Tuesday, July 31, 2007

Kampanjen för att adoptera en plantskola, sammanfattning 1

Plantering på Funbo Plantskola.


Detta är den första sammanfattningen av Kampanjen för att adoptera en plantskola.

Bloomingwriter (Jodi DeLong) i Kanada har ett rekord som förmodligen kommer att vara svårslaget. Hon har adopterat hela tjugofem plantskolor. Ni kan läsa om dem i två bloginlägg här och här (texten är på engelska). Alla plantskolor är fristående med kunnig och vänlig personal. Jag vet inte hur det är med er, men att läsa om de olika plantskolorna ger mig lust att göra en rundresa i Kanada. Besöka kommersiella plantskolor är ett utmärkt sätt att lära känna ett land, och en påse frö (okej, rätt många påsar frö) är en lätt och trevlig souvernir*. Hon har till och med hittat en plantskola med järnvägskoppling...

På den svenska sidan hittar vi mitt eget reportage om Funbo Plantskola, ett litet familjeföretag med stor kärlek till odlande, inklämt mellan väg 282 mot Almunge och Lennakattens museijärnväg. En blinkning också till Joppe med bloggen Joppes Gröna Rum som har hittat ett trevligt café med växtanknytning i Öhr, Småland. Som gammal uppsalastudent faller jag för kaféer - jag kommer att länka till reportaget "utom tävlan" när det blir skrivet.

Att hitta bra plantskolor är ett detektivarbete - ofta finner man dem på hörsägen bland andra trädgårdsentusiaster. Ni som läser Bloomingwriters blogg kommer att märka att hon har tillbringat flera år på att leta upp de pärlor hon presenterar. Har man ingen hörsägen att tillgå är telefonkatalogen ett utmärkt redskap (kom ihåg att det inte är alla plantskolor som har hemsida - telefonkatalogen ligger å andra sidan online). I förlängningen av den här kampanjen kommer ni också kunna använda bloggar för att hitta det ni söker. Gör några söndagsutflykter och adoptera lämpliga kandidater enligt dessa regler. (Jag hoppas kunna göra en central hemsida och en liten logo för kampanjen någon gång nästa vecka.)

*Tumregeln för växtinförsel från länder utanför EU är att man får ta med sig frön men inte plantmaterial.

Glöm inte heller omröstningen i marginalen ;-)

Monday, July 30, 2007

Funbo plantskola

Om du vill se perfekta skyltningar ska du åka till Plantagen

Vill du handla hos någon som kan och älskar blommor ska du åka till Funbo Plantskola.


Det är svårt att säga vad som gör att det märks att detta ställe är älskat. En del plantor skulle kunna se bättre ut, och det finns ställen som är rent igenväxta.

Funbo Plantskolas visningsdamm


Ändå finns här något som gör att jag tror att hela stället skulle se ut som planteringen nedan, bara man hade chansen. Man har kompetens, och en rejäl dos hjälpsamhet. När jag frågade efter nematoder till mina självvattnande krukor tog sig ägaren tid att ringa upp någon som visste när hon inte själv hade svaret. Hon kunde också beställa in en ny Polstjärnan åt mig, fast då hade jag sett att de hade andra roliga klätterrosor inne och avböjde. (I samma veva fick vi också reda på att personalens favoritglass är Geishastrut.)



Vill du ha de vanliga trädgårdsväxterna som jordgubbar, vinbärsbuskar, tagetes och annat kommer du att kunna hitta det. Måhända är det säkrast att komma tidigt på sommaren, plantskolan ligger nära ett flertal villaområden och trädgård är trend just nu. Man behöver inte heller vandra runt särskilt länge för att hitta det personliga i urvalet.



Själv föll jag för fikonen i växthuset (plantan med frukt hade någon köpt innan jag kom tillbaka med kameran. Grrr, förstöra ett fint motiv sådär...) Där finns också ett antal olika verbena, fuchsia och pelargoner, och man kan beskåda moderplantorna på två arbetsbänkar längst bak i växthus 1. Kryddor, chili och tomater finns också här. Dumt nog köpte jag ingen ny, vanlig basilika. (Det jag har i lådan just nu är thaibasilika, och jag tvekar inför att göra pesto som smakar lakrits.)



Det finns ett andra växthus också. Till hälften var det fyllt av växter till salu, resten var upplåtet till saker som provodling av olika tomatsorter.

Utställning över årets perenn genom tiderna


Här hittar man den stora vinrankan (och personalens arbetsbänk - P1 stod på i båda växthusen, vilket faktiskt var ganska avslappnande att lyssna på).



Här finns också en soffgrupp uppställd för den som vill sitta ner och tänka över sin trädgård och sitt urval (eller måhända bara känna smärtan i plånboken). Lägg märke till möbelstilen och det helt autentiska sjuttiotalsmönstret på dynorna.

Min make ignorerar trädgårdstomtarnas lockrop om tomater.


Denna soffgrupp är bara ett exempel på den omtänksamhet som visas mot kunderna. Att gå till en plantskola med en tvååring är annars ett företag som kan ge viss uttråkning - hos både tvååringen och föräldrarna/ståuppkomikerna/aktivitetsuppfinnarna. På Funbo Plantskola finns det en sandlåda. Och hade det bara varit en sandlåda vore det ordinärt, men den här är fylld med leksaker. Du slipper släpa med dig egna eller inbilla telningen att det går lika bra med plastmuggar...



Det ska dock erkännas att just min telning ratade sandlådan till förmån för de här.

Fem stycken blå undelater


I skrivande stund inser jag att jag inte tagit så många bilder av hur det ser ut utanför växthusen - vilket naturligtvis har att göra med att jag är en parkettodlare. Såhär blir man mottagen när man anländer till stället.



Som synes finns det skottkärror att låna för den som tänkt sig att storhandla, och utomhusträdgården är synnerligen promenerbar. Den är liten och ändå hittar man ofta överraskningar när man vänder runt ett hörn ("planerad i rum" som det heter på trendspråk). Till min stora lycka hittade jag flera frigolitmoduler med Rügen månadssmultron - något som är omöjligt att hitta på Bauhaus och Plantagen. Tillsammans med telningen smakade jag litet på hallonen som växte vilt mellan borden i rosutställningen, och sedan föll jag i djup kontemplation framför vinplantorna.

Jag har länge drömt om att odla vindruvor.


Hur tar man sig dit, då? Tja, bil är ett lämpligt alternativ, plantskolan har parkeringsplatser och ligger nära en av Uppsalas större vägar. Nära betyder i det här fallet att du tar väg 282 från Uppsala mot Almunge, kör en dryg mil och svänger höger så är du framme. Har du inget körkort kan du ta Uppsala länstrafiks buss 809 från Uppsala Centralstation och hoppa av vid Bärby Station i Gunsta. Själva bussresan tar då 12 minuter och promenaden till Funbo Plantskola ca 5.

Yo, mannen! Vill du ha en juste deal på tomater?


Ett roligare alternativ om sommaren är att göra en picknick (det finns trädgårdsbord att äta vid, och glassförsäljning på i kassan) och ta Lennakatten ut. Plantskolan ligger nämligen precis invid spåren och har man tur får man se ett ångtåg passera medan man är där. Reser man med Lennakatten hoppar man av vid station Bärby, och går sedan ca tvåhundra meter. När jag har rest med ångtåget har det funnits en godsvagn som används för att transportera barnvagnar i - och kanske går det också att stuva in jordsäckar och mindre träd där om man frågar på resan ut.

För den som inte redan anat kan jag avslöja att Lennakatten är Uppsalas museijärnväg. En entusiastisk förening kör historiska rälsbussar och ångtåg mellan Uppsala Östra och Faringe. När vi besökte Funbo Plantskola senast hade vi turen att se inte mindre än två ångtåg tuffa förbi. Jag försökte verkligen få till en tjusig bild, men det är attans vad sådana där järnhästar kan vara snabba för en gammal digitalkamera.



Denna post är en del i kampanjen för att adoptera en plantskola. Adoptera en du också.

Detta var alltså mitt adoptionsreportage från Funbo plantskola. Nu hoppas jag få se flera sådana bland er andra - och det beror inte alls på att jag vill hitta fler sådana här ställen att besöka, o nej... ;-) I morgon gör jag min första veckosammanställning över adoptioner, så får ni som är nyfikna reda på hur det har gått hittills. För skoj skull har jag också lagt upp en ny omröstning i marginalen här bredvid.

Thursday, July 26, 2007

Resultatet av omröstningen

Yo, mannen! Vill du ha en juste deal på tomater?...



Omröstningen om krukan har varit stängd i några dagar, men min analys har blivit något försenad av ett balkongprojekt. Planen är att förse vår lilla uteplats med pergola, pool, sandlåda och fruktträdgård. Vi är redan halvvägs.

Nå, omröstningen. Det låg väldigt jämnt mellan Parkettodlarens svenska läsare och Indoor Gardeners internationella. Smultron till sonen ledde, tätt följd av ulluko och vanlig krukväxt. Sedan röstade några fler och resultatet blev som följer

Parkettodlaren; Ulluko
Indoor Gardener; Smultron

De sammanlagda siffrorna är

Smultron 4 röster
Ulluko 4 röster
Krukväxt 2 röster
Potatis 1 röst
Jordmandel 0 röster
Ställ undan 0 röster

Det blev med andra ord dött lopp, så jag fick låta tillgången avgöra. Idag åkte jag ut till Funbo Plantskola och köpte tio extra smultronplantor (det var också där jag fotade trädgårdstomtarna). Nu ska jag bara sterilisera ca femtio liter jord och plantera om. Det går inte helt snabbt när min största jordkastrull rymmer fem liter...

Tuesday, July 24, 2007

Kampanjen för att adoptera en plantskola

Fotot heter "New Dawn", fotografen är Yamada*, och du hittar hans profil och fler av hans bilder här.



Jag vet inte hur många av er som känner till att det finns ett Rosendal i Uppsala. Rosendal i Stockholm är tämligen känt, men det här gäller alltså lärdomsstaden norr om Stallmästargården. Nå, Rosendal är en plantskola som fanns redan när jag flyttade hit. Några år i följd brukade jag få ett sorts sug på våren. Jag kände att jag borde vandra iväg och titta på växterna där. Och varje år kom jag lagom till att de började sälja sina fuchsiasticklingar. Fråga mig inte hur jag visste. Nog för att jag älskar fuchsior, men inte kan de ropa till mig på flera kilometers håll, eller?

När Plantagen öppnade sin jättebutik i industriområdet dröjde det inte länge förrän Rosendal blev uppköpt av Blomsterlandet, och sortimentet i butiken förändrades därefter. Precis som Plantagen är nu Rosendal ett trädgårdsbutikernas storköp - ungefär som ICA Maxi är för maten. Det är inte helt fel. Man får tag på de vanligaste plantorna, till rimliga priser - och just de plantorna kan man själv så mycket om att man inte behöver fråga personalen (som för all del visst kan vara kunnig). Det var dessutom bekvämt att kunna provsitta en hammock när sonen var orolig och behövde ammas.

Men det som försvann var odlingsglädjen. Rosendal ägdes av någon som älskade plantor, och det genomsyrade allt. Det märktes på skötseln, det märktes på skyltningen och det märktes framför allt på sortimentet. Varje gång man kom dit hittade man säsongens växter med en extra knorr - någon speciell variant som odlas i för liten skala för att det egentligen ska löna sig att ta in. Men som någon tog in ändå bara för att det var skoj. Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte minipapyrus på kruka när de hade den inne - bara för att nämna ett exempel.

Även om jag kan gilla en tur till Plantagen har jag hela tiden sörjt mitt gamla Rosendal. Så idag övertalade jag maken att vi skulle köpa nya plantor till balkongen på Funbo Plantskola. Då och då har jag hört att det är dit folk åker nu när Blomsterlandet goffat upp vårt gamla favoritställe. De har en bra hemsida, men ser litet tråkiga ut när man åker förbi så jag har inte kommit mig dit tidigare (till saken hör att det är enklast att ta sig dit med bil, och jag har inget körkort). Jag hade ingen aning om vad som väntade när vi kom dit.

Jag klev in i deras växthus - och blev omedelbart förälskad. Man måste bli det när man ser bänk efter bänk med blommande och välmående växter. Alldeles särskilt måste man det när man i nästa växthus upptäcker en välmående vinstock som skickat grenar längs alla väggar och är tung av klasar. Ett långt tag gick jag bara omkring och var lycklig över denna odlingsglädje.

Men tyvärr såg jag också att det var igenväxt både här och där, och att en del områden kanske behövde mer omvårdnad. Eftersom de växter man satsat på var felfria är det uppenbart att kompetensen finns för hela stället. Men jag tror inte att plantskolan får det antal besökare som krävs för att man ska kunna anställa tillräckligt med personal. Jag påmindes om det jag hört för något tag sen; den våg av trädgårdsintresse som sköljer över Sverige har paradoxalt nog betytt att många sådana här ställen fått lägga igen. Plantagen, Blomsterlandet och andra stora kedjor är för starka konkurenter - inte på grund av sortimentet eller kompetensen, utan för att de ligger så lättillgängligt att folk inte masar sig längre än så.

Vi förlorar något på det, nämligen möjligheten att bygga upp en trädgård med clou - en trädgård som har det där lilla extra. För säga vad man vill om Plantagens sortiment, det är standardiserat. Innan den dag alla får för sig att odla minipapyrus på kruka kommer den växten inte att finnas att köpa där. Det är måhända inte världens undergång, men nog blir tillvaron tråkigare på det viset.

Därför startar jag nu kampanjen för att adoptera en plantskola eller handelsträdgård. Gör så här; leta upp en handelsträdgård i närheten, en som inte är knuten till en större kedja av Plantagens typ, besök den och se om den är bra. Är den bra, så köp en eller flera plantor och lägg sedan upp en permanent länk till plantskolans hemsida på din blogg (som jag har gjort här i högermarginalen). Har plantskolan ingen hemsida lägger du upp namn, adress, öppettider och litet om vad som finns där. Gör också ett litet reportage i en bloggpost och berätta om detta i en kommentar här på Parkettodlaren.

En gång i veckan kommer jag att göra ett sammandrag över alla adoptioner i en bloggpost, så att man här kan läsa om Sveriges olika smultronställen. Det är tillåtet att adoptera en plantskola som någon annan redan 'tagit'. Sprid också kampanjen till bloggare som ni läser men som jag inte hittat fram till än. (Heh, jag inser just att detta är en utmärkt chans att kombinera shopping med en kulturhistorisk gärning. Tänk om alla goda gärningar vore lika skoj :-) )

Tyvärr hade jag inte kameran med mig till Funbo den här gången, så ni får vänta några dagar på mitt reportage. Den här gången kom jag därifrån med rosen "New Dawn" som ska ersätta min saknade Polstjärnan, och några extra smultronplantor till sonen.

Sunday, July 22, 2007

Små frön...


Fotograf "color line", ni hittar hans profil och fler av hans foton här.


Jag har surfat runt litet på olika utrikiska trädgårdsbloggar och lärt mig följande häpnadsväckande fakta; på vissa ställen odlas kirskål som prydnadsväxt! Efter att ha hållit i mig för att inte ramla av stolen, insåg jag att det inte är en så dum planta ändå - för parkettodlare. Parkettodling sker ju i krukor och ska helst utövas med växter som växer villigt och som tål tuffa tag (dvs. ogräs). Späda blad av kirskål ska dessutom vara en delikatess. Den tillreds och används som spenat, men lär ska smaka annorlunda.

Med dessa tankar i bakhuvudet gjorde jag en sökning på Impecta. Jag använde "kirskål" märk väl, och inte det latinska namnet. Fick inga träffar på detta, och eftersom jag lider av vanföreställningen att finns fröet inte på Impecta så finns det inte att köpa i Sverige. Så jag lät saken bero. Det är klart; den som vågar sig på att odla kirskål här skulle snart bli lynchad av övriga odlare i området. Inte utan orsak.

Nå, om jag nu ska skaffa kirskål har jag trädgårdsägande vänner som kan skänka mig både plantor och frön. Förmodligen efter att ha frågat
"Är du inte klok?"

Saturday, July 21, 2007

Alaska Scarlett tål inte kritik...

Det lönar sig uppenbarligen att klaga på bloggen. Idag har två av mina alaska scarlett kommit upp.

Friday, July 20, 2007

Självvattnande krukor är bra att ha...


Till höger en välmående krukträdgård och till vänster alaska scarlett som inte kommit upp än.


Jag har varit och donerat blod för första gången i mitt liv, och känner mig trött. Det är märkligt att jag alltid tror att stora ansträngningar för kroppen inte ska märkas på mig. Trots allt blev jag av med en halvliter blod igår. Tyvärr delar de inte ut krukor eller annat odlingsmässigt i gåvoshoppen, så jag gick därifrån med en ståltermos. Jag har alltid behövt en termos garanterat ren från te och kafferester. Nu kan jag vara mer miljövänlig med mitt varmvatten; jag kan koka upp en större mängd istället för att koka småskvättar till varje kopp.

För att fira att jag gjort mänskligheten en tjänst gick jag till biblioteket och lånade böcker om kompost. Egentligen skulle jag bara låna en - som ni kanske minns är min låneranson en bok om trädgård och en språkkurs, men den första kompostboken jag hittade var ganska tunn. Efter litet letande hittade jag två till, och de var också ganska tunna. När jag sedan kom fram till att jag inte kommer kunna gå till biblioteket om två veckor spårade det hela ur. Jag lånade alla tre böckerna om kompost och fyra till. Plus en språkkurs.

Mina växter har fått finna sig i att bli negligerade de här två dagarna. Jag sitter i ett soffhörn och känner mig god, blek och vacker. De mår fint i alla fall. De självvattnande krukorna gör sitt jobb. Däremot har inte mina nysådda Alaska Scarlet kommit upp. Krassefrön som jag blötlagt brukar komma upp efter en två dagar, och nu har det gått fem. En märkbar skillnad alltså. Det som frustrerar mig mest är att osmocotekulorna i ytan precis ser ut som en grodd som reser sig ur myllan. Jag tar fel varenda gång jag stirrar ner i plastbacken.

Glöm för all del inte att rösta om vad jag ska odla i min gigantiska terracottakruka. Intressant nog ligger röstningarna lika på Parkettodlaren och Indoor Gardener. I båda fallen tycker ni att jag ska odla smultron till grabben.

Tuesday, July 17, 2007

Jag är dock inte en badkruka...


Jag har en kompis som vet att köpa en ordentlig kruka när hon ser den. Den här har stått hemma hos henne med en jättelik paraplyblomma i sig. Tyvärr flyttar hon nu till Småland och har därför skänkt krukan till en mycket lycklig parkettodlare (detta är inte ett trickfoto - jag får plats där).

Nu har jag de trevliga problemen att A; bestämma var den ska stå - jag har egentligen inget lämpligt hörn för den, och B; bestämma vad jag ska odla i den. Det är lätt att drabbas av beslutsångest, så jag tänkte be er läsare om hjälp. Här i högermarginalen har jag lagt upp en liten röstruta. Ni har en knapp vecka på er att rösta på de olika alternativen. Krukan är djup nog att odla potatis i, men det blir litet tråkigt - och frukterna är trots allt giftiga (tvååring in da house...). Jag kanske skulle ta kontakt med Botaniska Trädgården i Uppsala och fråga dem om de kan sälja mig litet ullukoutsäde så att jag äntligen kan odla denna mytiska växt. Eller så kan jag skaffa en helplatta smultronplantor för att trygga sonens godisbehov även på vintrarna. Om jag å andra sidan odlar jordmandel i den kommer han att få en fin gräsyta att leka på - och jag kan förmodligen förse oss med litet matolja (bara jag kommer på hur jag ska utvinna den).

Tack Irene, Johan och Anders för alla fina gåvor! Vi kommer att sakna er mycket här i Uppsala - men vi vet ju var ni bor... :-)

Sunday, July 15, 2007

Att frisera en krukträdgård.


Först en osminkad bild på min egen balkong. Som synes är den mer sparsmakad än den franska balkong jag visat bild på tidigare; jag hade fullt upp med annat i April och Maj när balkongen skulle planteras. När nu penséerna växte så bra och smultronen hade överlevt vintern nöjde jag mig med dem. Just nu kan jag tycka att det är tråkigt, och har börjat planera höstens och nästa års balkongprakt (vindruvor eller björnbär, hmmmmmm....). Reklamen för ett av Sveriges större bemanningsföretag är oavsiktlig. Min make jobbar åt dem, och fick två brassestolar inför sommaren. De råkade passa balkongen och blev kvar. (Fast om någon höjdare på Proffice läser det här så skulle ett kompletterande ihopfällbart bord inte sitta fel ;-) )

Idag har jag tagit ett tag med den krukträdgård som drabbades av trips. Efter tre veckors sprutning med såpvatten såg den ut så här.


Trädgårdsportlaken hade hunnit bli ganska gammal, och krassen verkade mest bestå av vissna löv även om det knoppades nya i topparna på rankorna. I stort sett var det bara jordmandeln som trivdes. Så jag beslöt helt enkelt att riva upp allting utom den.


Det är synd och skam att behöva kasta något som skulle passa mycket bättre i en kompost, och ju mer jag håller på med parkettodling, dess mer känner jag behovet av en sån. Tyvärr är lägenheten oftast för varm för en maskkompost, så jag har börjat fundera på om det finns sätt att ha en "riktig" kompost inomhus. Colleens (In the Garden Online) variant verkar lovande, även om den förmodligen måste förvaras på balkongen. (Det är inte alla lägenheter som har balkong, så det känns som fusk att använda sådana lösningar.)


Jag klippte också ner jordmandeln. Den såg ut som en skräpig grästuva (vilket den ju är) och jag tyckte att den behövde putsas litet. Håll med om att den här snaggade frisyren ser mer trevlig ut i fönstret. Jag är inte säker på att den överlever stressen men prognosen är god; det här är en växt som är ett fruktat ogräs i länder med varmt klimat. På resten av jorden sådde jag mina sista frön av krassen Alaska Scarlet. Den här gången orkade jag inte med sådant 'tjafs' som förgrodd och blötläggning, jag bara pluppade ner fröna i jorden och täckte med jord. Det sista jag gjorde var att strö över fnyffel från några misshandlade Osmocote tabs för att gödsla. Sedan kom jag på att de såg ätbara ut och gjorde mitt bästa för att täcka dem med jord utan att rubba sådden (jag har en tvååring hemma).


Här ser ni en bild på hur jag börjat dokumentera mina odlingar. Jag är ännu inte säker på vad jag ska göra med det jag får fram, eller om jag ska spara det någon annanstans än på krukorna. Än så länge gör jag det mest för att få en känsla för hur lång tid det går mellan sådd och skörd, och för att få veta vilken effekt olika sorters jord och gödsel har. (Jag har inte skrivit upp det - jag vet redan att den här lådan innehåller den billiga såjord som faller ihop och kväver växternas rötter om den inte hålls konstant fuktig.) Lägg märke till den gröna randen mellan den torra och fuktiga delen på mellanlägget; det är alger. Det här är sista gången jag kan fluffa upp jorden, så på nytt och intala mig att det går bra. Nästa gång måste jag tömma lådan, sterilisera allt som varit i den och börja från scratch. Detta är något som kommer att bli rutin.

Friday, July 13, 2007

Kaffe eller te?


Okej, jag erkänner; detta är ännu ett mem, och det har inte ens med trädgård att göra. Men jag lovade att skriva det, och det uppfanns av Stuart Robinson som skriver Gardening tips 'n' ideas - en läsvärd trädgårdsblogg som förtjänar reklamen. (Bloggen är engelskspråkig.)

Nå, frågorna gäller huruvida jag dricker kaffe eller te, och för att roa mig har jag översatt dem från engelska till svenska.

Vad föredrar du, kaffe eller te?

Ingetdera. Jag dricker choklad, det piggar inte bara upp utan får fart på hjärnan också.

Snabbkaffe eller bryggkaffe (för teälskare tepåse eller kannbryggt)?

Vanligtvis använder jag en drickchoklad av Oboy-typ, Oxfams "Cacao". Just nu blandar jag mina chokladmuggar av vanlig kakao enligt receptet 1/2dl kakao + 1 dryg msk socker blandas till en smet med hjälp av litet mjölk. Muggen fylls med mjölk och värms i micron.

Detta är inte en choklad för barn.

Med eller utan mjölk/socker/citron? ("How do you take it?")

Eftersom choklad redan innehåller mjölk och socker lägger jag sällan till något mer. Grädde är bara trevligt om man har fruktansvärt stark choklad (och jag vet inte om det går att göra mitt recept starkare och fortfarande få flytande dryck i koppen). Jag har heller aldrig anammat den amerikanska vanan att ha i marshmallows. Min drift att prova exotiska recept har däremot fått mig att prova choklad gjord från chokladkaka (Dolphins 88% rekommenderas) och krydda med äkta kanel. Det var gott.

Har du en favoritkopp?

Tja, jag tycker den avporträtterade är passande, så det är oftast den jag dricker ur. Favorit nummer två är årets morsdagspresent; en rosa mugg med blomrelieff. Den rymmer nästan 5dl, så den tar jag bara till i svåra fall.

Hur många koppar/muggar per dag?

Oftast dricker jag bara en kopp per dag, men vid svåra dagar kan det bli en till - se mitt recept ovan. Tro det eller ej, men jag kan också vara utan choklad i flera dagar...

Nej, jag dricker varken te eller kaffe under sådana perioder. Jag dricker aldrig kaffe eller te...

Gör det skillnad om du börjar dagen utan din kaffe/temugg?

Nja, det beror på hur utvilad jag är och vad jag ska göra under dagen. Pluggar jag kan jag kosta på mig att vara utan, ska jag vara hemma med sonen är chokladen livsnödvändig. Ni anar inte hur snabb en tvååring kan vara...

Nå, käre läsare, nu är det din tur på din blogg. Dricker du kaffe eller te?

Wednesday, July 11, 2007

Den gode, den onde och den fule

Jag brukar oftast låta bli memer när jag stöter på dem, men det här kunde jag inte motstå. Det är Colleen som skriver In the Garden Online som uppfunnit den, och det går i korthet ut på att man ska visa upp de delar av trädgården som kanske inte är helt lyckade och välmaikyrerade. Man lyckas inte alltid, och ibland kan de mest hafsiga hopkok bli riktigt lyckat - vilket kan vara bra att visa upp så att inte kravet på perfektion tar överhanden och dödar lusten. Ni anar inte hur lätt det kan hända. Så här har vi mitt bidrag

Den fule





Ack, det här är min calamondin. Som ni kanske ser är mittgrenarna helt ihoptorkade, den har fläckiga blad på grund av järnbrist och en del andra skavanker som gör att jag misstänker ytterligare sjukdom eller ohyra. Den står där som en påminnelse om att även om jag kommit en bit i mitt odlande så är jag ingen mästerodlare än. En ljuspunkt är dock att den blommar och skjuter knopp som en tokig,

Den onde (the bad)





Ja, det här är illa. Det var den här odlingen jag fick trips på, så jag började spruta med såplösning. Tyvärr brände såplösningen också bladen. I dagsläget vet jag inte vilka skador som är orsakade av trips och vad som såpan ligger bakom. Jag funderar på att riva bort allt utom jordmandeln - som växer som ogräs.

Den gode.





Det här är en kruka full med saker som jag inte haft hjärta att slänga. Penséerna använde jag som bordsdekoration på påskbordet. I alla skötselråd jag läst om sådana står det att man ska ta bort vissna blommor för att få intensivare blomning. Min reaktion på det är alltid
"Måste jag?"
De marmorerade bladen är krasse av sorten "Alaska Scarlet". Jag hade två plantor över när jag satt de jag skulle ha inne. Jag var trött, utarbetade och hade inte mycket tid, så de fick åka ut på balkongen utan aklimatisering eller annat fjäsk.
"Lever de så lever de," tänkte jag.
Jag hoppas att plantan ska hinna få blommor innan sommaren tar slut - det röda kommer att vara mycket effektfullt mot de blå penséerna.

Sunday, July 08, 2007

Det där med kunskaper...



Man behöver inte mycket för att vara en parkettodlare. Man behöver kunna lägga jord i en kruka, stoppa ner frön, och vattna med jämna mellanrum. Något som underlättar är viljan att plussa på sina kunskaper. Jag har precis [åter]upptäckt bibliotket. Tänk, vilket superställe! Massor med färgrika blomböcker för mig, bara mig!.. och alla andra som är smarta nog att gå dit :-)

Varannan vecka går jag till Uppsala stadsbibliotek och lånar en trädgårdsbok och en språkkurs. Det har redan gett resultat. Numer vet jag till exempel att min calomondin, som förresten blommar som bara den, lider av chloros (dvs. järnbrist) eftersom mitt vatten är kalkrikt. Snart kommer jag att veta vad jag ska göra åt det också :-). Dessutom känns det inte helt fel att krypa ner i soffhörnet och titta på vackra blombilder när det regnar ute.

Men språkkursen? Tja, man behöver inte kunna mer än sitt eget språk om man vill odla, plus att det kan vara bra att veta att det är växtens latinska namn man ska använda om man letar en speciell planta. Men ju fler språk man kan, dess mer kunskaper kan man lägga rabarber på. Jag menar, se på balkongen här ovan. Den bilden tog jag i Paris för två år sedan. Där odlade man överallt. De som inte hade balkonger naglade fast krukor i väggen utanför sina fönster. Och i ett land där man kan klämma in en djungel på en så liten yta borde det finnas ett och annat verk för en parkettodlare. Men franska trädgårdsböcker översätts sällan till svenska, så min plan är att läsa dem på orginalspråket.

Och tänk vad man kan lära sig om man kan kinesiska! Kineserna är ju mästare på intensivodling och odlar också i kruka. Så jag lånar en språkkurs i omväxlande franska eller kinesiska* och leker litet med den. Jag hoppas hitta en kurs som är så rolig att man kan stå ut med att nöta glosor ända fram till det gloriösa ögonblick då man faktiskt pratar språket.

*Mandarin/putonghua om du vill veta exakt vilket kinesikt språk jag läser

Wednesday, July 04, 2007

"Jordens täppor" Lena Israelsson, recension


Lena Israelssons böcker är inspirerande och pedagogiska. Praktiska tips blandas med vackra bilder grönsaker och blommor, så varje gång jag läst ett av hennes verk har jag några nya idéer för mina små trädgårdar och nya växter jag vill odla. I "Jordens täppor" har hon också gjort någonting som jag skulle vilja se mycket mer av; hon har rest runt och tittat på odlingstraditioner i olika länder, från klassiska trädgårdsland som England och Frankrike till mer överraskande val som Ryssland och Tanzania. Jodå, hon har också ett avsnitt om vårt eget Sverige.

Det jag saknar är mer utförliga beskrivningar av vad man gör med växterna när det är dags för skörd. Eftersom många av dem kommer från ställen med mattraditioner man har svårt att känna till finns risken att man står med en ystert växande planta och undrar
"Och vad gör jag nu?"
I värsta fall kanske hela rasket hamnar på komposten eftersom man inte lagade till läckerheten på rätt sätt när man smakade. Får man önska sig en trädgårdsbok kombinerat med kokbok nästa gång Lena Israelsson sätter sig vid datorn?

Precis som jag sa i början är den här boken full med gör det själv beskrivningar som är lätta att föja och många vackra bilder på blommor och grönsaker. Många av de växter hon beskriver går också att odla inomhus.Min önskelista för testodling utökades med hela tjugsju växter i ett svep. I avsnittet om Turkiet beskriver hon också en turkisk metod för att odla i kruka. Även om det faller utanför den här bloggen kan jag ju nämna att alla växter går att odla utomhus i vårt nordiska klimat, och varje avsnitt innehåller en eller flera gör-så-här beskrivningar över användbara odlingsmetoder. Det är till och med så att jag blir sugen på att skaffa kolonilott, jag med min avsky för ogräsrensning i uppländsk lera.

"Jordens täppor"
Lena Israelsson (C) 2002
ISBN 91-46-18283-7

Nio krukor av tio möjliga.
(Den här boken kan vara svår att få tag på i bokhandeln eftersom den är en aning gammal. Försök antingen på SVAF eller i bibliotek.)