Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Hej allihop!

Hej alla nya och gamla läsare! Idag sändes inslaget om mina odlingar i radio så jag ville hälsa till alla som läser här - både mina trogna stamläsare och de som lockats hit av programmet. Jag har varit upptagen med min son i två veckor (dagis stängt och maken jobbar) vilket har lett till mer lekplatser och modelltåg och mindre odlande än jag hoppats. Men på måndag är vi tillbaka i gamla gängor igen och jag kan starta den stora rekonstruktionen av odlingarna. Det är det ni kommer få läsa om här i höst. Mycket nöje!

Tänk så det kan bli...

Gissa vad? Jag blev uppsagd i torsdags... Jag och min coach var rörande överens om att mitt säljande nog inte skulle ta luft, så jag är inte så ledsen. Däremot fick jag en fruktansvärd huvudvärk på lördagen, så istället för att rensa upp bland mina plantor så tillbringade jag dagen... ähm... på IKEA... med att äta bearnaisesås... (Glöm det där med fläsk och andra dekorationer som ratatouille - det är bearnaisesåsen jag vill åt.)

Nå, under några korta veckor kommer det betyda att jag bara har ett jobb och ett företag att ta hand om. Dessutom är jag hemma med sonen i väntan på att dagis ska öppna efter sommaruppehållet så jag kan i princip bara ägna mig åt hemmafrusysslor. Jag har beslutat mig för att göra det mesta av tiden och har redan bakat kanelbullar och surdegsbröd, tvättat och vikt flera maskiner och städat ett rum (man ska inte förta sig...). Nu närmar sig sakta, sakta den stunden då jag kan ta tag i växterna igen. Först ska jag vräka ut alla vissna lik, sedan ska jag så tomater, och mangold, och popcornklippgrönt, och mangold, litet syra, och mangold, en eller två burkar ärtklippgrönt, och, naturligtvis, mangold.

Attans vad det kliar i fingrarna!

Potatisen har fått bladlöss...

...och det är delvis därför som den här posten är två dagar försenad. Jag har tillbringat rätt mycket ledigt tid med att klämma ihjäl de små gröningarna. Det är den enda bekämpning som jag vet fungerar, och det är effektivt, om än litet långtråkigt. Hade potatisen stått på friland hade jag inte brytt mig, men eftersom den står inomhus är det dels svårt att få någon naturlig jämnvikt mellan skadedjur och predatorer, dels stressas plantan av inomhusklimatet och är känsligare än utomhus. Ett angrepp kan därför snabbt ta död på den.

Det ska erkännas att jag missköter mina odlingar grovt. De blir så tråkiga när man tappat farten och skadedjur och sjukdomar fått fäste. Nu på lördag har jag viggat tid av familjen för att städa upp bland krukorna och få ordning på saken. Det kommer bli avsevärt mycket roligare att springa runt med vattenkanna och pyscha om jag har litet frö att vänta på.

Den här gången måste jag också se till att odlingarna kan klara sig länge på egen hand. Vår ekonomi är skakig, och jag har två jobb att sköta utöver mitt företag. Till viss del är det en fördel för experimentet, jag vill ju att det ska gå att sköta grönsakerna trots att man har heltidsjobb och familj. Jag har redan planerat att använda självvattnande krukor så mycket som möjligt, och funderar just nu på en lösning för att slippa pyscha för hand - en lösning som inte kostar mig något (annars hade jag bara skaffat mig några mekaniska luftfuktare som sprider dimma omkring sig).

Åter till jobbet...

Vart tog veckan vägen?

Det är märkligt hur svårt det är att få tid till saker när man har 'semester' (jag jobbar fortfarande fyra timmar om dagen - men hemifrån för tillfället). Jag har inte gjort någonting av det jag trodde att jag skulle göra. Istället har jag prioriterat familjen då jag är ledig, vilket i stort sett betytt att vi varit på biblioteket och gjort barnavdelningen osäker.

Ja, i och för sig har jag tagit fram de fröer som stått i kylen och lekt vinter (ramslök och björnbär om jag minns rätt, jag har inte slagit upp det i min dagbok än). Vi har också besökt Plantagen, men kom bara hem med ett paket cashewnötter. De få örtplantor som fanns där var sorgliga att se. Så blir det när man har snabbköp för växter och säsongen är över.

Jag har också funderat litet över resultatet i omröstningen. Det visade sig att Parkettodlarens läsare tyckte att jag skulle bo på landet, medan Indoor Gardener's läsare tyckte att jag skulle bo kvar i stan. Min teori är att drömmen om en stuga på landet är starkare i Sverige. Att odlande helst bör ske där, vid en röd liten stuga och en röd liten lagård, sitter djupt i vårt kollektiva undermedvetna. I USA är sk. "urban hometeds" (stadsjordbrukshemman) vanligare, och rörelser som urban permaculture har fler anhängare. På det viset är det inte lika nödvändigt att ge sig ut utanför tullarna för att göra livet grönt. Hur pass stor den skillnaden är vet jag inte, och svarsunderlaget i omröstningen är alldeles för lågt för att vara statistiskt säkerställt, men jag stöter ändå på den alltsom oftast så det var kul att den slog igenom även i ett sånt här litet exempel.

En fotoexposé hemma hos Parkettodlaren

Detta är foten på körsbärsträdet ute på balkongen. Själva trädet är litet skalligt just nu (jag tror det hann torka när våren satte igång), så jag besparar er den bilden. Här ser det ganska trevligt ut, förutom att penséerna börjar bli en aning bedagade. Igår petade jag ner krassefrön för att kunna ersätta dem med frodigt grönt bladverk, och förhoppningsvis några fina blommor. Har ni ögonen med er ser ni också de första bladen på 'Enorma'plantan jag har sått vid stammen. Tanken är att den ska växa upp i kronan och täcka de kala grenarna. Vi får se hur långt den kommer med tanke på att vi redan är inne i Juli.


Inomhusodlad potatis. Den har haft dåligt ljus och blivit strakväxt, men är ändå ganska dekorativ. Har ingen aning om vilken sort det är - jag satte två sorter på groddning och glömde märka kartongerna... Gör inte om mitt misstag - en märkpenna är enkel att få tag på. Det ska bli intressant att se hur många potatisar plantan orkar producera under de här förhållandena - jag återkommer med en knölräkning.


Torkan har gått hårt åt tomaterna, trots att de har självvattnande krukor. Trips och andra sjukdomar härjar fritt bland löven, och ändå sätter plantorna fortfarande frukt. Nu när vi äntligen rensat upp på balkongen (sista dagen utan regn här i Uppsala) står de här först på tur att bli åtgärdade. Det blir en komplett utrensning, är jag rädd, men det är trots allt inte svårt att så nya tomater så jag tar saken med jämnmod. Dessutom får jag en chans att prova de frön jag fick i Föreningen Sesams stånd på Nordiska Trädgårdar i våras.


Har ni sett ett sorgligare kryddfönster någon gång? Plantornas och min hälsa går hand i hand, så det här är nog en bra bild av hur jag själv känner. (Jag har varit sjukskriven så många gånger att det är löjligt, faktum är att jag är hemma sjuk när jag skriver det här...) Det blir utrensning här med, fast jag kommer nog låta citrontimjanen i förgrunden leva - den har överlevt allt, även tripsen. Mina finanser tillåter fortfarande inte att jag köper biologisk tripsbekämpning, så jag får hålla till godo med gammaldags metoder som extrem renlighet och måhända en del såpduschar.


Till sist har vi arbetsrummets bedagade skönheter, tre krukor död indiankrasse 'Alaska'. De hade inte en chans när värmen satte in eftersom jag då inte använde rummet och såg hur det var fatt förrän det var för sent. Nu har jag inrett en arbetshörna här (det ni ser i bakgrunden är, förutom mitt skrivbord, min stickmaskin - det är en makalös manick!) så kanske nästa omgång plantor har bättre förutsättningar. Jag är frestad att bara ta bort det vissna och peta ner nya frön i krukorna, men jag ska låta bli; jag vet ju inte om det också finns vissnesjuka i jorden.

Dåså, nu vet ni vad jag har att jobba med. Förhoppningsvis ska jag hinna göra det mesta under veckan som kommer - allt beror på hur mycket jag orkar.

Pånyttfödelse

Det här är en av de två rosenbönor 'Enorma' som jag sådde i Februari. De blev länge stående i "preliminära" krukor i biblioteket, så länge att projektet de var menade för frös inne. I början av Juni arrangerade jag om balkongen (ett annat projekt som fått vänta) och ställde ut krukorna utan någon som helst avhärdning. Pang bom bara! Resultatet lät inte vänta på sig - båda plantorna tvärdog på några dagar.

Det enda som blev kvar var en liten grön bladrosett längst ut på ena plantan. Mjukis som jag är kunde jag inte förmå mig att kasta den så länge något levde, och väntade därför några dagar för att se de sista bladen dö.

Det gjorde de inte.

Istället började nya blad växa, och nu bulnar knoppar längs en lång ranka i spaljén. Även om jag inte tror att plantan blir så stor som den kunde ha blivit så hoppas jag att den ska hinna bli grön och fin igen, och kanske få några blommor. Det är nog därför jag odlar; man blir så lätt förlåten, och man kan till och med få beskåda en pånyttfödelse.

Nu är det för övrigt dags för pånyttfödelse överlag. Den senaste veckans hetta har gått hårt åt växterna - mycket eftersom jag inte hunnit vattna i takt med behovet. Tripsen har haft julafton, ätit upp alla mina krasseplantor (*snyft* de var så vackra - och inte hann jag fota dem för bloggen heller) och gått hårt åt tomaterna. Visserligen är plantorna nu ganska gamla och borde pensioneras, men det är ingen ursäkt för vandalism! I mina mörka stunder funderar jag på att slänga varje planta, tvätta ur varje fönster och börja om på nytt igen. I mina mer sansade stunder undrar jag om det verkligen behövs så drastiska åtgärder - det är ju ingen liten operation. Än så länge vinner min sansade sida - eller är det den trötta?..

Jag har haft svårt att sova i värmen, så jag kommer inte att försöka några mer avancerade odlingsråd än så här - min hjärna är sömnomtöcknad nog utan att jag försöker mig på djupa instruktioner. Ha det gott under veckan!