Thursday, June 23, 2011

Stekt eller dränkt, jag SKA odla mina grönsaker

Det har varit motiga veckor sedan jag senast skrev om kolonilotterna. Jag har jobbat alldeles för mycket, flyttat alldeles för mycket och odlat mycket. Allting i ekvationen har fått lida, och det finns alltid mer att göra än jag har tid till, så om ni tycker att jag låter trött är det rätt. Idag tillbringade jag två timmar på Angelina och rensade pilört i hällregn. Eftersom min son varit sjuk några dagar har jag varit borta därifrån i en hel vecka. Det straffade sig. Pilörten har tagit över nästan allt. Men jag klafsade på i leran och drog upp den ur hela fyra bäddar (av tjugo) innan jag kroknade och konstaterade att jag måste komma tillbaka imorgon. Kändes väl litet B att rensa ogräs på Midsommarafton, men vad gör man? Detta är en uttröttningstaktik, och det gäller att se till att rätt part tröttnar.

Så vi möts igen, evil pilört!

På grund av flytt och jobb har jag bara haft tid för Angelina. Vad som hänt på Precious och Victoria vågar jag inte tänka på. Någon gång innan vintern ska vi i alla fall anlägga ett land med remonterande jordgubbar på Precious. Mmmmmm, jordgubbar! Jag frågade de snälla människorna på Funbo Plantskola om sorten smakar gott. Det händer ofta att frukter som korsas fram för en egenskap som inte har med smaken att göra blir tråkiga att äta. De lugnade mig ivrigt på den punkten; jordgubbarna har blivit korsade med smultron, och de brukar ju smaka bra. Hm, får väl se när vi väl kan skörda egna. En stor fördel är att vi kan anlägga jordgubbslandet när vi vill under sommaren, och då får vi andrum i just det jobbet.

Plasten vi täckte Victoria med bulnade misstänkt när jag såg lotten sist. Den verkar inte göra mycket skillnad om man inte tynger ner den ordentligt. Tack vare flytten har vi nu en massa kartonger som jag tänkte byta ut plasten emot - och jag har hittat ett ställe som behöver bli av med engångspallar i trä. Jag tog hem ett gäng sådana pallar för ett drygt år sedan i hopp om att kunna bygga något av dem. Heh. Det var det uslaste trä jag någonsin stött på. Torrt som fnöske, splittrade sig i tusen bitar när jag försökte bryta plankorna från varandra och ändå tungt. Den gången sågade jag allt i småstycken och skänkte virket till vänner som har ett stort hus med många kakelugnar. Nu slår det mig att dessa pallar blir utmärkta tyngder för Victoria. Jag ska bara övertyga min källa att jag får stå hos dem med en tigersåg och ta sönder pallarna där...

En del av pallvirket kommer att bli stegbrädor till Angelina. I hällregn är det inte roligt att jobba på henne. Leran förvandlas till slime som kläggar fast vid redskapen och förvandlar stövlarna till blytunga, grå clownskor. Dessutom är det omöjligt att hålla stigarna mellan bäddarna snygga. Istället blir det djupa hål där leran som nu sitter på en fötter borde vara. Jag borde ha insett att vi skulle lagt ut de där plankorna tidigare, men för bara någon vecka sedan hade vi en sån värmebölja att jag stod utan ylletröja* på lotten och blötte både solhatt och huvud för att hålla mig sval. Av någon anledning trodde jag att jag att detta skulle vara för evigt. Borde veta bättre...

De goda nyheterna är att jag lyckats så nästan alla bäddar på Angelina! (Det såg illa ut ett tag där.) Lökarna är redan stora, potatisen måste kupas, tomaterna sätter frukt och mangolden kommer som den ska. Till och med de senast sådda bäddarna har tydliga hjärtblad. Ibland är det riktigt muskulösa sådana; jättesolrosorna jag har sått påminner misstänkt om malabarspenaten Seymore I och II som jag odlade i fönstret för några år sedan. Det kan nog bli bra, det här.

*Förra gången jag hade kolonilott slutade det med att jag fick lunginflammation och var nere för räkning i mer än ett år. Jag är livrädd för att det ska hända igen, så vid allt under 23¤ C har jag ylletröja på mig.

No comments: