Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Äntligen får de sträcka på rötterna!

Det tog två och en halv dag, och det var det värt. Nu är all jord steriliserad, ny blomjord är blandad och bonsaitomaterna har fått nya hem. De har sällskap av fyra sticklingar från de gamla tomatplantorna, helt enligt tanken "funkar inte det ena funkar det andra".

Tipset om att ta sticklingar av tomat hittade jag på föreningen Sesams hemsida. Efter att ha odlat tomater ett tag är jag övertygad om att de hör till de växter som klarar det mesta och är snälla mot nybörjare, så jag tänkte att jag skulle prova. Jag har inte sticklingförökat speciellt mycket så jag följde någon sorts basmodell; först skar jag en lång kvist som såg bra ut (friska och saftspända blad, gärna blommor och helst inga fruktställningar) och såg till att få med fler blad än jag behövde ovan jordytan. De överflödiga bladen skalade jag bort, om jag minns rätt växer rötterna ut just från sådana bladknutar, och stack ner biten med bladfästena i jorden. Sedan packade jag jorden kring pinnen så att sticklingen stod upprätt och trädde en påse med avklippt hörn över den. Nu ska allt få stå ifred ett tag så jag ser hur plantorna tar sig.

De påsar ni ser på bilden är för övrigt sådana där skyddspåsar som sitter kring glossigare magasin man får i brevlådan. Jag brukar spara på dem, för de är ofta starkare än de ser ut. Eftersom jag inte vill använda dem till mat (vem vet vad det är i tryckfärg nuförtiden) har jag haft problem med att samlingen sväller över. Gissa om jag är glad att jag hittat ett användningsområde! Dessutom behöver man inte ens prenumerera på någon tidning, även om man får fler påsar på det sättet, en del myndighetsutskick och medlemstidningar som Medmeratidningen (Coop) och Buffé (ICA) kommer också förplastade.

Favorit i repris

Här ser ni min nuvarande stolthet. Tomater och mangold. Passar perfekt i utrymmet och kommer att smaka gott i grytan. Mums!

Tomater och sköljmedel

Nja, de där tomaterna smakade inte så mycket. Jag har alltid trott att om frukten* får mogna liggande i en skål istället för på busken blir den smaklös, så jag kan ha haft fördomar. Eller smakat på en tomat som inte var riktigt mogen. Jag får trösta mig med att vi kommer ha nya inom några veckor. Det är en fröjd att odla Tiny Tim, plantorna blir friskt mörkgröna och är hittills inte större än femtio centimeter. De första blomklasarna har släppt sina blommor, och min vana trogen stryker jag kring plantorna för att se när den första fruktkroppen bildas - jag tröttnar aldrig på det.

Fördelen med att odla tomater är att de är känsliga för miljögifter; om det är något ohälsosamt i vattnet eller luften vissnar de. Det intressanta är att varken de här eller föregående plantorna verkar lida. De första fick vatten ur torktumlaren - vatten som doftade av det icke svanenmärkta sköljmedel jag då använde. Sedan bytte jag till ett sköljmedel med miljömärkning; man blir blödigare när sköljvattnet går tillbaka in i munnen via det man odlar. Men jag kanske inte hade behövt oroa mig så mycket med tanke på hur de tomaterna mådde. Jag får trösta mig med den varma, goa känslan av att vara ännu litet mer miljövänlig.

*Ja, tomaten är en frukt, men används som en grönsak.

För vetenskap tarvas experiment....

Solrosen följde med hem från lotten av misstag igår. Jag är ingen vän av storväxta blommor så jag är förvånad över hur väl den passar i köket - som mycket riktigt går i turkost och cremegult. Och medan solrosen skiner upp matbordet har jag tid att studera den och se dess mindre detaljer, sirliga nog att passa i ett bokmärke med änglar.

Nå, solros lär ska höra till ätliga blommor, och vem är jag att banga ett experiment? Jag plockade ett blad och stoppade i munnen - med viss misstänksamhet. Min mamma lärde mig att blommor är giftiga och det sitter i. Dessutom smakade bladet parfym, en sån där gammaldags parfym med liljekonvalj och syren som basdoft, och hade en bitter eftersmak. Jag måste erkänna att jag undrade om jag skulle bli illamående och gick och vaktade på magen resten av kvällen. Men, jag överlevde.

Om jag skulle laga mat med solrosblad skulle jag nog använda dem i rätter inspirerade av mellanösterns matkultur, där matlagning med rosenvatten är populärt och den parfymerade smakbrytningen passar in. Hm, vad vet jag, man kanske redan använder solrosblad därnere? Klimatet är ju rätt för växten och man är uppfinningsrik när det kommer till grönsaker.

I den lilla skålen bredvid ligger ett annat experiment. Tomaterna var kart när jag plockade dem från mina förra tomatplantor, och jag ville se om de kunde mogna trots att de var mörkgröna när de skördades. Det har tagit några veckor för dem att bli röda, och det ska erkännas att de hunnit bli ganska dammiga under tiden. Som så många kommersiella tomater har de tjockt skal, så det ska bli intressant att se om det finns något inuti de här när jag äter dem till lunch idag. Vidare rapport kommer imorgon.

Storleken har betydelse

Se där. Biblioteksfönstret ser städat ut igen. Tiny Tim tomaterna ser ut att trivas, och har redan fått sina första blomknoppar - på plockvänlig nivå. Mangolden har redan skickat upp små plantor och kommer att fylla fönstret inom en snar framtid. Å andra sidan kommer ingen av plantorna att komma upp i sina företrädares dimensioner*. Jag håller tummarna för att det ska bli rätt proportioner i fönstret den här gången.

*Mangoldens företrädare var två plantor malabarspenat som strävade efter att växa till tio meters höjd - mangold blir ca femtio centimeter hög. Tiny Tim tomaterna ersätter två plantor körsbärstomater som jag skar ner när de var två meter höga.

Kort lägesrapport Juni

Jag kan nu skörda tomater tillräckligt för en sallad från plantorna sådda den tjugofjärde februari, och jag har förlorat kontrollen över malabarspenaten. I ren distraktion har jag därför beställt hem ännu mer frön...

Nattskattafamiljen: potatis och tomater

Patti Moreno igen, men det var faktiskt en av de få seriösa filmer jag hittade om tomatodling, här påbättrat med en del matnyttigt om potatis.



(Och ja, jag snöade in hårt på den tecknade versionen av Attack of the Killer Tomatoes - igår satt jag minst en och en halv timme och tittade på gamla avsnitt. B-film har en speciell plats i mitt hjärta.)

Seriösa tomater...

Jag kände till "Attac of the killer tomatoes", men inte visste jag att de blev så populära att det finns en tecknad version också. Tänk vad man lär sig på YouTube.

Tomato from the black lagoon

Jodå, jag pallar...

Idag har pallsågning ingått i mina sysslor. Globalen i Uppsala har vänligen skänkt bort sina engångspallar, och nu ska de bli redskapslåda och kanter till mina upphöjda bäddar (sk. pallkrageodling - men jag vill ha större lådor än pallkragarna tillåter). Ja, jag inser också det ironiska i att jag vill odla i 'krukor' även på friland, jag är helt enkelt en bekväm sort. Odling i högbädd gör det enkelt att rensa ogräs, och man har större möjlighet att hålla sniglarna stången. Dessutom kan man blanda till en sjuhejarns jord med större möjlighet till tätodling. Upphöjda bäddar blir det dock först till hösten - jag ska hinna bygga dem också.

Dagens stora inomhusnyhet är för övrigt att den första tomaten börjar rodna. Det kan tyckas vara en bagatell, men jag blir så uppspelt av att se det att jag hoppar! Snart blir det färska inomhusodlade tomater för oss!

Vikten av att välja rätt frön

Det första den som vill odla jättegrönsaker ska göra är att skaffa frön till jättegrönsaker (jodå - det finns). Samma sak gäller för inomhusodlare, fast där bör man leta efter fröpåsar med påskriften "passar i kruka" eller "miniatyr" (OBS, den sistnämnda frasen är relativ; ett redwoodträd i miniatyr är fortfarande stort som en vanlig tall). Ska sanningen fram syndar jag mot detta både nu och då, men jag säger ändå att det är ett råd som man ska till sig.

Varför ser ni om ni tittar på kortet ovan. Mina körsbärstomater är barn av kommersiellt odlade plantor - som ni kanske minns tog jag fröna ur en ekologisk tomat jag inhandlat på Coop. I kommersiell odling är det en fördel med höga plantor, för man har bra växthus och tillgång till folk som är beredda att balansera på stegar under skörden. Inomhus i en vanlig lägenhet är dessa egenskaper litet knepiga. Jag har tur att jag har ett rum med dubbel takhöjd, för mina plantor är nu 140 respektiva 150 centimeter höga.

Så jag är ledsen mina plantor! Ni kommer inte att bli föräldrar till några nya generationer inomhustomater. Nästa omgång kommer att vara 'Tiny Tim'.

Asch då!

Här ser ni mig plocka blad till dagens sallad.

Tomatplantorna dricker just nu mer än två petflaskor vatten per dygn. Jag har fyllt på dem, men jag gillar inte ljudet av rötter som bryts när jag kör ner dem i jorden igen. Därför kapade jag flaskbottnarna för att kunna fylla dem "ovanifrån" istället.

Det gick inte bra - allt vatten rann igenom flaska och jord med raketfart. Jag borde ha insett att det krävs någon form av mothåll för att systemet ska fungera, men jag har ju sett liknande lösningar på friland. Frilandstomater, å andra sidan, har en oändlig buffert av jord under sig. Duh!

Det slog mig att det här är ett exempel på de misstag man måste begå för att bli en bättre odlare. Handlaget blir bättre av att man då och då gör allting baklänges. Så efter att ha torkat upp vattnet och satt i nya flaskor är både tomaterna och jag glada.

Nu är mina tomater glada på riktigt

Jag har tagit bort burkarna med "Mini happy plant" från tomaterna. Det fanns inte en chans att den blandningen kunde avge så mycket vatten som växterna behöver. Istället har jag använt ett gammalt känt recept; man borrar hål i korken på en petflaska, fyller flaskan med vatten och kör ned den med korken före i blomkrukan. Hålet i korken gör att vattnet rinner ut i lagom takt, och växterna kan dricka så mycket de behöver. Det sa faktiskt "slurp, slurp" i flaskorna när solen låg på som varmast...

Nu slipper jag vakna några minuter försent och upptäcka att båda tomatplantorna slokar som om de vore räddningslöst förlorade. Jag kommer inte att kunna återuppliva dem hur många gånger som helst, och upprepad vattenbrist är stressande (vilket kan göra grönsaker beska). Nu kommer det att bli intressant att se hur ofta jag behöver fylla på flaskorna - hittills har det gått en flaska vatten per planta och dygn.

Titta, titta, titta!

Den första tomaten! Där är den!

Parkettodlarbruschetta

Det är lätt att låta sig svepas med när man läser trädgårdsböcker. Allting verkar så roligt, och har man turen att falla för lättodlade grönsaker går allting sedan så lätt. Det är först till hösten som man inser att man har problem. Plötsligt står man där med squash som är större än rugbybollar*, manshög mangold och gigantiska rovor. För man är nybörjare, och de där roliga böckerna talar i och för sig om att grönsaker är goda, men de går sällan på djupet i vad man ska göra av det hela sedan. Vad kan man laga av dem? Hur gör man egentligen för att det ska bli gott och inte bara nyttigt?

När man är parkettodlare måste man svara på de frågorna snabbt, för odlingarna går året om och ser man inte upp kommer man att drunkna i blad. (Ni minns kanske att jag hade problem med en överaktiv salvia förra året.) Nu har mina krasseplantor börjat bli så stora att det går att skörda ifrån dem. Krasse smakar starkt och kryddigt, så jag brukar använda den som ett mellanting mellan krydda och bladingrediens (ungefär som man använder purjolök, om det ger någon ledtråd). Den är också extremt snabbväxande, så jag har inga andra hemodlade grönsaker att matcha den med.

Ändå har jag börjat experimentera med bruschetta, tack vare köpetomaterna i butiken (oroa er inte - jag köpte ekologiskt odlade). Än har jag inte fått fram den rätta balansen mellan tomat, krasse, salt och olivolja, men jag vill ändå dela med mig, så ni får experimentera själva utifrån receptet. (Min stora dröm är att inte bara kunna använda hemodlade tomater utan också olja från jordmandlarna.) Detta är vad jag åt till frukost i morse.


Parkettodlarbruschetta
1 portion

• 1 skiva vitt bröd
  
• 4-6 stycken körsbärstomater
  
• 4-6 krasseblad
  
• 1 tsk olivolja
  
• salt
  

Hacka tomaterna och krassebladen, blanda dem och lägg dem på brödet (rosta skivan innan dess om du har tålamod och vill njuta litet extra). Droppa över litet olivolja, salta och ät.

***

*Än har jag inte stött på någon nybörjarodlare som skördat sina squash när de är i rätt storlek, dvs. högst 20-25 cm, istället står man fascinerat och tittar på medan de växer 'klart'.

En dag hos Parkettodlaren

Här har ni ett stilleben över min dag. Min hjärna känns som de där gråa spånen i plastlådan, så efter att jag kom hem från min shoppingrunda ägnade jag mycket tid åt att göra fler av dem. Det är äggkartonger och stödkartonger till drickamuggar som jag tålmodigt river till små, små fjun. Tanken är att det ska bli bäddmaterial i min framtida maskkompost. Jag hoppas att maskarna kommer att äta upp dem - de kan till och med trivas i träspån, men då äter de inte upp dem. Oavsett vilket är riva pappkartong en lagom syssla när man är trött i huvudet och tittar på film.

I äggkopparna ser ni orsaken till att jag fått så bråttom. Det är tomatplantorna som jag sådde för tio dagar sedan. Eftersom jag samlat fröna själv ur några körsbärstomater hade jag inga förväntningar på grobarhet eller livskraft, så jag måste erkänna att jag tagits på sängen. Inte för att det har avskräckt mig - senast i eftermiddag tog jag frön ur några miniplommontomater som fanns hemma. Dessa är ekologiska, så vi får se hur de står sig i konkurrensen.

Tidningen får symbolisera min shoppingrunda. Jag är nu en sticksåg rikare samt att en till lysrörsarmatur, kedjor och extra plank också slank med. Men jag är inte helt klar, så det blir nog mer inköp snart... Att det är just "Allt om Trädgård" som står där är ingen slump; Parkettodlaren står omnämnd i en av artiklarna ("Rivstarta på fönsterbrädan" s27ff). Det är en bra artikel om att odla inomhus skriven av Lena Israelsson, som är en av mina stora favoriter bland odlingsskribenter. Hade jag råd skulle jag samla varenda bok hon har skrivit om odling. När hon dessutom kallar sig själv parkettodlare blir jag alldeles till mig i trasorna! Jag är mycket hedrad och glad att vi blir flera!