Glad Sista April!

Sista April (man säger sällan Valborg i Uppsala) anses vanligen inte vara en helgdag, men här är det omöjligt att utföra jobb på grund av diverse studentfiranden. Dagen börjar med champagnefrukost för att sedan följas av sillunch i Engelska Parken (nuförtiden blir den rejält överbefolkad), därefter är det mösspåtagning framför Carolina Rediviva (universitetsbiblioteket) klockan ett. Tanken är att man sedan ska galoppera nedför Carolinabacken för att dricka champagne i nationshusen och sedan titta på forsränningen. Idag har universitetet så många studenter att det snarare är fråga om en sorts multihövdad glaciärrörelse och nationerna har investerat i kravallstaket för kunna hålla ordning på köerna. Själv är jag ingen festmänniska (teolog är extremt välfunnet för min del), så jag brukade dra mig hem efter detta. Andra fortsätter med vårbal på kvällen. Just det; vissa av oss tittar på Valborgseldarna också.

Sedan några år brukar jag hålla mig utanför Uppsala när det firas - det är för mycket folk för min del. Fortfarande har dock Sista April en särskild plats i mitt hjärta. Glad Vår!

Läget nu i slutet av Mars

Jag tittade häromdagen på mina portlakplantor och konstaterade att flera av dem fallit ikull. Till stora delar ser deras såddrader ut som en radda uppsalastudenter på sista April*. Bara de plantor som hamnat närmast fönstret verkade trivas.

Hmmm...

Kunde det vara fel på extraljuset? Jodå, jag behövde ingen specialapparatur för att se vad som krånglade. Det räckte med att jag satte handen under armaturen. Lampan skuggade solljuset. Visserligen är vi i slutet av Mars och solskenet kommer snart upp i tropiska mängder, men litet mer kräm vill jag ha ur en växtlampa. Jag har mig själv att skylla eftersom jag använde det rör som följde med armaturen, det är inte tänkt som växtlampa från början och har dessutom blivit ganska gammalt. Mitt nya uppdrag för inomhusträdgården är med andra ord att ge mig ut och köpa ett starkt lysande fullfärgslysrör.

Så här i slutet av Mars lägger jag utomhusodlare till min identitet. Mina växter ute på balkongen börjar vakna till liv, och jag går ut varje dag och skärskådar de olika knopparna. Jag har kanske nämnt att både myntan och lavendeln dukat under - sic transit gloria mundi. Smultronen har däremot överlevt, och behöver nu rensning och uppmuntran för att gå vidare. Plantorna har bruna bladkanter, vilket är ett dåligt tecken, men jag hoppas kunna göra något så att de rätar upp sig ändå. Det som glädjer mig mest är att mina stora växter verkar ha överlevt. Knopparna hos båda rosorna sväller, och de har snart små blad. Samma sak gäller körsbärsträdet som jag går och fingrar på varje dag. Ska jag våga hoppas på körsbär till i höst?

*Sista April firas i Uppsala med sillfrukost (nubbe obligatorisk) på morgonen, champagnegalopp nedför Carolinabacken vid lunchtid och vårbal (med tillbehör) på kvällen.