IKEA och arg potatis

Man får inte fotografera på IKEA. Detta är inte av snålhet, utan jag misstänker att man vill skydda sig mot piratkopiering av mönster och möbelmodeller. Snäll som jag är lämnade jag kameran hemma när jag gav mig dit för att köpa plastbackar. Nu SKA jag tillverka den där maskkomposten som jag planerat så länge. Efter att ha tittat på olika lådalternativ, funderat över vilken trälåda som skulle passa bäst som 'fodral', mätt alla lådor noggrant utvändigt och invändigt och ätit en bit, gjorde jag som jag tänkte från början i alla fall.

IKEA är för övrigt inte en butik utan ett sorts spel där målet är att gå igenom hela byggnaden utan att köpa något mer än det man tänkt sig. Jag lyckades nästan, det blev en bunt nya frottéhanddukar också. Även en mästare kan göra bort sig*.

För att ni skulle få något att titta på till den här bloggposten gick jag ut och fotade potatisen istället. Ser ni att den ser litet uppsträckt och förolämpad ut? För två dagar sedan höjde jag nivån i hinken genom att hälla på några extra skopor jord, eftersom det lär ska utmana plantan att dels växa högre, dels få en längre rotklump med potatisar. Utmanad blev den - det var nästan så att den blängde på mig, och den hade blivit fem centimeter högre på två dagar.

Så jag hällde på ytterligare två skopor jord. Lagom till Midsommar har jag nog fyllt hela hinken och fått traktens argaste potatis på köpet.

*Jag har flera gånger vandrat igenom hela IKEA och kommit ut utan att köpa någonting. Detta borde ge någon sorts mästarbrev.

Småsaker...

Idag har jag gjort en del småsaker eftersom Stora och Allvarliga Studier (tm) har kommit i första rummet. Fördelen med plugg är dock att man måste upp och röra på sig ibland för att inte somna över tangentbordet. Vad passar då bättre än att tex. städa upp på balkongen. De två HOLbänkarna vi köpte på IKEA förra året började falla sönder, så jag plockade helt enkelt isär dem ordentligt och ställde resterna inomhus för att torka ordentligt (det är tänkt att jag ska sätta ihop dem till leksakslådor åt sonen - jag får nog skapa en egen blog för alla mina inredningsprojekt). Rosorna kollades upp och innehållet i HOLarna ställdes i plastbackar i väntan på bättre förvaring.

Jag har nu fått upp hyllan till extraljuset, och den har blivit pelargonhylla. Zonalpelargonen jag fått som gåva behövde vattnas och jag tittade över de sticklingar jag sparat från en sorgligen avliden "Avatar of Roses", dvs en doftpelargon som jag gillade mycket. De hade rotat sig fint, och jag borde ha planterat om dem för länge sedan. För väldigt länge sedan. Flera månader sedan faktiskt. Burken var alldeles ingrodd och ytan på vattnet hade börjat mögla. Resolut tog jag och klippte loss de friska topparna på sticklingarna och satte dem i varsin ny vattenburk. Bladen var bleka med mörkare partier kring nerverna. Illa. Jag misstänker att de tömt sig på näring, så som ett experiment tog jag och hällde två droppar flytande växtnäring i två av burkarna. Det kan betyda att jag snart får rengöra de burkarna från en massa glada alger, men förhoppningsvis kommer maten också sticklingen till del.


Efter ett tips från Colleen tog jag idag bort plasten från min såddback. Det visade sig att bara portlaken och majrovan grott - moroten ligger fortfarande under jord. Hm, måste lägga på minnet att odla morot för sig i fortsättningen. Få se om den kommer upp. Ingen skada skedd annars; jag föredrar majrova framför morot....

Instant örtagård

Det som har fungerat hittills i mina inomhusodlingar har varit A tilläggsljus och B självvattnande krukor. Idag tog jag mig alltså tid och byggde mig två jättlika självvattnande krukor av plastlådan "Flaj" från IKEA. (Dessa plastbackar har vi en hel drös av här, och de används till allting, från vindskydd till fotbad.) I den ena sådde jag trädgårdsportlak, majrova och morot, och i den andra satte jag färdiga örtplantor plus sallad på kruka. Det är mycket roligare att odla om man har en liten plätt som redan ser frodig och grön ut. Örterna och salladen köpte jag ur grönsaksdisken på ICA, vilket både är en förbannelse och välsignelse. Förbannelse eftersom man inte har några garantier på att man inte får hem ohyra och sjukdomar, välsignelse eftersom plantorna är stora och väldigt billiga. Just nu sitter jag och tittar på resultatet och undrar hur pass många av dem som kommer att resa sig när de inser att de står i ett nytt trädgårdsland. En del av dem verkar lite klena (skulle ha varit kräsnare i butiken), så jag har lagt upp en plan för vad jag ska ersätta dem med.

Sått i back 1
Trädgårdsportlack
Majrova
Morot

Planterat i back 2
Plocksallat (2st)
Basilika (2st)
Salvia (1st)
Fransk dragon (2st)

Jag mot en plastsäck.

Det fungerade. Jag kunde tillverka krukor och plantera i dem med en tvååring kring fötterna. Även om lillen kanske inte var helt charmerad hela tiden. Han fick nämligen inte leka med lecakulorna, och så var ju mamma upptagen istället för att titta på honom.

Nå, jag har i alla fall upptäckt nackdelen med att förvara sina jordpåsar på balkongen; de suger i sig vatten som svampar. Jag har två fulla 50literssäckar med såjord i en halvt sönderfallen HOLbänk från IKEA (en annan av mina superplaner) därute. Jorden var tänkt att användas till jordmandelodling i stor skala, men har blivit liggande. Jag tog tag i den översta jordsäcken och lyfte.

Den rörde sig inte ur fläcken.

Jag tog nya tag och lyfte ordentligt.

Säcken stod still.

Jag tog Nya Tag Och Lyfte.

Säcken stod där den stod.

Jag LYYYFTE.

Märktes ingenting på säcken.

Nu började det här bli en aning löjligt - jag ville ju faktiskt ha in min jord. Att stå och plantera i nollgradigt väder är ingenting för mig. Och jag är ingen svag kvinna. Jag kan gladeligen lyfta min make som väger 80 - 90kg. Fast han hjälper till. Det gjorde inte säcken.

Jag tittade på den. Den verkade trivas i sin bänk. Utanför bänken stod en plastback (också den från IKEA - varför sluta med nåt som funkar) som tidigare varit skydd för julskinkan när den skulle svalna. En plan började ta sin form.

Med uppbådande av ett extra HARUMPF! lyfte jag säcken över bänkkanten och släpte den i plastbacken. Hah! Nu kunde jag släpa in säcken över golvet, och det utan att den gick sönder och spred sitt svarta fluff i lägenheten.

Segern är min!