En sorts veckorapport

Det är ännu en sån där dag. Jag borde ha vett att inte plantera fyra spirningsboxar en vardagkväll! Men det tog ju inte så lång tid att borra lufthålen, och såga till bevattningsrören, och blanda jorden, och fylla på lecakulor, jord, såjord...

När alla de där sakerna som inte tog så mycket tid lagts ihop tog de hela kvällen. Så nu sitter jag här, som en urvriden trasa, och vill egentligen bara äta banankaka och choklad. Men jag kan ju inte överge Parkettodlaren hur som helst - inte efter att ha bangat mångdagsuppdateringen i alla fall. Dessutom kommer quinoan redan upp i sin box! Det är resultatet av ett experiment; jag la den i blöt över natten precis som man brukar göra med ärtor och bönor. Jag menar - man ser grodden i quinoafröet redan när det är torrt, och det går att grodda precis som olika bönor, då borde blötläggning fungera. Nu håller jag bara tummarna för att experimentet ska fortsätta att vara lyckat.

Odlingarna drar fortfarande femton liter vatten per vattning, och jag vattnar varannan dag. Igår gick jag för första gången upp över femton liter, men det var bara för att jag inte vattnade nakenfröpumpan. Den ska ha ca fem liter, så jag putsade statistiken en del där, ja.

Mina odlingar har också ett stort tripsproblem. Nu har de små krypen anfallit på bred front och suger hela blad papperstorra och tunna. Men Parkettmaken, min klippa i livet, har lovat att spruta alla växter med bokashivatten medan jag är borta i helgen (en skrivarkurs). Sedan kommer jag att att vara mycket noga med att pyscha mina växter med vatten åtminstone en gång om dagen. Trips gillar inte fukt.

I måndags tog jag mig iväg till Plantagen och shoppade för mitt presentkort. Jag åkte hem lätt framåtlutad eftersom jag stoppat arton liter jord i min ryggsäck. Jord kan vara tungt! I den stora papperskassen bar jag en pluggbox - har alltid velat ha en sån. Under resan filosoferade jag litet över det faktum att jag har vunnit ett presentkort på Guldfynd och ett på Plantagen inom kort tid, och vad det sa om mig att att kortet från Guldfynd ligger kvar hemma, medan jag tar första bästa ursäkt för att bege mig till plantvaruhuset för att shoppa loss...

Jag lovade msn00b svenska ekologiska fotavtryckstest. Nu hittade jag inte de jag tänkte på, men jag hittade ett med snygg grafisk design och stor chans att vara så korrekt det går, det är nämligen Konsumentverket som ligger bakom. Deras site är för övrigt värd ett besök över huvudtaget, där finns massor med matnyttiga grejer.

Miljömätaren

Quinoagroddar!

Quinoagroddarna växte okej, om än i liten mängd. Kanske berodde det på att de blötlades för kort tid, eller så är detta hur mycket det blir. Det ni ser på bilden är resultatet av en deciliter quinoa, och det har väl blivit runt tre deciliter. (Alfalfafrön hade fyllt hela burken.)

Tyvärr tog jag för lång tid på mig att skörda - jag väntade på att groddarna skulle bli kraftiga som just alfalfa. Istället jäste de. Även om syrade grönsaker finns av alla sorter, vågade jag inte mer än nibbla på resultatet. Det smakade gott, så jag kommer att göra en ny omgång. Just nu har jag dock lagt amarantfrön i blöt, allt för omväxlingens skull.

Ett nytt försök

Det blev som jag trodde; speltkornen jäste till en kall gröt i stället för att gro (blä). Alltså har jag skaffat mig quinoafrön för en ny omgång, den ni ser här ovan. Det hela är så hälsosamt att det gör ont; fröna är ekologiskt odlade och rättvisemärkta. Även om jag tycker det är litet skoj att grodda rättvist så känner jag suget efter att steka resultatet i massor med oskirat smör - man måste balansera litet...