Showing posts with label citrus. Show all posts
Showing posts with label citrus. Show all posts

Monday, April 30, 2007

Om ni känner en liten doft....


En av orsakerna till att jag ville ha en citrusbuske inomhus är att den luktar så gott när den blommar. Vi gav svärmor en och den parfymerar hela lägenheten med en doft av apelsiner och jasminte. När det sedan började lukta flytgödsel kring min calomondin, dvs. min citrubuske från trädgårdsmässan, blev jag därför litet förvånad.

Först trodde jag att det var jordbruken i närheten som låg bakom. I Uppsala är det aldrig långt till en åker som besprutas med flytgödsel, särskilt inte på våren. Sedan började jag fundera över det faktum att doften bara kändes på en begränsad plats. Sist började jag leta, och hittade en blyg blomma under ett blad.

Den luktar mycket riktigt som flytgödsel, fast bättre. Som om flytgödsel vore den onda tvillingen till en doft och den doften vore calomondin. Jag känner mig tvehågsen, men föredrar att ta blomman som ett smicker; någonting gör jag rätt i alla fall. Om jag fortsätter i den här stilen kommer jag snart ha ett antal nya citrusfrukter att göra marmelad av.

I mina sålådor har nu slingerkrassen kommit upp, och månadsmultronen är på god väg. Snart är hela samlingen uppe och fast i tråkfasen.

Tuesday, April 17, 2007

Kuriosastadiet


Jag kan inte motstå att posta en bild på grönsaksdelen av den kycklinggryta jag gjorde i går. Allt det där gröna har växt inne hos mig. Det är fransk dragon, portlak och ett majroveblad. Det ser så fräscht ut innan man har kokat grytan och alltihop krympt ihop till spenatgröna småtrådar.

Min odling har nu nått kuriosastadiet. Jag dricker allt som oftast te på egen mynta och kommer snart att avverka skogen av basilika till förmån för hemgjord pesto. I vårt kök ligger några små hemodlade citrusfrukter, redo att bli marmelad. Eller snarare marmeladkrydda eftersom de smakar ganska bittert i sig. Salvian får jag nog torka och ge bort till vänner i små påsar - jag har alldeles för mycket av den. Det här stadiet är trevligt, men är ju långt ifrån en full försörjning för en familj. Nu kan jag i alla fall räkna på hur lång tid det kommer ta innan jag fått ruljansen igång och kanske kan få ut fulla skördar.

Jag tror att det blir två år, osäkerhetsmarginalen har jag ingen koll på. Orkar ni hänga med så länge?

Monday, April 02, 2007

Världens största plantskalle...


...har varit på Trädgårdsmässan i Stockholm. Jag har tyckt om trädgårdsmässor ända sedan jag var liten och blev ditsläpad av mina föräldrar. De är för mig en sorts tivolin där man kan få se allt möjligt, robba utställare på godis och plocka på sig broschyrer. Årets trädgårdsmässa får dock en svag trea på en femgradig skala. Trea blir det eftersom jag var väldigt trött, och inte riktigt vet om det bleka intrycket beror på mig eller på mässan själv.

I år kunde jag förstå de som tycker att det är för litet växter på trädgårdsmässor. Det var väldigt mycket trädgårdsredskap, bubbelpooler och designnipper. Det gjorde mig otålig, eftersom jag var där för växternas skull - men jag måste erkänna att det mesta som salufördes faktiskt skulle användas i trädgården. Mitt stora klagomål är att arrangören valt att lägga alla trädgårdsföreningar i en egen liten sal. Om odlarföreningarna och de övriga utställarna hade blandats jämnt hade mässan blivit långt mer tilltalande. Mer odlargnista bland bubbelpoolerna och gummiskorna.

Bjudgodiset var det dåligt med den här gången, och eftersom jag ansträngde mig att inte köpa upp en massa fröpåsar - Impecta hade en stor monter där, slog min köplusta över i magasinsinköp istället. Av någon anledning hittade jag inte Allt om Trädgårds monter, utan lyckades stryka kring Hus & Hems flera gånger - jag var som sagt litet trött, och de hade en morgonrock som lockade. Däremot hittade jag Rosie, ett nytt odlingsmagasin som verkar lovande.

Och visst fanns det många intressanta växtåterförsäljare. Holländarna (två olika företag) hade två stora montrar. Ett folk som är känt för sin handel och sin trädgårdsolding - jag borde inte ha blivit förvånad. Lite impad blev jag dock av att de tog så allvarligt på sin uppgift att de till och med lärt sig svenska. Impecta visade sin storhet, även om de inte hade med sig sina fröpåsar för knölvial. Jag hittade ett annat företag i en monter som Ann, mitt sällskap, förklarade vara en sorts Impecta för snobbar, men de hade inte knölvial, inte heller fröer.nu som stod med en stor monter Thompson & Morgan fröer, och det var lika illa hos lord Nelson som bor i Småland (och inte i Skåne som Weibulls gör).

Det som imponerade på mig mest var dock alla odlarföreningar som fanns. De fyllde som sagt en egen liten sal. I Sverige har vi en rosförening, en pelargonförening, en fuchsiaförening, en koikarpsförening, en chilipepparförening, en örtodlarförening, två föreningar för ekologisk odling, två föreningar för odlare i största allmänhet och en förening för koloniträdgårdsodlare som alla lyckades ställa upp montrar i en rikstäckande trädgårdsmässa (nåja, det faktiska upptagningsområdet för den är väl ca fyra miljoner människor). Med tanke på att jag säkert inte lyckats ta med alla föreningar som hade monter, och att vi är nio miljoner människor i det här landet så kan jag bara säga det som jag många gånger sagt förut; vi är ett genomförenat folk.

"Har jag alltid varit sån att jag letar efter saker som inte finns?" frågade jag Ann när vi avverkat ännu en återförsäljare som inte hade knölvial.
"Jag försökte förklara det för min kollega" svarade hon "Vi två är sådana att vi inte bara köper en tulpan - nej, vi köper en speciell sorts gul och rödspräcklig tulpan..."
"...som i rakt nedstigande led är släkt med den tulpan som startade tulpanfebern i Holland" fyllde jag i.
"Precis, och är det så att några av spräcklorna sitter fel, så förklarar vi det för alla som vill höra på."
Jodå, där fångade hon oss båda i ett nötskal. Och när jag sent omsider lyckades ta mig ut från mässan, och påbörjade resan hem med tom plånbok, en massa tidningar, några fröpåsar och en rosengeranium i påse, samt en gigantisk citrusplanta i famnen (jag droppade små apelsiner efter mig hela vägen mellan Stockholm och Uppsala), så kändes det som som jag kommit ut från ett tjugofyratimmarsparty, och jag kunde inte låta bli att tänka
"Var det här en så god idé? Egentligen?"