växterna mår - det gjorde jag med salvian och myntan. Förmodligen är det ingen bra kvalitet på det ljuset, så jag måste byta. Fullfärgslysrör kommer att stjäla en del ur min ansträngda budget, men långt mycket mindre än om jag tar 'riktiga' växtlampor. Jag kommer att hålla er underrättade om resultaten.

Varför kallar jag mig själv parkettodlaren?

Tyvärr inte mitt eget hem, men man kan väl få drömma?
Bilden heter "magical enchanted indoor forest", fotografen heter Russel Bernice,
och du kan hitta fler bilder av honom här

Tja, det är en gammal vandringshistoria. Du kanske har hört den? En kompis till din kusin har berättat att vissa invandrare bryter upp parketten i vardagsrummet och odlar potatis. Han eller hon har sett det själv när hon jobbade som låssmed eller hämtade sitt barn som lekte hos familjen.

Inte det? På sätt och vis vore det skönt om den håller på att gå ur tiden. Den är nämligen äldre än våra första stora immigrantvågor (från Grekland och Turkiet på sextio- och sjuttiotalen). Jag har dålig koll på när den först dök upp, men jag vet att den först berättades om bondefamiljer som flyttade in till staden för att söka jobb i fabrikerna. Detta i kombination med hur olika byggtekniker utvecklats gör att jag gissar att den är från nittonhundratalets början.

I en del hus är det nämligen möjligt att bryta upp parketten och odla potatis. Jag bodde i ett sådant tidigare. Golvet där är lagt på ett rutmönster av bjälkar (reglar för er som kan termerna), och för att få ett absolut slätt underlag har man fyllt upp mellanrummen med sand. Sand är jättebra att odla potatis i, lägg bara till litet gödsel och vatten och knölarna växer så det knakar.

Nuförtiden gissar jag att de flesta flerbostadshus byggs som det jag bor i; man lägger parketten direkt på betongen och så får det vara bra så. Jag kan med andra ord inte ens försöka – eller i och för sig, vi införskaffade en borrhammare för inte så länge sedan.... Hm.....