Gröna blad ger gröna blad

Både nässlor och vallört hör till kategorin ogräs, men de har en förmildrande egenskap: deras blad blir förnämlig gödning. Jag ska inte sticka under stol med att den är känd för att lukta illa, men dess egenskaper prisas bland erfarna odlare, så det kan vara värt att ge sig på tillverkning i alla fall.

Vallört
Att göra gödning av vallört måste vara det näst enklaste i trädgårdslandet (guldvatten tar första plats). Du gör ett litet hål i botten på en hink eller tunna, ställer den på ett ställ så att du kan ställa ett uppsamlingskärl under, och packar sedan hinken full med vallörtsblad. Efter några dagar börjar en svartbrun vätska sipra ur hinken - den tar du vara på som koncentrerad flytande gödning. Vätskan spädes med 10 till 20 delar vatten innan du vattnar ut den på landet. Innehåller rikligt med kväve, fosfor och kalium.

Nässlor
Nässelvatten är en beryktad stinkbomb. Man tillverkar det genom att lägga nässlor i en vattenfylld hink eller tunna och låta dem dra några dagar. Därefter silar man av växterna och späder vätskan tills den ser ut som te. Lösningen är mild, men bra.

Både nässelblad och vallörtsblad kan torkas och användas för senare gödningsframställning. Man följer då receptet för nässelvatten.

Och sedan en annan variant på gödsling med grönt:

Gräsklipp
Gräsklipp är kväverikt och enkelt att hantera. Man lägger ut det kring plantan som ska ha gödningen och medan det bryts ner avger det sin näring. Utöver att det ger näring håller det kvar fukt och kan nog också kväva ett och annat ogräs. Nackdelen är att sniglar trivs i det, så om man redan har snigelproblem får man ta till en annan metod.

Jag har ännu inte provat nässel- eller vallörtsvatten inomhus. Det är de två gödningar som jag skulle prova i mina krukor. Utomhus kan jag tänka mig alla tre, dock med en liten brasklapp för gräsklippet - vi har snigelproblem här i Uppsala, så det skulle jag nog bara använda i upphöjda bäddar med snigelbarriär.