Nästa ombyggnadsprojekt

Ingen kul syn, eller hur? Min örtagård har sett bättre dagar - i stort sett är det bara citronmelissen som trivs. Å andra sidan hör den till de växter som växer okontrollerbart bara man får igång dem. Enda orsaken till att den här plantan är liten är att jag varannan dag klipper loss en rejäl kvist ifrån den och gör örtte. Jag har ingen aning om varför persiljan vitnar som den gör (trips?) eller varför gräslöken envisas med att skjuta strån som är tunna som vanliga grässtrån.

Min okunskap lägger verkligen krokben för mig. Bäst är nog att gräva upp allt, sterilisera jorden och börja om på nytt. Den här gången drömmer jag om att använda plantor uppdragna från frö, men just nu har jag inga pengar att köpa frön för*. Nästa sådd blir därför smultron (har frön hemma, går att göra te på bladen och muta barn med frukterna - perfekt!)

Mina nysådda plantor mår relativt bra. I en missriktad gest av omtanke satte jag plastkåpan över växthuset, varpå jag inte såg att isörtens krukor började mögla. Kåpan är nu avtagen igen, och jag hoppas att möglet ska dö nu när det inte är så instängt längre. Överlever isörterna detta kommer de förmodligen att själva ta död på 'gästen' - de har nämligen en vana att förgifta jorden omkring sig med salt. (Hm, insåg just att jag i framtiden kommer att få skapa en specifik jordbinge för jord från isörtskrukor - ännu ett projekt att förlora sig i...)

*Om ni vill göra det möjligt för mig att handla frö kan ni klicka på annonserna kring den här bloggen. Jag får betalt per klick nämligen - inte per visning. Valutan Google AdSense och Tradedoubler betalar i konverteras från ruttna lingon till svenska ören, så det är ju bekvämt. (Och till "David" som undrade om jag var intresserad av annonser - jag vill gärna ha en länk så att jag kan titta på erbjudandet. Din profil går inte att nå utan att jag lägger upp din kommentar, och jag har som regel att inte lägga upp sådana kommentarer utan att ha tittat närmare på vad det rör sig om först.)

Och så var man en i ledet då...

Polstjärnan kämpar på, trots att den lidit svårt av uttorkning. Penseerna ser bra ut.

Jag har inte uppdaterat den här bloggen på länge. Det beror på att jag fått Andra Saker Att Göra I Mitt Liv (tm). Ett heltidsjobb stjäl mycket tid från det man trodde var hobbytiden; matlagning, barnpassning, städning, tvättning - allt ska in på de få timmar man har över. Mina blommor har lidit, och vissa av de självvattnande krukor jag så ömt färdigställde är nu en sorglig syn. Jag vill ändå inte ge upp projektet; att ha heltidsjobb är en del av de flestas vardag, och jag vill att inomhusodling ska vara möjligt för alla. Det jag funderar mest på just nu är alltså hur man ska kunna klämma in odlingen i den grå vardagen.

En annan sak som uppmuntrar mig att fortsätta är alla de trevliga kommentarer jag fått medan jag varit borta. Jag får tacka alla som velat rädda min salvia och basilika med diverse recept och förslag om frysning. Kruxet med en överaktiv gröda i inomhusodling är dock att man (förhoppningsvis) har tillgång till den året runt. Börjar man spara på överskottet kommer man snart att drunkna. När jag planterar nya örtagårdar så kommer jag att anpassa mängden av både basilika och salvia bättre efter behovet. Jag kommer till exempel att lägga till en del klassiska kryddor som dill, gräslök och persilja. Exotiska kryddor är roliga, men jag vet aldrig vad jag ska göra med dem när de väl vuxit upp, så jag har lärt mig den hårda vägen att vanligast är bäst.

Alla dessa veckor...

Som ni säkert märkt har jag inte postat på en vecka, och det har sina rutiga skäl. Förra veckan var veckan från helvetet. Jag har börjat på ett nytt jobb, ett mycket trevligt jobb som verkar lovande, så det var inte problemet. Problemet låg i att min son blev sjuk och höll mig vaken på nätterna. Tänk vad snabbt man kan glömma hur mosig man blir utan ordentlig nattsömn. Det blev till och med så illa att jag glömde vattna min försådd och alla små plantor låg som kokta spagetti över sålådorna. Jag vattnade på dem i alla fall, och se; de flesta reste sig igen.

Andra växter har frodats medan jag vände ryggen till. Basilikan till exempel. Den är nu så stor att nästa omgång pesto kommer att bli dubbelt så stor - dvs. två (2) liter. Jag kommer att gräva upp den ur sin låda och ersätta den med gräslök och persilja, sanna mina ord! Nu har jag pesto för ett år framöver.

Till salvian har jag ett trevligt recept som nog kommer att hålla den i schack. Det kallas för "Icelandic chicken" och är ett rekonstruerat medeltidsrecept (de av mina läsare som är medeltidsnördar kommer nog att känna igen Cariadocs kokbok, är man både mat- och medeltidsintresserad kommer man förr eller senare att stöta på den när man surfar på nätet).

De större utmaningar som ligger närmast är att dels plantera om min försådd - som ni redan vet har jag omplanteringsfobi, dels att skaffa maskkompost. Det sistnämnda är lite som att skaffa katt; den ska skötas och matas och man måste ta hand om avföringen. Tack och lov att den inte har päls också, maken är pälsallergiker.