Nästa ombyggnadsprojekt

Ingen kul syn, eller hur? Min örtagård har sett bättre dagar - i stort sett är det bara citronmelissen som trivs. Å andra sidan hör den till de växter som växer okontrollerbart bara man får igång dem. Enda orsaken till att den här plantan är liten är att jag varannan dag klipper loss en rejäl kvist ifrån den och gör örtte. Jag har ingen aning om varför persiljan vitnar som den gör (trips?) eller varför gräslöken envisas med att skjuta strån som är tunna som vanliga grässtrån.

Min okunskap lägger verkligen krokben för mig. Bäst är nog att gräva upp allt, sterilisera jorden och börja om på nytt. Den här gången drömmer jag om att använda plantor uppdragna från frö, men just nu har jag inga pengar att köpa frön för*. Nästa sådd blir därför smultron (har frön hemma, går att göra te på bladen och muta barn med frukterna - perfekt!)

Mina nysådda plantor mår relativt bra. I en missriktad gest av omtanke satte jag plastkåpan över växthuset, varpå jag inte såg att isörtens krukor började mögla. Kåpan är nu avtagen igen, och jag hoppas att möglet ska dö nu när det inte är så instängt längre. Överlever isörterna detta kommer de förmodligen att själva ta död på 'gästen' - de har nämligen en vana att förgifta jorden omkring sig med salt. (Hm, insåg just att jag i framtiden kommer att få skapa en specifik jordbinge för jord från isörtskrukor - ännu ett projekt att förlora sig i...)

*Om ni vill göra det möjligt för mig att handla frö kan ni klicka på annonserna kring den här bloggen. Jag får betalt per klick nämligen - inte per visning. Valutan Google AdSense och Tradedoubler betalar i konverteras från ruttna lingon till svenska ören, så det är ju bekvämt. (Och till "David" som undrade om jag var intresserad av annonser - jag vill gärna ha en länk så att jag kan titta på erbjudandet. Din profil går inte att nå utan att jag lägger upp din kommentar, och jag har som regel att inte lägga upp sådana kommentarer utan att ha tittat närmare på vad det rör sig om först.)

Omplantering med återanvändning

Idag tog jag och planterade om min nysådd, och jag kunde inte motstå att göra en bildserie för bloggen. Håll till godo!

1

Diska ur växthuset. Som ni ser låg det kvar gammal jord inuti och den kan innehålla sjukdomar. Det här är ett dyrt växthus för förgrodd som jag köpte innan jag sett ljuset, och insett att man odlar bäst när man använder gamla restgrejer. Nåja, det kom till användning nu.

2

Det här behövs; tidningspapper, någon form av bricka att ställa de färdiga krukorna på, jord, en sked du kan vika helt för jordgrävning, och något att rulla pappret runt. Jag använde en flaska i plast som gömde sig bakom plasthinken på den här bilden. Nedrans plastGarbo!

3

Här ser ni min sådd; äggkartonger fyllda med såjord, ställda i plasttråg som tidigare innehållit hämtmat. (Ursäkta bildkvaliteten, förmodligen sa de något roligt i den podcast jag lyssnade på.)

4

Den här byttan ska jag plantera plantorna i när de blir större. Jag tog fram den för att kunna mäta hur stora krukorna skulle bli. Lagret med jord blir tunt, max tio centimeter, och det ska bli intressant och se hur väl portlaken och isörten klarar av det. Jordmandeln hade inga problem.

5

Dags att tillverka krukor! Riv en remsa ungefär dubbelt så bred som den kruka du ska tillverka. Riv åt det håll som pappret lättast låter sig rivas, snarare än efter formen på pappret. Du klarar dig med en ganska kort längd.

6

Rulla pappersremsan runt en rund sak. Just här använder jag en plastflaska, idealet är egentligen en liten smal syltburk.

7

Vik in pappret flikvis i botten så här.

8

Fortsätt tills du fått en botten.

9

Dra av papperskrukan från krukformaren. (Jag sa väl att den skulle vara blank? Min flaska hade en klisterrand som pappret ideligen fastnade i - gör inte om det.) Sedan viker du in överkanten också. Detta stabiliserar krukan och gör det möjligt att finjustera dess storlek

10

Fyll med jord, perennjord eller vanlig krukväxtjord borde fungera.

11

Ställ krukan där den ska stå och vät sedan jorden. Vattnet väter igenom pappret och då blir den svår att flytta. Som ni ser här har jag använt vatten från torktumlarn. Dels var det för att jag behövde göra mig av med en del av det, dels för att det är så gott som avhärdat. Jag har haft problem med kalkavlagringar i mina krukor.

Ett ord om ämnen i odlingen kan vara på sin plats här. De flesta tidningsblad jag använt glatt lilafärgade. Jag tycker inte om det eftersom det är färger som inte är tänkta att ätas. Om jag fortsätter att använda den här sortens kruka är risken stor att giftiga ämnen fälls ut i jorden och anrikas i växterna. Det faktum att jag återanvänder jord och planerar att maskkompostera överbliven sallad skyndar på processen. Vid nästa omplantering kommer jag alltså att riva bort så mycket som möjligt av pappret för att minimera utfällningen. Jag leker med tanken att bygga egna krukor av jordmandelgräs och vegetabiliskt klister till nästa omgång. Får se hur det går med det.

Om man försår växter som ska växa utomhus tror jag att man kan använda sådana här krukor utan större betänkligheter; där finns en större jordbuffert och jorden återanvänds inte heller lika intensivt.

Åter till bildserien

12

Klipp loss och putsa ett av facken i äggkartongen.

13

Ställ den lilla 'skålen' i krukan med jord. Pappret i kartongen är så poröst att plantan utan problem kan borra sina rötter igenom det, och därför gör jag inget mer. Jag vet ännu inte hur pass väl det här momentet fungerar - det här är första gången jag använder metoden.

Växthuset är nu fyllt med krukor och jag har använt den gamla skålen till att samla skräpet i. Transport till soppåsen nästa!

14

Märkning är viktigt. De här remsorna syns kanske dåligt ovanfrån (man ser ju vanligtvis ner på ett sånt här växthus), men de blir inte bortblandade om man skulle råka vända på den transparanta kåpan. Just det; jag har satt märkningar på kåpan och sedan vänt bort dem i ett obevakat ögonblick. Tänker inte göra om det.

Tadaa! Mina små plantor har kan nu mer jord kring benen, behöver inte vatten så ofta, och kan växa ordentligt. För övrigt kommer det massor med knoppar på min calamondin.

Idag höst, imorgon vår...

Mina små trädgårdar har gått in i sina personliga höstar. Det varar inte länge - när man odlar inomhus är man ju mindre bunden av årstiderna. Den riktiga hösten märks här också, dock. Växterna pressar sig inte mot fönstren och tilläggsljuset blir allt viktigare.

De personliga höstarna har mer med min tid för krukorna att göra, och förstås eventuell ohyra. Jag har trips i åtminstone två av mina fönster. Först funderade jag på drastiska åtgärder; tömma fönstren helt, tvätta dem och låta dem vara tomma i två veckor. Det vore dock litet tråkigt, jag menar; hela två veckor utan att odla något alls. Så nu har jag antagit en snällare plan. Det ena fönstret får vara tills vidare. Där har jag mina örter och de klarar sig hyfsat så länge jag kommer ihåg att spreja med vatten några gånger om dagen. Trips gillar inte fuktigt klimat. I det andra fönstret kommer jag att ställa mina jordmandelodlingar. Jordmandeln växer bra trots tripsangrepp och eftersom det är rotknölar man skördar kan jag spreja bladen hur mycket jag vill.

Men våren är inte långt bort. Idag tog jag fram mina fröpåsar för att se vad som ska stå i krukorna framöver. Min plan är att göra en nyplantering varannan vecka några månader framåt, för att se hur det fungerar med tillgång och efterfrågan. Redan nu har jag en till två gånger i veckan kunnat förse mig själv med grönsaker till lunchen enbart ur krukorna. Målet att alla medlemmar och alla måltider ska vara täckta känns närmare.

Som ni ser på bilden har jag många fröpåsar. Jag köper fröer som andra köper tyg, och en stor del av påsarna är inte ens öppnade. Dessutom har jag roat mig med att ta fröer både från calamondinen och en särdeles god vindruvsklase. Det var med viss beslutsångest som jag plockade ut

*Trädgårdsportlak
*Isört
*Plocksallad 'Frisée d'Amerique'
*Vindruva
*Calamondin

att sätta på förgrodd idag eller imorgon. Jag räknar med att både vindruvan och calamondinen kommer att vara trögodlade, och jag sår dem mest för sportens skull. Ska sanningen fram vet jag inte ens vad jag ska göra med calamondinplantorna sen - jag får väl ge bort dem. Vinlöv är ätliga, så de har en plats på parketten. Som den manickoman jag är sitter jag och funderar ut kontruktioner på hjul som ska tillåta både flyttning av och extraljus till rankorna.

Jag kommer också att plantera om jordmandlarna i rymligare krukor. Detta involverar sterilisering av jord, kokning av mellanlägg och diskning av backar. Mina vänner, jag kommer att få en riktig genomkörare av kroppen imorgon. En bodyblidder skulle vara stolt över mig...

Parkettodling, litet eftertanke

Heh, Parkettodlaren har blivit utsedd till veckans Uppsalablogg på bloggen "Livet i en lagom stor stad" (Uppsalaliv). Jag är hedrad, och det kan vara på sin plats att summera experimentet så här långt.

Min första och största fiende har egentligen inte med odling att göra, den heter uttråkning. Ni vet, plötsligt får man en dipp i intresset och börjar ägna sig åt annat. Jag har fått en allvarlig sådan den här perioden. Den berodde på heltidsjobb och sjukdom, men det kan lika gärna vara ett trängande behov av att spela dragspel, lära sig cymriska eller dricka alkoholfria paraplydrinkar. Sådana dippar är en av orsakerna till att jag bara har självvattnande krukor och gärna använder långtidsverkande gödningspellets. Då är åtminstone grundbehoven täckta.

Och hur klarade mina odlingar dippen? Hyfsat, får jag säga. Mina småplantor av smultron och isört dog uttorkningsdöden, resten lyckades jag omplantera och de lever nu okej liv. De krasseplantor jag satte ut på balkongen för en ojämn kamp mot penseerna de delar kruka med, men de är å andra sidan friskast av alla plantor. Krassen inomhus hör till dem som drabbats av trips och nu sprejas med såpa.

Jag har också börjat experimentera med mindre krukor - även om jag fortfarande bygger dem av plastbyttor från IKEA (blir billigare). De backar ni ser på de flesta av mina bilder är dimensionerade för rotodling - morötter, rova och jordmandel bland annat. Inomhus är det dock bladgrönsaker som funkar bäst, och de kräver inte lika stort jorddjup. Frågan är för övrigt om jag någonsin kommer att ha tålamod att vänta ut en majroveplanta tills den har en rotknöl. Hur snabbväxande de än må vara tar de tid på sig. Nu senast var den största rot jag drog upp fingertjock. Morötterna gick det bättre med.

Två saker har visat sig vara viktiga; noggranna anteckningar och petimätrisk hygien. När det gäller anteckningar ser jag alltid framför mig att jag skaffar en klassisk bok med svarta vaxdukspärmar och för data i den med blått bläck och snirklig skrivstil. Eftersom jag känner mig själv ser verkligheten betydligt mer prosaisk ut; jag skriver viktiga uppgifter med spritpenna på frystape och klistrar fast remsorna direkt på krukan. Det får min odling att se ut som en experimentodling och jag har funderat länge på ett sätt att få dessa plastbyttor att se trevliga ut. Planen involverar tyg matchat till gardinerna (som jag också ska sy), kardborreband och att jag ska få tummen ur...



När man odlar inomhus odlar man snarare under förhållanden som liknar växthus än trädgårdsodling. Ni kanske vet att man ska skura ett växthus från golv till taknock åtminstone en gång om året? Det är för att tvätta bort alla möjliga svampsporer och ohyreägg som ligger i skrymslen och vrår. Kanske är det bra att göra något liknande runt sina inomhusodlingar? Jag har i alla fall skurat fönstret vid min drabbade odling med såpa, och tänker göra det några gånger till. Det var längesedan jag hade en helt problemfri odling, så det ska bli intressant hur det blir efter denna insikt.

Viktigaste insikten är kanske att ingenting är någon som helst katastrof. Man får börja som en total amatör, och fortsätta vara en total amatör tills man känner sig beredd att prova högre kunskap. Man får också ta denna högre kunskap i hur små portioner som helst och ta hur god tid på sig som helst. Ser man bara till att växtgerna har tillräckligt med vatten växer det mesta.

Den första salladen

Från vänster till höger; morotsblast, trädgårdsportlak och majroveblast

När jag startade det här experimentet hade jag en bild av prydliga krukor på rader, med olika grönsaker i som snällt växte till lagom storlek och liksom stannade där. När jag sedan kände för det skulle jag plocka mig en sallad, eller kanske en ruska jordmandlar för att förse min familj med hälsosamma grönsaker och mina vänner med allergivänliga kulinariska läckerheter. När jag kände för det, alltså.

Det hela utvecklar sig mer och mer till att fungera så här:
"Åh HerreGud! Basilikan/majrovan/trädgårdsportlaken/moroten begär snart rösträtt! Vi måste äta en sallad innan de växer oss ur huset."
Därav dagens sallad.

Det blev lite mycket majroveblad - de är håriga och passar nog bättre i tillagat skick ("som spenat" alltså...). Sonen gjorde fula grimaser. Jag var förberedd och blandade upp min sallad med riset, och fick en sorts salladsrisotto som var oväntat mättande. Smaken var ingen höjdare dock - jag ser fram emot den dag mina krasseplantor växt sig så stora att jag kan tulla på dem. Och kanske att jag skulle dra upp litet mer portlak - och litet morotsblast till är inte heller så dumt. Isörten ska bli intressant att prova när den kommer igång. Sen kan man ju plantera litet smultronspenat....

Om ni någonsin läser en artikel om en lägenhet i Uppsala som fått sina rutor sprängda av en gallopperande djungel, då är det min det handlar om.

Salvian, sådden och garderoben

Igår manikyrerade jag min salvia; jag skulle få besök av en journalist och en fotograf som ska skriva ett reportage för Uppsalatidningen - om mitt parkettodlande. Förmiddagen ägnade jag åt att se över mina planteringar för att se till att de var från sin bästa sida och uppförde sig nu när vi fick så fint besök. Journalisten och fotografen var trevliga, och det enda tråkiga var att mina frösådder inte hade kommit upp än. Nyss uppkomna frön är fotogeniska. Fotografen tog i alla fall ett kort på en av de jordfyllda äggkartongerna. (Det ska tilläggas att som varje god fotograf hade hon en sorts feedingfrenzy och tog kort på precis allt som kunde vara ett lämpligt motiv och som inte gjorde motstånd.)

Men nu var det salvian. Jag har visserligen hittat ett recept som verkar gott och som drar mycket salvia, men jag hade inte tid att laga till det med mina färska löv. (Receptet går i stort sett ut på att man dränker en kyckling i bacon och salvia och sedan bakar in den i deg.) Jag bestämde mig för att torka mitt överskott. För att torka kryddor på rätt sätt krävs mörker, torkollor och en luftig plats. Det är svårt att få plats med torkollor någonstans i en vanlig lägenhet. Kanske borde jag ha ansett mig slagen.

Men, vi har en klädkammare. Den är mörk. Kanske inte så luftig, men vi går ofta in och ut ur den (och i värsta fall får jag väl ställa mig och slå med klädkammardörren några gånger varje dag - det blir drag det!). På så kort varsel hade jag ingen möjlighet att bygga torkollor så jag band ihop salvian och en del överskottsmynta till lagom stora kvastar. Sedan lade jag ett kvastskaft på hatthyllorna i klädkammaren så att det hängde tvärs över kammarens mittgång, och i det band jag fast örterna. I morse när maken skulle hämta en ny skjorta vrålade han
"Aaarg! Jag blir överfallen av vild salvia!"
"Det råkar faktiskt vara trädgårdssalvia" svarade jag.
"Den kan väl vara vild i alla fall!"



Idag har isörten och broccolin kommit upp, och några av Alaska Scarlet visar tecken på att vakna.

Jaja, reportaget får nog fina bilder ändå.

Försådd April

Då kom jag äntligen till skott. Jag har sått en ny omgång frön. Krassen och jordmandeln skulle blötläggas, så såddrundan drog ut på tre dagar.

Den första dagen blötlade jag frön och gjorde i ordning sålådor till alla växter. Jag har upptäckt att sex äggfack ur en äggkartong passar i en sån plastmatlåda man får från restauranger när man tar takeaway - och eftersom dessa lådor har genomskinliga lock hade jag en massa små fröväxthus på ett bräde. (Vi köper ofta hämtmat, och sparar lådorna för att frysa in i, om någon undrar.) Noggrann som jag är portionerade jag upp de fröer som inte behövde blötläggas i respektive kartong och packade ner dem sin låda med märkning för både och växt och planerat såtillfälle. Isörtsfröna var försvinnande små.

Dag 2 sådde jag allt utom jordmandeln - enligt instruktionerna behövde den ett extra dygn i vattnet. Nu visade det sig också att det var ett misstag att portionera ut övriga frön innan jag sådde. Äggkartongen måste fuktas igenom innan man sår något eftersom den fungerar som ett läskpapper och snor vatten från jorden annars. Så jag fick vackert tömma ur fröna och ställa kartongen i vatten ett tag. Och hur gör man det utan att de minimala isörtfröna försvinner bland gruskornen på bordet? Jag tömde ut dem i locket, och med visst letande förlorade jag bara ett.

Försedd med en sked jag fått på Max började jag sedan portionera ut såjord i små pappersfack, därefter pilla ner fröna. De fick varsitt tunt täcke av jord över sig och sedan lade jag locket upp och ner ovanpå så att det glappade och gav det lilla växthuset ventilering. För säkerhets skull fäste jag locket med litet tejp löst fastsatt i två av lådans ändar - man kan aldrig så noga veta när man har en tvååring i huset. Märkningen som hittills suttit på locket flyttade jag ner till sidan av lådan. Frystejp tillåter sådana manövrar ibland.

Dag tre sådde jag jordmandeln. Proceduren var exakt densamma - frånsett att jag inte har så mycket av utsäde, så jag var tvungen att snåla med 'mandlarna'.

Det som såddes i denna omgång var alltså

• broccoli
  
• isört
  
• jordmandel
  
• krasse
  
  
  
  • slingerkrasse
    
  • St Clements (kompaktväxande, orange i olika nyanser)
    
  • Alaska Scarlet (kompaktväxande, röd med marmorerade blad)
    
  
  
• månadssmultron
  

Jag väntar med spänning...

Isört

Bilden är tagen av Naomi Ibuki, du hittar hennes Flickrprofil och länkar till fler av hennes foton här.

 Heh. Isörten visade sig vara en cool grönsak, om än något långsamväxande. Den tillbringar sex veckor i småplantsstadium (juvenile growth) och kan sedan hålla ut i vuxenstadium i flera månader i ett lab (förhoppningsvis också i ett köksfönster). Därefter blommar den och sätter frön, och i och med att fröna har mognat vissnar plantan och dör med start i rötterna. Eftersom örten samlar salt i bladen kommer den vissna plantan att förgifta jorden den ligger i. Dess egna frön tål sältan, men andra växter klarar inte att ta plats. Den kan dessutom växa i de flesta jordar, från lätt sandjord till tunga lerkokor, och har inga problem med att det råkar vara dålig näring på platsen. Eftersom den suger upp salt och andra mineraler har man funderat på att använda den som ”städväxt” på ställen där marken förorenats.

Isörten har feta blad som är täckta med blåsor – den ser helt enkelt litet frostig ut. Föga förvånande smakar den salt, och syrligt. Man kan använda den rå, wokad eller som spenat (har vi hört den förut?), och dessutom kan man mosa bladen och använda dem som tvålsubstitut. Fröna och frukterna går också att äta. Samlar man in den i naturen ska man nog kolla att den inte växt på ett ställe där miljögifter släpps ut eftersom de gifterna då ligger samlade i bladen. Nå, jag lyckades till och med hitta ett recept:

GREEN ICE BLT SANDWICH
(4 portioner)

Isörtens köttiga blad ger en god och intressant kontrast i sallader och sandwiches.

Receptet är hämtat från boken Het Trädgård — odling & recept

Ingredienser: 8-12 skivor bacon
2-3 tomater, skivade
en rejäl näve isört
8 skivor lantbröd
Kesella Gourmet
salt och svartpeppar
Barbecue blues sauce (finns i livsmedelsbutiker)

Tillredning: Stek bacon i en 200° varm ugn, i 7-8 minuter. Ta ut bacon och låt rinna av på hushållspapper. Rosta brödskivorna under tiden. Bred kesella på fyra brödskivor. Lägg på rikligt med issallad och därpå tomatskivor. Salta och peppra tomaterna, lägg på bacon, häll på Barbecue Blues Sauce och avsluta med en ny brödskiva.
Skär sandwicharna diagonalt och servera.

(Jag hittade receptet på det här stället )

Hm, den behöver tilläggsljus, men i övrigt verkar isörten vara så livskraftig att man i stort sett måste hoppa på den för att den ska dö ut. Det här är en kandidat att så i den där billiga såjorden jag klagat så mycket över. 

Oboy, oboy, oboy!

Mina fröer från Impecta har äntligen kommit. Impecta är ett guldställe, men varför faller jag alltid för så skumma växter? Trots att jag verkligen ansträngde mig för att hitta vanliga och lättodlade saker smög sig isört, jordmandel och trädgårdsportlack med. Vad farao gör man med trädgårdsportlack egentligen? Jag roade mig med att slå upp de olika växterna i Wikipedia, och vissa av dem fanns inte ens med. Fast jag hittade morot. Moroten är pålitlig.

Imorgon och på lördag ska jag sitta ute på Sigtunastiftelsen och diskutera religionens roller i freds- och konfliktsituationer. Jag kan med andra ord inte leka med mina plantor då, men jag hoppas kunna göra några fler planteringskrukor och självvattnande tråg ikväll, och kanske beskriva tillverkningsproceduren i en bonusblog här. Fram till dess får ni njuta av en bild jag tog för några dagar sedan. Det är ett självvattnande tråg modell större med vinterrisiga smultron i. Ett bevis på att jag odlar utomhus också - på balkongen.