Idag åt jag lunch med en kompis som är uppväxt på bondgård med får, traktorkörning och allt annat som det kan innebära. Själv är jag uppväxt i stan med Barnens Trafikskola och Herr Gårman. Hon går fortfarande inte nära öppet rinnande vatten (det fanns både en brunn och en å där hon växte upp) och jag hann bli tjugo år innan jag verkligen insåg att man inte får en stöt och dör så fort man kliver ner från trottoaren på gatans asfalt.
Vi hade litet roligt åt våra respektive betingade reflexer, och sedan sa jag;
"Men det där kan slå snett också. Min far lärde mig noggrant att man inte ska plantera gran på åkermark..."
Jag hann inte längre innan hon stelnade till.
"Nej," sa hon, "man ska
inte plantera gran på åkern."
Det är sant, jag får spel om jag ser att någon planterat gran på fin matjord (till exempel genom att anlägga en granhäck kring sin villaträdgård), och uppenbarligen är jag inte ensam om att ogilla det. Men varför är det så illa? Jo, därför att granar suger ut och försurar den jord de står i. Har man en fin jord ska man ta hand om den!
När jag odlar inomhus måste jag tänka likadant. Av de växter som passar för kruka finns det åtminstone en som 'förgiftar' jorden den står i. Detta är
isörten, som kan växa i salthaltig jord. Eftersom den kan göra det ser den till att jorden runtomkring
blir salthaltig, så att inga andra arter kommer dit och konkurerar med den. Vanligtvis sker detta genom att moderplantan, som samlar salt i blåsorna på bladen, ruttnar ner och sprider sitt salt i jorden. Fröna som hamnar i goggan tål det, men i stort sett inga andra växter.
Nå, man behöver ju inte låta isörten vissna (svårt) eller ruttna (ej testat) i sin kruka, men den tillhör de växter som jag inte lägger i min maskkompost. Det räcker med det salt som hamnar där via matresterna. Allt som hamnar i komposten kommer ju senare att hamna i jorden jag odlar, och därefter i min mage. När det gäller salt är kanske växterna mer illa ute än jag, men jag är försiktig med andra saker också. Teblad och kaffesump sägs bli jättefin vanlig kompost, och ändå skulle jag aldrig lägga sånt där (eller hos mina maskisar). I en vanlig kompost läcker koffeinet ut i jorden, och här skulle det snart dyka upp i en tomat nära mig. Även om
koffeinhaltiga grönsaker nog kan verka lockande för en del, så är jag tveksam till om det är bra. Jag ska trots allt mata min treåring med dem.
Jag har vägt mig efter första veckan på Sparkpeople.com. Har gått ner ett halvt kilo, wohooo!