Mässråd om att bli av med sorgmygg

De flesta av er verkar ha avslöjat mitt aprilskämt om genmanipulerade mördarsniglar och supersmå får (jag har alltid tyckt att man borde avla fram minifår till minicollier). Det kom inte ur luften dock - det fanns företag på Nordiska Trädgårdar som hade levande djur med sig.

Det jag tänker på är Biobasiq Sverige AB. De hade ett levande humlebo i montern, till min stora förtjusning. Jag har inte vetat om att man kan odla humlor ungefär som man odlar bin. Det blir ingen honung, men man får stabila pollinatörer till sina odlingar, och de tål dessutom kyla bättre och är mindre stickbenägna än bin. Biobasiq jobbar nämligen med biologiskt växtskydd och med nyttodjur för odlingar (det är där humlorna kommer in). Själv var jag naturligtvis mer intresserad av nematoder mot sorgmygg. Sorgmygg är det vanligaste gisslet i inomhusodling och nästan omöjligt att komma till rätta med.

Jodå - de har nematoder i små förpackningar till privatodlare! (Det är ännu inte vanligt att biobekämpning säljs till amatörer, de flesta vänder sig till storodlare.) Det man ska tänka på är att maskarna är färskvara; det går inte att beställa hem för att det är bra att ha, utan man måste använda dem precis när de anländer. Företagets hemsida är för övrigt bra på många vis - de har massor med information om olika skadedjur (som naturligtvis matchar sortimentet) och ibland kompletterande videor till.

Jag tog en titt på filmen om sorgmygg, och den visade sig vara på danska. Biobasiq producerar sina nyttodjur tillsammans med Borregaard Bioplant som är ett danskt företag, och uppenbarligen delar man videor också. Språket är inte ivägen (och visst kan man anstränga sig litet - det är trots allt ett grannspråk) och man förstår kärnbudskapet ändå. Men titta inte på videon om du är känslig för parasitbilder.

Nu kan man bekämpa sorgmygg med vanligt hederligt flugpapper också. Jag köpte en förpackning med tio klisterark Willab Gardens monter. Willab Garden säljer växthus och hade i år en shop med småsaker för att hålla innehållet i husen i trim (jag köpte också en ph-meter för jord). Det är värt att lägga på minnet när man odlar inomhus att växthusodling är mest likt det man gör och att det därför är värt att kolla upp litteratur om detta och sådana försäljare för att få tips och råd - det ger ofta mer än klassisk blomkrukeläsning.

Som ni ser på bilden har jag klippt upp arken till mindre bitar. Efter att ha tittat till mina växter insåg jag att det var bästa sättet för att fånga sorgmygg. (De har gett sig på mina fina salladslökar, nu är det KRIG! Igen.) Det har fungerat bra, om inte annat så för att jag får ett visst hum om var problemet är värst. Men attans så klistrigt det där klistret var! Saxen var fullkloggad, och med fingrar som fastnade i allt kände jag mig som Peter Parker när han upptäcker att han har fått spindelkrafter. Det gick bort med matolja, som tur var (en tillämpning av ett gammalt knep jag lärde mig av mina farföräldrar; smör löser upp kåda, så när tvål och vatten inte fungerar på ett klister är alltid matfett nästa test).

[Fredagar brukar ju vanligtvis vara den dag då ni får utdrag ur den gröna boken - men den har försvunnit! Jag har litet panik, men hoppas kunna hitta den snart.]

Resultatet av en lunginflammation

Om jag kunde säga "jag ska aldrig mer få lunginflammation" och veta att det är hundra procent sant vore jag glad. Det ni ser på bilden är mina bonsaitomater - jag kommer inte ihåg när jag satte dem, men jag vet att de stått sådär i ungefär två månader. Eller är det tre? Jag dokumenterade allt jag sådde noggrant, och när jag kollade papperna för någon vecka sedan hade jag glömt att skriva datum. Hela hösten har varit ett töcken av trötthet.

Idag har jag äntligen börjat städa upp i det som skulle ha gjorts i början av December. Några riktigt vissna plantor har gått till planthimlen och jag har blandat ny plantjord för att kunna sätta de växter som överlevt i mina såddlingshus. Salvian i mitt örtfönster var så risig att jag höll på att ta bort den också - jag hade till och med slitit upp den ur jorden när jag insåg att bladen var vissna, men grenarna friska. Tillbaks med plantan i jorden igen, en rejäl nerklippning och sedan vattning medelst nedsänkning. Det ska bli intressant att se om den över lever.

Mitt största problem är tripsen. Det krävs hårt arbete för att decimera stammen och sedan hålla den på rimlig nivå. Just nu vågar jag inte tro att jag kan bli av med dem för gott, det slog mig här om dan att jag alltid haft dem mer eller mindre. Kanske är jag dömd att dras med detta gissel. Att hålla luften fuktig kring växterna minskar dock skadorna avsevärt, så jag är hoppfull. Någon dag kanske jag tar mig i kragen och gör den stora operationen att tvätta varenda planta och fönster, och då ska vi se om de små krypen överlever (mwahahaha).

Jag tror att jag har skrivit om att bokahsivätska, spädd 1 till 1000 med vatten, går att använda till ohyresbekämpning. Det är vad jag tänker prova nu. Det kommer också att göda växterna (metoden har till och med ett namn "bladgödning" - tänka sig...) så jag har väntat litet tills jag sett hur mina andra gödningsgivor fungerar. Det är läge för en revidering; med nuvarande vanor blir växterna övergödda och sjuka. Planen är att varva maskvätska och bokashivatten - och eftersom det senare då ska förekomma ofta under veckan så tänker jag späda lösningen 1 till 500 - plus en bladgödning i veckan. Målet är såna där plantor som är så friska att de ser konstgjorda ut.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Jag använder inte mycket bekämpningsmedel i mina odlingar. Det sista jag vill spreja omkring mig inomhus är saker som dödar. Dessutom, det ska erkännas, är jag en smula lat och uppskattar att jag slipper arbete.

Nu kanske ni tänker på alla de naturliga bekämpningsmedel som finns att tillgå. Jodå, jag har en spruta färdigt laddad med såpvatten om det skulle behövas. I mina skåp finns bikarbonat och jag kan tänka mig att köpa hem chili. Det är vanliga saker som är enkla att använda. De kan också vara svåra att skölja av när man ska äta sina grönsaker, och även om man klarar den lilla mängden såpa så smakar den inte så gott. Jag skriver "såpa" eftersom de flesta (jag skulle vilja säga alla) recept på hemgjorda bekämpningsmedel innehåller en dutt av detta undermedel.

Man ska också behålla en viss skepsis mot saker som är naturliga. "Naturlig" är en säljande etikett som inte säger något om hur farligt eller starkt ett medel är. Ni kanske minns att jag postade en snutt från BBCs "Around the world in 80 gardens" där programledaren vandrar runt i Havanna och tittar på trädgårdar. Han hittar en ohyresansvarig (5:50 och framåt) som berättar att han använder "smoke liquid" vilket programledaren nöjt konstaterar är "natural pest control". Det är det för all del, och med tanke på att vi rör oss i cigarrlandet Kuba är chansen stor att vi talar om är nikotinvatten. Nikotin finns naturligt i tobaksplantor, även prydnadstobak som odlas i en del trädgårdar här.

Det sista kommersiella ohyresbekämpningsmedlet med nikotin som såldes i Sverige, Nikotoxin, förlorade sitt godkännande 1990 och blev förbjudet att använda nyårsafton 1992. Nikotin är nämligen ett av de starkaste nervgifter vi känner till, det påverkar nervceller i hela kroppen och stora doser leder till förlamning och död (ref). Naturen är i många fall en moder som har mer gemensamt med Kalis våldsamma aspekter* än med Jungfru Maria.

Tro det eller ej, men av alla de medel för ohyresbekämpning som jag prövat har vanligt vatten fungerat bäst. Det är dessutom ogiftigt, lätt att få tag på och många gånger billigt. Man ger sina plantor en dusch en gång i veckan med vatten under tryck, så att man spolar bort eventuella odjur på och under bladen. Har man mjukt vatten kan man lyfta in sina krukor i badrummet och använda duschen (om man lever på ett ställe med vattenbrist kan man med visst trixande med duschförhänge och plastbaljor återvinna överskottvattnet). Själv avhärdar jag vattnet och använder min pålitliga "pflanzensprüher". Man ska vara noga med att spruta på undersidan av alla blad, vilket kan ta ett tag. Fördelen med inomhusodlingens små 'trädgårdar' är dock att även den här metoden går snabbt. Håller man sig troget till denna rutin slipper man det mesta - utom möjligtvis mögel som trivs med fukt.

Metoden fungerar även utomhus. När jag äntligen planterade min New Dawn i sin kruka, började den få antydan till ludd kring några av bladen. Min förra ros, Polstjärnan, dog av ett sådant angrepp, och jag var inte på humör att låta ännu en planta möta samma öde. Jag tittade närmare på ett ludd och hittade skalet av något spindelliknande. Nu har jag ingen aning om vilket medel som ska användas mot spinn (som jag tror att det är), men jag vet att få insekter kan göra skada om de tas bort från växten. Beväpnad med pflanzensprühern (hihihi) gick jag till attack och spolade bort varenda luddtuss och rengjorde varenda bladundersida. (Minns att jag bara har en ros, som dessutom är ganska liten.) Detta har jag gjort varje dag i några dagar, och jag tänker fortsätta med det i en eller två veckor till.

Om det fungerat?

Hittills. Inga nya luddtussar, och jag slipper dessutom de ansamlingar av gröna bladlöss som annars brukar samlas på fina blomknoppar. Körsbärsträdet, som är för stort för att sprutas på något vis, har fått angrepp av svarta bladlöss, så jag vet att de små bestarna är igång. (Som tur är har några nyckelpigor valt ut min träd till yngelplats. Ibland är naturen snäll.)

*Kali är mest känd som den våldsamma och kaotiska förstörargudinnan, men det finns en teologisk inriktning inom hinduism som inriktar sig på hennes ömma, moderliga sida. Detta var ett av de mer fascinerande mötena när jag pluggade religionshistoria.