Detta är snart en exjulgrupp...
Det är stora saker på gång i min inomhusträdgård; jag ska plantera om för första gången. Jupp, det är sant; trots att jag odlat saker sedan jag var sju har jag aldrig planterat om förut. Jag har vaga minnen av att ha försökt och misslyckats hårt en gång, och sedan dess har åsikten att 'det är alldeles för komplicerat och besvärligt' rotat sig i mitt sinne.
En sån inställning driver mig till vansinne hos andra, så varför ska jag gå och spara på den själv? Alltså har jag bestämt mig för att plantera om mina portlakplantor när de verkar stora nog. Och de börjar nå det stadiet nu. Jag är nervös...
Jag har också insett att jag måste (flämt!) slänga en del av de växter jag har hemma. Den där julgruppen som jag för en gång skull lyckats hålla liv i måste gå till sina fäder, precis som flaskliljan jag fick av mormor när jag var tio. De tar upp värdefull plats, och går inte att äta.
Dessutom har tidningen Rosies instruktioner om hur man odlar potatis i hinkar haft underlig effekt på mig. Jag går och stirrar på tomma golvytor och funderar på hur jag omärkligt ska klämma in 14 potatishinkar i lägenheten. Potatis tar ca 14 veckor på sig att mogna, nämligen, och med 14 hinkar kan jag skörda och så en hink i veckan. Ibland vet jag inte om jag är galen eller geni...
