Buteljerat trädgårdsbabbel...

Jag har tillbringat ett dygn med att försöka förstå mig på iTunes. Numer kommer vi någorlunda bra överens, och det är tur det, för jag håller just nu på att laddar min mp3spelare med olika program som kommer att göra mig språkkunnig, bildad, till en bättre mamma, skribent och odlare bla.

Musik? Varför skulle jag ha musik på "podden"? Nåja, det ska erkännas att Ebba Grön, diverse 80talssirap (underbar sirap), Lars Demian, Dire Straits och litet annat också har slunkit med.

Såå, vad kan jag tänkas ha på podden som kan vara intressant för en parkettodlare? Tja, franska- och kinesiskakursen är repetitioner av språk jag läst, och jag valde just de språken ur min bukett* eftersom båda länderna har intressanta odlingstraditioner, och man får mest och bäst information om man pratar inhemska. Jag kommer aldrig att glömma mitt besök på revolutionsmuseet i Beijing. I en monter hittade jag en rad sedlar uppsatta bakom glas och ram och bredvid satt en informationstavla med en lång uppsats på kinesiska om (förmodar jag - min kinesiska var dålig då också) att detta var sedlar som myntats under guomindangs regeringsperiod etc. etc. Den engelska översättningen var kärnfull. Där stod
"Paper money"

Jag var ändå glad att det fanns engelsk översättning. På historiska museet vägg i vägg fanns det bara kinesiska skyltar.

Om det var annorlunda i Paris? Inte mycket - både franska och mandarin är världspråk, även om muséerna utesluter engelska så finns det fortfarande hundratals miljoner människor som kan läsa skyltarna. Tänk så mycket kunskap man missar på att bara kunna engelska.

Nå, jag avviker från ämnet. Odla med Maj-Lis Petterson, Lena Redin och Ulla de Verdier laddar jag naturligtvis ned. Det radioprogrammet är snudd på obligatoriskt för svenska odlare. Sedan har jag också börjat se mig om efter internationella trädgårdspodcasts. Först ut är Wiggly Wigglers som vunnit pris för bästa trädgårdspodcast två år i rad i Mouse & Trowel Awards (bloggtävling specifikt för odlingsbloggar). Jag är mycket spänd på den, programtitlar som "A Wiggly Carbon Footprint", "The Poodcast" och "Compost Flavoured Yoghurt" avslöjar ett visst sinne för humor.

Övriga program på podden har inte med odling att göra, men är bra att lyssna på när man jobbar med växterna. Ett bra faktaprogram i örat gör det ogräsrensning till något skoj. Mina har i många fall med religion att göra, men utbudet på nätet är oändligt och det finns något för varje smak. Vill man hitta bra odlingspodcastar är Mouse & Trowel Awards en bra plats att börja leta på. För högkvalitativa podcasts om allting kan man titta på Sveriges Radios hemsida och BBC. Det går också att köra en gammaldags googling om man tar sig tid att läsa igenom den oändliga mängd träffar man får. Det känns ofta som meningslöst slit, men det enda guldkorn man hittar är värt det. Har man tur ger podshowen också hänvisningar till andra shower, och sådana rekommendationer är en av de bättre sätten att hitta nya, bra program.

Så vad väntar du på? Blanda genast upp musiken på din podd med babbel!

*Jag har läst sex språk - hittills. Förutom engelska är jag inte speciellt bra på nåt av dem, och har förmodligen bara utrymme för att gno in två ordentligt (men det är alltid två fler än inget, så jag gråter inte).

Podcast som ögonfröjd

Tänk vad podcastar är bra! De senaste dagarna har jag haft en svår ögoninfektion. I stort sett har jag bara kunnat ligga ner och blunda. Så jag bad maken ladda ner årets program av Odla i P1 så att jag åtminstone kunde lyssna på något. Och jag lyssnade.

Och lyssnade.

Och innan jag visste ordet av hade jag hoppat upp från soffan och planterat den nya örtagården. Inte en minut försent eftersom de stackars plantorna stått i sina plastpåsar i några dagar (jag köpte dem precis innan jag blev sjuk). Tyvärr betyder detta att en del plantor inte mår så bra, men jag är ändå glad att jobbet blev gjort. Jag satte till och med prydliga etiketter på lådan som daterade både när växterna planterats, vilka de var, när jag gödslat och att jag glömt att göra en fördjupning i lecalagret. Det sista retar mig, det betyder nämligen att den självvattnande krukan inte kommer att fungera som den ska. Jorden i den fördjupningen ska fungera som en veke som suger upp vatten till resten av mullen. Jag låter ändå krukan stå ett tag för att se hur det går.

Det som var roligt var att använda den nya jorden. "Änglamarks balkonglådejord" är det nuvarande märket, och den kändes annorlunda mot den såjord jag fått nöja mig med tidigare. Den var lenare att ta i och hade bättre textur. Jag är spänd på att se om resultatet blir annorlunda. Till denna jord lade jag en pellets "Osmocote tabs" per planta. Än så länge har jag ingen maskkompost, så jag får nöja mig med detta.

Den snälla doktorn har för övrigt försett mig med ögondroppar. I fortsättningen lyssnar jag på Odla medan jag petar i krukorna.