Den goda jorden...?

Hm, jag har uppdaterat mitt bloggerkonto till det nya och finessfyllda Blogger (*ting*), därav min cybertystnad. Nu håller jag på och leker med finesserna och har redan hunnit tappa bort ett inlägg. Lyckligtvis innehöll det bara en bild, så det blir inte svårt att rekonstruera, men retsamt är det.



Bilden? Jo, se här; detta är två av mina salladskrukor.  De är planterade vid samma tillfälle och i samma jord - billig såjord som förmodligen inköpts på Coop. Ljusförhållandena är något olika - den ena står i söderfönster, vilket den andra inte gör. Å andra sidan står den precis i närheten av tilläggslampan med det lila och läskiga ljuset som ska vara bra för plantor, och jag vill gärna tro att det räknas.

Ja, det är den vissnade plantan som inte står i söder. Känner man på jorden i krukan har den sjunkit ihop till en hård kaka vid vattningarna - en fuktig torvkaka som verkar kväva rötterna. I söderkrukan är jorden fluffig och mer förlåtande. Men jag använde ju jord ur samma säck ju! Varför uppför den sig då annorlunda? Jordkvaliteten har säkert något med saken att göra, men i övrigt kan jag bara skylla på antingen bevattningsteknik eller ljusförhållanden. Här krävs mer forskning! (Hurraaaaa!!!)

Första förlusten

Alla små vildruccolaplantor har dött :-( . Förmodligen är det min smarta självvattnande kruka med breddavlopp som har skulden. Den är svår att vattna eftersom vattnet flödar över hela jordytan och får plantorna att flyta ur jorden, vattentanken läcker ur breddavloppen när man försöker flytta krukan och sänker reservvattennivån. Hm, jag ska ta och experimentera litet med konstruktionen, men förmodligen kommer jag att koncentrera mig på att använda klassiska självvattnande krukor i framtiden.

Vore jag rik skulle jag köpa det här systemet. Om någon har en rik arvtant att dela med sig av så kan ni lämna en kommentar på bloggen här ;-)

Så här ser min lilla örtträdgård ut just nu. Jag tröttnade på alla risiga stronkar som hängde härs och tvärs och klippte ner örterna till ca tre centimeters längd. De verkar ha mått bra av tilläggsljuset. Bladen är grönare och på de stumpar jag lämnade kommer massor med nya små blad. För min inre syn ser jag något mörkgrönt som väller över alla kanter.

Salladsodlingarna ser ut som de brukar. *Suck* Jag grips hela tiden av en önskan att skrika "VÄX!!!!!!!" och skvätta på en massa konstiga tillväxthormoner...

Yogurt-med-gubbe-på trädgård

Så här ser min lilla trädgård ut just nu. Jag passade på att ta ett foto när jag samlade in alla krukor för att vattna. Visserligen har jag fat under, men vattenbehållaren gör det svårt att beräkna hur mycket som flödar över, så jag tog det säkra före det osäkra och ställde allting på diskbänken. Som ni ser är plantorna fortfarande i groddbladstadiet - jag skulle vilja kalla det tråkfasen. Bladen ser likadana ut från dag till dag, och verkar inte göra någon ansats till att bli större. Jag funderar litet smått på att gallra bland plantorna. När jag sådde var jag osäker på grobarheten och lade ganska många frön i varje hål - det var ju trots allt gamla fröer jag jobbade med. Som ni ser av bilden hade jag inte behövt oroa mig så.

Däremot har jag problem med vattnandet. Jorden är lucker och lätt, och jag använder en inomhuskanna - ni vet en sån där som vattnar i enkel stråle istället för att strila genom en sil. När strålen träffar jorden gräver den ett djupt hål och kan i värsta fall spola loss en eller fler små plantor. Jag försöker motverka det genom att vattna runt, runt i krukan, men det gör inte så stor skillnad. I värsta fall får jag låna lillens leksaksvattkanna och använda den.

Varde ljus!

Jahapp! I mitt köksfönster har jag en stor självvattnande kruka fylld med salvia och mynta. Den såg ut så här i torsdags:



Knappast någon upplyftande syn, eller hur? Detta är resultatet av viss vanvård kombinerat med för lite ljus. Men lösningen finns på nära håll - Clas Olson säljer dessa:



Fråga mig inte varför den heter "Megaman" - jag tänker hela tiden på den som "hiphoplampan". Enligt texten utanpå är den perfekt för att ge plågade växter tilläggsljus. Eftersom vetenskapligt pålitliga undersökningar visat att man inte behöver speciella växtlampor (grovt förklarat; de lyser extra mycket med ljus som plantor tycker om) utan att det duger med vanliga lysrör var jag bara ute efter lampskärmen. Det visade sig dock att en växtlampa följde med i föpackningen, så jag tackade och tog emot.



Som ni ser på bilden var lampan tänkt att ha i taket, som en taklampa. Jag ville sätta den i ett väggurtag och använda den som fönsterlampa. Alltså skarvade jag sladden och satte på en ny kontakt.



Skarva sladdar och byta ut kontakter är något man lär sig i skolan, MEN MAN SKA ABSOLUT INTE GÖRA DET OM MAN INTE ÄR HELT SÄKER PÅ VAD MAN GÖR - STARKSTRÖM DÖDAR! Jag har en make som är elbehörig och som nyfiket (men onödigt) sprang in och ut ur rummet för att se hur jag klarade mig. Mitt enda misstag var att jag monterade kontakten på sladden utan att trä på kåpan först - en klassiker, enligt honom.



Dåså, sladden var skarvad och den nya kontakten var påsatt, så då kunde jag plocka fram en timer och hänga upp hela härligheten i mitt köksfönster. Timern satte jag på ljus mellan 05.30 och 19.30, eftersom jag hört att växter behöver 12-14 timmars extraljus. Nu ser det alltså ut så här i mitt köksfönster.



Den risiga växten har nu fått ett lila och läskigt ljus att bada sig i. Tänk, teknikens under...

Oboy, oboy, oboy!

Mina fröer från Impecta har äntligen kommit. Impecta är ett guldställe, men varför faller jag alltid för så skumma växter? Trots att jag verkligen ansträngde mig för att hitta vanliga och lättodlade saker smög sig isört, jordmandel och trädgårdsportlack med. Vad farao gör man med trädgårdsportlack egentligen? Jag roade mig med att slå upp de olika växterna i Wikipedia, och vissa av dem fanns inte ens med. Fast jag hittade morot. Moroten är pålitlig.

Imorgon och på lördag ska jag sitta ute på Sigtunastiftelsen och diskutera religionens roller i freds- och konfliktsituationer. Jag kan med andra ord inte leka med mina plantor då, men jag hoppas kunna göra några fler planteringskrukor och självvattnande tråg ikväll, och kanske beskriva tillverkningsproceduren i en bonusblog här. Fram till dess får ni njuta av en bild jag tog för några dagar sedan. Det är ett självvattnande tråg modell större med vinterrisiga smultron i. Ett bevis på att jag odlar utomhus också - på balkongen.

Och nu då?

Som ni märker har jag inte bloggat på ett par dagar. Jag har drabbats av en "och nu då?"blockering. Mina små salladsodlingar växer så det knakar och jag kan nog skörda ifrån dem om en vecka ungefär. Egentligen skulle jag sätta den där groddodlingen som jag pratade om för ett tag sedan.

Men....

...jag har gikt. Det vill säga, mina njurar orkar inte med vad som helst, och när de inte orkar med släpper de ut syra som består av nålformiga kristaller i mitt blod. Dessa kristaller sätter sig först i min vänstra stortå, och sedan börjar de samlas i mina fingerleder. Tänk er att skriva maskin med grus i fingerlederna och veta att för vart smärtsamt nedslag slits brosket upp ännu litet mer - brosket som behövs för att lederna ska kunna fortsätta vara rörliga, och som inte återbildas i kroppen. Jag gör mycket för att slippa få sådana anfall.

Gikt är en sjukdom man får om man är fet, förtjust i bakelser och sprit. Nu råkar jag vara nykterist, men småfet och bakelseglad stämmer på mig. Det intressanta är att jag kan äta hur mycket fet och sockrad mat som helst, så länge jag inte äter baljväxter också. Alla mina anfall har blivit utlösta av saker som linser, bönor, och nu senast; alfalfagroddar. Alfalfa är också en baljväxt, och även om jag i min fromma oskuld trodde att groddar inte var så "starka" som en hel böna visste kroppen bättre. Jag fick ett lågintensivt anfall som varade i en vecka. En hel vecka utan att kunna blogga! Jag som lever via nätet och har tre olika bloggar rullande.

Alfalfa är det enda groddvirke jag har hemma, påsen står oskyldigt i skafferiet - jag får grodda ur den till stora fester eller så. Till mig själv får jag använda solrosfrön. Hmmmm... undrar om Impecta säljer sånt i storpack....?

Det lever, det lever!

Jay! Salladerna börjar komma upp! Jag vandrar runt mellan de olika fönstren och tittar på de små bladen och hoppar av entusiasm. Nog för att jag har sett det här många gånger förr, men det spelar liksom ingen roll. Jag blir omedelbart som ett barn på dagis. Hehe! Tänk, man påtar ner frön i jorden och de börjar VÄXA! Vilket koncept!

Varför odlar jag grönsaker inomhus?

Jag antar att du frågar det, du som läser den här bloggen. Varför odla grönsaker i plastbyttor inomhus när det finns alldeles utmärkta kolonilotter att tillgå? Ja, man kan ju till och med skaffa hus och odla en hel trädgård.

Mja, då kommer vi till första orsaken; jag hatar att rensa ogräs. Mina föräldrar hade en kolonistuga placerad på en alldeles utmärkt bördig lerjord. Och lerjord är en sån där klistrig mylla som sitter fast på allting, och dessutom vägrar att släppa någonting ifrån sig utan våld. Tänk dig att dra upp maskrosrötter ur den...

Den andra orsaken är att jag gillar sådana här bekväma salladsblandningar på påse - en sallad upphackad och klar, bara att hälla ut i skålen. Sommaren 2006 tillbringade vi i Antwerpen, och den stora butikskedjan där (Delhaize - får gärna etablera sig i Sverige om du fråga mig) klarade av att förse sina kunder med spänstigt färsk sådan. Sedan kom jag tillbaka till Sverige och insåg det jag egentligen vetat hela tiden. Svensk sallad på påse är alltid litet gammal, med jästa blad och sådan där mörkgrön gucka som en gång varit växter.

Men den verkliga orsaken är att jag fascineras av tanken på att odla saker på ställen där det absolut inte går att odla saker. Tanken på att odla i öknar, på vindpinade granithällar i yttersta kustbandet och i rymdskepp på väg mot det okända retar min uppfinnarnerv som inget annat. Och egentligen finns det inget mer sterilt än innandömet i ett betonghus. Luften är torr, mulldjupet obefintligt och det går inte ens att bryta upp parketten för att odla i trossbotten eftersom parketten ligger direkt på betongen (sedan kan jag kalla mig för Parkettodlaren hur mycket jag vill). Så jag bygger mina odlingskärl, och drömmer om att resa mot stjärnorna.

Jag mot en plastsäck.

Det fungerade. Jag kunde tillverka krukor och plantera i dem med en tvååring kring fötterna. Även om lillen kanske inte var helt charmerad hela tiden. Han fick nämligen inte leka med lecakulorna, och så var ju mamma upptagen istället för att titta på honom.

Nå, jag har i alla fall upptäckt nackdelen med att förvara sina jordpåsar på balkongen; de suger i sig vatten som svampar. Jag har två fulla 50literssäckar med såjord i en halvt sönderfallen HOLbänk från IKEA (en annan av mina superplaner) därute. Jorden var tänkt att användas till jordmandelodling i stor skala, men har blivit liggande. Jag tog tag i den översta jordsäcken och lyfte.

Den rörde sig inte ur fläcken.

Jag tog nya tag och lyfte ordentligt.

Säcken stod still.

Jag tog Nya Tag Och Lyfte.

Säcken stod där den stod.

Jag LYYYFTE.

Märktes ingenting på säcken.

Nu började det här bli en aning löjligt - jag ville ju faktiskt ha in min jord. Att stå och plantera i nollgradigt väder är ingenting för mig. Och jag är ingen svag kvinna. Jag kan gladeligen lyfta min make som väger 80 - 90kg. Fast han hjälper till. Det gjorde inte säcken.

Jag tittade på den. Den verkade trivas i sin bänk. Utanför bänken stod en plastback (också den från IKEA - varför sluta med nåt som funkar) som tidigare varit skydd för julskinkan när den skulle svalna. En plan började ta sin form.

Med uppbådande av ett extra HARUMPF! lyfte jag säcken över bänkkanten och släpte den i plastbacken. Hah! Nu kunde jag släpa in säcken över golvet, och det utan att den gick sönder och spred sitt svarta fluff i lägenheten.

Segern är min!

En perfekt plan (?)

Det är det där med att vara småbarnsmor - man har inte lika mycket tid som innan. Min son går numer på dagis, men det är tänkt att han ska sluta mitt på eftermiddagen och så ska vi vara hemma tillsammans några timmar innan pappa kommer. Idag slog det mig att det faktiskt går att gräva med jord och bolla med krukor samtidigt som lillen är vaken. Han kanske till och med tycker att det är kul. Och då fick jag plötsligt väldigt mycket tid till att ordna med min inomhusträdgård.

Jay!

Imorgon ska vi alltså ägna oss åt nöjet att borra hål i yogurthinkar och fylla dem med leca, tyll och såjord. Vid närmare eftertänke ska jag kanske låta bli att dammsuga lägenheten innan dess....

Jag har också gjort en snabbsökning efter frön, och hittade faktiskt mina inköp från våren 2006 i en liten låda. Det var

• Slingerkrasse
  
• Sandsenap/vildruccola
  
• Salad Leaves (från Thompson & Morgan)
  
• Baby leaf blandning (2 påsar)
  

Jag har med andra ord planerat det här ett tag utan att komma till skott. Hm. Tänk vad tiden kan gå medan man distraheras av annat.

"Indoor gardening" on teh interweb - två smakprov

Blogger var total överbelastat igår när jag försökte blogga. Kanske lika bra det. Jag hade inte hunnit med att leta efter mina fröer, så det fanns egentligen inget att rapportera. Det ska erkännas att jag fortfarande inte sökt någonting, men jag kan se en påse blomkrasse titta över kartongerna i en hylla medan jag skriver.

Det jag hann med igår var i alla fall att surfa på artiklar. I Sverige verkar inomhusträdgårdar vara helt okända begrepp - frånsett då folks vanliga blomkrukeväxter. I England och USA finns det dock tillräckligt med knäppisar (räknar mig själv till den kategorin - vi har kul;-) ) för att "indoor gardening" ska kunna få hemsidor och onlineartiklar.

Water Gardens and Hanging Plants for the Indoors
Den här blev min första favorit. Ett antal kortfattade och instruktiva artiklar, både om klassiska krukväxter och om matväxter i kruka. Inga bilder, tyvärr.

THE INDOOR GARDEN
GROWING FOOD IN SMALL SPACES
Det här verkar vara en klassisk 'organisk föda mupp', men artikeln är bra och ger många matnyttiga (heh) tips.

I startgroparna

Då har jag satt igång. Jag har inventerat mina tillgångar och mindmappat vad som måste göras. Jag har försökt översätta engelska termer till svenska med skiftande framgång, och beställt följande växter från Impecta

• Jordmandel
  
• Morot 'Amsterdam Forcing 3'
  
• Huvudsallat 'Tom Thumb'
  
• Plocksallat 'Frisée d'Amérique'
  
• Rädisa 'Rapid Red 2'
  
• Majrova 'Snowball'
  
• Portulaca oleracea v. sativa 'Grön'
  
• Isört
  

Imorgon sätter jag alfalfagroddar igen och letar upp mina gamla fröpåsar - kanske finns det några små stackare med växtkraft kvar. Äntligen har jag hittat ett ändamål för alla dessa "yogurt med gubbe på" burkar.