Äntligen!

Jag vågar inte tänka på hur mycket försenad jag är, men nu står en ny försådd på bordet! Den här gången gav jag sjutton i att planera, istället impulsshoppade jag bland mina fröpåsar.
"Få se nuuuuu, vad har jag här? Fänkål, det blir nog bra istället för morötterna. Hjorthornsgroblad - vad har jag köpt den för? Lika bra att så den och se vad det blir. Hmmm, här ligger en del solrosfrön kvar, behöver nog dra upp en del plantor till kolonilotten. Tomater! Jag får inte glömma tomater! Och de här krassefröna kan jag lika gärna så..."

Femtioåtta äggskal och plastbyttor står nu i båda mina växthus (titta! jag fick användning för det dyra köpesväxthuset till slut!) och mer blir det i morgon när bönor och krassefrön ska i jorden.

Jag borde för övrigt läsa min epost oftare. Igår natt insåg jag att jag fått en länk till Indoor Gardener i Patti Moreno's månadsbrev (theGardenGirlTV) som kom ut i fredags. Coolt! Jag är jättehedrad!

***

Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild där. Om ni gillar bilden eller bloggen så kan ni köpa tryck av den. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )

Dagens bild hittar ni här.

Tjugo grader jordtemperatur

"Psst! Kompis! Har du plats för en annan där uppe?"

Jag körde ner några billiga termometrar i jorden på min kolonilott idag. Detta eftersom jag lärt mig att man sår olika grödor beroende på hur varmt det är i marken. Tjugo grader betyder att man kan odla allt - inklusive bönor.

Detta löser ett stort bekymmer för mig; hur ska jag få plats att dra upp plantor för utomhusbruk samtidigt som det är dags att dra upp en ny omgång växter för inomhusodling? Alla tillgängliga fönster är fyllda, och övriga områden är tingade på. Jag har sneglat flera gånger på matbord och sängar men vi måste ha plats för att leva - och det utan att slå huvudet i en massa lysrörsarmaturer. Nu kan jag så alla utomhusgrödor direkt i landet och spara mitt dyrbara förodlingsområde till inomhusplantorna.

Då ska jag bara bygga de där förodlingsbänkarna jag talat så länge om - samtidigt som jag gör försådderna inomhus och sår landen på kolonin.

Jag är en oförbätterlig tidsoptimist.

Retsticklingar

Varje morgon tittar jag på min försådd och antecknar vad som har kommit upp. Jag har inte kommit över fascinationen för att det blir en planta när jag satt ett frö, så detta är en syssla jag ägnar mycket engergi. Man skulle kunna tro att jag vakade över Den Lilla Manick Som Kommer Att Rädda Världen Bara Den Blir Klar när jag stirrar ner i ett antal äggskal med jord. Jag skriver noggrant upp datum på rätt plantor. Tittar på de andra äggen - bara jord än så länge. Tittar ur en annan vinkel - det är fortfarande bara jord.

För säkerhets skull tittar jag då ur en tredje vinkel, om det nu skulle finnas en liten, liten grodd någonstans. En sten som (fortfarande) visar sig vara en sten får sig en lömsk blick, vilket också gäller ett kvardröjande korn långtidsverkande näring, från jordens äventyr på balkongen i somras. Eftersom glasklockan står bredvid min arbetsplats fortsätter det så där hela dagen, med vissa pauser för arbete.

Igår hade det kommit upp fyra små plantor, och jorden i resten av äggen var svart. Det hjälpte inte hur jag än stirrade. Men sen glömde jag alltihop och jobbade istället (!). Först på kvällen tittade jag till äggen - och då hade det kommit upp fyra plantor till! Helt utan förvarning!

De gör det för att retas - det är jag säker på.

Förivrade mig litet...

Igår köpte jag äntligen ett fat till min glasklocka. Det har irriterat mig att det varit så mycket utrymme kring de två plastformar jag hittills lyckats passa in i den - det borde också kunna utnyttjas. En tur till IKEA gjorde att jag stolt kunde bära hem en sorts blomskål som var i rätt diameter. (Jag är fortfarande fascinerad över att jag köpte något där som jag använder som det var tänkt. Vanligtvis brukar jag ta fram mina handverktyg och förbättra sakerna litet.)

Idag fyllde jag skålen med lecakulor och provpackade tomma äggskal i den. Jay! Istället för tolv ynka ägg fick jag nu in TJUGOTRE stycken! I ren glädje planterade jag saker i dem allihop. Detta tar en stund, så man kan tycka att jag borde tänkt på det tidigare, men det var först när jag stolt betraktade mitt verk som det slog mig
"Och var ska jag göra av allt sen då? Allt utrymme är ju redan taget..."

Tur att det snart är Påsk. Jag får kalla det för en bordsdekoration.

Vatten och torka

Nu har hälften av de frön jag sått kommit upp. Tyvärr slarvade jag med ventileringen i odlingsklockan, så där har krukorna möglat. Det är nog inte bra, men jag gör inga drastiska åtgärder. Förra gången fick jag panik och tog av skyddet - varpå alla småplantor dog. Efter att ha tänkt över händelsen tror jag att en kombinerad vatten- och ljusbrist blev deras bane. Jag har tagit ner en skrivbordslampa åt de nya plantorna, och pallat upp odlingsklockan på tändstickor. Låt se hur långt det räcker.

Jordmandeln har återhämtat sig i den ena av de två lådor jag sådde om, och det börjar bli dags att klippa ner den. Gräsklippet tänkte jag torka för att spara som bottentäcke i maskkomposten, men hur gör man det när man inte har tillgång till torkollor? För allt ska gå bra måste gräset hänga luftigt, och som tur är måste jag inte ta hänsyn till innehållet på samma sätt som med örter. (Ni vet väl om att örter ska torkas mörkt för att behålla färg och aktiva ämnen?) Det slog mig att en tvättpåse för fintvätt är luftig och enkel att hänga upp. Den ser kanske inte romantisk ut men jag hänger in den på mitt arbetsrum. Där kommer jag inte att titta på den så ofta (jag sitter nämligen och jobbar i biblioteket...).

Nästa inköp till 'trädgården' blir varken frön eller torkollor. Det blir köttätande växter. Vi har tröttnat ordentligt på blomflugorna.

***

Lista på växter som kommit upp, i kronologisk ordning

• Kyona Mizunakål (under påse) uppk. 080202, efter fyra dagar
  
• Bladamarant 'Calalo Red' (under påse) 080203, efter fem dagar
  
• Basilika 'Genovese' (i odlingsklocka) 080203, efter fem dagar
  
• Buskkrasse 'Alaska' (under påse) 080205, efter sju dagar
  
• Salvia (i odlingsklocka) 080205, efter sju dagar.
  

Gah! Ännu en död försådd!

Jaha, de små plantorna dog omgående när de kom ut ur sina frön. Jag misstänker att kombinationen av dåligt ljus och dåligt intresse var ödesdiger (vem vill vattna något som inte växer?). Borde jag ge upp försöken att fröså i separata 'förkrukor'? Med tanke på att jag lyckas driva upp plantor när jag direktsår dem i vanlig jord är jag frestad. Samtidigt vill jag lära mig att förgro.

Harumpf! I morgon ska jag till biblioteket. Det kommer att bli en bok om förgrodd - en bra en. Nu ska jag ta och vattna mina plantor - det verkar som om trädgårdsportlaken lever litet...

Alla dessa veckor...

Som ni säkert märkt har jag inte postat på en vecka, och det har sina rutiga skäl. Förra veckan var veckan från helvetet. Jag har börjat på ett nytt jobb, ett mycket trevligt jobb som verkar lovande, så det var inte problemet. Problemet låg i att min son blev sjuk och höll mig vaken på nätterna. Tänk vad snabbt man kan glömma hur mosig man blir utan ordentlig nattsömn. Det blev till och med så illa att jag glömde vattna min försådd och alla små plantor låg som kokta spagetti över sålådorna. Jag vattnade på dem i alla fall, och se; de flesta reste sig igen.

Andra växter har frodats medan jag vände ryggen till. Basilikan till exempel. Den är nu så stor att nästa omgång pesto kommer att bli dubbelt så stor - dvs. två (2) liter. Jag kommer att gräva upp den ur sin låda och ersätta den med gräslök och persilja, sanna mina ord! Nu har jag pesto för ett år framöver.

Till salvian har jag ett trevligt recept som nog kommer att hålla den i schack. Det kallas för "Icelandic chicken" och är ett rekonstruerat medeltidsrecept (de av mina läsare som är medeltidsnördar kommer nog att känna igen Cariadocs kokbok, är man både mat- och medeltidsintresserad kommer man förr eller senare att stöta på den när man surfar på nätet).

De större utmaningar som ligger närmast är att dels plantera om min försådd - som ni redan vet har jag omplanteringsfobi, dels att skaffa maskkompost. Det sistnämnda är lite som att skaffa katt; den ska skötas och matas och man måste ta hand om avföringen. Tack och lov att den inte har päls också, maken är pälsallergiker.

Morot med mersmak...

Så kom då artikeln, och jag fick chansen att återse min egen dubbelhaka. Maken och jag håller just på att diskutera hur vi ska gå ner i vikt den här gången (vi blev guldmedlemmar i Viktväktarna för tre år sedan - sedan blev jag gravid...). Viktångest åsido så blev reportaget bra. Jag har aldrig haft att göra med journalister förut, och var nervös för hur jag skulle ta mig ut i en annans öga, eller snarare två andra personers ögon eftersom det var en fotograf inblandad. Och det blev både en bra text och fina bilder. Ni som kommer åt att plocka upp Uppsalatidningen någonstans och vill läsa själva, gör det. Den är gratis. Själva nöjde vi oss med att ta tre ex; intresserade äldre släktingar kan ju behöva ett exemplar.

Att förgro frön i äggkartonger och restauranglådor visade sig vara en bra idé. De är lätta att hantera och att vattna - man lyfter bara ur kartongen, ger lådan en bottenskyla vatten och lägger i kartongen igen så att den får suga åt och bli genomvåt. En liten hake ligger i att det hela torkar ur väldigt snabbt, jag kommer att få vattna minst två gånger om dagen. Jag hoppas att jag snart kan skola om till större krukor och få litet mindre arbete att göra.

Frön som kommit upp sedan sist är

• Jordmandel (två av sex, måhända kommer det upp en eller två till, men en av såddmandlarna möglar definitivt)
  
• Alaska Scarlet, krasse (sex av sex)
  
• St, Clements, krasse (fem av tre - om jag kan lägger jag dubbla fröer i skålarna)
  

I veckan drog jag också upp den första moroten som verkligen såg ut som en morot - den var väl ca fem centimeter lång och svagt orangefärgad. Mycket större än så tänkte jag inte låta dem bli, dels för att jag hade för mig att späda morötter smakar bättre, dels för att det snabbar upp tiden som jag kan få skörd. Vi får se. Jag smakade på roten, och tog också några bett ur blasten eftersom jag nu lärt mig att också den går att äta. Sanningen är att blasten smakade långt bättre än moroten - som var en besk best.

Jag har nu två mysterier att lösa; varför smakar mina morötter så beskt, och varför äter vi inte morotsblast när den faktiskt smakar gott? Vad är det jag har missat?

Försådd April

Då kom jag äntligen till skott. Jag har sått en ny omgång frön. Krassen och jordmandeln skulle blötläggas, så såddrundan drog ut på tre dagar.

Den första dagen blötlade jag frön och gjorde i ordning sålådor till alla växter. Jag har upptäckt att sex äggfack ur en äggkartong passar i en sån plastmatlåda man får från restauranger när man tar takeaway - och eftersom dessa lådor har genomskinliga lock hade jag en massa små fröväxthus på ett bräde. (Vi köper ofta hämtmat, och sparar lådorna för att frysa in i, om någon undrar.) Noggrann som jag är portionerade jag upp de fröer som inte behövde blötläggas i respektive kartong och packade ner dem sin låda med märkning för både och växt och planerat såtillfälle. Isörtsfröna var försvinnande små.

Dag 2 sådde jag allt utom jordmandeln - enligt instruktionerna behövde den ett extra dygn i vattnet. Nu visade det sig också att det var ett misstag att portionera ut övriga frön innan jag sådde. Äggkartongen måste fuktas igenom innan man sår något eftersom den fungerar som ett läskpapper och snor vatten från jorden annars. Så jag fick vackert tömma ur fröna och ställa kartongen i vatten ett tag. Och hur gör man det utan att de minimala isörtfröna försvinner bland gruskornen på bordet? Jag tömde ut dem i locket, och med visst letande förlorade jag bara ett.

Försedd med en sked jag fått på Max började jag sedan portionera ut såjord i små pappersfack, därefter pilla ner fröna. De fick varsitt tunt täcke av jord över sig och sedan lade jag locket upp och ner ovanpå så att det glappade och gav det lilla växthuset ventilering. För säkerhets skull fäste jag locket med litet tejp löst fastsatt i två av lådans ändar - man kan aldrig så noga veta när man har en tvååring i huset. Märkningen som hittills suttit på locket flyttade jag ner till sidan av lådan. Frystejp tillåter sådana manövrar ibland.

Dag tre sådde jag jordmandeln. Proceduren var exakt densamma - frånsett att jag inte har så mycket av utsäde, så jag var tvungen att snåla med 'mandlarna'.

Det som såddes i denna omgång var alltså

• broccoli
  
• isört
  
• jordmandel
  
• krasse
  
  
  
  • slingerkrasse
    
  • St Clements (kompaktväxande, orange i olika nyanser)
    
  • Alaska Scarlet (kompaktväxande, röd med marmorerade blad)
    
  
  
• månadssmultron
  

Jag väntar med spänning...