Friday, March 30, 2007

Hur man gör en självvattnande kruka


När man är lika tankspridd som en universitetsprofessor får man vara glad om man kommer ihåg att vattna en gång i månaden. Självvattnande krukor har räddat många plantor i vårt hem. Men de är dyra, särskilt i de storlekar som jag behöver. Alltså har jag börjat göra egna.

Detta behövs.

Plastback (här använder jag plastlådan FLAJ från IKEA)
Lecakulor
Nylonväv eller nylontyll
Plaströr
Jord

Kolla upp att underlaget tål stora tyngder innan du ställer ut alltför många självvattnande krukor på det. En kruka av den sort som tillverkas här nedan väger tjugo kilo.



1 Börja med att hälla ett lager lecakulor i botten på backen. Det ska vara minst sju centimeter tjockt. Gräv en grop i mitten så att en del av jorden kommer att hamna i vattentanken. Denna del fungerar som veke och suger upp vattnet till resten av mullen.



2 Kapa plaströret i lagom längd och såga upp en "port" i ena änden, detta för att vattnet lättare ska kunna rinna ut i tanken. Lagom längd är när röret når från botten upp till eller en centimeter ovanför kanten på krukan.



3 Ställ röret med portänden nedåt i lecaculorna så att det står rätt upp, i närheten av backens hörn är bra, då förlorar du minst odlingsutrymme. Det gör ingenting om det råkar hamna några kulor inuti.



4 Ta en bit nylonväv och täck lecakulorna och sidorna på backen med den. Den förhindrar att jorden trillar ner bland kulorna och ska vara gles nog att släppa igenom vatten. Du behöver inte sy väven i någon speciell form, det räcker med att klippa till en generös fyrkant ungefärligt anpassad efter backen.



För att få röret att passa in i väven klipper du ett långt snitt i ena hörnet på fyrkanten och slår snibbarna kring röret.

Anledningen till att du ska ta nylonväv är att du kan ha maskägg i jorden. Dessa kläcks och blir till maskar - vilket egentligen inte är så tokigt, men de tenderar till att äta upp naturmaterial. (Och nej, du behöver inte använda lika flashigt tyg som jag gör på bilderna - det är min gamla brudslöja som nu fått ett högre ändamål. Vanligtvis använder jag brun nylontyll.)



5 Fyll nu på med jord. Ta det försiktigt i början så att du inte välter röret, när det väl är stabiliserat är det bara att ösa på. Låt jordytan stanna ca två centimeter under backens kant så att du slipper jord som smiter över kanten.



Fördelen med att använda en halvgenomskinlig plastback som jag gjort är att du ser hur mycket vatten som finns i. I den här backen rymmer magasinet ungefär två och en halv liter, vilket betyder att du kommer att vattna ungefär två gånger i veckan när det är soligt.

Grattis! Nu har du en självvattnande kruka!

Thursday, March 29, 2007

Läget nu i slutet av Mars


Jag tittade häromdagen på mina portlakplantor och konstaterade att flera av dem fallit ikull. Till stora delar ser deras såddrader ut som en radda uppsalastudenter på sista April*. Bara de plantor som hamnat närmast fönstret verkade trivas.

Hmmm...

Kunde det vara fel på extraljuset? Jodå, jag behövde ingen specialapparatur för att se vad som krånglade. Det räckte med att jag satte handen under armaturen. Lampan skuggade solljuset. Visserligen är vi i slutet av Mars och solskenet kommer snart upp i tropiska mängder, men litet mer kräm vill jag ha ur en växtlampa. Jag har mig själv att skylla eftersom jag använde det rör som följde med armaturen, det är inte tänkt som växtlampa från början och har dessutom blivit ganska gammalt. Mitt nya uppdrag för inomhusträdgården är med andra ord att ge mig ut och köpa ett starkt lysande fullfärgslysrör.

Så här i slutet av Mars lägger jag utomhusodlare till min identitet. Mina växter ute på balkongen börjar vakna till liv, och jag går ut varje dag och skärskådar de olika knopparna. Jag har kanske nämnt att både myntan och lavendeln dukat under - sic transit gloria mundi. Smultronen har däremot överlevt, och behöver nu rensning och uppmuntran för att gå vidare. Plantorna har bruna bladkanter, vilket är ett dåligt tecken, men jag hoppas kunna göra något så att de rätar upp sig ändå. Det som glädjer mig mest är att mina stora växter verkar ha överlevt. Knopparna hos båda rosorna sväller, och de har snart små blad. Samma sak gäller körsbärsträdet som jag går och fingrar på varje dag. Ska jag våga hoppas på körsbär till i höst?

*Sista April firas i Uppsala med sillfrukost (nubbe obligatorisk) på morgonen, champagnegalopp nedför Carolinabacken vid lunchtid och vårbal (med tillbehör) på kvällen.

Tuesday, March 27, 2007

Extraljus för nybörjare

När man odlar inomhus är det bra med tilläggsljus. Om du inte tror mig kan du se på fotoserien över min odling av salvia och mynta som nu ser ut så här:



Från början såg den ut så här. Då hade växterna genomlevt en hel svensk vinter i ett av våra mörkare fönster.



Efter några dagar under tilläggsljus såg den ut så här.



Och nu är odlingen alltså så frodig och fin att jag kan dricka myntate på färsk mynta flera gånger i veckan, och har seriösa problem med var jag ska göra av all salvia. Det är helt klart att en parkettodlare inte klarar sig utan extra lampor. Men varför?

Jo, växtens "näringspyramid" ser ut så här; ljus+vatten+jord (dvs. näringsämnen ur...). Precis som den behöve en viss mängd och kvalitet av vatten och mineralämnen behöver den också en viss mängd och kvalitet av ljus.

Under sommaren i Sverige mår inomhusväxterna ganska bra, då har vi nämligen nästan lika mycket ljus som i tropikerna. På vintern har vi däremot som bäst en tredjedel av det ljuset, i värsta fall en dryg tvåhundradedel. Vårt mänskliga öga klarar inte av att se dessa stora skillnader, men växterna gör det - och svälter.

Vill man odla inomhus bör man alltså dels tänka på hur mycket ljus man ska lägga till för säsongen, dels vilken kvalitet ljuset innehåller. Grovt delas ljus upp i blått och rött ljus, där rött ger utdragen växt (skrangliga plantor), och blått ger kompakta bladiga växter. De odlare som håller på mycket med detta har för längesedan förlorat sig in i kvalitetsdiagram, fotnötter och lux, lumen och LED. Kanske kommer jag också dit en gång, men idag tar vi baskunskaperna.

Lättaste sättet för en amatörodlare att få rätt ljus till sina plantor är att gå till Clas Ohlson och köpa deras färdiga växtarmatur (det är den jag använder på bilderna), för med den följer en speciell växtlampa. Dessutom kan man köpa extralampor på samma ställe. Om man nu vill odla över ett större område än bara en planta är det förmodligen bättre att använda en lysrörsarmatur med ett rakt, "vanligt" lysrör.

Växtlampor finns också som raka lysrör, men eftersom de flesta växter man har i hemmet brukar stå i fönstren gäller det här att komplettera solljuset, och då kan man nöja sig med ett "fullfärgslysrör". De är tämligen vanliga, och bra mycket billigare.

Det sistnämnda var intressant för min egen del. Armaturen jag hängt upp över min snabbörtagård och såddbox innehåller ett lysrör med blåvitt ljus. Trots att den hängt uppe i flera dar nu har jag inte märkt någon avsevärd skillnad på hur växterna mår - det gjorde jag med salvian och myntan. Förmodligen är det ingen bra kvalitet på det ljuset, så jag måste byta. Fullfärgslysrör kommer att stjäla en del ur min ansträngda budget, men långt mycket mindre än om jag tar 'riktiga' växtlampor. Jag kommer att hålla er underrättade om resultaten.

Och vifta en död höna över tangentbordet....

Svenska blogbibliotek har mycket märkliga och krångliga antagningsprocedurer. För att bli indexerad på Bloggkartan.se måste jag göra ett blogginlägg och länka till deras site, efter att ha sett till att jag är indexerad av Knuff.se som vill att man pingar Nyligen.se...

Jag är inte helt lycklig över att lägga ett inlägg om svenska bloggportaler i en blogg som strängt håller sig till odlande i blomlådor och balkong, särskilt inte som den har Indoor Gardener som dotterblogg där alla mina inlägg speglas på engelska. Men eftersom regler är regler, och siten dessutom är vänlig att tillhandahålla en standardiserad text med inbyggd länk så:

Jag har placerat min blogg i
Uppsala
på bloggkartan.se

I övrigt tycker jag att Nyligen.se med alla dess sockpuppets kan ta och kasta ett getöga på antagningsförfarandet hos tex. Blogarama och Bloghub.

Intressantare poster kommer snart.

Monday, March 26, 2007

Jag ville ju bara ha litet kulinariska fakta om salvia!


Det här fotot heter "sage" och är fotat av Sporkist. Du hittar fler foton av och fakta om Sporkist här.


Jösses!

Jag börjar nu få ganska mycket salvia i mina lådor, och har nått "vad gör jag med allt det här" stadiet. Vanliga odlare har det oftast på hösten, men jag misstänker att detta stadium kommer att vara året runt bland mina krukor.

Hur som helst bestämde jag mig för att göra en sökning på webben för att nå litet djupare kunskap om denna växt - och kanske hitta ett och annat recept.

En sak lärde jag mig snabbt; salvia drar bin, folk som vill att magi ska finnas och folk som gillar att röka på.

Om nu någon av mina läsare gladeligen skuttar iväg till Konsum för att prova något annorlunda måste jag göra er besvikna; det finns många sorters salvia, och den som verkligen har narkotiska effekter är en amerikansk variant. Den salvia som säljs som krydda har ingen effekt. Däremot kan den vara giftig i större mängder, så servera den inte som sallad eller till gravida kvinnor.

Jag är ingen större vän av att leka med magi, så jag skummade förbi alla råd i den genren - jag var ute efter recept. Eller åtminstone en närmare beskrivning på vad man kan använda den till. I skuggan av alla magitokar verkade min skörd på den fronten tämligen mager.

Salvia används till fet fisk, gris och får. Den är särskilt populär i Italien, där den gärna används tillsammans med rosmarin. Man kan också krydda ost med salvia. Oavsett vilket bör man använda den färsk, eftersom mycket av smaken försvinner när man torkar den. Man kan också göra te på den, särskilt för att kurera förkylningar (funkar ibland), men ska vara sparsam både med doserandet och hur länge man använder kuren - se ovan.

Jaja - jag får göra en ny räd, på matforum den här gången.

Sunday, March 25, 2007

Kassler och tomatpytt, recept

Då har jag tillagat min första rätt med örter odlade inomhus i denna lägenhet. Det blev rätt gott, så jag delar med mig av receptet här. Tyvärr kan jag inte ge er exakta mått på de olika ingredienserna, för jag använder inte sånt. Dessutom unnar jag er nöjet att experimentera fram rätt proportioner efter egen smak :-)

Kassler och tomatpytt.

Kasslertärningar
Körsbärstomater, kluvna
Lök, hackad
Färsk salvia
Färsk basilika
Nymalen peppar
Ett litet stänk tabasco
Salt
Smör att steka i.

Bryn smöret i en panna, häll först i kasslertärningarna och låt dem steka tillsammans med löken tills löken är mjuk. Lägg i körsbärstomaterna och kryddorna tillsammans med saltet. Stek tills tomaterna ser mjuka ut - om du vill kan du sänka värmen och låta rätten puttra under lock ett tag.

Serveras med hemgjort potatismos.

Friday, March 23, 2007

Sticklingarna från Avatar of Roses, rapport #1


Jag vet inte om bilden fångar det, men man kan se tydligt vilka sticklingar som fått gödningsmedel i vattnet. I de burkarna är vattnet litet grumligt.

Och det är ungefär det.

Jag hade hoppats på att bladen skulle bli litet grönare, och kanske att det skulle komma en och annan rot ganska snart. Det enda som händer verkar vara att jag får byta vatten ofta - och det drar jag mig för. Jag kan slå vad om att jag vaknar upp först när vattnet är mörkgrönt och det sticker upp en brun pinne ur vardera sörjan.

Jag skulle för all del kunna köpa hormonpreparat för att få rotningen att komma igång fortare... Fast när man själv har en hormonsjukdom är man medveten om hur mycket trassel hormoner kan ställa till - och då vill man inte skvätta dem omkring sig.

Vid närmare eftertanke... [lämnar datorn]

Då var det rengjort. Så svårt var det.

Det intressanta är att sticklingen som inte fått någon växtnäring faktiskt ser friskare ut än de andra två. Jag måste nog läsa på om gödning för att se om jag håller på att övergöda dem. Nå, bara nån av dem överlever och kan planteras blir jag nöjd. Doftpelargoner är bra att ha när man vill smaksätta sin sockerkaka.

Thursday, March 22, 2007

Blogtävling för trädgårdsbloggare!

The Mouse and Trowel Awards


Detta är världens första bloggtävling specifikt för trädgårdsbloggare. Gå dit, nominera och rösta!

Tuesday, March 20, 2007

Läget just nu


Och här ser vi mina små plantor, och hur de tittar på sig själv i fönsterrutan. De verkar fortfarande inte ha noterat att det finns extraljus, så jag har sänkt lampan på deras sida av fönstret. Den sneda armaturen ger vårt bibliotek en något anarkistisk look, vilket på sätt och vis kompletterar de strama bokhyllorna. Jag är ingen vän av för mycket ordning.

Idag var jag också tvungen att fylla magasinen i mina hemgjorda självvattnande krukor, så jag är överlycklig! Det betyder nämligen att de fungerar som de ska. Backen med snabbörtagården hade ett helt tomt magasin, medan såbacken hade några droppar kvar, vilket också visar att de fullväxta plantorna dricker. Jag tog risken att ge både örtagård och nysådden krukväxtnäring i vattnet, så får vi se hur det påverkar dem.

Dessutom börjar morötterna sticka upp sina hjärtblad. Jay!

Monday, March 19, 2007

Majrova Brassica rapa ssp. rapa f. majalis


Fotot heter "turnips"
Fotografen är Saidunsaid, och du hittar fler av hennes foton här.



Majrova verkar vara något av inomhusodlarens drömväxt (tillsammans med trädgårdsportlaken) - den växer snabbt och man kan äta både bladen och roten. Den vill gärna växa i lätt och mullrik jord med neutralt ph-värde, men jag misstänker att den kan växa litet var som helst. Den föredrar kallare klimat, dock, så den är vanligast på norra delen av jordklotet.

Eftersom det går att hitta tillagningstips för både blad och rot verkar bladen också vara goda. Den innehåller mycket vitamin C, samt vitaminerna B2, B1, B6 och A samt folat och niacin. Bladen är mest koncentrerade när det kommer till näring, vitaminer och dylikt, och de innehåller dessutom en inte föraktlig del protein (för att vara en sådan växt).

Nackdelen med majrovan är att den innehåller oxalsyra, som vid högt intag kristalliserar sig i kroppen orsakar olika hälsoproblem. Bekymmersamt för min egen del är att den innehåller "goitrogens" (goitrogener eller vad nu dessa kan heta på svenska) som dämpar sköldkörtelfunktionen. Har man konstaterade men obehandlade sköldkörtelbesvär ska man undvika att äta majrova. Eftersom många av våra kulturväxter innehåller både oxalsyra (spenat och rabarber) och goitrogener (de flesta kålväxter) misstänker jag att dessa nackdelar kan balanseras genom att man varierar sin kost och dricker en lagom mängd vatten (1-2 liter) varje dag.

Inom parentes sagt; har man besvär med sin sköldkörtel ska man gå till doktorn och få behandling för det. Tro aldrig, aldrig att det räcker med att ändra dieten! Obehandlade besvär är dödliga och behandlingen är många gånger både billig och bekväm. Fast jag, som har underfunktion på min sköldkörtel, kan inte låta bli att le litegrann när jag läser att choklad och mättade fetter stimulerar produktionen. Majrova stekt i äkta smör, mmmmmmmm...

Majrovans rot går att äta rå, koka i grytor och steka som egen rätt. Den blir träig om den blir för stor, så man bör skörda den innan den blir mer än 10cm i diameter. Odlar man inomhus är detta en mindre risk - jag har planerat att skörda mina första när de är stora som rädisor. Bladen kan man äta färska och de påminner då om senapskål (mer känd som ruccola) eller tillagade, och då använder man dem - surprise - som spenat.

Sunday, March 18, 2007

Rymd och ljus


Nu på eftermiddagen öppnade jag mickron och hittade mjölken maken min värmt åt mig till förmiddagsfikat. Det har varit ont om sömn på sistone.

När jag känner mig så här soggig ägnar jag mig helst åt praktiskt arbete, så idag satte jag upp det extraljus som mina odlingar kräver. Det är nog i sista stund. De små portlak- och majroveplantorna har sträckt sig efter ljuset så att de nästan ligger horisontellt utmed jorden dagtid.

Sätta upp denna lampa involverade borrande, elarbete och skruvande. Jag blir alltid barnsligt stolt över att klara sånt och känner mig som en hel karl. Det hela blev ännu bättre av att min son sa en av sina första tvåordsmeningar;
"Mamma borrar."

Nu sitter jag och gottar mig över detta, och tittar ut över en inomhusodling som definitivt gått in i rymdåldern.

Friday, March 16, 2007

Småsaker...


Idag har jag gjort en del småsaker eftersom Stora och Allvarliga Studier (tm) har kommit i första rummet. Fördelen med plugg är dock att man måste upp och röra på sig ibland för att inte somna över tangentbordet. Vad passar då bättre än att tex. städa upp på balkongen. De två HOLbänkarna vi köpte på IKEA förra året började falla sönder, så jag plockade helt enkelt isär dem ordentligt och ställde resterna inomhus för att torka ordentligt (det är tänkt att jag ska sätta ihop dem till leksakslådor åt sonen - jag får nog skapa en egen blog för alla mina inredningsprojekt). Rosorna kollades upp och innehållet i HOLarna ställdes i plastbackar i väntan på bättre förvaring.

Jag har nu fått upp hyllan till extraljuset, och den har blivit pelargonhylla. Zonalpelargonen jag fått som gåva behövde vattnas och jag tittade över de sticklingar jag sparat från en sorgligen avliden "Avatar of Roses", dvs en doftpelargon som jag gillade mycket. De hade rotat sig fint, och jag borde ha planterat om dem för länge sedan. För väldigt länge sedan. Flera månader sedan faktiskt. Burken var alldeles ingrodd och ytan på vattnet hade börjat mögla. Resolut tog jag och klippte loss de friska topparna på sticklingarna och satte dem i varsin ny vattenburk. Bladen var bleka med mörkare partier kring nerverna. Illa. Jag misstänker att de tömt sig på näring, så som ett experiment tog jag och hällde två droppar flytande växtnäring i två av burkarna. Det kan betyda att jag snart får rengöra de burkarna från en massa glada alger, men förhoppningsvis kommer maten också sticklingen till del.


Efter ett tips från Colleen tog jag idag bort plasten från min såddback. Det visade sig att bara portlaken och majrovan grott - moroten ligger fortfarande under jord. Hm, måste lägga på minnet att odla morot för sig i fortsättningen. Få se om den kommer upp. Ingen skada skedd annars; jag föredrar majrova framför morot....

Thursday, March 15, 2007

I begynnelsen


Det fina med att odla är att man får så många begynnelser. Jag tittade precis ner i min såddback och upptäckte att alla tre grödorna börjat komma upp - redan! Det är bara två dagar sedan jag sådde dem, och för en gång skull gjorde jag på milimetern som man ska (istället för att göra ungefär som man ska). Uppenberligen gjorde det susen. Jag måste slå upp om det finns någon instruktion i när man ska ta bort plasten över jorden, annars kommer jag att känna mig väldigt nervös. Tänk om jag tar bort plasten för tidigt! Eller ännu värre, försent så att grödorna hinner mögla i fukten! Jag kommer att vaka över dessa stackars plantor nästan lika ihärdigt som jag vakar över min son....

Det börjar också bli balkongsäsong. Jag sitter och skriver detta med fötterna i ett fotbad (aaaaaaaah) och balkongdörren öppen. Jag kan se rosen Polstjärnan från där jag sitter. Den är härdig till zon 7, så det ska bli intressant att se om den överlever min omilda behandling. Jag har bestämt för mig att rosor ska täckas i början på våren för att inte sätta knopp för tidigt och frysa när det kommer en senkommen köldknäpp. Inte har jag kommit mig för att göra det. Den andra rosen är en röd, remonterande hybridsort som jag köpte på impuls eftersom den var just röd och remonterande. Tyvärr luktar den inte så gott, så jag blir inte helt ledsen om den fryser. Ersättaren kommer att bli dubbel kanelros, har jag bestämt mig för...

De flesta av mina lavendelplantor verkar ha dött, men de var också hybridplantor med fel doft så jag gråter inte direkt där heller. Mina smultron och körsbärsträdet verkar dock har överlevt. Jippiiiii!

Tuesday, March 13, 2007

Instant örtagård


Det som har fungerat hittills i mina inomhusodlingar har varit A tilläggsljus och B självvattnande krukor. Idag tog jag mig alltså tid och byggde mig två jättlika självvattnande krukor av plastlådan "Flaj" från IKEA. (Dessa plastbackar har vi en hel drös av här, och de används till allting, från vindskydd till fotbad.) I den ena sådde jag trädgårdsportlak, majrova och morot, och i den andra satte jag färdiga örtplantor plus sallad på kruka. Det är mycket roligare att odla om man har en liten plätt som redan ser frodig och grön ut. Örterna och salladen köpte jag ur grönsaksdisken på ICA, vilket både är en förbannelse och välsignelse. Förbannelse eftersom man inte har några garantier på att man inte får hem ohyra och sjukdomar, välsignelse eftersom plantorna är stora och väldigt billiga. Just nu sitter jag och tittar på resultatet och undrar hur pass många av dem som kommer att resa sig när de inser att de står i ett nytt trädgårdsland. En del av dem verkar lite klena (skulle ha varit kräsnare i butiken), så jag har lagt upp en plan för vad jag ska ersätta dem med.

Sått i back 1
Trädgårdsportlack
Majrova
Morot

Planterat i back 2
Plocksallat (2st)
Basilika (2st)
Salvia (1st)
Fransk dragon (2st)

Sunday, March 11, 2007

Muji sekatör


Jag fick just en cool present av maken; en sekatör. Inte vilken sekatör som helst heller, utan ett multiverktyg för trädgården. Den förvaras i sin bältesväska med handtagen vikta kring käftarna, och man fäller upp den ungefär som vilket multiverktyg som helst. En liten spärr ser till att saxen håller sig sluten medan man viker ut den, eller använder något av de andra verktygen. I handtagen finns nämligen invikt en kniv, två sågar och ett maskrosjärn. Förhoppningsvis kommer jag att slippa maskrosor, men den här kommer att komma väl till pass nu när balkongsäsongen snart börjar. Förra året beskar jag lavendeln genom att bryta av kvistarna med fingrarna – det gjorde ont efter ett tag.


Puss min make! Jag älskar dig också!

Friday, March 09, 2007

Tillbaka igen!

Jag lovade er spännande artiklar om morot och majrova, och sedan försvann jag i en vecka. Vad hände? Jo, min dators surfhastighet sattes ner ordentligt sedan jag uppgraderat mitt virusskydd (MacAfee - jag varnar er...). Jag har en laptop som är åtta månader gammal och ett tio megs bredband, ändå tar det 3-5 minuter att ladda ner en tidningssida som DN.se. Vår andra dator som är dryga sex år laddar samma sida på max 20sek.

Ja, jo, om jag använder Internet Explorer kan jag få upp surfhastigheten, men jag blir faktiskt arg över att inte kunna använda mina andra webbrowsers på lika vilkor. Mozilla Firefox är inte så okänd att man inte kan bekväma sig att anpassa mjukvaran till den.

Just nu har jag laddat ner Ubuntu till datorn, och då går det nästan lika snabbt att surfa som det gjorde innan jag gjorde uppgraderingen. Tyvärr inte lika snabbt, vilker antyder att jag antingen har ett hårdvarufel någonstans - eller så har MacAfee ändrat i bios. Vilket av dem kan jag inte avgöra med mina begränsade datorkunskaper. Jag vet i alla fall vilket företag jag skulle vilja bombardera med kvickrot!