Tropikerna, elefantöron och oxalsyra

Jag funderar på att döpa dem till Seymore 1 och Seymore 2, mina två plantor av malabarspenat. Har ni sett brutalare hjärtblad någon gång? När Impecta skrev att de skulle odlas i stora krukor skämtade de inte, jag kommer att få plantera om de här, trots att de står i krukor som är 14 cm höga.

Malabarspenaten hör till de växter jag börjat odla sedan jag tänkt över mitt inomhusklimat. Den vanligaste temperaturen inomhus i de hus jag bott i har alltid varit kring 20¤, och ofta närmare 24¤ än 18¤, även om vi har stängt av alla elementen. Av någon anledning bor vi ofta högt upp i hus och blir uppvärmda av lägenheterna under. Där vi bor nu har vi dessutom massor med söderfönster, så mellan klockan tio och klockan två på eftermiddagen vandrar temperaturen upp runt 26¤.

Låter detta som svenskt utomhusklimat? Knappast, snarare lever vi i tropikerna inomhus. Så varför inte prova tropiska växter? Malabarspenaten (Basella alba) plockade jag ut på namnet. Måhända är jag usel på geografi, men jag har för mig att Malabar ligger någonstans där det är varmt (en sökning på Wikipedia avslöjar att det är en kuststräcka på södra Indiens västsida). Jag är riktigt spänd på att se hur experimentet utfaller - än ser den ut att trivas.

Nästa växt kommer att bli elefantöra eller taro (Colocasia esculenta). Den hittade jag på ett lika okomplicerat sätt - det nämns i Lord Nelsons senaste frökatalog att den odlas som nyttoväxt i tropikerna. Den ser ut som en variant av monstera och jag skulle inte bli förvånad om den odlats som krukväxt tidigare här i Sverige.

Men man man måste sköta sina efterforskningar när man plockar utrikiska växter på det här sättet. Det finns växter som är giftiga råa och som bara går att äta efter speciell hantering. Tänk på murklor som växer här i Sverige, och som måste förvällas eller torkas innan man kan äta dem. Det mest flagranta exemplet är jams som innehåller dödliga mängder blåsyra i rått tillstånd, och som måste hanteras på rätt sätt (det räcker inte bara med tillagning, utan man måste torka, banka och laka ur i flera dagar). Jag får hjärtsnörp varenda gång jag hittar jamsrötter i grönsaksdisken, för de säljs genomgående utan upplysning om att de måste tillagas innan de äts. Det sägs att det är en sort som innehåller låga mängder gift, men den är ju fortfarande inte bra att äta rå för det.

Elefantöra är ett bra exempel på växt som man måste veta litet om innan man sätter den i jorden. Den innehåller nämligen så höga mängder oxalsyra att den är giftig innan tillagning. Oxalsyra finns också i rabarber, ängsyra och spenat, så det är inget okänt ämne för våra breddgrader, och alla som ätit rabarberpaj vet att man överlever. Jag misstänker därför att taro inte är svår att hantera, men jag kommer läsa på mer innan jag beställer hem frön.

Och hur går det med mina byggprojekt? Jo, långsamt framåt. Idag tog jag fram vår ihopfällbara arbetsbänk och sågade till en bottenplatta. Men det tog sin tid eftersom jag var tvungen att plocka fram bänken från sitt gömställe under trappen. Kan ni se den? Den är längst in...



[Red. 090310] Jag har fått en anonym kommentar om att jag förväxlar jams och kassava. Det stämmer, men både jams och cassava är giftiga - det gäller även rötterna. Skillnaden är att det finns cassavasorter som är "söta" dvs. innehåller så litet gift att roten går att äta rå. Torka kan dock göra även söta sorter bittra.

Jag vill påminna om kommentarsreglerna för bloggen; man måste ha åtminstone ett namn, och gärna en länk till en egen hemsida eller blogg. Helt anonyma kommentarer publiceras inte.]

Majrova Brassica rapa ssp. rapa f. majalis

Fotot heter "turnips"
Fotografen är Saidunsaid, och du hittar fler av hennes foton här.

Majrova verkar vara något av inomhusodlarens drömväxt (tillsammans med trädgårdsportlaken) - den växer snabbt och man kan äta både bladen och roten. Den vill gärna växa i lätt och mullrik jord med neutralt ph-värde, men jag misstänker att den kan växa litet var som helst. Den föredrar kallare klimat, dock, så den är vanligast på norra delen av jordklotet.

Eftersom det går att hitta tillagningstips för både blad och rot verkar bladen också vara goda. Den innehåller mycket vitamin C, samt vitaminerna B2, B1, B6 och A samt folat och niacin. Bladen är mest koncentrerade när det kommer till näring, vitaminer och dylikt, och de innehåller dessutom en inte föraktlig del protein (för att vara en sådan växt).

Nackdelen med majrovan är att den innehåller oxalsyra, som vid högt intag kristalliserar sig i kroppen orsakar olika hälsoproblem. Bekymmersamt för min egen del är att den innehåller "goitrogens" (goitrogener eller vad nu dessa kan heta på svenska) som dämpar sköldkörtelfunktionen. Har man konstaterade men obehandlade sköldkörtelbesvär ska man undvika att äta majrova. Eftersom många av våra kulturväxter innehåller både oxalsyra (spenat och rabarber) och goitrogener (de flesta kålväxter) misstänker jag att dessa nackdelar kan balanseras genom att man varierar sin kost och dricker en lagom mängd vatten (1-2 liter) varje dag.

Inom parentes sagt; har man besvär med sin sköldkörtel ska man gå till doktorn och få behandling för det. Tro aldrig, aldrig att det räcker med att ändra dieten! Obehandlade besvär är dödliga och behandlingen är många gånger både billig och bekväm. Fast jag, som har underfunktion på min sköldkörtel, kan inte låta bli att le litegrann när jag läser att choklad och mättade fetter stimulerar produktionen. Majrova stekt i äkta smör, mmmmmmmm...

Majrovans rot går att äta rå, koka i grytor och steka som egen rätt. Den blir träig om den blir för stor, så man bör skörda den innan den blir mer än 10cm i diameter. Odlar man inomhus är detta en mindre risk - jag har planerat att skörda mina första när de är stora som rädisor. Bladen kan man äta färska och de påminner då om senapskål (mer känd som ruccola) eller tillagade, och då använder man dem - surprise - som spenat.

Trädgårdsportlak Portulaca oleracea ssp.sativus

Ja, jag har ju köpt frön till trädgårdsportlak, men vad är det för växt egentligen?


Till att börja med är det en gammal, svensk kulturväxt som är populär att odla i kruka. Jag hittade några bilder på den, och den påminner misstänkt om Paradisträd (crassula ovata) som man hittar överallt där folk är slarviga på att vattna. Det kan nog vara en god idé att inte odla de två växterna i samma rum. Portlak har dessutom den trevliga vanan att skjuta nya skott när man klippt ner den, så länge man lämnar minst 5cm höga stubbar. Den smakar syrligt och innehåller bland annat oxalsyra (finns också i rabarber och spenat), flavonoider och omega 3 fettsyror.


Innan du jublar över att ha hittat en ny källa till Omega 3 ska jag påminna dig om att det är en växt vi har att göra med; halten av fett i växter är försumbar så länge det inte handlar om vissa bär och nötter. Hur som helst får jag känslan av att vi har att göra med växternas gnurgla (på engelska; shmoo).


Man kan använda den som spenat, men det säger inte så mycket eftersom spenat är bladgrönsakernas kyckling; allt som inte går att använda på ett distinkt eget sätt går att använda som spenat. Jag får nog helt enkelt odla den och smaka.