Äntligen har jag kommit igång med en dröm!

Jag har börjat skriva på en liten handbok i grönsaksodling inomhus. Första avsnittet publicerar jag här på bloggen nästa vecka och jag har tillbringat några lyckliga timmar med att planlägga innehållet och göra översikter av de första avsnitten. Ännu lyckligare är jag över de möjligheter jag har med nätet; jag kommer att lägga upp texten för gratis nedladdning, och ordna lyxvarianter i papp och för läsplattor som går att köpa för en billig peng. Jag drömmer till och med om att ordna en ljudboksupplaga. Allt detta kan jag göra utan att behöva lägga ut en enda spänn tack vare ställen som Podiobooks och Lulu.

Enda smolket i glädjebägaren är att jag inte kan ställa upp några egna inomhusodlingar just nu - vi flyttar nämligen i Juni. Förra gången jag flyttade inomhusodlingar sprätte det tomater överallt och stänglar bröts åt höger och vänster, så jag har beslutat att vänta med sådden tills vi säkert flyttat vårt bohag. Fram till dess får jag ägna mig åt planering. Vi får två och en halv extra fönster - bara en sån sak! Dessutom kommer jag ju att ha en alldeles utmärkt handbok att följa :P .

Idag blev det också klart att jag får arrendera två kolonilotter. Detta gör att jag får en plats där jag kan gräva ner min bokashikompost när den marinerat klart, och jag kan ta upp den avfallshanteringen igen. Det kommer att bli en arbetsam vår, men rolig.

Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Parkettodlaren tillbaka igen

Nå, jag mår bättre, och jag har det lugnare nu, så det känns som att jag är på rätt väg. Jag tänkte att ni skulle få en liten bildkavalkad över odlingarna idag.



Först ut är Parkettodlaren själv - så här ser jag ut när sonen håller i kameran. (Inget dåligt foto för att vara taget av en fyraåring, eller hur?)



Köksfönstrets örtodlingar ska bättras på, därav plantorna i förgrunden. Det enda som artar sig av det jag redan har är citrontimjanen - man ser den sticka upp ur krukan närmast gräslöken.



Från höger: rosengeranium, citronmeliss och ... popcorn? Jupp, jag har spirat popcorn (majs) - det blev god sallad. Smakar gräs, föga förvånande, men jag gillar det. Quinoan längst till vänster mår sämre, det verkar vila en förbannelse över mina quinoaförsök - det händer alltid något som fördärvar odlingarna. Den här gången var det sonen som vattnade innan jag hunnit visa honom att man bara ska vattna genom röret i krukan.



Parkettmaken klagar på att vi har en häck i biblioteket. Själv är jag stolt, jag har som vanligt inte orkat med odlingarna medan jag var sjuk. Att det ändå ser ut så här tyder på att jag blivit en skickligare odlare. Tripsen är svår att bli av med, den har dödat flera växter för mig. Samtidigt kommer jag att få en rekordskörd av tomater - det är nästan lika många frukter som blad på plantorna i fönstret.



Mangold. Den blir inte mycket större än så här när man odlar den inomhus. Den här ska gallras, dock, jag var väl ivrig när jag sådde den. Synd att jag inte orkat tidigare, stjälkarna torde ha blivit för trådiga nu för att de ska fungera att koka som sparris (en av mina favoriträtter).



Ängsyra i kruka. Den tillhör sonen, så jag har inte haft hjärta att skörda av den. Visst ser den ut som en klassisk krukväxt! Skulle kunna vara någon sorts kalla.



Min salladsträdgård. I spirningstrågen finns senapskål (rucola) och ärtskott, i krukorna växer indiankrasse 'Alaska'. Spriningstrågen är en god idé för övrigt - en hylla med sådana och jag kan lätt försörja familjen med bladgrönt. Om jag bara kunde få dem att inse det fina med popcornskott så ror jag snart experimentet i hamn!

En parkettodlares suck...

Nu håller mina nya tomatplantor på att försöka lyfta sin växtlampa igen! Växter växer ju bevisligen långsamt, men ändå känns det inte riktigt som jag hänger med. Slingrande slingerväxter gör ivriga försök att krama varandra i förskolan (dvs. första omplantering) och jag inser att jag borde sära dem åt NU, innan de fastnar i varandra. Samtidigt pockar andra växter på att få komma ur sina äggskal varför jag behöver bereda mer jord och flera växtplatser ska inredas. Just nu är jag bara glad att större delen av fröna fortfarande tövar under ytan - jag har händerna fulla med de som kommit upp.

Ordning mellan pärmarna

Jag har infört litet ordning i mitt odlarkaos. Ordning i form av en inbunden anteckningsbok med textilklädda pärmar. Klassikern lär ska vara en svart vaxduksbok, men jag kunde inte låta bli att färgmatcha boken till mitt blivande arbetsrum (hur jag än försöker kan jag inte göra mig av med min inre romantiker). Här antecknar jag viktiga händelser i mitt odlande; när frön sås, när de kommer upp, vad jag sådde dem i och andra viktiga detaljer. Det är inte för vetenskaplig dokumentation skull, snarare för att ha koll i allmänhet.

Tidigare har jag antecknat på baksidan av gamla kuvert när det hänt något speciellt (som att jag försått och behöver lista sådda växter) och lagt bladen på bra ställen. Nu har jag faktablad liggande överallt, utan att veta vilka vilka som är viktiga och vilka som jag bara kan kasta. Som ni kanske minns har jag i vissa fall också glömt att datera dem. Det är en lättnad att äntligen ha allt på ett ställe.

Mitt tips den här gången är alltså att skaffa en anteckningsbok för dagliga noteringar. Se till att den är av god kvalitet och har slitstarka sidor. När det gäller böcker brukar även kvalitet vara överkomlig, så låt bli att vara dumsnål. Boken ska vara med bland jord, krukor och planteringsspadar och kanske utsättas för en dusch då och då. Dessutom vill du kunna ha kvar den och bläddra i den flera år efter att den blivit färdigskriven. Köper du en billig bok kommer du snart att ha ett värre lösbladssystem än det jag hade med mina recyklade kuvert (jag har provat; det hände tyvärr med boken där jag skrev ner de recept jag hittade på när jag just flyttat hemifrån).

***

Som ni märkt har jag uppdaterat oregelbundet på sistone. De senaste veckorna har jag haft fyrtioåtta timmars göra till ett tjugofyratimmarsdygn. De goda nyheterna är att det nu verkar som att allt ska ordna sig (håll tummarna är ni snälla). För att kunna städa upp i mitt liv har jag dock beslutat att begränsa mina uppdateringar i tre veckor. Fram till den artonde mars kommer alltså Parkettodlaren att uppdateras på måndag, onsdag, fredag och söndag.

***

Och en liten utvikning: Jag kan inte låta bli att surfa websidor där man kan räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och det har lett till att jag aldrig mer tänker flyga (just nu är det lätt, jag har inga pengar att resa för). Båt och tåg är det som gäller. Jupp. Men även när jag flög brukade jag undvika RyanAir för deras obehagliga personalpolitiks skull. Efter att ha läst den här artikeln har jag fått ännu en orsak att undvika dem.

Ryanair: "Lunatic bloggers can keep the blogosphere"

Wow!

Nu börjar jag få kläm på det här! Jag har fortfarande inte allt uppe, och jag jobbar just nu hårt på att effektivisera odlingarna, men jag vet vad jag behöver och hur jag ska sätta ihop det. Har jag tur innebär nästa år mest byggen och finjusteringar.

Om jag har tur - livet är ju sånt att det kastar in överraskningar precis innan man blir klar, och så tar det verkliga arbetet lika mycket tid till.

I korthet vill jag ersätta min hemgjorda maskkompost med en eller två Can-O-Worms, och dessutom komplettera med ett Bokashiset för att kunna ta hand om kött och fisk på ett lämpligt sätt. Bokashin finns dessutom att köpa i Sverige, lycka! Jag kommer också att sätta upp bevattningssystem till de plantor som inte odlas i självvattnande krukor. Som det är nu räcker det med att jag får litet extra att göra en period och plantorna får stå utan vätska. I ett fönster hoppas jag kunna sätta upp ett aquaponisystem, dvs. ett akvarium som får sitt vatten filtrerat av de växter jag odlar. Just nu är det populärt att använda tilapia i sådana system, en fisk som ger mycket mat på liten yta, men den kräver uppvärmt vatten så i en första fas kommer jag att nöja mig med 'vanliga' fiskar. Parkettmaken, som både är ingenjör och fd. ordförande i stans akvarieförening, kommer att få mycket att göra i höst.

Apropå överraskningar; jag googlade just på Can O Worms på tyska sidor, och första träffen gick till en sida med burkkonserverade maskar. Jag hoppas att sidan vänder sig till fiskare, men man vet aldrig - maskar är också protein...

Det där med att förleda ungdomen...

...det gör jag som sagt inte medvetet. Det är till och med så att när jag utvärderade hur många odlingsbara fönster lägenheten hade, så ströks sonens utkikssfönster ur listan eftersom han älskar att stå där och titta ut. Jag hade inte hjärta att sno den platsen från honom.

Det är det fönster ni ser här ovan, och det är hans plantor allihop.

Smultronen såddes först, och när det visade sig att de växer sakta lät jag honom plantera indiankrasse för att han skulle hinna känna litet odlarglädje innan han glömt att han sått ett frö. Två krukor kunde ju stå i fönstret utan att hans utsikt skymdes. Till hans födelsedag köpte jag "Castor odlar" (okej, litet förleder jag honom), och då ville han odla vita bönor precis som huvudpersonen i boken. Vita bönor inköptes, och ännu en plantering gjordes. När jag sedan skulle besöka Nordiska Trädgårdar lovade jag honom en blomma - det är den där lilla penséen som tittar ut mellan de två stora krukorna. Han beställde specifikt en orange blomma, så det fick det bli. Som om inte detta var nog fick hans dagis för sig att de skulle låta barnen plantera olika frön - det är persiljan och citronmelissen.

Det går fortfarande att titta ut genom fönstret, men jag måste erkänna att jag mest tittar på det och undrar
"Hur gick det här till, egentligen?"

Ätbart?

Isörten har varit den enda besvikelsen hittills bland det jag har odlat. Den smakade inte gott alls. Jag kommer att ge den en ny chans när jag fått igång min maskkompost, den får syntetgödsel och det påverkar nog smaken. Allt det andra har varit ätbart, och nu börjar jag till och med få fram fungerande rutiner för skörd och tillagning.

Min kanske största upptäckt är att vi inte äter sallad till maten varje dag. I starten antog jag slentrianmässigt att så var fallet. Nu när jag skärskådat våra vanor vet jag att vi åtminstone två gånger i veckan äter mat som är sig själv nog, det vill säga gröt, soppa eller pannkakor. Det är inte många som serverar sallad till pannkakor. (Dock kan jag tänka mig att servera nässelsoppa innan.) Andra dagar är man inte sugen på bladgrönt, utan river upp en morot istället.

Min andra upptäckt är att man måste se till att ha salladen färdig i krukorna. Det vill säga, det ska finnas ett stort antal olika blad att välja emellan när man väl klipper till (jag skördar med sax). Just nu är utbudet litet magert; det finns bladamarant, malabarspenat och krasse, vilket ger få möjligheter till variation. Så jag experimenterar vidare och har nu siktet inställt på att hitta fler lämpliga grödor.

Våren susade just förbi...

Vänta nu, vänta nu! Var det inte igår som knopparna var knappnålsstora och jag stod och kände på stammen för att se om trädet överlevt vintern utan att frysa?

Gah! Jag svär att det bara var timmar sedan jag rensade bort kakan av vissna löv för att se om det fanns något grönt kvar därunder. Nu har de första smultronblommorna kommit. Och jag som tänkte plantera om radikalt i de här byttorna!

När jag började experimentet trodde jag att en parkettodlare inte behövde bry sig om årstiderna. Det har visat sig vara fel. Även om man enbart odlar inomhus måste man rätta sig efter solljuset - årets mörkaste månader kräver ordentligt med extraljus, och personligen förlorar jag lusten att odla (den biologiska klockan är en märklig tingest). Jag börjar också inse att en klok parkettodlare som har balkong utökar sina odlingar till den när det blir varmt nog. Det jag odlar ute kommer inte att räknas in i protokollet, men för parkettodling i allmänhet är det dumt att lämna de kvaderatmetrarna - detta är en kompaktsyssla där varje decimeter räknas.

Våren innebär alltså extra arbete för mig precis som för alla andra odlare. Årets balkong ska planeras (smultron för hela slanten) och planteras. Krukor ska ses över och balkonggolvet under plattorna ska dammsugas. Det senaste är makens idé, och jag tänker inte stå ivägen - frågan är bara var han ska få tag på grovdammsugaren han talar om. Eftersom jag är överambitiös ska jag dessutom förså grödor till kolonilotten och släpa hem överblivna lastpallar för mina dolska syften. Det kanske kan verka konstigt, men jag ser riktigt fram emot att få bryta sönder de senare med kofot...

Många timmars kroppsligt arbete blir det, men det är det och choklad som håller mig på benen.

Läget?

Så här ser det ut när man använder Mini Happy Plant. Tomaten får fortfarande inte tillräckligt med vatten, så jag kommer att sätta dit en till snart.

Jag börjar närma mig. Nu kan jag säga att det är fullt möjligt att förse oss med färska örtkryddor och en grönsallad per dag på inomhusodling i fyra fönster. Frågan är om det kan kallas "så mycket att det räcker till en trepersonersfamilj". Själv tycker jag att det känns som fusk, och det kan jag kosta på mig eftersom jag ser möjligheten att odla mer än så.

Det som är svårt att odla inomhus är rotfrukter, och hittills får vi dem via Ekofrukter, ett Knivstaföretag som levererar ekologisk frukt och grönt till dörren. Vi sparar en liten slant på det, om inte annat så för att vi får bättre koll på var våra pengar tar vägen och inte springer i butiker och impulsköper några gånger i veckan. Den stora orsaken är dock att jag inte vill slänga besprutat grönsaksrens i maskkomposten; med det kretslopp jag planerar kommer gifterna snabbt att berikas i växterna - och sedan i våra kroppar.

Något som jag var orolig för när jag började var att det skulle se ut som om jag hade ett grönsaksland i fönstren. Grönsaksland är ju inte främst kända för sina estetiska kvaliteter, och ett vackert hem ligger mig varmt om hjärtat. Men växterna ser ut som vilka krukväxter som helst, och tack vare att jag varit nogrann med att variera utseende hos växterna och ha snygga krukor (dvs. terracottakrukor och oskadade plastbackar) ser det riktigt vackert ut.

Det viktigaste

Ju mer man sysslar med något, dess mer manicker har man. Ibland kan man bli så insnärjd i prylar att man glömmer att starten var enkel, och börja skriva nybörjarhandledningar som involverar flera sidor långa persedellistor och mystika instruktioner i trettio steg. Jag hoppas kunna undvika det när det gäller parkettodling, för när det kommer till kritan är det här det viktigaste att kunna:

Vissa parkettodlar på riktigt...

Jag är avis - men man måste nog bo i Indien för att det här ska fungera.