Solrosen följde med hem från lotten av misstag igår. Jag är ingen vän av storväxta blommor så jag är förvånad över hur väl den passar i köket - som mycket riktigt går i turkost och cremegult. Och medan solrosen skiner upp matbordet har jag tid att studera den och se dess mindre detaljer, sirliga nog att passa i ett bokmärke med änglar.
Nå, solros lär ska höra till ätliga blommor, och vem är jag att banga ett experiment? Jag plockade ett blad och stoppade i munnen - med viss misstänksamhet. Min mamma lärde mig att blommor är giftiga och det sitter i. Dessutom smakade bladet parfym, en sån där gammaldags parfym med liljekonvalj och syren som basdoft, och hade en bitter eftersmak. Jag måste erkänna att jag undrade om jag skulle bli illamående och gick och vaktade på magen resten av kvällen. Men, jag överlevde.
Om jag skulle laga mat med solrosblad skulle jag nog använda dem i rätter inspirerade av mellanösterns matkultur, där matlagning med rosenvatten är populärt och den parfymerade smakbrytningen passar in. Hm, vad vet jag, man kanske redan använder solrosblad därnere? Klimatet är ju rätt för växten och man är uppfinningsrik när det kommer till grönsaker.
I den lilla skålen bredvid ligger ett annat experiment. Tomaterna var kart när jag plockade dem från mina förra tomatplantor, och jag ville se om de kunde mogna trots att de var mörkgröna när de skördades. Det har tagit några veckor för dem att bli röda, och det ska erkännas att de hunnit bli ganska dammiga under tiden. Som så många kommersiella tomater har de tjockt skal, så det ska bli intressant att se om det finns något inuti de här när jag äter dem till lunch idag. Vidare rapport kommer imorgon.
No comments:
Post a Comment