Kort söndagsnotis

Jajaja, det var dumt att ta sig till Nordiska Trädgårdar när man är så sjuk som jag är, och som ni märkt har jag missat en uppdatering på grund av detta. Å andra sidan har jag skurit ner på mässbesöken till bara den här tillställningen, så om jag missat den hade jag inte haft några nyheter att berätta om. Det uppdateringsschema jag lade för några veckor sedan kommer att ligga fast fram till Juni, men jag tänker kompensera för detta genom att göra nästa vecka till en sorts minimässa med nyheter och gamla kändisar som kan vara intressanta för oss parkettodlare.

Kul att swedenstylecom redan hunnit lägga upp en film från mässan. Jag är honom (?) evigt tacksam, för jag råkade glömma kameran hemma :( Det mesta ni ser på filmen är Azaleaträdgården, men också Moderådets klädshow och en av floristutbildningarnas blomsterkläder.

Rum & Trädgård 2008

På sätt och vis har cirkeln slutits. Det var på Sollentunamässan som jag första gången gick på trädgårdsmässa, max sju år gammal, och det var också där en livslång passion grundades... Nej, inte för odlande, men för mässor! De lockar ofelbart fram barnet inom mig, för på dem finns massor med godis och så får man saker (testförpackningar) av folk. Det spelar ingen roll att jag nu strukit godiset från menyn och gör andra saker än att vigga gratisprover; jag kan hitta på ursäkter för att gå på vilken mässa som helst. Därför är jag också ganska glad att Sollentunamässan byter namn till Kistamässan och flyttar Rum & Trädgård till nya fräscha lokaler nästa år. Mässhallarna i Sollentuna är nämligen så trånga och dåligt belysta att de förstör intrycket av den bästa mässa. I mitt vuxna liv har jag undvikit tillställningar där så långt som möjligt - med Rum & Trädgård som lysande undantag.

Så hur var mässan? Den söker sin form. Jag fick mer intrycket av att det var en massa olika utställare ihopkastade i en lokal än att det fanns något samlande tema. Det kan bero på själva lokalerna - det är svårt att få överblick när det är trångt och mörkt. Men jag träffade en rad trevliga människor - samt sprang förbi Maj-Lis Pettersson två gånger! Det är alltså trädgårdsexperten i Odla med P1 som jag talar om, och en av de få människor jag skulle kunna be om en autograf.

Impecta var naturligtvis där, så jag tog chansen att både förköpa mig på fröer och berömma dem för deras trevliga sortiment. Samt fråga om de kunde tänka sig att ta in ulluko (Ulluco tuberosus). Om ulluko bara kan förökas med rotknölar var svaret nej direkt, men de skulle ändå kolla upp saken. Damen jag talade med blev också klädsamt glad över berömmet. Trots att hon uppenbarligen visste att de gör ett bra jobb verkade hon inte van vid komplimanger för det. Det är det jag säger; vi borde berömma saker vi tycker om oftare!

En annan intressant utställare var Jennys frön och sånt (jag fick tala med Jenny själv!), ett litet företag som tar in ryska fröer (bland annat). Ryssarna har en otrolig fröskatt att tillgå, både i sina butiker och i Vavilovinstitutet som ligger i St Petersburg. För en vanlig svensk odlare är det kanske mest intressant att veta att de har tagit fram (hittat) köldtåliga sorter av värmekrävande växter som gurka och tomater. Själv tycker jag mest det är coolt med ryska fröpåsar, och att det är frön som liksom kommer med en historia.

Jag höll också på att hoppa upp i famnen på Lena Ljungkvist som stod i Wexthusets bås. Hon berättade nämligen att företaget håller på med "indoor gardening", (som ni kanske vet heter den här bloggens engelska syster Indoor Gardener). Hon sa det som om det var en speciell term, och det måste jag gräva vidare i. De indoor gardeners som jag har stött på hittills har varit vanliga krukodlare; det vill säga de odlar klassiska krukväxter. Har jag missat något, trots mina omsorgsfulla sökningar i cyberspace? Wexthuset är hur som helst generalagentur för Growth Technology, en firma som specialiserar sig på hydrokulturer, och de gör det ekologiskt och proffsigt. Ekologiska alternativ inom hydrokultur verkar inte vara helt lätt att få tag på, så det här är ett verkligt trevligt fynd. (Föga förvånande kommer Growth Technology från permakulturens hemland Australien.) Av intresse för alla parkettodlare är att Wexthuset säljer bra armaturer för växtbelysning och dessutom har en bra artikel om tilläggsljus online.

Till sist måste jag berätta om mässans farligaste bås; Risbergs bokhandel. Jag hittade dem längst in i ett hörn - ett mycket trevligt par med massor med trädgårdsböcker till salu. Helt oskyldigt uppställda på hyllorna stod "Jordens täppor" och "Handbok för köksträdgården, utökad och reviderad" (båda av Lena Israelsson), böcker som jag önskat mig i flera månader, men varit för snål för att köpa. Priset var bra - om jag köpte bara en av dem. Tillsammans blev de litet för dyra. Dessutom visade det sig att "Jordens täppor" är slut på förlaget. Frustration! Åsnan mellan hötapparna hade ett lätt val jämfört med mig. Jag kramade än den ena, än den andra boken. Tittade på prislapparna, som naturligtvis visade samma summa varje gång. Till slut vågade jag fråga om jag kunde få paketpris på dem - och det fick jag! Dessutom fick jag parkera böckerna hos dem medan jag vandrade runt på mässan, vilket jag också tackar för - böckerna väger nämligen tre kilo tillsammans. Tack, tack och än en gång tack!

Det är sådana möten som gör en mässa - och om ni nu ursäktar så har jag litet att läsa. (Muahahahaha!)

Världens största plantskalle...

...har varit på Trädgårdsmässan i Stockholm. Jag har tyckt om trädgårdsmässor ända sedan jag var liten och blev ditsläpad av mina föräldrar. De är för mig en sorts tivolin där man kan få se allt möjligt, robba utställare på godis och plocka på sig broschyrer. Årets trädgårdsmässa får dock en svag trea på en femgradig skala. Trea blir det eftersom jag var väldigt trött, och inte riktigt vet om det bleka intrycket beror på mig eller på mässan själv.

I år kunde jag förstå de som tycker att det är för litet växter på trädgårdsmässor. Det var väldigt mycket trädgårdsredskap, bubbelpooler och designnipper. Det gjorde mig otålig, eftersom jag var där för växternas skull - men jag måste erkänna att det mesta som salufördes faktiskt skulle användas i trädgården. Mitt stora klagomål är att arrangören valt att lägga alla trädgårdsföreningar i en egen liten sal. Om odlarföreningarna och de övriga utställarna hade blandats jämnt hade mässan blivit långt mer tilltalande. Mer odlargnista bland bubbelpoolerna och gummiskorna.

Bjudgodiset var det dåligt med den här gången, och eftersom jag ansträngde mig att inte köpa upp en massa fröpåsar - Impecta hade en stor monter där, slog min köplusta över i magasinsinköp istället. Av någon anledning hittade jag inte Allt om Trädgårds monter, utan lyckades stryka kring Hus & Hems flera gånger - jag var som sagt litet trött, och de hade en morgonrock som lockade. Däremot hittade jag Rosie, ett nytt odlingsmagasin som verkar lovande.

Och visst fanns det många intressanta växtåterförsäljare. Holländarna (två olika företag) hade två stora montrar. Ett folk som är känt för sin handel och sin trädgårdsolding - jag borde inte ha blivit förvånad. Lite impad blev jag dock av att de tog så allvarligt på sin uppgift att de till och med lärt sig svenska. Impecta visade sin storhet, även om de inte hade med sig sina fröpåsar för knölvial. Jag hittade ett annat företag i en monter som Ann, mitt sällskap, förklarade vara en sorts Impecta för snobbar, men de hade inte knölvial, inte heller fröer.nu som stod med en stor monter Thompson & Morgan fröer, och det var lika illa hos lord Nelson som bor i Småland (och inte i Skåne som Weibulls gör).

Det som imponerade på mig mest var dock alla odlarföreningar som fanns. De fyllde som sagt en egen liten sal. I Sverige har vi en rosförening, en pelargonförening, en fuchsiaförening, en koikarpsförening, en chilipepparförening, en örtodlarförening, två föreningar för ekologisk odling, två föreningar för odlare i största allmänhet och en förening för koloniträdgårdsodlare som alla lyckades ställa upp montrar i en rikstäckande trädgårdsmässa (nåja, det faktiska upptagningsområdet för den är väl ca fyra miljoner människor). Med tanke på att jag säkert inte lyckats ta med alla föreningar som hade monter, och att vi är nio miljoner människor i det här landet så kan jag bara säga det som jag många gånger sagt förut; vi är ett genomförenat folk.

"Har jag alltid varit sån att jag letar efter saker som inte finns?" frågade jag Ann när vi avverkat ännu en återförsäljare som inte hade knölvial.
"Jag försökte förklara det för min kollega" svarade hon "Vi två är sådana att vi inte bara köper en tulpan - nej, vi köper en speciell sorts gul och rödspräcklig tulpan..."
"...som i rakt nedstigande led är släkt med den tulpan som startade tulpanfebern i Holland" fyllde jag i.
"Precis, och är det så att några av spräcklorna sitter fel, så förklarar vi det för alla som vill höra på."
Jodå, där fångade hon oss båda i ett nötskal. Och när jag sent omsider lyckades ta mig ut från mässan, och påbörjade resan hem med tom plånbok, en massa tidningar, några fröpåsar och en rosengeranium i påse, samt en gigantisk citrusplanta i famnen (jag droppade små apelsiner efter mig hela vägen mellan Stockholm och Uppsala), så kändes det som som jag kommit ut från ett tjugofyratimmarsparty, och jag kunde inte låta bli att tänka
"Var det här en så god idé? Egentligen?"