Död åt mangolden, leve såddlingarna!

Jag trodde att jag skulle så frön idag, men det visade sig att jag inte har någon såjord färdig. Det enda som finns är utmärkt hemblandad plantjord. Tänk att man kan förivra sig så... När sonen kommer hem ska jag dra fram mina grytor och börja sterilisera den använda jord jag har stående. Bör bli intressant - särskilt när maken kommer hem och undrar vad det blir för mat.

Svaret är för övrigt "någonting med mangold" eftersom jag kommer att tömma den backen idag. Det är intressant, bladen har fått stå orörda länge och deras stjälkar har blivit träiga. Vanligtvis brukar man kunna koka och äta dem som sparris, men när jag och maken försökte senast var det ingen hit. Idag blir det nog en liten stuvning på bladen istället, plus kokt potatis och kassler, mmmmmmm. (Och en tanke slår mig; vad ersätter man kassler med om man är vegan? går det att odla? inomhus? Jag kommer nog aldrig att kunna odla vanliga krukväxter.)

Imorgon är det dags för sådd. Jag har en massa äggskal att tillgå, ett välfyllt fröförråd, som av någon anledning har ett överskott på smultronfrö, en del knasiga behållare och massa vilda idéer.

Såddlingar och fiskar

Vet ni, ibland förvånar jag mig själv. Jag sådde ett antal frön förra veckan - och nu får jag panik över att de börjar komma upp! Det borde jag ha insett, tycker jag själv, samtidigt som jag frenetiskt försöker få plats att sätta upp en provisorisk 'såddlings'plats någonstans. Mina små plantor står just nu i ett österfönster och visar redan tecken på att vara strakväxta. De måste ju ha ljus! Jag skulle vilja sätta dem på fönsterbrädan i mitt arbetsrum, om det inte vore så att hela rummet är fullt med skräp och området just framför fönstret blockeras av en hög med lastpallar.

Såddlingar är inte det enda som ska in i mitt arbetrum när allt annat har burits ut. Där kommer också mina första akvaponisystem att stå. Igår skrev jag ut en mycket bra manual över hur man gör "tunnoponi" (barrel-ponics, det är det systemet ni ser i filmen här ovan), ett enkelt akvaponisystem i plasttunnor som Travis W Hughey tagit fram. Tillsammans med maken (kemiingenjör och gammal akvarieentusiast - ibland har jag det bättre förspänt än jag förtjänar) modifierade jag sedan systemet ytterligare för att göra två små prövosystem för inomhusbruk.

Är man intresserad av akvaponi rekommenderar jag att man börjar med "Barrel-ponics" eftersom den manualen både är bra och gratis att ladda ner. (Travis W Hughey ger bort den eftersom han är kristen, men låt inte det skrämma er - han är i första hand intresserad av att ni blir bra på akvaponi.) Om ni har råd, så donera gärna en slant till författaren via hans paypalkonto dock. Blir man biten kan man sedan titta närmare på Aquaponics.com där det både finns informativa artiklar och en bokhandel som får mig att dregla...

Nå, mina första system kommer inte att vara så exotiska. Maken och jag bestämde oss för att guldfiskar vore idealt i starten. Idag tog vi oss ut till Djurhobby och tittade på priser. En liten slöjstjärt kostar 35:-, neontetrorna 5:- styck (hm, det kanske blir såna istället). Ett 65liters akvarium gick på knappa sexhundra spänn. Intressant nog går en transparant plastback av samma storlek på IKEA för 79:- och ett insidertips från Akvarieföreningen här i stan säger att de gärna används som yngelbackar. Jag har svåra beslut framför mig.

Klockan klämtar för dig

Igår gjorde jag en första sådd av de nya fröna. Nio olika plantor fick två chanser (dvs. två såkrukor) på sig att gro. Eftersom jag gillar tanken på återanvändning hade jag samlat äggskal (tydligen en klassiker enligt Mr Brown Thumb) och tomma toarullar, dessutom svarvade jag hemgjorda krukor av en gammal pappkasse från IKEA. Det sistnämnda var av säkerhetsskäl - just den kassen hade det enda oblekta, ofärgade, stadiga pappret jag hittade. Samtidigt dompterade jag sonen, som ville vara med, och maken, som Var Snäll (tm).

Jag ställde krukorna i gammla plasttråg vi fått hem thaimat i - botten var ojämn, så jag fyllde dem till hälften med lecakulor. Krukorna fylldes med jord och jag funderade på vad jag skulle täcka min försådd med. Förra gången använde jag äggkartonger, och då kunde jag lägga på locken (som är halvgenomskinliga). Men dessa krukor är för höga för detta. Jag beslutade mig för att sätta plastpåsar över - också det en klassiker.

Vänta nu - jag har ju faktiskt en stor glasklocka som gjord för ändamålet. Liknande i plast säljs via webben (bla.) av Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Eftersom min är räddad från Kemikum vid Uppsala Universitet misstänker jag att den snarare stått över något preparat än använts till blommor, men det hindrar ju inte att den också är ett vackert minidrivhus. Jag kunde se den där jag satt, den stod högst upp på en hylla och instoppad i en unikakorg. Våra hyllor är två och en halv meter höga, och jag insåg att det skulle vara omöjligt för mig att balansera ner det tunga lasset samtidigt som jag stod på en pall.

Påsar fick det bli. Lycklig över detta beslut fortsatte jag sådden när det plötsligt slog mig; jag har ju ett alldeles utmärkt minidrivhus! Varför sitter jag och kladdar med matlådor för? Duh!

Sen kom jag på att jag inte minns var detta drivhus är, och nu ville jag verkligen få fröna i jorden så jag struntade i att fundera vidare. Vilket jag kanske borde ha gjort, för när jag skulle dra påsar över trågen visade det sig att även de största vi hade hemma var för små. Jag shanghaiade maken till att ta ner glasklockan.
"Varför inte ställa lådorna i minidrivhuset?" frågade han.
"Det står förmodligen under trappen," svarade jag.

Han gick och tittade på den vägg av prylar som tornar upp sig bakom dörren till utrymmet under trappen. Av någon anledning har en massa grejer lyckats samla sig ivägen där - trots att vi organiserade så fint för bara tre månader sedan. Trappskrubbar måste vara selektiva svarta hål som sväljer nästan användbara saker och lämnar människor ifred så att man inte anar något. Om vi någonsin städar ut det där stället kommer vi att hitta Harry Potter längst in.

Maken hämtade ner glasklockan och mina värsta farhågor besannades; den var precis för liten för att svälja alla tre trågen. Ett tag lekte jag med tanken på att kapa hörnen på dem, sedan gjorde jag vad de flesta skulle ha gjort; jag ställde två av trågen i klockan och skarvade ihop två femliterspåsar till ett överdrag till den tredje. Så här ser det ut nu:



Det jag sått i krukorna är

• Citronmeliss
  
• Basilika 'Genovese'
  
• Sockerplanta
  
• Salvia
  
• Gräslök
  
• Buskkrasse 'Alaska'
  
• Kyona Mizunakål
  
• Bladamarant 'Calalo Red'
  

Dokumentationen gjorde jag på ett gammalt fönsterkuvert, vilket har den fördelen att jag har en nära plats att förvara kopior av plantornas katalogposter. För att kunna skilja trågen åt har jag döpt dem till Agnes, Cecilia och Katarina. Namntemat är kvinnliga helgon, om ni undrar.

Försådd April

Då kom jag äntligen till skott. Jag har sått en ny omgång frön. Krassen och jordmandeln skulle blötläggas, så såddrundan drog ut på tre dagar.

Den första dagen blötlade jag frön och gjorde i ordning sålådor till alla växter. Jag har upptäckt att sex äggfack ur en äggkartong passar i en sån plastmatlåda man får från restauranger när man tar takeaway - och eftersom dessa lådor har genomskinliga lock hade jag en massa små fröväxthus på ett bräde. (Vi köper ofta hämtmat, och sparar lådorna för att frysa in i, om någon undrar.) Noggrann som jag är portionerade jag upp de fröer som inte behövde blötläggas i respektive kartong och packade ner dem sin låda med märkning för både och växt och planerat såtillfälle. Isörtsfröna var försvinnande små.

Dag 2 sådde jag allt utom jordmandeln - enligt instruktionerna behövde den ett extra dygn i vattnet. Nu visade det sig också att det var ett misstag att portionera ut övriga frön innan jag sådde. Äggkartongen måste fuktas igenom innan man sår något eftersom den fungerar som ett läskpapper och snor vatten från jorden annars. Så jag fick vackert tömma ur fröna och ställa kartongen i vatten ett tag. Och hur gör man det utan att de minimala isörtfröna försvinner bland gruskornen på bordet? Jag tömde ut dem i locket, och med visst letande förlorade jag bara ett.

Försedd med en sked jag fått på Max började jag sedan portionera ut såjord i små pappersfack, därefter pilla ner fröna. De fick varsitt tunt täcke av jord över sig och sedan lade jag locket upp och ner ovanpå så att det glappade och gav det lilla växthuset ventilering. För säkerhets skull fäste jag locket med litet tejp löst fastsatt i två av lådans ändar - man kan aldrig så noga veta när man har en tvååring i huset. Märkningen som hittills suttit på locket flyttade jag ner till sidan av lådan. Frystejp tillåter sådana manövrar ibland.

Dag tre sådde jag jordmandeln. Proceduren var exakt densamma - frånsett att jag inte har så mycket av utsäde, så jag var tvungen att snåla med 'mandlarna'.

Det som såddes i denna omgång var alltså

• broccoli
  
• isört
  
• jordmandel
  
• krasse
  
  
  
  • slingerkrasse
    
  • St Clements (kompaktväxande, orange i olika nyanser)
    
  • Alaska Scarlet (kompaktväxande, röd med marmorerade blad)
    
  
  
• månadssmultron
  

Jag väntar med spänning...

Planer och pesto

Igår avverkade jag basilikan och gjorde pesto. Det blev en liter. Idag har jag ont i huvudet, eftersom jag inte tål så mycket vitlök som man får i sig när man försöker äta stora mängder pesto snabbt. Heh, jag visste mycket väl vad jag gjorde, och jag måste erkänna att det var det värt. Som tur är går pesto att frysa, och våra kompisar på knytisen idag drog i sig en hel del. De höll alla med om att om man nu måste prioritera mellan nötter och vitlök så prioriterar man vitlök.

Idag har jag suttit och planerat nästa såddomgång. Dvs. jag spred ut alla de fröpåsar jag har tillgängliga över ett bord och antecknade vilka växter som skulle sås på baksidan av ett kuvert. Jag konstaterade att jag måste dokumentera mina ansträngningar mer. Den här veckan har jag skördat mina första skördar - men jag är inte helt säker på när de såddes, och vet jag inte intervallen mellan sådd och skörd kan jag ju inte planera såddcykler och hur jag ska överlappa sådderna i de olika backarna. Nästa sådd kommer med andra ord att dokumenteras bättre - på baksidan av ett kuvert, ity att gamla kuvert är en aldrig sinande källa till papper (och dokumentation är en aldrig sinande källa till anteckningar).

Jag skrev också en liten önskelista över vad jag vill köpa från Impecta nästa gång

• Smultronspenat
  
• Sockerplanta
  
• Okra
  
• Ängsyra
  

Så får vi se om jag är snäll mot mig själv sen när studiemedlet kommer...