Thursday, May 19, 2011

Resten av inledningen om parkettodling

Då kommer resten av inledningen, den om det roliga med parkettodling. Själv planerar jag just nu odlingarna i den nya lägenheten och packar lådor för brinnande livet.

Något som både var ett problem och min starkaste fördel var mina högtflygande planer. Gång på gång tog jag pengar ur vår magra kassa och köpte material till fantastiska projekt som aldrig blev av. Låt oss dra en förlåtande slöja över dessa. Samtidigt skulle jag aldrig blivit parkettodlare om jag kunnat hålla mig till förnuftiga planer, så jag kan inte helt se detta som ett problem.

Fördelarna med odlandet var också många. Den första var att jag fick vuxentid. När jag startade bloggen Parkettodlaren/Indoor Gardener var min son ett år, och jag skrev de första posterna medan han sov sin middagslur. När han sedan blev äldre visade sig odling vara det perfekta att syssla med medan han var vaken också. Han kunde slaska med vatten, provsmaka såddlingarna, gräva ner sina bilar i jorden och till och med odla litet själv. Själv fick jag motion genom att gå runt vår stora lägenhet och vattna, och genom att bära tunga jordlådor och vattendunkar. Dessutom fick min inre manickoman sitt lystmäte i och med alla de mojänger en kan skaffa till sina odlingar.

Som hobby betraktat var parkettodlingen väldigt lyckad. Det jag gjorde kom direkt familjen till del, och det blev också lättare att få min son att äta grönsaker. Sallad gick inte att tvinga i honom, men trädgårdsportlak åt han i stort sett direkt ur krukan. Smultronen på balkongen var så populära att vi fick hålla balkongdörren låst så att han inte skulle tugga i sig alla kart också.

Tack vare bloggandet fick jag en utblick över odling i olika delar av världen. Ungefär 90% av de trädgårdsbloggar jag läser är från USA, men jag fick också inblick i länder som ligger utanför den sfären. När jag mer och mer gled in på miljöprojekt hittade jag de mest fantastiska saker. Fransmännen, som alltid har smak för häftiga saker, visade sig planera byggnader som kunde bryta ner luftföroreningar och vara täckta i gräs. Ja, det sista är kanske inte så häftigt om man inte vet att det var en skyskrapa för stadsmiljö som designades. I Indien hittade jag många intressanta gräsrotsprojekt, en del som kunde användas i parkettodlingen andra som var mest fascinerande. Att göra en riktig trädgård i ljusbrunnen till trappen inomhus eller odla ris på taket kommer jag nog aldrig att få chans till, men det funkar i Indien. Även i Kina hittade jag dedikerade miljövänner och företag som byggde sin affärsidé kring miljövänlig teknik.

Den största fördelen med odlandet var dock att ha tillgång till färska grönsaker. Jag är ingen grönsaksromantiker som gör hopplaskutt över en egenodlad tomat så jag kan utan vidare säga att så stor skillnad var det inte på hemodlat och butiksköpt. Dock smakade de grönsaker som odlats hemma märkbart bättre. Jag visste det inte då, men de bidrog också till att rena inomhusluften (som kan vara rejält smutsig) och göra den fuktigare. Dessutom var grönsakerna giftfritt odlade utan gödselrester. Bäst var kanske känslan att utan problem plocka sig en sallad ur fönstret och krydda den med egna örter medan snödrivorna hopades sig utomhus.

När jag skriver detta har mitt odlande legat nere i omkring två år. Jag tänkte ta upp det igen, nu med litet mer kunskaper både om växter och inomhusklimat. Jag hoppas att den här boken ska kunna göra det möjligt för fler än mig att bli framgångsrika parkettodlare.

Creative Commons-licens
Resten av inledningen om parkettodling by Malin Nilsson Norén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported License.

No comments: