Några mangoldrecept

Jag lovade er mangoldrecept, så idag har jag tagit mig ett par timmar på biblioteket och läst böcker. (Gammaldags va? Men att döma av hur mycket folk som var där så kommer det dröja länge innan våra inbundna vänner lägger ryggarna i vädret.) Det var kanske dumt att göra det så långt efter lunch, mina magmuller borde ha stört både en och annan.

De flesta av recepten jag hittade är spenatrecept som man kan använda till mangold också Jag föredrar nämligen mangold, den är rundare i smaken (och lättare att odla). Båda grönsakerna går bra ihop med stark ost - vilket märks i recepten - och fett. Det är alltid frestande att lägga fett till de här, så se till att ha en måttsked till hands om du inte är professionell kock.

De recept där jag bytt ut spenat mot mangold är markerade med en stjärna *.

Vi börjar med en YouTubefilm där det faktiskt är en professionell kock som står vid spisen. Det är Derek Hanson från Nutshell Restaurant i Portland, Oregon som visar hur man gör sauterad mangold i körsbärsgastrique (tydligen har restaurangen precis stängt, så jag hittar ingen länk till den). Filmen är från everydaydish.tv. Om du har svårt att få tag på torkade körsbär kan du vänta tills det är körsbärstid och skaffa dig en giva surkörsbär, för det är vad du behöver för såsen. På den här filmen får du se en del av hur man hanterar mangold. (Odlar du den inomhus kommer bladen att bli mycket mindre än de han rensar här, men smaken blir densamma.)



Sedan har vi ett recept från en av mina favoritdamer, fru Saxon. Hon hörde till de första moderna vegetarianerna i Sverige och var gift med Johan Lindström Saxon. Nu håller jag inte med i allt hon skriver i sin kokbok - hon kan vara ganska rabiat, men recepten är intressanta, och faktiskt har hon ett recept på spenatbullar där det går lika bra att använda mangold:

Mangoldbullar à la fru Saxon*

2,5 dl förvälld och hackad mangold
3 franska bröd
1,5 dl mjölk
1 ägg
salt
litet socker (smakbalans, inte sötning)
Ströbröd

Blanda mjölk och ägg och blöt upp bröden i det, tillsätt salt, socker och mangold och blanda till en smet. Forma smeten till avlånga bullar, rulla dem i ströbrödet och stek dem bruna.

Serveras med potatis och mjölksås (bechamel).

Jag kan inte undanhålla er fru Saxons dedikation i kokboken:

Tillägnas
SVENSKA HUSMÖDRAR
som göra sig frågan: "Vilken mat skall jag ge de mina på det att de skola ernå högsta möjliga arbetskraft och livsglädje, och huru skall jag bereda denna mat så att den får högsta möjliga näringsvärde o. smältbarhet?"

Det är tongångar från 1928 det! Jag ler ofta när jag läser boken (ibland förskräcks jag också), men maten lagar jag för att det är gammal svensk husmanskost med dess karaktäristiska smakharmonier och kombinationer. När det gäller vegetariska rätter är man inte bortskämd med det. Om du är vegetarian och hittar den här kokboken på loppis eller antikvariat ska du definitivt investera i den ("Fru Saxons kokbok" utgiven 1928 på Bröderna Lindströms förlag).

Från "Barnfamiljens bästa mat" av Lotta Brinck kommer ett recept på vitlöksfräst mangold. Detta är den basala mangoldröran i en av sina skepnader, du kan variera receptet på många sätt - lägga till litet yoghurt och kryddkummin för en indisk touch, eller reda den med en snabbredning (strö över mjöl när du stekt mangolden ett tag, låt det steka med och häll sedan på en skvätt mjölk så att allt tjocknar) och krydda med salt och vitpeppar för en mer gammalsvensk stil.

Vitlöksfräst mangold
4 port

Hacka grovt 2 liter färska mangoldblad. Lägg i en stekpannan och sätt på högsta värme. Låt det mesta av vattnet som bildas koka bort. Häll i 2 msk olivolja, 1 pressad vitlöksklyfta samt 1 tsk torkad timjan. Fräs någon minut. Smaka av med 1 krm svartpeppar och ytterst litet salt.

Receptet är ett tillbehör. Jag skulle använda det till fisk eller som huvudrätt till potatis. ("Barnfamiljens bästa mat" Lotta Brinck, 1994, ISBN 91-502-1152-8)

I "Mera grönt - en kokbok även för köttälskare" av Cecilia Björk och Malin Kågerman Hansén hittade jag, föga förvånande, flera stycken spenatrecept och till och med ett som var specifikt för mangold. Jag väljer dock deras brödgratäng eftersom det är en bra återanvändningsrätt. Vi äter nästan bara hembakt bröd i den här familjen (få nu inga romantiska idéer; vi har en bakmaskin) och det blir torrt efter cirka två dagar. Då är den här rätten en bra ursäkt för att baka nytt och lägga de torra, gamla bitarna i maten

Brödgratäng med mangold och fetaost*
3-4 pers

250g fryst mangold
6 franskbrödskivor
150g fetaost
4 ägg
4dl gräddmjölk (hälften grädde/hälften mjölk)
salt, vitpeppar, riven muskot

1 Sätt ugnen på 225¤, Tina spenaten genom att lägga den i en kastrull med 1 dl lättsaltat vatten. Låt koka tills den tinat. Häll över i ett durkslag och pressa ur vattnet. Skär mangolden i mindre bitar.

2 Rosta brödskivorna. Skär bort kanterna. Lägg dem i en smord, rektangulär gratängform.

3 Fördela mangolden över brödskivorna. Grovriv eller smula fetaosten över mangolden.

4 Vispa samman ägg och gräddmjölk. Tillsätt salt, peppar och litet riven muskot. Häll äggblandningen i gratängformen.

5 Grädda i ca 30 minuter.

Detta är en huvudrätt, eller en vickningsrätt för ett långvarigt party. ("Mera grönt - en kokbok även för köttälskare" Cecilia Björk och Malin Kågerman, 1998, ISBN 97-47-04490-X)

Till sist ett recept från "Hildegards kök" av Ellen Breindl (översatt av Sune Karlsson). Själva kokboken utgår ifrån efterlämnade texter av Hildegard av Bingen - en av medeltidens mest kända nunnor. Hur pass trogna recepten är sina orginal kan jag i skrivande stund inte säga, men här är något som är misstänkt likt en smoothie på spenat.

Mangoldmjölk*

500g mangold
salt
1 tsk citronsaft
1 äggula
1 msk honung
1/2 l fet mjölk

Mangolden sköljs väl i kallt vatten och läggs i en kastrull. Häll på vatten så att det täcker, salta lätt och låt koka upp. Kör mangolden till en puré i en mixer. Låt kallna. Citronsaften, äggulan och honungen tillsätts och mixas en kort stund. Mjölken mixas ner helt kort innan mangoldmjölken hälls i glas. Garnera gärna med finhackad persilja.

Detta är en kall läckerhet för en varm dag. ("Hildegards kök" Ellen Breindl, övers. Sune Karlsson, 2000, ISBN 91-7085-207-3)

Green mean mother from outer space

Jag antar att om jag hittar en böna som heter 'Enorma' så ska jag inte bli förvånad när den växer i racerfart. Vi får hoppas att jag inte hamnar i samma situation som Seymore i Little Shop of Horrors - det kanske inte finns en lägligt trasig kabel till hands då.

Det här klippet är ur "Little Shop of Horrors" från 1986. Jag håller med publiken från provvisningarna; det är bättre med ett lyckligt slut. I orginalfilmen från 1960 blir alla uppätna. Kudos till Jim Henson Company för att de gjorde en så lyckad rymdblomma, och jag gillar verkligen Levi Stubbs sång.

En titt i den gröna boken 090306

Jag är ingen vän av PhotoShop som ni ser, rödsticket kommer av växtljuset som tomaterna bredvid njuter av. Sonen var snäll och gav en av 'Enorma'bönorna två stödpinnar, sedan råkade han bryta av stängeln när han skulle slingra den kring stödet. Med den entusiasmen kommer han att bli en god odlare.

Dåså! Slutet på arbetsveckan. Vad står det i den gröna boken den här gången?

Lördag 28/2 "Satte popcorngroddar"
Jag läste i "Fresh Food From Small Spaces" att det går att grodda pocorn, dvs. majs. Dessutom tror jag att jag har nämnt att vi har ett stort majsöverskott hemma. Tyvärr är majsen en fyra-fem år gammal, onsdag den fjärde mars hade två korn i en deciliter majs fått groddar. Jag slängde den omgången och beslöt mig för att köpa färskare vara. Nu letar jag efter popcorn som inte ska poppas i ugn - när jag har tid (jag har ju jobb nuförtiden).

Söndag 1/3 "De två 'Enorma'såddlingarna är nu ungefär tjugo centimeter höga. Vad har jag gett mig in på?"
'Enorma' är en sort av rosenböna. De såddes på Söndagen, tittade över jordytan på torsdagen, och tre dagar senare var de alltså tjugo centimeter höga. Idag, fem dagar senare har de lagt ytterligare ca 40 centimeter till sin längd och börjar luta sig mot omgivningen för att hitta något att klättra på. Uppenbarligen är de den här omgångens 'Seymore' 1 & 2, och det brinner i knutarna att hitta bra behållare åt dem. Dessutom växer fyra plantor nakenfröpumpa just nu i äggkrukor, något de är alldeles för muskulösa för, så jag jobbar hårt på att blanda ny jord och sterilisera krukor.

Ni kanske förstår att jag är litet trött. Resten av den här kvällen kommer jag att tillbringa framför Engelska Trädgårdar; jag hoppas kunna hitta en som är helt ätbar...

För att ni inte ska gå lottlösa denna fredagkväll kan jag inte låta bli att posta en liten film som blivit viral ovanligt snabbt:

Vad sjutton lagar jag av mangold

Mangold såddlingar

Har du också varit med om det här; du läser om en trevlig växt i en bok eller en tidning, den verkar rolig att odla och går att äta på ett flertal sätt, så du sätter igång och har snart ett helt land med visulaumblemor (eller vad växten nu kan heta). Det är bara det att när det är dags att skörda så inser du att du egentligen bara har ett recept, som egentligen inte passar din smak, och några vaga antydningar om vad du kan göra annars. Snart ligger nästan all din fina visulaumblema på komposten medan du retar dig på slöseriet. (Inom parentes sagt hamnar de flesta av mina "visulaumblemor" i frysen i väntan på att jag ska komma på vad de ska användas till. Det är ungefär lika lyckat.)

Det har hänt mig några gånger, och många fler gånger har jag låtit bli att odla roliga grönsaker eftersom jag anat att de skulle bli visulaumblemor om jag försökte. Dumt egentligen, så jag tänkte att jag skulle ta och presentera några av de bästa inomhusgrönsakerna, och ge dem en noggrann bruksanvisning. Vi börjar basalt, vi tar mangolden först.

Vad sjutton lagar jag av mangold.

Mangold är den första växt som kan tillagas "som spenat", de två växterna är kusiner i köket. Mangolden har dock tjocka, köttiga stjälkar som gör den än mer användbar. Grundregeln är att man skär loss stjälkarna från bladen och förväller blad och stjälk för sig - de kräver nämligen olika tid i vattnet.

Bladen kan man
-stuva och krydda upp med lämpliga kryddor - serveras som tillbehör till bakad potatis, fisk eller kött.
-förvälla i saltat vatten, krydda upp och använda i fyllningar
-använda i paj (se ovan)
-grovskära och använda som delingrediens i soppor
-mixa och koka egen soppa på (följ ett recept på nässelsoppa)
-späda blad kan användas råa i sallader

Stjälkarna förväller man alltid i saltat vatten och efter det kan man
-äta dem som nykokt sparris
-använda som utfyllnadsgrönsak i pajer, piroger och lådor

Kryddor som passar bra till mangold
-salt (detta är en grönsak som kräver litet extra salt, precis som spenat)
-vitlök
-muskotnöt
-svartpeppar
-sambal oelek
-soya

Det finns säkert fler sätt att tillaga mangold, men det här ger litet riktlinjer att experimentera efter. När man odlar den inomhus blir mangoldbladen ganska små, därför nämner jag bara här att de också kan användas som 'svepning' till dolmar (mums).

Dåså - mangold är också lättodlat och man kan skatta den om och om igen, så ta och så er en kruka för framtida kulinariska experiment! :) Nästa vecka lovar jag er en samling handfasta recept.

Den åtråvärda gula boken

Detta är filmen "Visiting English Country Gardens - with the NGS" av konstnärerna Denise Wyllie och Clare O Hagan. En trevlig liten film som nämner "Engelska Trädgårdar" och redovisar NGS syfte i korthet.

Se det här som ett tips till semestern (och inte ett exempel på att jag har tillbringat flera timmar framför SVTs fria onlinetv - även om det också stämmer). SVT visar just nu en serie som heter "Engelska trädgårdar" både i vanlig tv och på SVT play. Det är prima trädgårdsporr från Storbritanien, väl värt att titta på en grå dag. (Länken finns i programnamnet - ni kan också använda den här.)

Programmen är nödtorftigt kamoflerad reklam för NGS och deras Gula Bok, men jag klagar inte mycket. NGS - the National Garden Scheme - är en engelsk organisation vars syfte är att organisera inträdesförsedda visningar av privatträdgårdar i Storbritanien. Pengarna från inträdet och från caféförsäljningen går till välgörande ändamål och trädgårdsägarna får bestämma till vilken organisation (om jag förstått rätt). Uppenbarligen bakar de själva kakorna till téet, utöver allt arbete de lägger ner på sina trädgårdar, och de verkar inte tjäna en krona, förlåt, en penny på visningarna. Det ligger omänskligt arbete bakom att finnas i den gula boken, så man skulle kunna tro att intresset för att bli antagen är ljumt.

Får man tro programmen är det tvärtom. Sällan har jag sett vuxna människor bli så besvikna som de trädgårdsägare som får nej, och sällan en sån glad lättnad hos de lyckliga. Att bli upptagen som visningsträdgård i Gula Boken ser ut att vara trädgårdens motsvarighet till en stjärna i Guide Michelin. De antagna trädgårdarna ser ut därefter; gräset ser ut att vara handkammat, blommorna står i givakt där de ska stå i givakt och rasar prunkande åt alla håll där de ska flöda över i färgkaskader. Det här är bilder som tinar den mest nedfrusna trädgårdsjäl under denna kalla vårvinter. Väl värt att titta på.

Semestertipset då? Jo, NGS har naturligtvis en hemsida, där de förklarar vilka de är och vad de gör. Samt har en "gardenfinder" där man kan leta upp lämpliga utflyktsmål, och det bästa är att det finns B&B bland dem. Det går alltså att, exempelvis, bila sig genom Storbritanien och titta på (exeptionellt) vackra trädgårdar under tiden. Eller ta tåget, för att vara riktigt miljövänlig. Ett sådant nöje kan även parkettodlare få drömma om - och kanske till och med genomföra. Fast det känns som en hädelse att skramla in på dessa paradisplatser med en rostig volvo.

(Tittar i plånboken.) *Suck*, och känns resan för dyr är budgetvarianten att köpa den Gula Boken i sig. Kostar 10.99£ inklusive porto till Sverige....




[Nej, jag har inte blivit sponsrad av NGS, jag är bara trädgårdsjunkie av rang.]

Akvaponi som folkrörelse

På kort tid har jag hittat två videor om inomhusakvaponier och båda är inspirerade av Patti Moreno (dvs. GardenGirlTV) - ni kanske ser att båda två har samma sorts hyllor som hon använder. Det är ju en ganska enkel konstruktion som vem som helst kan ge sig på, och den ger också fler parkettodlare över hela världen :)).

Simon Tay Easy DIY Indoor Aquaponic (Video 5)



Simon Tay bor i Singapore (om jag förstått rätt) och ni kan följa hans akvaponiexperiment på hans blog SG Energy Crisis.

ninamichelle77 Aquaponic Video Diary Entry #1



Nina Michelle bor i USA, och ni kan följa hennes akvaponiexperiment på hennes blogg Green Grass Ramblings.

En titt i den gröna boken 090227

Sååååå, vad har jag gjort på sistone? Bläddra, bläddra, bläddra... ahA!

Jag har rekonstruerat alla mina odlingar. När jag skriver det här inser jag att det är mycket jobb, medan jag arbetat på saken har jag mest varit otålig över att det gått så 'sakta'. Med tanke på att det tagit mig knappa en arbetsvecka vet jag inte om det stämmer.

Den tjugonde februari skriver jag

Det tog mig två dagar att sterilisera all jord. Det mesta har nu gått åt.

Låter det tröstlöst? Det var skoj. Jag blandade upp jorden med bokashivatten och maskvätska för att få microliv och näring i den. Tyvärr hade jag inga block med kokosfiber hemma - de hade varit guld för att bättra på strukturen. Men jorden kändes bra i handen, så jag hoppas att den här omgången ska fungera ändå.

Det ska erkännas; några dagar senare stödköpte jag åtta liter såjord och åtta liter blomjord, bara för att vara på den säkra sidan.

Tjugoförsta februari hittar vi notisen

Steriliserade lecakulor men fick avbryta eftersom kulorna exploderade i ugnen.

Jotack! Lecan var blöt eftersom den kom direkt från såddlingarnas växthus, och i tvåhundra graders hetta förångas vatten så snabbt att det inte hinner pysa ur porerna det en gång kom in i. Kulorna förvandlades till små tryckkammare och de höll inte för det. Det lät ungefär som om jag poppade tegelpopkorn, och det måste vara första gången jag funderat över om jag skulle ta på mig skyddsglasögon för att ta saker ur ugnen.

Så här såg det ut när jag låtit allt svalna och väl kunde öppna luckan.



Den här veckan har jag också gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra; jag har satt in såddkrukor i kylen för stratifiering (kyla ner sådda frön en tid för att de ska tro att det är vinter och börja gro). Att ha jord och gödning mitt bland maten tilltalar mig inte. Samtidigt vill jag så gärna så lavendel och ramslök, och båda behöver en kall viloperiod i jorden innan de ska ut i värmen och gro. Jag får böja mig för fakta. Det blir en övning innan jag ger mig på att fröså björnbär...

Till sist en liten film inför helgen. Jag tror att alla som har eller har haft en katt känner igen sig i den här:

Simon's Cat 'Cat Man Do'

Ordning mellan pärmarna

Jag har infört litet ordning i mitt odlarkaos. Ordning i form av en inbunden anteckningsbok med textilklädda pärmar. Klassikern lär ska vara en svart vaxduksbok, men jag kunde inte låta bli att färgmatcha boken till mitt blivande arbetsrum (hur jag än försöker kan jag inte göra mig av med min inre romantiker). Här antecknar jag viktiga händelser i mitt odlande; när frön sås, när de kommer upp, vad jag sådde dem i och andra viktiga detaljer. Det är inte för vetenskaplig dokumentation skull, snarare för att ha koll i allmänhet.

Tidigare har jag antecknat på baksidan av gamla kuvert när det hänt något speciellt (som att jag försått och behöver lista sådda växter) och lagt bladen på bra ställen. Nu har jag faktablad liggande överallt, utan att veta vilka vilka som är viktiga och vilka som jag bara kan kasta. Som ni kanske minns har jag i vissa fall också glömt att datera dem. Det är en lättnad att äntligen ha allt på ett ställe.

Mitt tips den här gången är alltså att skaffa en anteckningsbok för dagliga noteringar. Se till att den är av god kvalitet och har slitstarka sidor. När det gäller böcker brukar även kvalitet vara överkomlig, så låt bli att vara dumsnål. Boken ska vara med bland jord, krukor och planteringsspadar och kanske utsättas för en dusch då och då. Dessutom vill du kunna ha kvar den och bläddra i den flera år efter att den blivit färdigskriven. Köper du en billig bok kommer du snart att ha ett värre lösbladssystem än det jag hade med mina recyklade kuvert (jag har provat; det hände tyvärr med boken där jag skrev ner de recept jag hittade på när jag just flyttat hemifrån).

***

Som ni märkt har jag uppdaterat oregelbundet på sistone. De senaste veckorna har jag haft fyrtioåtta timmars göra till ett tjugofyratimmarsdygn. De goda nyheterna är att det nu verkar som att allt ska ordna sig (håll tummarna är ni snälla). För att kunna städa upp i mitt liv har jag dock beslutat att begränsa mina uppdateringar i tre veckor. Fram till den artonde mars kommer alltså Parkettodlaren att uppdateras på måndag, onsdag, fredag och söndag.

***

Och en liten utvikning: Jag kan inte låta bli att surfa websidor där man kan räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och det har lett till att jag aldrig mer tänker flyga (just nu är det lätt, jag har inga pengar att resa för). Båt och tåg är det som gäller. Jupp. Men även när jag flög brukade jag undvika RyanAir för deras obehagliga personalpolitiks skull. Efter att ha läst den här artikeln har jag fått ännu en orsak att undvika dem.

Ryanair: "Lunatic bloggers can keep the blogosphere"

Bokrean startar i natt

Och om ni bokkatalogerna läst noga så finns Lena Israelssons "Handbok för köksträdgården" på diskarna. Om ni inte har den, köp den nu.

(Själv kanske jag ger mig på Kål och krasse - om den finns kvar när jag får pengar.)

Takträdgård i Indien

Som ni alla vet är jag förtjust i takträdgårdar. Jag har visat er Harrods kolonilott och privata trädgårdar i Kina, bland annat. Men den här filmen är nog från det coolaste taket hittills, inte bara för att det verkar vara vanliga människor som äger det (till skillnad från stora företag, de flesta takträdgårdar jag hittat har tillhört sådana och varit fascinerande men dyra anläggningar), utan också för att de har inte bara ett, utan två små risfält på taket. Kolla in fotarbetet när de skördar!

Äntligen får de sträcka på rötterna!

Det tog två och en halv dag, och det var det värt. Nu är all jord steriliserad, ny blomjord är blandad och bonsaitomaterna har fått nya hem. De har sällskap av fyra sticklingar från de gamla tomatplantorna, helt enligt tanken "funkar inte det ena funkar det andra".

Tipset om att ta sticklingar av tomat hittade jag på föreningen Sesams hemsida. Efter att ha odlat tomater ett tag är jag övertygad om att de hör till de växter som klarar det mesta och är snälla mot nybörjare, så jag tänkte att jag skulle prova. Jag har inte sticklingförökat speciellt mycket så jag följde någon sorts basmodell; först skar jag en lång kvist som såg bra ut (friska och saftspända blad, gärna blommor och helst inga fruktställningar) och såg till att få med fler blad än jag behövde ovan jordytan. De överflödiga bladen skalade jag bort, om jag minns rätt växer rötterna ut just från sådana bladknutar, och stack ner biten med bladfästena i jorden. Sedan packade jag jorden kring pinnen så att sticklingen stod upprätt och trädde en påse med avklippt hörn över den. Nu ska allt få stå ifred ett tag så jag ser hur plantorna tar sig.

De påsar ni ser på bilden är för övrigt sådana där skyddspåsar som sitter kring glossigare magasin man får i brevlådan. Jag brukar spara på dem, för de är ofta starkare än de ser ut. Eftersom jag inte vill använda dem till mat (vem vet vad det är i tryckfärg nuförtiden) har jag haft problem med att samlingen sväller över. Gissa om jag är glad att jag hittat ett användningsområde! Dessutom behöver man inte ens prenumerera på någon tidning, även om man får fler påsar på det sättet, en del myndighetsutskick och medlemstidningar som Medmeratidningen (Coop) och Buffé (ICA) kommer också förplastade.

Död åt mangolden, leve såddlingarna!

Jag trodde att jag skulle så frön idag, men det visade sig att jag inte har någon såjord färdig. Det enda som finns är utmärkt hemblandad plantjord. Tänk att man kan förivra sig så... När sonen kommer hem ska jag dra fram mina grytor och börja sterilisera den använda jord jag har stående. Bör bli intressant - särskilt när maken kommer hem och undrar vad det blir för mat.

Svaret är för övrigt "någonting med mangold" eftersom jag kommer att tömma den backen idag. Det är intressant, bladen har fått stå orörda länge och deras stjälkar har blivit träiga. Vanligtvis brukar man kunna koka och äta dem som sparris, men när jag och maken försökte senast var det ingen hit. Idag blir det nog en liten stuvning på bladen istället, plus kokt potatis och kassler, mmmmmmm. (Och en tanke slår mig; vad ersätter man kassler med om man är vegan? går det att odla? inomhus? Jag kommer nog aldrig att kunna odla vanliga krukväxter.)

Imorgon är det dags för sådd. Jag har en massa äggskal att tillgå, ett välfyllt fröförråd, som av någon anledning har ett överskott på smultronfrö, en del knasiga behållare och massa vilda idéer.

Jag är tillbaka!

Tja, och när jag skrivit om min lunginflammation tog jag ett oavsiktligt födelsedagslov från bloggen. Jag fyllde trettiosju år i fredags (man avslöjar kanske inte en dams ålder, men jag vidhåller att en lady inte skäms för hur gammal hon är), så jag tillbringade hela den dagen med att fika på kaféer och läsa glansiga magasin. Vid närmare eftertanke var en del av dem inte glansiga; brittiska "the Ecologist" slank också med. Håll med om att man måste älska den titeln! Innehållet är inte så pjåkigt det heller.

Lördagen ägnades åt födelsedagsfika med mina vänner. Tack alla ni som dök upp, det värmde mitt hjärta! (Och alla ni som fick förhinder var med i tanken.) Och på Söndagen köpte jag krukor, äkta terracottakrukor. För vad ska en parkettodlare göra för sina födelsedagspengar om inte utöka sina odlingar?

Har jag några tidningstips för er då? Nja, inget som renodlat passar parkettodlare, men en tidning som jag finner trevlig är den brittiska varianten av "House Beautiful". Det är ett inredningsmagasin av det högglansiga slaget, och de har en stående avdelning med tips om hur man lever miljövänligt. För en gång skull ett vanligt inredningsmagasin som engagerar sig för miljön, och gör det utan att förespegla att det skulle vara revolutionerande eller konstigt. Dessutom har de en eco-chic designer - bara en sån sak....

Resultatet av en lunginflammation

Om jag kunde säga "jag ska aldrig mer få lunginflammation" och veta att det är hundra procent sant vore jag glad. Det ni ser på bilden är mina bonsaitomater - jag kommer inte ihåg när jag satte dem, men jag vet att de stått sådär i ungefär två månader. Eller är det tre? Jag dokumenterade allt jag sådde noggrant, och när jag kollade papperna för någon vecka sedan hade jag glömt att skriva datum. Hela hösten har varit ett töcken av trötthet.

Idag har jag äntligen börjat städa upp i det som skulle ha gjorts i början av December. Några riktigt vissna plantor har gått till planthimlen och jag har blandat ny plantjord för att kunna sätta de växter som överlevt i mina såddlingshus. Salvian i mitt örtfönster var så risig att jag höll på att ta bort den också - jag hade till och med slitit upp den ur jorden när jag insåg att bladen var vissna, men grenarna friska. Tillbaks med plantan i jorden igen, en rejäl nerklippning och sedan vattning medelst nedsänkning. Det ska bli intressant att se om den över lever.

Mitt största problem är tripsen. Det krävs hårt arbete för att decimera stammen och sedan hålla den på rimlig nivå. Just nu vågar jag inte tro att jag kan bli av med dem för gott, det slog mig här om dan att jag alltid haft dem mer eller mindre. Kanske är jag dömd att dras med detta gissel. Att hålla luften fuktig kring växterna minskar dock skadorna avsevärt, så jag är hoppfull. Någon dag kanske jag tar mig i kragen och gör den stora operationen att tvätta varenda planta och fönster, och då ska vi se om de små krypen överlever (mwahahaha).

Jag tror att jag har skrivit om att bokahsivätska, spädd 1 till 1000 med vatten, går att använda till ohyresbekämpning. Det är vad jag tänker prova nu. Det kommer också att göda växterna (metoden har till och med ett namn "bladgödning" - tänka sig...) så jag har väntat litet tills jag sett hur mina andra gödningsgivor fungerar. Det är läge för en revidering; med nuvarande vanor blir växterna övergödda och sjuka. Planen är att varva maskvätska och bokashivatten - och eftersom det senare då ska förekomma ofta under veckan så tänker jag späda lösningen 1 till 500 - plus en bladgödning i veckan. Målet är såna där plantor som är så friska att de ser konstgjorda ut.

I korthet

Jag har rensat Bordet! Ett delmål nått! Nu måste jag ta tag i deklarationen som ska vara inne i morgon. Sedan står mina plantor på välförtjänt tur. Det blir heldagsspa och hälsohem för dem!

Uppföljning på gödselserien

Min lilla serie om naturliga gödsel har gett ahaupplevelser och många bra kommentarer. En del skulle jag vilja ta upp i en post, så jag har beslutat att avsluta med att samla dem här.

Guldvatten
Precis när jag skrivit min post och sänt ut den i cyberspace hittade jag ett recept på guldvatten för inomhusbruk i en gammal Hemträdgården.

1 del urin
20 delar vatten

Man har alltså en mycket svagare lösning inomhus.

Nattjord
Jag har fått medhåll om att bajs innehåller smitta och en del andra hemskheter. Ms.noob skriver
"en liten parentes bara, om någon nu skulle gå och plocka hästskit ur gödselstan, gör det bara om du vet vem som har hästen/hästarna och etthu8ndra procent säker på vad hästarna äter och får i sig. Är du inte försiktig så kommer hästbajset innehålla rester av medicin, hormoner som produceras under dräktighet, olika näringstillskott för häst t ex magnesium och järn, olika typer av parasiter som är överförbara till människa som t ex blodmask, rost från vattenskålar etc (enormt mycket vanligare än man tror). Så snälla, gå inte bara till valfritt stall och tro att all hästskit är bra hästskit, var försiktiga."

Annika T, som för övrigt är en gammal analog vän till mig (hej Annika - hälsa familjen!), fyller på
"Instämmer som farmaceut i försiktighet med hästgödsel pga att många läkemedel inte bryts ned ordentligt, vanligt förekommande maskmedel bryts inte ned alls!! Det gäller även en endel parasitmedel för nötkreatur, de är livaktiga i flera år!!"

Hm, maskmedel vill man ju inte ha i jorden när man odlar utomhus - daggmasken är ens bästa vän (särskilt i lerjordar) och påverkas också av avmaskningsmedicin. Ta alltså och intervjua en presumptiv gödseldonater litet försiktigt innan ni tar emot skiten. Ekologiska odlare får inte använda maskmedel så det kan vara värt att fråga dem - men kom ihåg att de oftast använder all egenproducerad gödsel de kan komma åt, så bli inte ledsna om de svarar nej.

Varför man använder mask- och parasitmedel? Jo, därför att maskar och parasiter kan ge riktigt läskiga sjukdomar, och det är svårt (även om det inte är omöjligt) att undvika dem annat än med medicinering. Det här är ett av de få områden där ekologiskt jordbruk har sämre resultat än konventionellt, och detta trots att man har många metoder för att undvika infektering.

Bokashivätska
Bokashi Jenny har varit vänlig att skicka mig en del fakta, dels om att göra eget bokashikli, dels om de microber som får bokashin att funka

"Såg att du fundera över att göra egen Bokashikli. Det är faktisk ganska lätt och det du behöver är EM-1 (Effective Microorganisms) som är framtagen i Holland efter Higas japanska recept. Det går inte att göra koncentratet själv hur som helst man försöka, men å andra sidan är det inte dyrt. Vi har inte lagt upp EM-1 på hemsidan än, inte för att vi inte vill att folk ska göra det själv utan att de flesta jag har pratat med orkar inte helt enkelt, och då vill vi inte krångla till det.
Vill du testa så kan jag skicka dig en flaska EM-1 koncentrat och en flaska molasses, de är 250 ml vardera och kostar typ 100:- tillsammans. Vetekli behöver man köpa lokalt, helst organiskt. Det är ingen idé att köpa större flaskor i början; detta räcker nog att göra Bokashi kli till ett helt år och själva koncentratet håller 12 månader.
Var det så att du har kolonilott också? Det som är också jätte bra är att använda EM att förbättra jorden i själva landet. En liten flaska EM-1 går väldigt långt eftersom man fermenterar det för att producera 20 gånger så mycket aktiverad EM (som då heter EM-A); detta är ungefär som Bokashivatten du täppar av själv fast utan matrester. Man kan snabbt producera det litervis hemma (då har du en månad på dig att använda det) och det är ett underbart sätt att öka mikrolivet i landet. Spädas ut precis som bokashivatten. Kul att jämföra 2 olika odlingsområden, man märker skillnaden."

Hon har också skickat mig en bra länk om hur man fermenterar EM-1 till EM-A
How to make EM-A

Tyvärr kommer jag inte odla på friland i år, men så fort jag kommer åt kommer jag att prova EM-A - och innan dess har jag förmodligen hunnit blanda mig eget bokashiströ också. Jag är en hopplös gör-det-självare. Nu vet ni att det går att få tag på EM-1 på Bokashi.se om ni själva blir sugna på att prova.

Som ni vet har jag redan hunnit prova vätskan ur min egen bokashi - till mina gamla tomatplantors stora glädje. Kai Vogt Westling på Greenfoot HB skriver

"Vill bara tipsa om att vätskan som du mycket riktigt påpekar är en färskvara men, den låter sig väl sparas och lagraqs i exempelvis en petflaska i kylskåpet. Det kan också stoppas i frysen och vattnas ut till vårbruket. Späd minst 1:100 med vatten."

Gott att höra, det sliter alltid litet i mig när jag häller ut överbliven vätska. Nu kan jag späda ut den och vattna omväxlande med bokashi och omväxlande med maskvätska. Mina växter kommer att bli de fetaste i landet...

Star Trek Meets Monthy Python

Vet ni, jag har en nerdskada; jag letar efter odlingar i SF-tvserier. Det är sant! Jag har åsikter om de hydrokulturer Seven of Nine tar hand om, jag frågar mig då och då varför gänget ombord på Serenity inte ens groddar litet, och jag är nästan nöjd med trädgårdarna ombord på Babylon5. I Star Trek TOS är växter snarast bannlysta - om man inte behöver en djungel att smyga runt i, men den här filmen där Star Trek möter Monthy Pythons Quest for the Holy Grail är så välgjord att den får vara med ändå.

(Ja, jag vet - det är en riktig P3övergång, men det är Söndag och jag får vara fånig :) )

Wiggly Wigglers, How to Bokashi1 & 2

Ljudet är aningens dåligt, men Heather är så brutalt ärlig när hon öppnar sin lagrade bokashihink att jag inte kan motstå att visa den här dubbelvideon för er. Detta är alltså mina favoritpodradiopersonligheter (ladda ner Wiggly Wigglers trädgårdspodcast här eller via iTunes tex.) Heather och Richard som visar hur man, hm, bokashar...

How to Bokashi, Part 1


How to Bokashi, Part 2

Pling, där brast mitt hjärta lite grann...

Idag bestämde jag mig definitivt för att göra mig av med kolonilotterna. Det hela beror på att vi har bestämt oss för att flytta från området vi bor i nu. Tufft, jag gillar de där lotterna. Men jag kan trösta mig med att jag får mer tid över för att utveckla de akvaponiska system som jag drömmer om.

Planer, planer, planer

Ni kanske kommer ihåg att mitt enda nyårslöfte var att hålla mig till planen? Det är dags att titta litet på den och se vad jag har kvar. Det verkar vara detta:

• Plantera om såddlingar
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  

Verkar vara ganska lätt när jag ser det så här. Jag måste städa undan en massa junk innan jag kan måla fönsterbrädorna, men annars borde det gå att göra ganska snart. Såddlingarna är det värre med. De har nu stått så länge i sina växthus att det växer alger på äggskalen. Just en snygg parkettodlare jag är...

Det knepiga här är inte det jag ska göra, utan att få tid till det. Just nu jobbar jag med företaget samtidigt som jag studerar heltid, det krävs avancerade tidsstudier för att vricka loss odlartid ur det schemat. Det ser ut som att jag måste göra en sekundärplan för att komma loss ur dödläget.

• Rensa Bordet
  
• Ta ner tomater och mangold
  
• Så nya frön
  

Dåså, när jag fått det gjort har jag mer frihet eftersom detta ger mig arbetsutrymme när jag får en sekund ledig. Håll tummarna för mig!

Bokashivätska

Detta är den sista av de enkla naturliga gödningarna som jag hittat. Det finns fler växter och ämnen att ta till, men de har litet av överkurs över sig, så jag nöjer mig med det här.

Bokashi är, som ni säkert vet nu, en metod för att lägga in köksrester, ungefär som pickles. De microber man strör över resterna spjälkar ner maten till dess basala element och gör den lätt att brytas ner i jorden eller i en kompost. Under den processen bildas vätska (finns i resterna och frigörs under arbetets gång) som man måste hälla av. Min eminenta hink är anpassad för det och har en kran i botten, vilket underlättar.

Vätskan är i sig ett bra gödningsmedel. Spädd ett till hundra blir den utmärkt i blomkrukorna. Mina tomater - plantorna är nu snart ett år gamla och jag hade börjat planera deras hädanfärd - tog ett glädjeskutt så fort jag började vattna med denna blandning och satte frukt igen. Den är odryg för utomhusodlare dock; man kan skörda knappt en deciliter i veckan, om man har tur, och vätskan måste användas inom tjugofyra timmar.

Bokahsivätska rekommenderar jag till parkettodlare av flera skäl; den är bra till näringskrävande växter, lätt att få tag på om man investerat i bokashihinkar och den luktar väldigt lite. Dessutom gör själva bokashin att man kan ta hand om mer av hushållets matavfall i och med att man kan lägga kött och annan proteinrik mat i den. Odlar du plantor inomhus ska du definitivt köpa dig ett set.

The Good Life "Just my bill"

Förra söndagen fick ni ett smakprov, den här Söndagen får ni ett helt avsnitt från "the Good Life" (serien ska ha hetet Livet är grönt på svenska). Om ni har råd kan ni sen köpa serien i helbox eller per säsong från Amazon (och nej, jag får inga pengar för den länken).

Att sälja överskottet från trädgården visade sig inte vara så lätt, men räkningarna ska betalas ändå. (Paret Good skulle ha bott i Uppsala - här får man sälja det man odlat vid Dombron utan att betala avgift. Förutsatt att man inte odlat det på kolonilott eller i koloniträdgård, för det brukar föreningarnas bestämmelser sätta stopp för. Alltid är det nåt...)

Mycket nöje!

Del 1


Del 2


Del 3

How to Make Bokashi

För tillfället köper jag mina bokashiflingor från bokashi.se, och jag kommer nog att göra det ett tag. Samtidigt har jag funderat på om det inte går att göra flingorna själv - jag menar; det kan inte vara alltför avancerad teknik bakom. En enkel sökning på YouTube och jag hittade Podchef som visar hur det går till! Bingo!

Jag kommer att läsa på litet mer om vilka microber det egentligen handlar om innan jag gör något, men den som är otålig kan titta på bokashicomposting.com för ett recept på startkultur. Receptet ger en kultur med färre sorters microber än i köpesflingor.

Gröna blad ger gröna blad

Både nässlor och vallört hör till kategorin ogräs, men de har en förmildrande egenskap: deras blad blir förnämlig gödning. Jag ska inte sticka under stol med att den är känd för att lukta illa, men dess egenskaper prisas bland erfarna odlare, så det kan vara värt att ge sig på tillverkning i alla fall.

Vallört
Att göra gödning av vallört måste vara det näst enklaste i trädgårdslandet (guldvatten tar första plats). Du gör ett litet hål i botten på en hink eller tunna, ställer den på ett ställ så att du kan ställa ett uppsamlingskärl under, och packar sedan hinken full med vallörtsblad. Efter några dagar börjar en svartbrun vätska sipra ur hinken - den tar du vara på som koncentrerad flytande gödning. Vätskan spädes med 10 till 20 delar vatten innan du vattnar ut den på landet. Innehåller rikligt med kväve, fosfor och kalium.

Nässlor
Nässelvatten är en beryktad stinkbomb. Man tillverkar det genom att lägga nässlor i en vattenfylld hink eller tunna och låta dem dra några dagar. Därefter silar man av växterna och späder vätskan tills den ser ut som te. Lösningen är mild, men bra.

Både nässelblad och vallörtsblad kan torkas och användas för senare gödningsframställning. Man följer då receptet för nässelvatten.

Och sedan en annan variant på gödsling med grönt:

Gräsklipp
Gräsklipp är kväverikt och enkelt att hantera. Man lägger ut det kring plantan som ska ha gödningen och medan det bryts ner avger det sin näring. Utöver att det ger näring håller det kvar fukt och kan nog också kväva ett och annat ogräs. Nackdelen är att sniglar trivs i det, så om man redan har snigelproblem får man ta till en annan metod.

Jag har ännu inte provat nässel- eller vallörtsvatten inomhus. Det är de två gödningar som jag skulle prova i mina krukor. Utomhus kan jag tänka mig alla tre, dock med en liten brasklapp för gräsklippet - vi har snigelproblem här i Uppsala, så det skulle jag nog bara använda i upphöjda bäddar med snigelbarriär.

Jodå

CSN är som jag minns dem; snälla men överlastade handläggare och ett system som är så ogint att själve Hin borde bli grön av avund. Det har dessutom blivit värre genom åren (jag har ju haft med dem att göra sedan 1993, så jag kan jämföra). Just nu hänger mina studier, vår bostad och alla mina odlingar i limbo. Mycket frustrerande. Jag har en del planer för hur jag ska rädda situationen, men jag är ju inte den enda i kläm så det kan bli så att förutsättningarna för Parkettodlarbloggen förändras drastiskt inom de närmsta veckorna.

Kära läsare, ni av er som brukar be kan väl be för ett under, och ni som hellre håller tummarna kan väl hålla tummarna? Jag återkommer när jag har något nytt att berätta, och fram till dess fortsätter jag med gödseltemat; imorgon blir det brännässlor och vallört.

Kommer snart...

...ska bara domptera CSN klart först.

Permaculture is IT

The Good Life var en brittisk TV-serie som spelades in och visades under sjuttiotalet. Om jag inte tar fel har den till och med gjort en vända i svensk tv. Ett par i brittiska förorten bestämmer sig för att leva på det deras förortsträdgård kan ge och bryter inte bara upp gräsmattorna för att odla grönsaker, utan skaffar också höns, grisar och en get. Här möter vi dem precis när de bestämmer sig.

Hmm, när jag blir rik ska jag nog köpa dvd:erna. Blir jag JÄTTERIK ska jag nog köpa mig en villa och göra precis som Tom och Barbara Good :)

Ecosan Part deux- toilet in Bangalore

Det här är en komposterande toalett i Indien. Konstruktionen ligger inte långt från de komposterande toaletter jag har besökt i Sverige, även om den här är litet enklare. Det luktar inte så mycket som man skulle kunna tro om man håller rummet rent. Och man får säga att den som städar här gör ett jättejobb; förutom litet spilld aska och skavd färg hittar jag inte en fläck någonstans.

Nattjord

Låt oss börja med det basala; bajs innehåller alltid smitta. Det är via bajset som kroppens bakterier kommer ut, och i tarmen finns dessutom en massa andra bakterier som gör ett bra jobb där - men bara där. Den mest kända är E. coli, den brukar myndigheterna jaga i våra badvatten varje sommar, och om det finns för mycket stängs hela stranden av. E. coli orsakar nämligen infektioner när den hamnar på andra ställen i kroppen - vilket den gör om man får en kallsup.

För att komma ifrån smittan kan man låta bajset "brinna" dvs. man varmkomposterar den i några månader så en del av innehållet bryts ner. Under den tiden stiger temperaturen i högen till ca 60¤C (eller mer) vilket dödar de flesta bakterier. Vill man vara på den säkra sidan använder man bajs som efterkomposterats i en vanlig kompost - och då tar hela processen ungefär ett år.

Detta hindrar inte användningen av bajs som gödsel. Faktum är att det finns en uppsjö av olika bajs man kan använda, alla med litet olika egenskaper beroende på källa. De flesta av dem är inte lika näringsrika som urin, men har den fördelen att de tillför mullämnen till jorden.

Stallgödsel (häst, ko, får gris)

Kan användas färsk, men bör inte komma i närheten av ätliga delar (hästar, kor, får och grisar bär också på E. coli). Vanligtvis använder man brunnen eller dubbelkomposterad stallgödsel, det luktar mindre. Färsk gödsel kan användas om man vill göra en varmbänk för att förlänga säsongen för utomhusgödsel. För inomhusodlare är stallgödsel mindre intressant; den levereras ofta i stora säckar eller med lastbil, vilket gör att man får en större mängd än man behöver.

Billigaste sättet att komma över stallgödsel är att leta reda på närmsta ridskola eller travbana - de blir ofta glada över att bli av med skiten. Du kan behöva plocka skräp ur högen du får, men annars är det bra kvalitet på varan.

Guano/hönsgödsel (fågel)

Innehåller mycket kväve och kan behöva kompletteras med något kaliumrikt (tex. aska). Bryts ner snabbt och används om man behöver övergöda något eller vill ge växterna snabbmat. Det här kan man köpa pelleterat på större blombutiker och går att använda inomhus av de parkettodlare som har blivit riktigt avancerade med sina jordblandningar. (Jag hör inte dit, men gamla blomtanter har använder det då och då - jag är impad.)

Kattbajs VARNING, TOXOPLASMOS!

När man har en kattlåda kan det vara frestande att plocka pluttarna ur den för användning till gödning, men det ska man inte göra. Katter bär på en parasit som heter toxoplasmos och som kan ge spontanaborter hos gravida, ögonskador i vuxen ålder hos foster som blivit smittade och överlevt, och hos vuxna smittade kan den ge hjärninflammation om immunförsvaret är nedsatt. Bryter infektionen ut måste man ha specialisthjälp, det finns inga enkla mediciner. (Även vilda djur kan drabbas av toxoplasmos, bland annat får uttrar något som liknar ett konstant epilepsianfall. I det fallet har parasiten kommit ut i deras vatten via dåliga toalettavlopp där folk spolat ner det de tömt ur kattlådan.)

Låt alltså bli att använda kattbajs och lägg det inte heller i din kompost.

(Om du har kommunal kompostering som tillåter kattbajs kan det bero på att man rötar komposten till biobränsle. Personligen skulle jag inte lägga kattbajs i komposten ens då, men det är ju jag...)

Människobajs

Jodå, man kan använda sina egna (och andras) produkter, men man ska vara extra noga med smittförebyggande åtgärder - smittorna som finns i dem fungerar alla på människa. När man använder djurbajs missar man en del eftersom de bakterierna bara fungerar på värddjuret. Då man inte har den säkerheten med människobajs kräver många kommuner dubbelkompostering av produkten ur komposterande toaletter för att de ska tillåta en installation.

Är det svårt?

Jag har pratat mycket om smitta och kompostering av olika slag. Det kan verka som ett jätteföretag att använda bajs. Faktum är att det är lätt. Det man behöver är tålamod och gott om plats. Jag har vänner som har en komposterande toalett; när byttan är full tar de ut den bakom huset, häller i litet jord för att starta processen och skruvar på ett lock. Sedan får byttan stå där i ett halvår medan microlivet från jorden gör sitt jobb. Enkelt, eller hur? Vill man dubbelkompostera tömmer man sedan byttan i sin kompost (jag antar att det är bra att varva med annat material om man har en liten kompost) och låter den mogna där.

Stallgödsel har man bara i en hög och låter det ligga, men man ska se till att lägga den på oöm plats.

Och så till sist...

Maskbajs

Maskbajs är nog det ideala för parkettodlare. För att vara bajs är det förvånansvärt smittfritt, och det är lätt att hålla värddjuren hemma. Det luktar jord och håller vatten bra. En maskkompost producerar också lagom mängder för blomkrukorna, medan det kan vara svårt att få tillräckliga mängder för ett utomhusland. Detta är mitt första val för inomhusodling. Skaffa maskkompost ;)

Flytande guld

Jag fick en förfrågan på Indoor Gardener om jag kunde skriva litet mer om de naturliga gödningsmedel jag nämnde kort i förra posten. Den rådande finanskrisen har gjort det viktigt att kunna odla sin mat så billigt som möjligt. Och jag tycker det är en utmärkt idé - gödning är något jag gärna lär mig mer om. Här kommer alltså en miniserie om billiga och naturliga gödningsmedel.

Urin är ett av de bästa gödningsmedel människan känner till; flytande, koncentrerat, helt rent och gratis. Det är bättre än många syntetiska gödsel man kan köpa, och en uträkning ger vid handen att man pissar bort ca 20-30 kronor varje gång man går på toaletten.

Men

det kan lukta. Jag minns hur urindoften stod kring husknuten på kolonilotten där mina föräldrar tömde lillsyrrans potta. Det går att få luktfria odlingar om man hanterar urinet rätt. Jag har inte provat dem än, men det är enkla regler som de flesta klarar av; använd färskt urin och späd ut den. Vill man vara extra säker kan man mylla ner gödningen. Om det ändå börjar dofta komnmer lukten att försvinna efter ett dygn.

Använder man sin egen urin behöver man sällan vara rädd för smitta. Kisset är i sig sterilt. Kroppens bakterier går ut via bajset, så om urinet blandats med bajs (eller om man skördar vätskan från en större samling urinseparerande toaletter) bör man lagra kisset upp till sex månader för att smittämnena ska dö. Äter man medicin ska man tänka efter, särskilt om man kurerat sig mot mask - även maskarna i jorden påverkas av sådana ämnen och dem vill vi ju ha kvar. Personligen skulle jag låta bli att använda min urin om jag ätit starka, receptbelagda mediciner men ta av det om jag äter vanliga smärtstillare typ magnecyl eller ibumetin.

Hur gör man då? Jo, "guldvatten" blandas enligt följande recept:

1del urin
9-10 del vatten

Sedan vattnar man nära jorden för att undvika brännskador och fläckar på planorna. Detta minskar också risken för lukt. Minst en månad innan man ska skörda byter man till ett annat gödningsämne för att vara på den säkra sidan för smitta och dylikt - detta gäller särskilt om man odlar sallad.

Om man odlar utomhus är det egentligen ingen nackdel att det luktar; doften lär ska skrämma rådjur på flykten. Man kan kosta på sig att slarva litet med kisshanteringen. Inomhus måste man vara nogrannnare, inte bara för att det är o-chict när det luktar kiss, utan för att doften sätter sig i väggarna. Glädjande nog går det att använda helt doftfritt, jag har hittat två exempel på det.

Summan av kardemumman är att kiss är ett utmärkt gödningsmedel som går att använda av parkettodlare även om det är enklare att ha utomhus.

Om du vill läsa mer
Artikel om gödning på odla.nu
Tråd om att gödsla med urin på Alternativ.nu
Toa-avfall blir hygiensk gödsel artikel från SLU (Sveriges LantbruksUniversitet)
Guidelines on the Use of Urin and Faeces in Crop Production från EcoSanRes

Varken jag eller maskarna maskar

Det går fort att gå från brist till överflöd ibland. Första året jag odlade grönsaker inomhus använde jag mestadel syntetiska gödningsmedel eftersom de var lätta att hantera och få tag på. Senare när jag kommit in i odlandet ville jag också använda "naturligt" gödningsmedel, dvs. gödning från bajs, kiss eller växter. Som ni kan förstå tvekade jag litet. Det hade varit lätt att använda sitt eget urin från start men jag ville inte råka ut för att det doftade ur blomkrukorna sen.

När jag väl satt upp min maskkompost väntade jag ivrigt på den berömda vätska som skulle rinna ur och som skulle gå att använda som gödning. Den kom, droppe för droppe, och flera gånger tog den slut innan jag hunnit vattna alla plantor.

Kan ni tro mig om jag säger att det var några veckor sedan? Igår tömde jag ur ännu en halvliter maskvätska ur komposterna - jag har nu dryga litern stående i kylskåpet och kommer snart att få mer. Till detta kommer den undergörande bokashivätskan, som jag också kan använda som gödning. Jag måste verkligen dra upp fler plantor så att jag blir av med joxet!

Men, till de goda nyheterna hör att jag också kan göra det. Igår sågade jag sönder och skickade iväg lastpallarna som blockerat utrymmet framför fönstret i arbetsrummet. Idag ska jag iväg och shoppa alla de grejer som behövs för att inreda två nya plantfönster (plus litet blommiga tapeter - det är klart att mitt arbetsrum kräver blommiga tapeter). Det går framåt!

***

Om ni kommer ihåg mina nyårsmål så har jag en liten uppdatering: sedan den 7/1 har jag gått ner ett kilo! Jay, och om jag inte lyckats torktumla mina jeans så hade jag känt mig ganska smal idag :) Sparkpeople är inte dumt.

Every grain is sacred...

Jag förstår varför man får stadsbarn att baka sitt bröd bokstavligen från ax till limpa, men ibland - när jag är på det humöret - kan jag förundras över detta behov att lära stadsbor var deras mat kommer ifrån. Tänk om det skulle vara tvärtom; tänk om man varje år skulle samla in barn från landet och tvinga dem att skruva ihop en rulltrappa, eller låta dem tillverka Dagens Nyheter genom att först fälla träden som ska bli till massa i pappret och sedan göra vartenda moment i den process som slutar med att en tidning ramlar ner i brevlådan.

När jag hör Ian Lai kan jag inte låta bli att brista ut i

Every grain is sacred,
every grain is great.
If a grain is wasted,
God gets quite irate!

Vad jag travesterar? Monthy Python förstås!



Barnkörer, dansande nunnor, fyrverkerier och en drake. Det gänget visste vad som är humor!

Growing Herbs : How to Grow Thyme

Detta är en liten film om att odla timjan utomhus, så jag tillägger att det går lika bra inomhus i kruka. För oss slumpmässiga vattnare är den en drömväxt eftersom den tål torka. Själv är jag övertygad om att det bara är citrontimjan som smakar gott, men låt inte det hindra er från att göra kulinariska utflykter :)

Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden

Detta är en bok för mörka vintermånader; den kombinerar trädgårdsdrömmar, reseskildringar och exotiska platser med trädgårdstips. Jag läste klart mitt ex. redan på julafton.

Lena Israelsson har utforskat både klostrens historiska roll som förebilder inom trädgård och odling, och hur det ser ut med odlandet idag. Hon tar oss med på resor både till kristendomens äldsta klosterkommunitet och till moderna kloster i Sverige och utomlands. Dessutom får vi oss en del odlingshistoria till livs, kryddat med illuminationer och en tydlig avbildning av sankt Gallens klosterplan. Man behöver inte vara odlande, illuminerande medeltidstok och teolog (som jag) för att falla för den här, det räcker gott med att man gillar vackra bilder och bra text.

Man får mindre odlingsråd än man brukar i en bok av Lena Israelsson, och det beror på att klostren i allmänhet inte längre är drivande i odlingsutvecklingen. Strängt taget har man ju bönen som huvud'produkt' så när odling inte längre krävs för överlevnad har kunnandet inte behövts längre. (Man sitter inte heller längre på världens samlade kunskap, som man de facto gjorde under tidig medeltid.) Detta hindrar inte att Israelsson har hittat flera stycken med intressanta trädgårdar och odlingsmetoder. Man kan inte låta bli att planera en turné mellan olika kloster samtidigt som man läser, och för den som vill göra en annorlunda semester finns ett kapitel om vad som gäller vid klosterbesök. Ett plus i kanten för att hon påpekar att det är en uppoffring för nunnor och munkar (som ju valt ett liv i avskildhet med Gud) att ta emot gäster.

Jag sa i en tidigare post att det här är en farlig bok. Ni undrar kanske varför? Jo, därför att de kloster och de personer som har banbrytande idéer också presenteras, och när Lena Israelsson skriver verkar det så lätt. Jag har tillbringat hela nätter med att försöka tillämpa broder Birgers dynamitodling på högbäddarna på mina kolonilotter. I Fulda i Tyskland, en ort också känd för illumineringar, ligger Heliga Marias kloster där syster Christa för moder Laurentias idéer om naturenlig odling vidare. Benediktinnunnorna är kända bland tyska naturodlare, om inte annat så för sitt humofix. Jag har aldrig läst tyska, men nu kan jag tänka mig att betala för att få hem syster Christas tidskrift Winka regelbundet - och om jag plötsligt börjar blogga från Fulda så vet ni vad som hänt (och bör sända en medlidsam tanke till min kvidande plånbok).

Jag ger den här boken fem krukor av fem möjliga. Köp den som uppvärmning inför odlingssäsongen.

Klosterträdgårdar
Himmelska platser på jorden
Lena Israelsson
Wahlström & Widstrand
Italien 2008
ISBN 978-91-46-21840-1

Flaskhalsproblem

Det är vad jag har. Såddlingarna borde ha planterats om för flera veckor sedan, men jag har inga krukor som är stora nog. Och om jag hade krukor som var stora nog så har jag fortfarande ingenstans att ställa dem, eftersom jag ännu inte inrett två nya fönster till växtfönster. Om jag då skulle ge mig på att fixa till fönstren så kommer jag inte långt; jag har nämligen inte köpt de brädor, armaturer och annat som behövs.

Där har jag stått de senaste veckorna, ity att jag har varit pank. Nu har ödet skickat mig en större slant (tack svärmor!) och även om en rad andra utgifter sliter i den hoppas jag kunna lägga undan en del till parkettodlarmaterial. Om det skulle bli krukor? Men då kan jag inte ställa dem någonstans. Om det skulle bli armaturer och lysrör? Men det är ju tråkigt att köpa (tyvärr fungerar jag så ibland). Här kommer en strikt logik till min hjälp; det är bättre att skaffa växtfönstermaterial eftersom jag alltid kan plantera mina såddlingar i annat än terracottakrukor.

Det får nog bli lysrör. Även om det är tråkigt. Jättetråkigt.

Jag får trösta mig med att jag också lyckats med en stor bedrift; på Söndag blir vi av med de där lastpallarna som blockerat fönstret i arbetsrummet. Några vänner med många kakelugnar kommer och hämtar dem för att ha till brännved. Hurra!

Tajma din återvinning.

Snart en vecka med bokashi. Nämnde jag att hinkarna var mycket större än jag trott? Jag tittade aldrig närmare på måtten när jag beställde den, utan såg en liten tiolitershink framför mig när det stod att den "får plats under diskbänken".

Jodå, hinken får plats under diskbänken, men det är med mindre marginal än jag tänkt mig - den rymmer närmare tjugo liter, och står på 'piedestal' för att man bekvämt ska kunna tömma bokashivätska ur den. När jag plockat upp mitt bokashiset, som innehåller två av dessa jättar, kunde jag bara tänka på hur belamrat utrymmet vi hade var. En tidigare välordnad insamling av olika returvaror som papper, kartong, glas och metallförpackningar hade ballat ur och hotade nu överfalla när man öppnade dörrarna. Det var nog dags att rensa ut litet.

Vid närmare eftertanke kunde jag nog rensa ur kylskåpet också. Visserligen hade jag en maskmatsburk full med rester som skulle passa bra i bokashin, men litet extra mat kunde aldrig skada. Ut for gamla grönsaker, fruktsallad, köttfärssåsskvättar och de där småpaprikorna som visade sig vara storväxta pepparfrukter. Det blev så mycket att maskarna fick behålla sin mat. Under högtidliga former hällde jag allt i hinken, strödde bokashiströ över, plattade till med den speciella lilla tillplattaren, på med locket och skjuts in i...

Nej, just det, där under diskbänken var det fortfarande fullt. Dags att fortsätta på rensning nummer ett. Maken och jag har tillverkat en liten kista på hjul som det var tänkt att vi skulle samla returvaror i och sedan köra ut alltihop till soprummet. Den var också full. Jag klädde på mig och la så många soppåsar som möjligt på den, maken gav mig ett snöre att dra med och sedan gav jag mig av ut.

Det här var under dygnen då vi hade det så kallt. Det var under minus tio grader när jag traskade iväg med mitt ystra sällskap. Trots att lådan inte var byggd i intelligent päronträ for den över vägen som den själv ville, och kastade av en och annan soppåse eller en överfull kartong. Efter förättat värv i sophuset gick jag tillbaka och tog mig in i trapphuset.

Där stod en av grannarna och hängde vid en annan grannes dörr, uppenbarligen för en kort pratstund. De brukar göra så, och jag hälsade medan jag tryckte på hissknappen.
"VAD är det där?" frågade den ena och pekade på vår hjulförsedda kista.
"Det är vår återvinningskista. Vi har satt hjul på den så att det bara är att rulla ut den till sophuset när det är dags för att tömma den."

Kistan blev mycket beundrad, och det var först när jag stod i hissen som jag insåg två saker A: Hjulkistan skrammlar. Mycket. B: Klockan var 22.30. När jag trodde att jag lugnt och stilla gick ut med soporna måste jag ovetandes ha väckt hela bottenvåningen.

Nå, nu är utrymmet under diskbänken rensat, och idag har jag för första gången använt bokashivätskan till gödning. Allt verkar fungera som det ska, även om hinkarna står i trappskrubben. Det blev enklast så.

Fröerna har kommit!

Jag blir lika tosig varje gång! Och självklart kommer mina kolonilotter att bli snyggast på hela koloniområdet, för att inte tala om hur min levand vägg kommer att se ut! Så är det alltid innan jag har fått fröna i jorden...

Pope and Michaelangelo (Monty Python)

He, hrm, he. När jag planerar min kolonilott och mina inomhusodlingar så räknar jag ungefär som Michaelangelo här; dygnets tjugofyra timmar blir plötsligt trettiosex och min budget på tre kronor växer till fyra miljoner. Hittills har jag dock hållit mig ifrån kängurur...

Vad jag gjorde på lovet

Inte mycket egentligen. I stort sett barrikaderade vi oss hemma med en massa julmat och åt oss ut. Eftersom Uppsala för ovanlighetens skull har fått ett tunt snölager har vi tagit parkettsonen ut på pulkatur några dagar i rad, men annars har vi koncentrerat oss på att vila. Julen är en bra tid för sånt.

Helt har jag inte släppt parkettodlandet. Jag gjorde en beställning på Impecta för att komplettera mitt fröbibliotek, och kanske var jag dum som klickade runt på deras hemsida utan att ha planerat vad jag skulle ha först. Enligt mina anteckningar har jag beställt två olika sorters melonfrön, nakenfröpumpa, björnbär och en kålsort som växer upp till en tvåmeters ”palm”. Inget av det där tror jag växer speciellt bra inomhus, men jag har ju mina lotter - och kniven på strupen att verkligen få till de där högbäddarna.

I år gjorde jag det lätt för parkettmaken och önskade bara en sak ”Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden” av Lena Israelsson. Jodå, jag fick den också, och läste ut den på Julafton. Sedan epostade jag författarinnan och tackade för en trevlig bok. Men den är farlig på vissa vis - jag kommer att ta en egen bloggpost för att berätta varför. Tills dess kan ni ju köpa den själva, den är klart rekommendabel.

Som ni kanske förstått har jag också införskaffat bokashi. Äntligen! Jag har en snäll svärmor som ger barn, svärdöttrar och barnbarn varsinn rejäl slant i julklapp, och den gick snabbt, snabbt till svenska bokashileverantören. I epostbekräftelsen stod det
”Är det du som skriver bloggen Parkettodlaren?”
vilket fick mig att känna mig som en celebritet för några minuter. Bokashipaketet hämtade jag ut igår och har nu både maskar och mikrober som äter upp våra rester. Det går ingen julmat i bunkarna, dock, vi hann äta upp den innan vi tröttnade.

***

Eftersom mitt enda nyårslöfte var att Hålla Mig Till Planen, har jag steriliserat jord idag. På det viset prickar jag av ännu en punkt på den lista som jag gjorde innan Jul, tillsammans med punkten för att beställa frö. Nu har jag bara de här kvar:

• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  

Mina mål för 2009

Jag hittade bloggen A posse ad esse under julhelgerna, och blev inspirerad av en modig bloggpost. Inte nog med att Paul Gardener gjorde en lista "nyårslöften" i början på 2008 - i slutet av året redovisade han också resultaten. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med nyårslöften (de liknar alldeles för ofta nyårsönskningar), men att sätta upp en räcka mål för året som man sedan kan redovisa resultatet av - det tilltalar min inre projektledare. Här får ni alltså mina mål för 2009, och faktiskt också ett enda nyårslöfte (räkna detta som en unik händelse).

Mitt nyårslöfte för 2009 är att

hålla mig till planen

Jag har aldrig gjort detta tidigare, så det ska bli intressant. Eftersom jag har dålig vana på området räknar jag med två månaders inkörningstid.



Mina mål för 2009 är då att

• Sätta upp två nya odlingsfönster inomhus
  
• Bygga nio högbäddar på mina kolonilotter
  
• Röja och tapetsera mitt arbetsrum
  
• Sätta upp en levande vägg i arbetsrummet med hjälp av akvaponiska system
  

Det där borde jag klara även om projekten drar ut på tiden (fler än jag som hör ödestrummor över det uttalandet?). Till sist kan jag inte låta bli en klassiker:

2009 ska jag gå ner i vikt, närmare bestämt fem kilos viktminskning per tio veckor under hela året. Om vi vet att jag väger 87,5 kg så betyder det att jag ska väga 62,5 den 23/12, och att första milstolpen är 18/3. Håll tummarna för mig - jag behöver verkligen förlora de där tjugofem kilona.

Om ni ursäktar så ska jag nu gå och leka med mina nya bokashibunkar. Tack svärmor!

God Jul och Gott Nytt År

God Jul och Gott Nytt År mina kära läsare! Den här julen kommer bloggen att ha julledigt fram till Onsdag sjunde Januari 2009. Just nu står jag upp till öronen i julförberedelser, och har väldigt skojigt - trots att jag glömde sätta potatis i tid för nypotatis till skinkan. Parkettmaken och parkettsonen hälsar med det här blivande pepparkakshuset; gubben Pettsons hus, komplett med hönshus och dass. Hoppas ni alla har det lika bra!

Att göra lista: läsa på om ekologiskt lantbruk och tömma burken

Jupp! Hittills ligger jag bra till. Igår läste jag på om ekologiskt lantbruk...

öhm...

...egentligen gör jag det varje dag, så ni får vänta litet på min Stora och Lärda Post om detta ämne. Fram tills dess kan jag säga att det är intressant att läsa om odling i en helt annan skala än den jag är van vid.

Idag tömde jag maskburken. Det tog emot. Jag var inställd på att det skulle lukta, men när jag väl tog mig i kragen var jag så snabb att odörerna inte hann komma till näsan. Självbevarelsedrift är ingen dum sak.

Innan jag tömde ut maskmaten passade jag på att hälla av det maskkiss som hade bildats. Tre deciliter prima nattsvart vätska att mata plantorna med. När jag såg hur full flaskan blev insåg jag att jag nått en milstolpe som jag länge längtat till

Jag är nu självförsörjande på gödning

När jag väl kommit igång med maskkomposterna gick det lättare än jag trott. Det är ändå värt att fira med ett litet tjoho. Tjohoo!

Nå, det som finns kvar på listan är nu:

• Sterilisera jord
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  

Kommer jag att klara att hålla samma takt? Vi får se...

Att göra lista

Idag sa mina lungor ifrån - jag måste ta det lugnt. Så istället för att plantera om mina såddlingar får jag göra en att göra lista som jag kan beta av i långsam takt - annars kommer inget att bli gjort här

Att göra

• Sterilisera jord
  
• Mata maskarna (burken är full igen)
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  
• Läsa på om ekologiskt jordbruk
  

En grej per dag borde jag klara av. Häng på och se om det funkar! :)

Plantvård

Det bästa gödseltips jag har hört är att alltid ha litet näring i vattnet när man vattnar. Plantor äter som vi; litet i taget. Om vi skulle få näring en gång i veckan (eller ännu mer sällan) skulle inte vi heller må så bra - ens om vi då åt trettiofem måltider i ett svep. Växter fungerar likadant. Självklart egentligen, men vi verkar hoppas att jorden ska fungera som ett skafferi och behålla näringen tills den behövs. Det gör den inte alltid, och det finns chans att man vattnar ur den när man överfyller krukan.

Jag har vattnat med svag näringslösning i cirka två månader nu. Har jag märkt någon skillnad? Jo, mina tomater har satt mycket mer och större frukt. Tomater är glupska varelser så jag är inte förvånad. Övriga växter kan jag inte mäta skillnaden på, men de ser friskare ut. Just nu har jag inte så många vuxna växter i omlopp, men det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag har fullständiga bänkar igen.

Och just det - det är dags att ta fram högtryckssprutan igen och jaga trips - gräslöken börjar bli både lockig och skallig.

Muppet Show - Banana Sharpener + veckans insamling

Har vi inte alla haft problem med dessa trubbiga bananer som inte kan förvaras på något vettigt sätt? Inte? Dr. Bunsen Honeydew har ändå lösningen på problemet i denna lilla video från Muppet labs. Själv drömmer jag då och då om att anlägga självplock på bananer, vilket väl är ungefär lika knäppt (tänk bara vilket stort växthus det skulle kräva) :)

Veckans insamling är de två jag (något otåligt) gjorde reklam för redan i Torsdags
Parkettodlarens ekokursinsamling
Parkettodlarens julklappsinsamling

Christmas 2008 at Baytree Garden Centre

Ja, jag undrar också vad det här har med trädgård att göra - om inte tomten har rationaliserat rundan så mycket att engelsmännen tvingas hänga ut strumporna i trädgården för att få utdelning (vi är bortskämda här som får personligt besök). Stora trädgårdskedjor blir aningens desperata under vintern - för handen på hjärtat, inte ser det bättre ut på Plantagen eller Blomsterlandet. Impecta, däremot, skickar ut sin frökatalog...

När jag nu levererat denna cyniska drapa ska jag göra något som jag älskar, nämligen tindra med ögonen och vältra mig i jul, Jul, JUL. Jag älskar den här högtiden, så ska jag vara riktigt ärlig får det gärna vara ÄNNU MER julpynt och tingel tangel. (Hummar "Mer Jul" av Adolphson och Falck.)

Trött parkettodlare ordnar julinsamlingar

Fy, först lunginflammation och sedan vinterkräksjuka - jag är ganska mör just nu. Jag sitter stilla och plantorna får klara sig själv i sina krukor. Det ser ut att gå bra, tack vare att vi haft molniga dagar och att jag kunnat använda mina livlinor som 'planerat'. Parkettmaken är för övrigt hemma och tar hand om både mig och sonen, så jag kan ta det lugnt.

Konstigt nog kan jag också ta det lugnt när det gäller Julen; all julmat och de flesta klappar är redan köpta. Jag vet inte riktigt hur det gick till, vanligtvis brukar vi flänga som skollade troll vid den här tiden. När jag nu kan fila på detaljerna tycker jag att också den här bloggen kan få julklappar, på ett mer cybernetiskt vis.

Men ändå på ett konkret sätt; jag har lagt upp två insamlingar på WebaidShop.se. Gör både mig och en massa andra människor glada genom att bidra till antingen

Parkettodlarens ekokursinsamling

"Det är fosterföräldrarna i Give a child a family-programmet [i Sydafrika] som erbjuds kursen. De får inga pengar för att de tar hand om ett extra barn. Däremot kunskap som gör att familjen kan få bättre ekonomi.

Med små förbättringar kan skördarna bli större. Att förgro plantor, anlägga kompost, göra gödsel av djurspillning istället för att köpa konstgödsel är några av sakerna som står på schemat."

eller (eftersom jag inte kan motstå julklappar)

Parkettodlarens julklappsinsamling

"WebaidShops speciella julpaket till barn i Afrika. Vi har 1400 klappar till försäljning och de är fördelade på barn i Sydafrika , Burkina Faso, Kongo Kinshasa, Uganda och Etiopien.

Barnen kommer alla från mycket svåra förhållanden och finns i olika projekt som Läkarmissionen stöder. Klapparna innehåller en nyttosak (som t ex skor), någon leksak och lite julgodis.

Paketen kommer att delas ut vid julfester som våra partners på plats ordnar."

WebaidShop.se är en del av Läkarmissionen - som har 90-konto. Jag har inte hittat någon ickekonfessionell svensk insamlingsorganisation med en liknande service (tipsa gärna i kommentarerna om ni vet), men jag är glad att kunna lägga upp en insamling som ansluter till Parkettodlarens odlingstema. Även när man odlar grönsaker inomhus tänker man på att det finns en värld därute.

Hallå hallå, norovirus...

...tack för att jag fick tillbringa dagen med att städa upp efter min son samtidigt som min mage vred sig i kramp. Som tur är (för mig) visade sig te gjort på citronmeliss ta udden av illamåendet. Ett tips för mina medsyskon i olyckan, kanske.

Help, help, I'm being...

Tja, vad mer finns att tillägga, mer än den här länken? (Jo kanske att jag associerar till vissa ekologiska odlare jag mött när jag ser den här.) Att Monty Python börjat lägga upp sina bästa sketcher på YouTube är inte helt en "give away" - de vill att man köper deras dvd:er också. Få någon att skratta i Jul!

Virginia Farm Bureau - In the Garden - Christmas Decorations

Litet julpyssel för de få lediga sekunderna i adventstid ;). Kom bara ihåg att använda kvistar från egen mark, eller plocka dem med markägarens tillstånd (eller samla rester efter julgransförsäljningen).

För övrigt hade jag ingen aning om att barr fanns i så många olika storlekar.

En god skörd på biblioteket

Jag var ofrivilligt offline igår i och med att jag besökte Uppsala Stadsbibliotek. Caféet mitt emot brukar har ett juste wlan, men just igår strejkade det. Attans!

Hur som helst gjorde jag en del fynd i hyllorna. Ni vet, jag har just tillfrisknat från lunginflammation och borde inte anstränga mig. Och om man inte ska anstränga sig kan det ju vara lämpligt att bara låna en bok. Mitt knarkande av odlingslitteratur har nu gått så långt att jag satsade på jordbrukshyllan. Jag har tidigare lånat en grundbok för jordbruksgymnasier och tänkte läsa den igen. Nu fanns den inte inne så det blev

"Ekologiskt lantbruk, odling och djurhållning" av Inger Källander

istället. En vettigt skriven bok så långt jag har läst.

När jag inte kunde sitta och surfa på mitt favoritkafé återvände jag till biblioteket efter lunch - fortfarande i tron att jag bara skulle låna en bok. Men en mycket liten bok till kunde jag ju kosta på mig

"Är eko reko? Om ekologiskt lantbruk i Sverige"

En forskningsrapport som får plats i handväskan stöter man inte på varje dag. Dessutom har någon dregglat kompost (?) över sidorna, och jag börjar tycka att något av charmen med låneböcker är de där små spåren från tidigare lånare.

Det jag kanske inte skulle ha gjort var att först gå förbi torget där bibliotekarierna störtexponerar böcker de tycker att man ska låna, och sedan ta en titt på (ödestrummor) folianthyllan.

Två folianter och en vanlig bok senare vacklade jag iväg med ryggsäcken full för att hämta sonen på dagis. Jag menar, när det lackar mot jul kan det vara bra att läsa

"Jul för stora och små"

pikant nog illustrerad med två barnzombier på framsidan (ibland undrar jag hur illustratörer tänker). Dessutom, som den romantiker jag är, kan jag inte gå förbi titlar som

"Plantera din trädgård med inspiration från bibeln"

och

"Shakerträdgården
skönhet och funktion"

Tillsammans med laptopen i ryggan blev det en rejäl last, men eftersom jag överlevde hemfärden tillsammans med sonen får jag nog säga att jag börjar bli frisk igen. Hurra!

Odör

Samtidigt som jag blandade jord häromdagen vattnade jag mina plantor med den senaste omgången maskvätska. Den luktade illa. Som tur är verkar lukten ha sugits upp i jorden, för jag känner ingen odör vid växterna - och jag har ett gott luktsinne.

Maskvätska passerar inte alltid genom maskarna - ibland kan det vara vätska som runnit direkt från kompostmaterialet ner i vätsketråget, och det är härifrån lukten kommer. Jag förvarar mitt rens i en tät metallburk på diskbänken, och eftersom det hinner ta några dagar innan den blir full hinner innehållet också börja brytas ner. Nedbrytning som sker i syrefattig miljö luktar illa.

Så hur ska jag lösa detta? Dels genom att tömma burken oftare, och på sikt också genom att borra litet fler lufthål i mina kompostkärl. Ni kanske minns att jag hittade illaluktande mat i komposten när jag delade den på två, och jag misstänker att kärlen är litet för täta just nu. Nu borde jag också kunna tömma burken så fort den blir full, eftersom jag byggt ut komposten till en storlek som passar vår familj.

Dels tänker jag skaffa en bokashi. Jag har tjatat om denna manick i flera veckor nu, men inte lyckats köpa någon (mycket månad i slutet av pengarna). Om tomten är snäll kan jag köpa en startsats på kvällen den tjugofjärde december. Annars får jag spara - och till dess jag har rätt summa pengar att sprätta iväg får jag vara noga med burktömningarna.

En sån där tanke...

Jag har fyra äggplantor på tillväxt, och det är bara jag som gillar auberginer i familjen. Kanske bäst att leta recept på inläggningar redan nu.

Jag har fått något jordt...

Idag tog jag mig kraft att plantera om några av mina såddlingar. Jag insåg snabbt att jag inte skulle orka ta hela omgången i ett svep, utan beslöt mig för att börja med äggplantorna eftersom de såg piggast ut. Det blev också ett mycket större företag än man skulle kunna tro; terracottakrukorna skulle blötläggas, den färdigblandade jorden såg ut att ta slut, vilket innebar att 'ny' måste steriliseras och blandas till. Den använda jorden som skulle bli ny var torr som fnöske, och jag gjorde nog av med fem liter vatten för att fukta den så pass mycket att den skulle tåla en vända i ugnen utan att börja pyra (luktar hemskt).

Allt det där blev gjort, och jag hade sen nöjet att blanda min egen krukjord. Jag tog fram en maskkompost och skördade färdig gödsel med handen direkt från ytan. Inte så organiserat kanske, men en början. Denna blandades med steriliserad jord, den färdiga jord som fanns kvar och vatten. Ska bli intressant att se hur det blir.

Något som jag nu kan rekommendera är cocosfiber. Ni kanske minns att jag fick med mig några briketter hem från Nordiska Trädgårdar i våras. Jag blandade den med min jord och har använt resultatet till både tomater och annat. Fungerar jättebra. Fibrerna ger jorden struktur och förhindrar att man får en igentorkad skorpa överst i krukan (ni vet den som hindrar att vattnet tränger ner i jorden när man glömt att vattna och sedan ska rädda sin växt med en rejäl skvätt). Jorden blir också trevligare att handskas med när man planterar och gräver i den. Det faktum att man köper fibrerna sammanpressade i briketter gör dem lätta att förvara, ytterligare ett plus i en inomhusodlares värld.

Jag kommer att köpa en generös omgång cocosfiber så fort jag får chansen (just nu har jag ebb i kassan - annars kan man köpa direkt från Sverigeimportören, här). Dels kommer jag att använda det som jordförbättring, dels kommer jag att ha det som bäddmaterial i maskkomposten. Nu har jag provat tidningspapper, upprivna äggkartonger och uppblötta löv, jag misstänker att cocosfibern kommer att vara det enklaste alternativet. Vidare rapport kommer.