Imponerad av maskkomposten

Allt går långsammare här hemma just nu, och har gjort så i flera veckor (undrar hur länge jag varit sjuk). Häromdagen blev det äntligen dags att tömma burken med maskmat. För att inte behöva störa maskkomposten var och varannan timme finns en tät plåtburk där vi lägger grönsaksrester i väntan på rätt tillfälle för tömning. Det var tänkt att detta skulle ske med några dagars mellanrum...

När vi tömde burken hade jag tappat räkningen på hur många veckor den stått med samma rester i. Det STANK. Jag är ingen kväckelmagad människa, men jag klarade inte av att diska burken efteråt, trots att jag försökte två gånger. Det enda jag kunde tänka var
"Bokashi, om jag så ska råna en bank så råna en bank så köper vi en bokashi NU."

Naturligtvis började komposten också lukta och odören spred sig långt utanför trappskrubben där maskisarna har sitt bo. Jag gick förbi flera gånger och frågade mig själv hur farao vi skulle kunna sälja lägenheten med den doften i väggarna. Samtidigt märkte jag att den höll på att bli svagare, men antog att det berodde på att näsan vant sig.

Morgonen därpå var lukten försvunnen. Jag stack in huvudet i skrubben och andades djupt för att kontrollera ordentligt. Det enda jag kunde känna var doften av våta löv. För säkerhets skull bad jag maken lukta - han kände heller ingenting. Så snabbt gick det för maskisarna att sätta i sig det som stank - och som jag antar att de tyckte smakade jäääättegott.