Idag stod jag och förvällde "röd grönkål" som följt med i en av våra grönsakslådor. När jag hällde av vattnet var det smurfblått, och jag antar att min reaktion säger mycket om vem jag är.
Skrek jag? - Nej.
Svor jag över att de där miljövänliga odlingsmetoderna gått för långt? - Nej.
Trodde jag att man gödslat med smurfar? - Nej (men håll med om att det vore en rolig förklaring).
Istället tog jag mig en funderare "förmodligen blir bladens röda färg blå när den späds ut i vatten - undrar om den fungerar som rödkål också?" Om ni inte visste det så kan man använda kokvatten från rödkål som lackmuspapper; när vattnet är basiskt är det blått (dock inte smurfblått), när vattnet är surt är det rött. I min nyfikenhet rotade jag fram en vinägerflaska och droppade en droppe på de ljusblå floder som rann på min skärbräda. Bingo! Färgen ändrades genast till barbierosa.
Jag har funderat på om man inte kunde använda rödkål när man vill kolla om den jord man har är sur eller basisk. Det är klart, det följer inte med en sån där tjusig skala med ett kålhuvud som man får om man köper en rulle lackmuspapper eller de jordtestningskit som Patti Moreno använder. Å andra sida blir det billigt och man kan gotta sig i den varma känslan att bara använda naturliga varor.
Tar mitt eget förråd med testpapper slut kan jag nog tänka mig att göra ett försök, och jag kommer att använda röd grönkål. Säga vad man vill om smurfblått och barbierosa - man blir på gott humör av dem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment