Tajma din återvinning.

Snart en vecka med bokashi. Nämnde jag att hinkarna var mycket större än jag trott? Jag tittade aldrig närmare på måtten när jag beställde den, utan såg en liten tiolitershink framför mig när det stod att den "får plats under diskbänken".

Jodå, hinken får plats under diskbänken, men det är med mindre marginal än jag tänkt mig - den rymmer närmare tjugo liter, och står på 'piedestal' för att man bekvämt ska kunna tömma bokashivätska ur den. När jag plockat upp mitt bokashiset, som innehåller två av dessa jättar, kunde jag bara tänka på hur belamrat utrymmet vi hade var. En tidigare välordnad insamling av olika returvaror som papper, kartong, glas och metallförpackningar hade ballat ur och hotade nu överfalla när man öppnade dörrarna. Det var nog dags att rensa ut litet.

Vid närmare eftertanke kunde jag nog rensa ur kylskåpet också. Visserligen hade jag en maskmatsburk full med rester som skulle passa bra i bokashin, men litet extra mat kunde aldrig skada. Ut for gamla grönsaker, fruktsallad, köttfärssåsskvättar och de där småpaprikorna som visade sig vara storväxta pepparfrukter. Det blev så mycket att maskarna fick behålla sin mat. Under högtidliga former hällde jag allt i hinken, strödde bokashiströ över, plattade till med den speciella lilla tillplattaren, på med locket och skjuts in i...

Nej, just det, där under diskbänken var det fortfarande fullt. Dags att fortsätta på rensning nummer ett. Maken och jag har tillverkat en liten kista på hjul som det var tänkt att vi skulle samla returvaror i och sedan köra ut alltihop till soprummet. Den var också full. Jag klädde på mig och la så många soppåsar som möjligt på den, maken gav mig ett snöre att dra med och sedan gav jag mig av ut.

Det här var under dygnen då vi hade det så kallt. Det var under minus tio grader när jag traskade iväg med mitt ystra sällskap. Trots att lådan inte var byggd i intelligent päronträ for den över vägen som den själv ville, och kastade av en och annan soppåse eller en överfull kartong. Efter förättat värv i sophuset gick jag tillbaka och tog mig in i trapphuset.

Där stod en av grannarna och hängde vid en annan grannes dörr, uppenbarligen för en kort pratstund. De brukar göra så, och jag hälsade medan jag tryckte på hissknappen.
"VAD är det där?" frågade den ena och pekade på vår hjulförsedda kista.
"Det är vår återvinningskista. Vi har satt hjul på den så att det bara är att rulla ut den till sophuset när det är dags för att tömma den."

Kistan blev mycket beundrad, och det var först när jag stod i hissen som jag insåg två saker A: Hjulkistan skrammlar. Mycket. B: Klockan var 22.30. När jag trodde att jag lugnt och stilla gick ut med soporna måste jag ovetandes ha väckt hela bottenvåningen.

Nå, nu är utrymmet under diskbänken rensat, och idag har jag för första gången använt bokashivätskan till gödning. Allt verkar fungera som det ska, även om hinkarna står i trappskrubben. Det blev enklast så.