Saturday, January 31, 2009

How to Make Bokashi



För tillfället köper jag mina bokashiflingor från bokashi.se, och jag kommer nog att göra det ett tag. Samtidigt har jag funderat på om det inte går att göra flingorna själv - jag menar; det kan inte vara alltför avancerad teknik bakom. En enkel sökning på YouTube och jag hittade Podchef som visar hur det går till! Bingo!

Jag kommer att läsa på litet mer om vilka microber det egentligen handlar om innan jag gör något, men den som är otålig kan titta på bokashicomposting.com för ett recept på startkultur. Receptet ger en kultur med färre sorters microber än i köpesflingor.

Thursday, January 29, 2009

Gröna blad ger gröna blad

Både nässlor och vallört hör till kategorin ogräs, men de har en förmildrande egenskap: deras blad blir förnämlig gödning. Jag ska inte sticka under stol med att den är känd för att lukta illa, men dess egenskaper prisas bland erfarna odlare, så det kan vara värt att ge sig på tillverkning i alla fall.

Vallört
Att göra gödning av vallört måste vara det näst enklaste i trädgårdslandet (guldvatten tar första plats). Du gör ett litet hål i botten på en hink eller tunna, ställer den på ett ställ så att du kan ställa ett uppsamlingskärl under, och packar sedan hinken full med vallörtsblad. Efter några dagar börjar en svartbrun vätska sipra ur hinken - den tar du vara på som koncentrerad flytande gödning. Vätskan spädes med 10 till 20 delar vatten innan du vattnar ut den på landet. Innehåller rikligt med kväve, fosfor och kalium.

Nässlor
Nässelvatten är en beryktad stinkbomb. Man tillverkar det genom att lägga nässlor i en vattenfylld hink eller tunna och låta dem dra några dagar. Därefter silar man av växterna och späder vätskan tills den ser ut som te. Lösningen är mild, men bra.

Både nässelblad och vallörtsblad kan torkas och användas för senare gödningsframställning. Man följer då receptet för nässelvatten.

Och sedan en annan variant på gödsling med grönt:

Gräsklipp
Gräsklipp är kväverikt och enkelt att hantera. Man lägger ut det kring plantan som ska ha gödningen och medan det bryts ner avger det sin näring. Utöver att det ger näring håller det kvar fukt och kan nog också kväva ett och annat ogräs. Nackdelen är att sniglar trivs i det, så om man redan har snigelproblem får man ta till en annan metod.

Jag har ännu inte provat nässel- eller vallörtsvatten inomhus. Det är de två gödningar som jag skulle prova i mina krukor. Utomhus kan jag tänka mig alla tre, dock med en liten brasklapp för gräsklippet - vi har snigelproblem här i Uppsala, så det skulle jag nog bara använda i upphöjda bäddar med snigelbarriär.

Wednesday, January 28, 2009

Jodå

CSN är som jag minns dem; snälla men överlastade handläggare och ett system som är så ogint att själve Hin borde bli grön av avund. Det har dessutom blivit värre genom åren (jag har ju haft med dem att göra sedan 1993, så jag kan jämföra). Just nu hänger mina studier, vår bostad och alla mina odlingar i limbo. Mycket frustrerande. Jag har en del planer för hur jag ska rädda situationen, men jag är ju inte den enda i kläm så det kan bli så att förutsättningarna för Parkettodlarbloggen förändras drastiskt inom de närmsta veckorna.

Kära läsare, ni av er som brukar be kan väl be för ett under, och ni som hellre håller tummarna kan väl hålla tummarna? Jag återkommer när jag har något nytt att berätta, och fram till dess fortsätter jag med gödseltemat; imorgon blir det brännässlor och vallört.

Tuesday, January 27, 2009

Kommer snart...

...ska bara domptera CSN klart först.

Sunday, January 25, 2009

Permaculture is IT



The Good Life var en brittisk TV-serie som spelades in och visades under sjuttiotalet. Om jag inte tar fel har den till och med gjort en vända i svensk tv. Ett par i brittiska förorten bestämmer sig för att leva på det deras förortsträdgård kan ge och bryter inte bara upp gräsmattorna för att odla grönsaker, utan skaffar också höns, grisar och en get. Här möter vi dem precis när de bestämmer sig.

Hmm, när jag blir rik ska jag nog köpa dvd:erna. Blir jag JÄTTERIK ska jag nog köpa mig en villa och göra precis som Tom och Barbara Good :)

Saturday, January 24, 2009

Ecosan Part deux- toilet in Bangalore



Det här är en komposterande toalett i Indien. Konstruktionen ligger inte långt från de komposterande toaletter jag har besökt i Sverige, även om den här är litet enklare. Det luktar inte så mycket som man skulle kunna tro om man håller rummet rent. Och man får säga att den som städar här gör ett jättejobb; förutom litet spilld aska och skavd färg hittar jag inte en fläck någonstans.

Thursday, January 22, 2009

Nattjord

Låt oss börja med det basala; bajs innehåller alltid smitta. Det är via bajset som kroppens bakterier kommer ut, och i tarmen finns dessutom en massa andra bakterier som gör ett bra jobb där - men bara där. Den mest kända är E. coli, den brukar myndigheterna jaga i våra badvatten varje sommar, och om det finns för mycket stängs hela stranden av. E. coli orsakar nämligen infektioner när den hamnar på andra ställen i kroppen - vilket den gör om man får en kallsup.

För att komma ifrån smittan kan man låta bajset "brinna" dvs. man varmkomposterar den i några månader så en del av innehållet bryts ner. Under den tiden stiger temperaturen i högen till ca 60¤C (eller mer) vilket dödar de flesta bakterier. Vill man vara på den säkra sidan använder man bajs som efterkomposterats i en vanlig kompost - och då tar hela processen ungefär ett år.

Detta hindrar inte användningen av bajs som gödsel. Faktum är att det finns en uppsjö av olika bajs man kan använda, alla med litet olika egenskaper beroende på källa. De flesta av dem är inte lika näringsrika som urin, men har den fördelen att de tillför mullämnen till jorden.

Stallgödsel (häst, ko, får gris)


Kan användas färsk, men bör inte komma i närheten av ätliga delar (hästar, kor, får och grisar bär också på E. coli). Vanligtvis använder man brunnen eller dubbelkomposterad stallgödsel, det luktar mindre. Färsk gödsel kan användas om man vill göra en varmbänk för att förlänga säsongen för utomhusgödsel. För inomhusodlare är stallgödsel mindre intressant; den levereras ofta i stora säckar eller med lastbil, vilket gör att man får en större mängd än man behöver.

Billigaste sättet att komma över stallgödsel är att leta reda på närmsta ridskola eller travbana - de blir ofta glada över att bli av med skiten. Du kan behöva plocka skräp ur högen du får, men annars är det bra kvalitet på varan.

Guano/hönsgödsel (fågel)


Innehåller mycket kväve och kan behöva kompletteras med något kaliumrikt (tex. aska). Bryts ner snabbt och används om man behöver övergöda något eller vill ge växterna snabbmat. Det här kan man köpa pelleterat på större blombutiker och går att använda inomhus av de parkettodlare som har blivit riktigt avancerade med sina jordblandningar. (Jag hör inte dit, men gamla blomtanter har använder det då och då - jag är impad.)

Kattbajs VARNING, TOXOPLASMOS!


När man har en kattlåda kan det vara frestande att plocka pluttarna ur den för användning till gödning, men det ska man inte göra. Katter bär på en parasit som heter toxoplasmos och som kan ge spontanaborter hos gravida, ögonskador i vuxen ålder hos foster som blivit smittade och överlevt, och hos vuxna smittade kan den ge hjärninflammation om immunförsvaret är nedsatt. Bryter infektionen ut måste man ha specialisthjälp, det finns inga enkla mediciner. (Även vilda djur kan drabbas av toxoplasmos, bland annat får uttrar något som liknar ett konstant epilepsianfall. I det fallet har parasiten kommit ut i deras vatten via dåliga toalettavlopp där folk spolat ner det de tömt ur kattlådan.)

Låt alltså bli att använda kattbajs och lägg det inte heller i din kompost.

(Om du har kommunal kompostering som tillåter kattbajs kan det bero på att man rötar komposten till biobränsle. Personligen skulle jag inte lägga kattbajs i komposten ens då, men det är ju jag...)

Människobajs


Jodå, man kan använda sina egna (och andras) produkter, men man ska vara extra noga med smittförebyggande åtgärder - smittorna som finns i dem fungerar alla på människa. När man använder djurbajs missar man en del eftersom de bakterierna bara fungerar på värddjuret. Då man inte har den säkerheten med människobajs kräver många kommuner dubbelkompostering av produkten ur komposterande toaletter för att de ska tillåta en installation.

Är det svårt?


Jag har pratat mycket om smitta och kompostering av olika slag. Det kan verka som ett jätteföretag att använda bajs. Faktum är att det är lätt. Det man behöver är tålamod och gott om plats. Jag har vänner som har en komposterande toalett; när byttan är full tar de ut den bakom huset, häller i litet jord för att starta processen och skruvar på ett lock. Sedan får byttan stå där i ett halvår medan microlivet från jorden gör sitt jobb. Enkelt, eller hur? Vill man dubbelkompostera tömmer man sedan byttan i sin kompost (jag antar att det är bra att varva med annat material om man har en liten kompost) och låter den mogna där.

Stallgödsel har man bara i en hög och låter det ligga, men man ska se till att lägga den på oöm plats.

Och så till sist...

Maskbajs


Maskbajs är nog det ideala för parkettodlare. För att vara bajs är det förvånansvärt smittfritt, och det är lätt att hålla värddjuren hemma. Det luktar jord och håller vatten bra. En maskkompost producerar också lagom mängder för blomkrukorna, medan det kan vara svårt att få tillräckliga mängder för ett utomhusland. Detta är mitt första val för inomhusodling. Skaffa maskkompost ;)

Tuesday, January 20, 2009

Flytande guld

Jag fick en förfrågan på Indoor Gardener om jag kunde skriva litet mer om de naturliga gödningsmedel jag nämnde kort i förra posten. Den rådande finanskrisen har gjort det viktigt att kunna odla sin mat så billigt som möjligt. Och jag tycker det är en utmärkt idé - gödning är något jag gärna lär mig mer om. Här kommer alltså en miniserie om billiga och naturliga gödningsmedel.

Urin är ett av de bästa gödningsmedel människan känner till; flytande, koncentrerat, helt rent och gratis. Det är bättre än många syntetiska gödsel man kan köpa, och en uträkning ger vid handen att man pissar bort ca 20-30 kronor varje gång man går på toaletten.

Men

det kan lukta. Jag minns hur urindoften stod kring husknuten på kolonilotten där mina föräldrar tömde lillsyrrans potta. Det går att få luktfria odlingar om man hanterar urinet rätt. Jag har inte provat dem än, men det är enkla regler som de flesta klarar av; använd färskt urin och späd ut den. Vill man vara extra säker kan man mylla ner gödningen. Om det ändå börjar dofta komnmer lukten att försvinna efter ett dygn.

Använder man sin egen urin behöver man sällan vara rädd för smitta. Kisset är i sig sterilt. Kroppens bakterier går ut via bajset, så om urinet blandats med bajs (eller om man skördar vätskan från en större samling urinseparerande toaletter) bör man lagra kisset upp till sex månader för att smittämnena ska dö. Äter man medicin ska man tänka efter, särskilt om man kurerat sig mot mask - även maskarna i jorden påverkas av sådana ämnen och dem vill vi ju ha kvar. Personligen skulle jag låta bli att använda min urin om jag ätit starka, receptbelagda mediciner men ta av det om jag äter vanliga smärtstillare typ magnecyl eller ibumetin.

Hur gör man då? Jo, "guldvatten" blandas enligt följande recept:

1del urin
9-10 del vatten

Sedan vattnar man nära jorden för att undvika brännskador och fläckar på planorna. Detta minskar också risken för lukt. Minst en månad innan man ska skörda byter man till ett annat gödningsämne för att vara på den säkra sidan för smitta och dylikt - detta gäller särskilt om man odlar sallad.

Om man odlar utomhus är det egentligen ingen nackdel att det luktar; doften lär ska skrämma rådjur på flykten. Man kan kosta på sig att slarva litet med kisshanteringen. Inomhus måste man vara nogrannnare, inte bara för att det är o-chict när det luktar kiss, utan för att doften sätter sig i väggarna. Glädjande nog går det att använda helt doftfritt, jag har hittat två exempel på det.

Summan av kardemumman är att kiss är ett utmärkt gödningsmedel som går att använda av parkettodlare även om det är enklare att ha utomhus.

Om du vill läsa mer
Artikel om gödningodla.nu
Tråd om att gödsla med urinAlternativ.nu
Toa-avfall blir hygiensk gödsel artikel från SLU (Sveriges LantbruksUniversitet)
Guidelines on the Use of Urin and Faeces in Crop Production från EcoSanRes

Monday, January 19, 2009

Varken jag eller maskarna maskar

Det går fort att gå från brist till överflöd ibland. Första året jag odlade grönsaker inomhus använde jag mestadel syntetiska gödningsmedel eftersom de var lätta att hantera och få tag på. Senare när jag kommit in i odlandet ville jag också använda "naturligt" gödningsmedel, dvs. gödning från bajs, kiss eller växter. Som ni kan förstå tvekade jag litet. Det hade varit lätt att använda sitt eget urin från start men jag ville inte råka ut för att det doftade ur blomkrukorna sen.

När jag väl satt upp min maskkompost väntade jag ivrigt på den berömda vätska som skulle rinna ur och som skulle gå att använda som gödning. Den kom, droppe för droppe, och flera gånger tog den slut innan jag hunnit vattna alla plantor.

Kan ni tro mig om jag säger att det var några veckor sedan? Igår tömde jag ur ännu en halvliter maskvätska ur komposterna - jag har nu dryga litern stående i kylskåpet och kommer snart att få mer. Till detta kommer den undergörande bokashivätskan, som jag också kan använda som gödning. Jag måste verkligen dra upp fler plantor så att jag blir av med joxet!

Men, till de goda nyheterna hör att jag också kan göra det. Igår sågade jag sönder och skickade iväg lastpallarna som blockerat utrymmet framför fönstret i arbetsrummet. Idag ska jag iväg och shoppa alla de grejer som behövs för att inreda två nya plantfönster (plus litet blommiga tapeter - det är klart att mitt arbetsrum kräver blommiga tapeter). Det går framåt!

***


Om ni kommer ihåg mina nyårsmål så har jag en liten uppdatering: sedan den 7/1 har jag gått ner ett kilo! Jay, och om jag inte lyckats torktumla mina jeans så hade jag känt mig ganska smal idag :) Sparkpeople är inte dumt.

Sunday, January 18, 2009

Every grain is sacred...



Jag förstår varför man får stadsbarn att baka sitt bröd bokstavligen från ax till limpa, men ibland - när jag är på det humöret - kan jag förundras över detta behov att lära stadsbor var deras mat kommer ifrån. Tänk om det skulle vara tvärtom; tänk om man varje år skulle samla in barn från landet och tvinga dem att skruva ihop en rulltrappa, eller låta dem tillverka Dagens Nyheter genom att först fälla träden som ska bli till massa i pappret och sedan göra vartenda moment i den process som slutar med att en tidning ramlar ner i brevlådan.

När jag hör Ian Lai kan jag inte låta bli att brista ut i

Every grain is sacred,
every grain is great.
If a grain is wasted,
God gets quite irate!


Vad jag travesterar? Monthy Python förstås!



Barnkörer, dansande nunnor, fyrverkerier och en drake. Det gänget visste vad som är humor!

Saturday, January 17, 2009

Growing Herbs : How to Grow Thyme



Detta är en liten film om att odla timjan utomhus, så jag tillägger att det går lika bra inomhus i kruka. För oss slumpmässiga vattnare är den en drömväxt eftersom den tål torka. Själv är jag övertygad om att det bara är citrontimjan som smakar gott, men låt inte det hindra er från att göra kulinariska utflykter :)

Friday, January 16, 2009

Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden

Detta är en bok för mörka vintermånader; den kombinerar trädgårdsdrömmar, reseskildringar och exotiska platser med trädgårdstips. Jag läste klart mitt ex. redan på julafton.

Lena Israelsson har utforskat både klostrens historiska roll som förebilder inom trädgård och odling, och hur det ser ut med odlandet idag. Hon tar oss med på resor både till kristendomens äldsta klosterkommunitet och till moderna kloster i Sverige och utomlands. Dessutom får vi oss en del odlingshistoria till livs, kryddat med illuminationer och en tydlig avbildning av sankt Gallens klosterplan. Man behöver inte vara odlande, illuminerande medeltidstok och teolog (som jag) för att falla för den här, det räcker gott med att man gillar vackra bilder och bra text.

Man får mindre odlingsråd än man brukar i en bok av Lena Israelsson, och det beror på att klostren i allmänhet inte längre är drivande i odlingsutvecklingen. Strängt taget har man ju bönen som huvud'produkt' så när odling inte längre krävs för överlevnad har kunnandet inte behövts längre. (Man sitter inte heller längre på världens samlade kunskap, som man de facto gjorde under tidig medeltid.) Detta hindrar inte att Israelsson har hittat flera stycken med intressanta trädgårdar och odlingsmetoder. Man kan inte låta bli att planera en turné mellan olika kloster samtidigt som man läser, och för den som vill göra en annorlunda semester finns ett kapitel om vad som gäller vid klosterbesök. Ett plus i kanten för att hon påpekar att det är en uppoffring för nunnor och munkar (som ju valt ett liv i avskildhet med Gud) att ta emot gäster.

Jag sa i en tidigare post att det här är en farlig bok. Ni undrar kanske varför? Jo, därför att de kloster och de personer som har banbrytande idéer också presenteras, och när Lena Israelsson skriver verkar det så lätt. Jag har tillbringat hela nätter med att försöka tillämpa broder Birgers dynamitodling på högbäddarna på mina kolonilotter. I Fulda i Tyskland, en ort också känd för illumineringar, ligger Heliga Marias kloster där syster Christa för moder Laurentias idéer om naturenlig odling vidare. Benediktinnunnorna är kända bland tyska naturodlare, om inte annat så för sitt humofix. Jag har aldrig läst tyska, men nu kan jag tänka mig att betala för att få hem syster Christas tidskrift Winka regelbundet - och om jag plötsligt börjar blogga från Fulda så vet ni vad som hänt (och bör sända en medlidsam tanke till min kvidande plånbok).

Jag ger den här boken fem krukor av fem möjliga. Köp den som uppvärmning inför odlingssäsongen.

Klosterträdgårdar
Himmelska platser på jorden
Lena Israelsson
Wahlström & Widstrand
Italien 2008
ISBN 978-91-46-21840-1

Thursday, January 15, 2009

Flaskhalsproblem

Det är vad jag har. Såddlingarna borde ha planterats om för flera veckor sedan, men jag har inga krukor som är stora nog. Och om jag hade krukor som var stora nog så har jag fortfarande ingenstans att ställa dem, eftersom jag ännu inte inrett två nya fönster till växtfönster. Om jag då skulle ge mig på att fixa till fönstren så kommer jag inte långt; jag har nämligen inte köpt de brädor, armaturer och annat som behövs.

Där har jag stått de senaste veckorna, ity att jag har varit pank. Nu har ödet skickat mig en större slant (tack svärmor!) och även om en rad andra utgifter sliter i den hoppas jag kunna lägga undan en del till parkettodlarmaterial. Om det skulle bli krukor? Men då kan jag inte ställa dem någonstans. Om det skulle bli armaturer och lysrör? Men det är ju tråkigt att köpa (tyvärr fungerar jag så ibland). Här kommer en strikt logik till min hjälp; det är bättre att skaffa växtfönstermaterial eftersom jag alltid kan plantera mina såddlingar i annat än terracottakrukor.

Det får nog bli lysrör. Även om det är tråkigt. Jättetråkigt.

Jag får trösta mig med att jag också lyckats med en stor bedrift; på Söndag blir vi av med de där lastpallarna som blockerat fönstret i arbetsrummet. Några vänner med många kakelugnar kommer och hämtar dem för att ha till brännved. Hurra!

Tuesday, January 13, 2009

Tajma din återvinning.

Snart en vecka med bokashi. Nämnde jag att hinkarna var mycket större än jag trott? Jag tittade aldrig närmare på måtten när jag beställde den, utan såg en liten tiolitershink framför mig när det stod att den "får plats under diskbänken".

Jodå, hinken får plats under diskbänken, men det är med mindre marginal än jag tänkt mig - den rymmer närmare tjugo liter, och står på 'piedestal' för att man bekvämt ska kunna tömma bokashivätska ur den. När jag plockat upp mitt bokashiset, som innehåller två av dessa jättar, kunde jag bara tänka på hur belamrat utrymmet vi hade var. En tidigare välordnad insamling av olika returvaror som papper, kartong, glas och metallförpackningar hade ballat ur och hotade nu överfalla när man öppnade dörrarna. Det var nog dags att rensa ut litet.

Vid närmare eftertanke kunde jag nog rensa ur kylskåpet också. Visserligen hade jag en maskmatsburk full med rester som skulle passa bra i bokashin, men litet extra mat kunde aldrig skada. Ut for gamla grönsaker, fruktsallad, köttfärssåsskvättar och de där småpaprikorna som visade sig vara storväxta pepparfrukter. Det blev så mycket att maskarna fick behålla sin mat. Under högtidliga former hällde jag allt i hinken, strödde bokashiströ över, plattade till med den speciella lilla tillplattaren, på med locket och skjuts in i...

Nej, just det, där under diskbänken var det fortfarande fullt. Dags att fortsätta på rensning nummer ett. Maken och jag har tillverkat en liten kista på hjul som det var tänkt att vi skulle samla returvaror i och sedan köra ut alltihop till soprummet. Den var också full. Jag klädde på mig och la så många soppåsar som möjligt på den, maken gav mig ett snöre att dra med och sedan gav jag mig av ut.

Det här var under dygnen då vi hade det så kallt. Det var under minus tio grader när jag traskade iväg med mitt ystra sällskap. Trots att lådan inte var byggd i intelligent päronträ for den över vägen som den själv ville, och kastade av en och annan soppåse eller en överfull kartong. Efter förättat värv i sophuset gick jag tillbaka och tog mig in i trapphuset.

Där stod en av grannarna och hängde vid en annan grannes dörr, uppenbarligen för en kort pratstund. De brukar göra så, och jag hälsade medan jag tryckte på hissknappen.
"VAD är det där?" frågade den ena och pekade på vår hjulförsedda kista.
"Det är vår återvinningskista. Vi har satt hjul på den så att det bara är att rulla ut den till sophuset när det är dags för att tömma den."

Kistan blev mycket beundrad, och det var först när jag stod i hissen som jag insåg två saker A: Hjulkistan skrammlar. Mycket. B: Klockan var 22.30. När jag trodde att jag lugnt och stilla gick ut med soporna måste jag ovetandes ha väckt hela bottenvåningen.

Nå, nu är utrymmet under diskbänken rensat, och idag har jag för första gången använt bokashivätskan till gödning. Allt verkar fungera som det ska, även om hinkarna står i trappskrubben. Det blev enklast så.

Monday, January 12, 2009

Fröerna har kommit!

Jag blir lika tosig varje gång! Och självklart kommer mina kolonilotter att bli snyggast på hela koloniområdet, för att inte tala om hur min levand vägg kommer att se ut! Så är det alltid innan jag har fått fröna i jorden...

Sunday, January 11, 2009

Pope and Michaelangelo (Monty Python)



He, hrm, he. När jag planerar min kolonilott och mina inomhusodlingar så räknar jag ungefär som Michaelangelo här; dygnets tjugofyra timmar blir plötsligt trettiosex och min budget på tre kronor växer till fyra miljoner. Hittills har jag dock hållit mig ifrån kängurur...

Thursday, January 08, 2009

Vad jag gjorde på lovet

Inte mycket egentligen. I stort sett barrikaderade vi oss hemma med en massa julmat och åt oss ut. Eftersom Uppsala för ovanlighetens skull har fått ett tunt snölager har vi tagit parkettsonen ut på pulkatur några dagar i rad, men annars har vi koncentrerat oss på att vila. Julen är en bra tid för sånt.

Helt har jag inte släppt parkettodlandet. Jag gjorde en beställning på Impecta för att komplettera mitt fröbibliotek, och kanske var jag dum som klickade runt på deras hemsida utan att ha planerat vad jag skulle ha först. Enligt mina anteckningar har jag beställt två olika sorters melonfrön, nakenfröpumpa, björnbär och en kålsort som växer upp till en tvåmeters ”palm”. Inget av det där tror jag växer speciellt bra inomhus, men jag har ju mina lotter - och kniven på strupen att verkligen få till de där högbäddarna.

I år gjorde jag det lätt för parkettmaken och önskade bara en sak ”Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden” av Lena Israelsson. Jodå, jag fick den också, och läste ut den på Julafton. Sedan epostade jag författarinnan och tackade för en trevlig bok. Men den är farlig på vissa vis - jag kommer att ta en egen bloggpost för att berätta varför. Tills dess kan ni ju köpa den själva, den är klart rekommendabel.

Som ni kanske förstått har jag också införskaffat bokashi. Äntligen! Jag har en snäll svärmor som ger barn, svärdöttrar och barnbarn varsinn rejäl slant i julklapp, och den gick snabbt, snabbt till svenska bokashileverantören. I epostbekräftelsen stod det
”Är det du som skriver bloggen Parkettodlaren?”
vilket fick mig att känna mig som en celebritet för några minuter. Bokashipaketet hämtade jag ut igår och har nu både maskar och mikrober som äter upp våra rester. Det går ingen julmat i bunkarna, dock, vi hann äta upp den innan vi tröttnade.

***



Eftersom mitt enda nyårslöfte var att Hålla Mig Till Planen, har jag steriliserat jord idag. På det viset prickar jag av ännu en punkt på den lista som jag gjorde innan Jul, tillsammans med punkten för att beställa frö. Nu har jag bara de här kvar:


  • Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  • Plantera om såddlingar
  • Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  • Måla fönsterbrädor
  • Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  • Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  • Placera ut de omplanterade växterna

Wednesday, January 07, 2009

Mina mål för 2009

Jag hittade bloggen A posse ad esse under julhelgerna, och blev inspirerad av en modig bloggpost. Inte nog med att Paul Gardener gjorde en lista "nyårslöften" i början på 2008 - i slutet av året redovisade han också resultaten. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med nyårslöften (de liknar alldeles för ofta nyårsönskningar), men att sätta upp en räcka mål för året som man sedan kan redovisa resultatet av - det tilltalar min inre projektledare. Här får ni alltså mina mål för 2009, och faktiskt också ett enda nyårslöfte (räkna detta som en unik händelse).

Mitt nyårslöfte för 2009 är att

hålla mig till planen



Jag har aldrig gjort detta tidigare, så det ska bli intressant. Eftersom jag har dålig vana på området räknar jag med två månaders inkörningstid.



Mina mål för 2009 är då att


  • Sätta upp två nya odlingsfönster inomhus
  • Bygga nio högbäddar på mina kolonilotter
  • Röja och tapetsera mitt arbetsrum
  • Sätta upp en levande vägg i arbetsrummet med hjälp av akvaponiska system

Det där borde jag klara även om projekten drar ut på tiden (fler än jag som hör ödestrummor över det uttalandet?). Till sist kan jag inte låta bli en klassiker:

2009 ska jag gå ner i vikt, närmare bestämt fem kilos viktminskning per tio veckor under hela året. Om vi vet att jag väger 87,5 kg så betyder det att jag ska väga 62,5 den 23/12, och att första milstolpen är 18/3. Håll tummarna för mig - jag behöver verkligen förlora de där tjugofem kilona.

Om ni ursäktar så ska jag nu gå och leka med mina nya bokashibunkar. Tack svärmor!