Ordning mellan pärmarna

Jag har infört litet ordning i mitt odlarkaos. Ordning i form av en inbunden anteckningsbok med textilklädda pärmar. Klassikern lär ska vara en svart vaxduksbok, men jag kunde inte låta bli att färgmatcha boken till mitt blivande arbetsrum (hur jag än försöker kan jag inte göra mig av med min inre romantiker). Här antecknar jag viktiga händelser i mitt odlande; när frön sås, när de kommer upp, vad jag sådde dem i och andra viktiga detaljer. Det är inte för vetenskaplig dokumentation skull, snarare för att ha koll i allmänhet.

Tidigare har jag antecknat på baksidan av gamla kuvert när det hänt något speciellt (som att jag försått och behöver lista sådda växter) och lagt bladen på bra ställen. Nu har jag faktablad liggande överallt, utan att veta vilka vilka som är viktiga och vilka som jag bara kan kasta. Som ni kanske minns har jag i vissa fall också glömt att datera dem. Det är en lättnad att äntligen ha allt på ett ställe.

Mitt tips den här gången är alltså att skaffa en anteckningsbok för dagliga noteringar. Se till att den är av god kvalitet och har slitstarka sidor. När det gäller böcker brukar även kvalitet vara överkomlig, så låt bli att vara dumsnål. Boken ska vara med bland jord, krukor och planteringsspadar och kanske utsättas för en dusch då och då. Dessutom vill du kunna ha kvar den och bläddra i den flera år efter att den blivit färdigskriven. Köper du en billig bok kommer du snart att ha ett värre lösbladssystem än det jag hade med mina recyklade kuvert (jag har provat; det hände tyvärr med boken där jag skrev ner de recept jag hittade på när jag just flyttat hemifrån).

***

Som ni märkt har jag uppdaterat oregelbundet på sistone. De senaste veckorna har jag haft fyrtioåtta timmars göra till ett tjugofyratimmarsdygn. De goda nyheterna är att det nu verkar som att allt ska ordna sig (håll tummarna är ni snälla). För att kunna städa upp i mitt liv har jag dock beslutat att begränsa mina uppdateringar i tre veckor. Fram till den artonde mars kommer alltså Parkettodlaren att uppdateras på måndag, onsdag, fredag och söndag.

***

Och en liten utvikning: Jag kan inte låta bli att surfa websidor där man kan räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och det har lett till att jag aldrig mer tänker flyga (just nu är det lätt, jag har inga pengar att resa för). Båt och tåg är det som gäller. Jupp. Men även när jag flög brukade jag undvika RyanAir för deras obehagliga personalpolitiks skull. Efter att ha läst den här artikeln har jag fått ännu en orsak att undvika dem.

Ryanair: "Lunatic bloggers can keep the blogosphere"

Bokrean startar i natt

Och om ni bokkatalogerna läst noga så finns Lena Israelssons "Handbok för köksträdgården" på diskarna. Om ni inte har den, köp den nu.

(Själv kanske jag ger mig på Kål och krasse - om den finns kvar när jag får pengar.)

Takträdgård i Indien

Som ni alla vet är jag förtjust i takträdgårdar. Jag har visat er Harrods kolonilott och privata trädgårdar i Kina, bland annat. Men den här filmen är nog från det coolaste taket hittills, inte bara för att det verkar vara vanliga människor som äger det (till skillnad från stora företag, de flesta takträdgårdar jag hittat har tillhört sådana och varit fascinerande men dyra anläggningar), utan också för att de har inte bara ett, utan två små risfält på taket. Kolla in fotarbetet när de skördar!

Äntligen får de sträcka på rötterna!

Det tog två och en halv dag, och det var det värt. Nu är all jord steriliserad, ny blomjord är blandad och bonsaitomaterna har fått nya hem. De har sällskap av fyra sticklingar från de gamla tomatplantorna, helt enligt tanken "funkar inte det ena funkar det andra".

Tipset om att ta sticklingar av tomat hittade jag på föreningen Sesams hemsida. Efter att ha odlat tomater ett tag är jag övertygad om att de hör till de växter som klarar det mesta och är snälla mot nybörjare, så jag tänkte att jag skulle prova. Jag har inte sticklingförökat speciellt mycket så jag följde någon sorts basmodell; först skar jag en lång kvist som såg bra ut (friska och saftspända blad, gärna blommor och helst inga fruktställningar) och såg till att få med fler blad än jag behövde ovan jordytan. De överflödiga bladen skalade jag bort, om jag minns rätt växer rötterna ut just från sådana bladknutar, och stack ner biten med bladfästena i jorden. Sedan packade jag jorden kring pinnen så att sticklingen stod upprätt och trädde en påse med avklippt hörn över den. Nu ska allt få stå ifred ett tag så jag ser hur plantorna tar sig.

De påsar ni ser på bilden är för övrigt sådana där skyddspåsar som sitter kring glossigare magasin man får i brevlådan. Jag brukar spara på dem, för de är ofta starkare än de ser ut. Eftersom jag inte vill använda dem till mat (vem vet vad det är i tryckfärg nuförtiden) har jag haft problem med att samlingen sväller över. Gissa om jag är glad att jag hittat ett användningsområde! Dessutom behöver man inte ens prenumerera på någon tidning, även om man får fler påsar på det sättet, en del myndighetsutskick och medlemstidningar som Medmeratidningen (Coop) och Buffé (ICA) kommer också förplastade.

Död åt mangolden, leve såddlingarna!

Jag trodde att jag skulle så frön idag, men det visade sig att jag inte har någon såjord färdig. Det enda som finns är utmärkt hemblandad plantjord. Tänk att man kan förivra sig så... När sonen kommer hem ska jag dra fram mina grytor och börja sterilisera den använda jord jag har stående. Bör bli intressant - särskilt när maken kommer hem och undrar vad det blir för mat.

Svaret är för övrigt "någonting med mangold" eftersom jag kommer att tömma den backen idag. Det är intressant, bladen har fått stå orörda länge och deras stjälkar har blivit träiga. Vanligtvis brukar man kunna koka och äta dem som sparris, men när jag och maken försökte senast var det ingen hit. Idag blir det nog en liten stuvning på bladen istället, plus kokt potatis och kassler, mmmmmmm. (Och en tanke slår mig; vad ersätter man kassler med om man är vegan? går det att odla? inomhus? Jag kommer nog aldrig att kunna odla vanliga krukväxter.)

Imorgon är det dags för sådd. Jag har en massa äggskal att tillgå, ett välfyllt fröförråd, som av någon anledning har ett överskott på smultronfrö, en del knasiga behållare och massa vilda idéer.

Jag är tillbaka!

Tja, och när jag skrivit om min lunginflammation tog jag ett oavsiktligt födelsedagslov från bloggen. Jag fyllde trettiosju år i fredags (man avslöjar kanske inte en dams ålder, men jag vidhåller att en lady inte skäms för hur gammal hon är), så jag tillbringade hela den dagen med att fika på kaféer och läsa glansiga magasin. Vid närmare eftertanke var en del av dem inte glansiga; brittiska "the Ecologist" slank också med. Håll med om att man måste älska den titeln! Innehållet är inte så pjåkigt det heller.

Lördagen ägnades åt födelsedagsfika med mina vänner. Tack alla ni som dök upp, det värmde mitt hjärta! (Och alla ni som fick förhinder var med i tanken.) Och på Söndagen köpte jag krukor, äkta terracottakrukor. För vad ska en parkettodlare göra för sina födelsedagspengar om inte utöka sina odlingar?

Har jag några tidningstips för er då? Nja, inget som renodlat passar parkettodlare, men en tidning som jag finner trevlig är den brittiska varianten av "House Beautiful". Det är ett inredningsmagasin av det högglansiga slaget, och de har en stående avdelning med tips om hur man lever miljövänligt. För en gång skull ett vanligt inredningsmagasin som engagerar sig för miljön, och gör det utan att förespegla att det skulle vara revolutionerande eller konstigt. Dessutom har de en eco-chic designer - bara en sån sak....

Resultatet av en lunginflammation

Om jag kunde säga "jag ska aldrig mer få lunginflammation" och veta att det är hundra procent sant vore jag glad. Det ni ser på bilden är mina bonsaitomater - jag kommer inte ihåg när jag satte dem, men jag vet att de stått sådär i ungefär två månader. Eller är det tre? Jag dokumenterade allt jag sådde noggrant, och när jag kollade papperna för någon vecka sedan hade jag glömt att skriva datum. Hela hösten har varit ett töcken av trötthet.

Idag har jag äntligen börjat städa upp i det som skulle ha gjorts i början av December. Några riktigt vissna plantor har gått till planthimlen och jag har blandat ny plantjord för att kunna sätta de växter som överlevt i mina såddlingshus. Salvian i mitt örtfönster var så risig att jag höll på att ta bort den också - jag hade till och med slitit upp den ur jorden när jag insåg att bladen var vissna, men grenarna friska. Tillbaks med plantan i jorden igen, en rejäl nerklippning och sedan vattning medelst nedsänkning. Det ska bli intressant att se om den över lever.

Mitt största problem är tripsen. Det krävs hårt arbete för att decimera stammen och sedan hålla den på rimlig nivå. Just nu vågar jag inte tro att jag kan bli av med dem för gott, det slog mig här om dan att jag alltid haft dem mer eller mindre. Kanske är jag dömd att dras med detta gissel. Att hålla luften fuktig kring växterna minskar dock skadorna avsevärt, så jag är hoppfull. Någon dag kanske jag tar mig i kragen och gör den stora operationen att tvätta varenda planta och fönster, och då ska vi se om de små krypen överlever (mwahahaha).

Jag tror att jag har skrivit om att bokahsivätska, spädd 1 till 1000 med vatten, går att använda till ohyresbekämpning. Det är vad jag tänker prova nu. Det kommer också att göda växterna (metoden har till och med ett namn "bladgödning" - tänka sig...) så jag har väntat litet tills jag sett hur mina andra gödningsgivor fungerar. Det är läge för en revidering; med nuvarande vanor blir växterna övergödda och sjuka. Planen är att varva maskvätska och bokashivatten - och eftersom det senare då ska förekomma ofta under veckan så tänker jag späda lösningen 1 till 500 - plus en bladgödning i veckan. Målet är såna där plantor som är så friska att de ser konstgjorda ut.

I korthet

Jag har rensat Bordet! Ett delmål nått! Nu måste jag ta tag i deklarationen som ska vara inne i morgon. Sedan står mina plantor på välförtjänt tur. Det blir heldagsspa och hälsohem för dem!

Uppföljning på gödselserien

Min lilla serie om naturliga gödsel har gett ahaupplevelser och många bra kommentarer. En del skulle jag vilja ta upp i en post, så jag har beslutat att avsluta med att samla dem här.

Guldvatten
Precis när jag skrivit min post och sänt ut den i cyberspace hittade jag ett recept på guldvatten för inomhusbruk i en gammal Hemträdgården.

1 del urin
20 delar vatten

Man har alltså en mycket svagare lösning inomhus.

Nattjord
Jag har fått medhåll om att bajs innehåller smitta och en del andra hemskheter. Ms.noob skriver
"en liten parentes bara, om någon nu skulle gå och plocka hästskit ur gödselstan, gör det bara om du vet vem som har hästen/hästarna och etthu8ndra procent säker på vad hästarna äter och får i sig. Är du inte försiktig så kommer hästbajset innehålla rester av medicin, hormoner som produceras under dräktighet, olika näringstillskott för häst t ex magnesium och järn, olika typer av parasiter som är överförbara till människa som t ex blodmask, rost från vattenskålar etc (enormt mycket vanligare än man tror). Så snälla, gå inte bara till valfritt stall och tro att all hästskit är bra hästskit, var försiktiga."

Annika T, som för övrigt är en gammal analog vän till mig (hej Annika - hälsa familjen!), fyller på
"Instämmer som farmaceut i försiktighet med hästgödsel pga att många läkemedel inte bryts ned ordentligt, vanligt förekommande maskmedel bryts inte ned alls!! Det gäller även en endel parasitmedel för nötkreatur, de är livaktiga i flera år!!"

Hm, maskmedel vill man ju inte ha i jorden när man odlar utomhus - daggmasken är ens bästa vän (särskilt i lerjordar) och påverkas också av avmaskningsmedicin. Ta alltså och intervjua en presumptiv gödseldonater litet försiktigt innan ni tar emot skiten. Ekologiska odlare får inte använda maskmedel så det kan vara värt att fråga dem - men kom ihåg att de oftast använder all egenproducerad gödsel de kan komma åt, så bli inte ledsna om de svarar nej.

Varför man använder mask- och parasitmedel? Jo, därför att maskar och parasiter kan ge riktigt läskiga sjukdomar, och det är svårt (även om det inte är omöjligt) att undvika dem annat än med medicinering. Det här är ett av de få områden där ekologiskt jordbruk har sämre resultat än konventionellt, och detta trots att man har många metoder för att undvika infektering.

Bokashivätska
Bokashi Jenny har varit vänlig att skicka mig en del fakta, dels om att göra eget bokashikli, dels om de microber som får bokashin att funka

"Såg att du fundera över att göra egen Bokashikli. Det är faktisk ganska lätt och det du behöver är EM-1 (Effective Microorganisms) som är framtagen i Holland efter Higas japanska recept. Det går inte att göra koncentratet själv hur som helst man försöka, men å andra sidan är det inte dyrt. Vi har inte lagt upp EM-1 på hemsidan än, inte för att vi inte vill att folk ska göra det själv utan att de flesta jag har pratat med orkar inte helt enkelt, och då vill vi inte krångla till det.
Vill du testa så kan jag skicka dig en flaska EM-1 koncentrat och en flaska molasses, de är 250 ml vardera och kostar typ 100:- tillsammans. Vetekli behöver man köpa lokalt, helst organiskt. Det är ingen idé att köpa större flaskor i början; detta räcker nog att göra Bokashi kli till ett helt år och själva koncentratet håller 12 månader.
Var det så att du har kolonilott också? Det som är också jätte bra är att använda EM att förbättra jorden i själva landet. En liten flaska EM-1 går väldigt långt eftersom man fermenterar det för att producera 20 gånger så mycket aktiverad EM (som då heter EM-A); detta är ungefär som Bokashivatten du täppar av själv fast utan matrester. Man kan snabbt producera det litervis hemma (då har du en månad på dig att använda det) och det är ett underbart sätt att öka mikrolivet i landet. Spädas ut precis som bokashivatten. Kul att jämföra 2 olika odlingsområden, man märker skillnaden."

Hon har också skickat mig en bra länk om hur man fermenterar EM-1 till EM-A
How to make EM-A

Tyvärr kommer jag inte odla på friland i år, men så fort jag kommer åt kommer jag att prova EM-A - och innan dess har jag förmodligen hunnit blanda mig eget bokashiströ också. Jag är en hopplös gör-det-självare. Nu vet ni att det går att få tag på EM-1 på Bokashi.se om ni själva blir sugna på att prova.

Som ni vet har jag redan hunnit prova vätskan ur min egen bokashi - till mina gamla tomatplantors stora glädje. Kai Vogt Westling på Greenfoot HB skriver

"Vill bara tipsa om att vätskan som du mycket riktigt påpekar är en färskvara men, den låter sig väl sparas och lagraqs i exempelvis en petflaska i kylskåpet. Det kan också stoppas i frysen och vattnas ut till vårbruket. Späd minst 1:100 med vatten."

Gott att höra, det sliter alltid litet i mig när jag häller ut överbliven vätska. Nu kan jag späda ut den och vattna omväxlande med bokashi och omväxlande med maskvätska. Mina växter kommer att bli de fetaste i landet...

Star Trek Meets Monthy Python

Vet ni, jag har en nerdskada; jag letar efter odlingar i SF-tvserier. Det är sant! Jag har åsikter om de hydrokulturer Seven of Nine tar hand om, jag frågar mig då och då varför gänget ombord på Serenity inte ens groddar litet, och jag är nästan nöjd med trädgårdarna ombord på Babylon5. I Star Trek TOS är växter snarast bannlysta - om man inte behöver en djungel att smyga runt i, men den här filmen där Star Trek möter Monthy Pythons Quest for the Holy Grail är så välgjord att den får vara med ändå.

(Ja, jag vet - det är en riktig P3övergång, men det är Söndag och jag får vara fånig :) )

Wiggly Wigglers, How to Bokashi1 & 2

Ljudet är aningens dåligt, men Heather är så brutalt ärlig när hon öppnar sin lagrade bokashihink att jag inte kan motstå att visa den här dubbelvideon för er. Detta är alltså mina favoritpodradiopersonligheter (ladda ner Wiggly Wigglers trädgårdspodcast här eller via iTunes tex.) Heather och Richard som visar hur man, hm, bokashar...

How to Bokashi, Part 1


How to Bokashi, Part 2

Pling, där brast mitt hjärta lite grann...

Idag bestämde jag mig definitivt för att göra mig av med kolonilotterna. Det hela beror på att vi har bestämt oss för att flytta från området vi bor i nu. Tufft, jag gillar de där lotterna. Men jag kan trösta mig med att jag får mer tid över för att utveckla de akvaponiska system som jag drömmer om.

Planer, planer, planer

Ni kanske kommer ihåg att mitt enda nyårslöfte var att hålla mig till planen? Det är dags att titta litet på den och se vad jag har kvar. Det verkar vara detta:

• Plantera om såddlingar
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  

Verkar vara ganska lätt när jag ser det så här. Jag måste städa undan en massa junk innan jag kan måla fönsterbrädorna, men annars borde det gå att göra ganska snart. Såddlingarna är det värre med. De har nu stått så länge i sina växthus att det växer alger på äggskalen. Just en snygg parkettodlare jag är...

Det knepiga här är inte det jag ska göra, utan att få tid till det. Just nu jobbar jag med företaget samtidigt som jag studerar heltid, det krävs avancerade tidsstudier för att vricka loss odlartid ur det schemat. Det ser ut som att jag måste göra en sekundärplan för att komma loss ur dödläget.

• Rensa Bordet
  
• Ta ner tomater och mangold
  
• Så nya frön
  

Dåså, när jag fått det gjort har jag mer frihet eftersom detta ger mig arbetsutrymme när jag får en sekund ledig. Håll tummarna för mig!

Bokashivätska

Detta är den sista av de enkla naturliga gödningarna som jag hittat. Det finns fler växter och ämnen att ta till, men de har litet av överkurs över sig, så jag nöjer mig med det här.

Bokashi är, som ni säkert vet nu, en metod för att lägga in köksrester, ungefär som pickles. De microber man strör över resterna spjälkar ner maten till dess basala element och gör den lätt att brytas ner i jorden eller i en kompost. Under den processen bildas vätska (finns i resterna och frigörs under arbetets gång) som man måste hälla av. Min eminenta hink är anpassad för det och har en kran i botten, vilket underlättar.

Vätskan är i sig ett bra gödningsmedel. Spädd ett till hundra blir den utmärkt i blomkrukorna. Mina tomater - plantorna är nu snart ett år gamla och jag hade börjat planera deras hädanfärd - tog ett glädjeskutt så fort jag började vattna med denna blandning och satte frukt igen. Den är odryg för utomhusodlare dock; man kan skörda knappt en deciliter i veckan, om man har tur, och vätskan måste användas inom tjugofyra timmar.

Bokahsivätska rekommenderar jag till parkettodlare av flera skäl; den är bra till näringskrävande växter, lätt att få tag på om man investerat i bokashihinkar och den luktar väldigt lite. Dessutom gör själva bokashin att man kan ta hand om mer av hushållets matavfall i och med att man kan lägga kött och annan proteinrik mat i den. Odlar du plantor inomhus ska du definitivt köpa dig ett set.

The Good Life "Just my bill"

Förra söndagen fick ni ett smakprov, den här Söndagen får ni ett helt avsnitt från "the Good Life" (serien ska ha hetet Livet är grönt på svenska). Om ni har råd kan ni sen köpa serien i helbox eller per säsong från Amazon (och nej, jag får inga pengar för den länken).

Att sälja överskottet från trädgården visade sig inte vara så lätt, men räkningarna ska betalas ändå. (Paret Good skulle ha bott i Uppsala - här får man sälja det man odlat vid Dombron utan att betala avgift. Förutsatt att man inte odlat det på kolonilott eller i koloniträdgård, för det brukar föreningarnas bestämmelser sätta stopp för. Alltid är det nåt...)

Mycket nöje!

Del 1


Del 2


Del 3

How to Make Bokashi

För tillfället köper jag mina bokashiflingor från bokashi.se, och jag kommer nog att göra det ett tag. Samtidigt har jag funderat på om det inte går att göra flingorna själv - jag menar; det kan inte vara alltför avancerad teknik bakom. En enkel sökning på YouTube och jag hittade Podchef som visar hur det går till! Bingo!

Jag kommer att läsa på litet mer om vilka microber det egentligen handlar om innan jag gör något, men den som är otålig kan titta på bokashicomposting.com för ett recept på startkultur. Receptet ger en kultur med färre sorters microber än i köpesflingor.

Gröna blad ger gröna blad

Både nässlor och vallört hör till kategorin ogräs, men de har en förmildrande egenskap: deras blad blir förnämlig gödning. Jag ska inte sticka under stol med att den är känd för att lukta illa, men dess egenskaper prisas bland erfarna odlare, så det kan vara värt att ge sig på tillverkning i alla fall.

Vallört
Att göra gödning av vallört måste vara det näst enklaste i trädgårdslandet (guldvatten tar första plats). Du gör ett litet hål i botten på en hink eller tunna, ställer den på ett ställ så att du kan ställa ett uppsamlingskärl under, och packar sedan hinken full med vallörtsblad. Efter några dagar börjar en svartbrun vätska sipra ur hinken - den tar du vara på som koncentrerad flytande gödning. Vätskan spädes med 10 till 20 delar vatten innan du vattnar ut den på landet. Innehåller rikligt med kväve, fosfor och kalium.

Nässlor
Nässelvatten är en beryktad stinkbomb. Man tillverkar det genom att lägga nässlor i en vattenfylld hink eller tunna och låta dem dra några dagar. Därefter silar man av växterna och späder vätskan tills den ser ut som te. Lösningen är mild, men bra.

Både nässelblad och vallörtsblad kan torkas och användas för senare gödningsframställning. Man följer då receptet för nässelvatten.

Och sedan en annan variant på gödsling med grönt:

Gräsklipp
Gräsklipp är kväverikt och enkelt att hantera. Man lägger ut det kring plantan som ska ha gödningen och medan det bryts ner avger det sin näring. Utöver att det ger näring håller det kvar fukt och kan nog också kväva ett och annat ogräs. Nackdelen är att sniglar trivs i det, så om man redan har snigelproblem får man ta till en annan metod.

Jag har ännu inte provat nässel- eller vallörtsvatten inomhus. Det är de två gödningar som jag skulle prova i mina krukor. Utomhus kan jag tänka mig alla tre, dock med en liten brasklapp för gräsklippet - vi har snigelproblem här i Uppsala, så det skulle jag nog bara använda i upphöjda bäddar med snigelbarriär.

Jodå

CSN är som jag minns dem; snälla men överlastade handläggare och ett system som är så ogint att själve Hin borde bli grön av avund. Det har dessutom blivit värre genom åren (jag har ju haft med dem att göra sedan 1993, så jag kan jämföra). Just nu hänger mina studier, vår bostad och alla mina odlingar i limbo. Mycket frustrerande. Jag har en del planer för hur jag ska rädda situationen, men jag är ju inte den enda i kläm så det kan bli så att förutsättningarna för Parkettodlarbloggen förändras drastiskt inom de närmsta veckorna.

Kära läsare, ni av er som brukar be kan väl be för ett under, och ni som hellre håller tummarna kan väl hålla tummarna? Jag återkommer när jag har något nytt att berätta, och fram till dess fortsätter jag med gödseltemat; imorgon blir det brännässlor och vallört.

Kommer snart...

...ska bara domptera CSN klart först.

Permaculture is IT

The Good Life var en brittisk TV-serie som spelades in och visades under sjuttiotalet. Om jag inte tar fel har den till och med gjort en vända i svensk tv. Ett par i brittiska förorten bestämmer sig för att leva på det deras förortsträdgård kan ge och bryter inte bara upp gräsmattorna för att odla grönsaker, utan skaffar också höns, grisar och en get. Här möter vi dem precis när de bestämmer sig.

Hmm, när jag blir rik ska jag nog köpa dvd:erna. Blir jag JÄTTERIK ska jag nog köpa mig en villa och göra precis som Tom och Barbara Good :)

Ecosan Part deux- toilet in Bangalore

Det här är en komposterande toalett i Indien. Konstruktionen ligger inte långt från de komposterande toaletter jag har besökt i Sverige, även om den här är litet enklare. Det luktar inte så mycket som man skulle kunna tro om man håller rummet rent. Och man får säga att den som städar här gör ett jättejobb; förutom litet spilld aska och skavd färg hittar jag inte en fläck någonstans.

Nattjord

Låt oss börja med det basala; bajs innehåller alltid smitta. Det är via bajset som kroppens bakterier kommer ut, och i tarmen finns dessutom en massa andra bakterier som gör ett bra jobb där - men bara där. Den mest kända är E. coli, den brukar myndigheterna jaga i våra badvatten varje sommar, och om det finns för mycket stängs hela stranden av. E. coli orsakar nämligen infektioner när den hamnar på andra ställen i kroppen - vilket den gör om man får en kallsup.

För att komma ifrån smittan kan man låta bajset "brinna" dvs. man varmkomposterar den i några månader så en del av innehållet bryts ner. Under den tiden stiger temperaturen i högen till ca 60¤C (eller mer) vilket dödar de flesta bakterier. Vill man vara på den säkra sidan använder man bajs som efterkomposterats i en vanlig kompost - och då tar hela processen ungefär ett år.

Detta hindrar inte användningen av bajs som gödsel. Faktum är att det finns en uppsjö av olika bajs man kan använda, alla med litet olika egenskaper beroende på källa. De flesta av dem är inte lika näringsrika som urin, men har den fördelen att de tillför mullämnen till jorden.

Stallgödsel (häst, ko, får gris)

Kan användas färsk, men bör inte komma i närheten av ätliga delar (hästar, kor, får och grisar bär också på E. coli). Vanligtvis använder man brunnen eller dubbelkomposterad stallgödsel, det luktar mindre. Färsk gödsel kan användas om man vill göra en varmbänk för att förlänga säsongen för utomhusgödsel. För inomhusodlare är stallgödsel mindre intressant; den levereras ofta i stora säckar eller med lastbil, vilket gör att man får en större mängd än man behöver.

Billigaste sättet att komma över stallgödsel är att leta reda på närmsta ridskola eller travbana - de blir ofta glada över att bli av med skiten. Du kan behöva plocka skräp ur högen du får, men annars är det bra kvalitet på varan.

Guano/hönsgödsel (fågel)

Innehåller mycket kväve och kan behöva kompletteras med något kaliumrikt (tex. aska). Bryts ner snabbt och används om man behöver övergöda något eller vill ge växterna snabbmat. Det här kan man köpa pelleterat på större blombutiker och går att använda inomhus av de parkettodlare som har blivit riktigt avancerade med sina jordblandningar. (Jag hör inte dit, men gamla blomtanter har använder det då och då - jag är impad.)

Kattbajs VARNING, TOXOPLASMOS!

När man har en kattlåda kan det vara frestande att plocka pluttarna ur den för användning till gödning, men det ska man inte göra. Katter bär på en parasit som heter toxoplasmos och som kan ge spontanaborter hos gravida, ögonskador i vuxen ålder hos foster som blivit smittade och överlevt, och hos vuxna smittade kan den ge hjärninflammation om immunförsvaret är nedsatt. Bryter infektionen ut måste man ha specialisthjälp, det finns inga enkla mediciner. (Även vilda djur kan drabbas av toxoplasmos, bland annat får uttrar något som liknar ett konstant epilepsianfall. I det fallet har parasiten kommit ut i deras vatten via dåliga toalettavlopp där folk spolat ner det de tömt ur kattlådan.)

Låt alltså bli att använda kattbajs och lägg det inte heller i din kompost.

(Om du har kommunal kompostering som tillåter kattbajs kan det bero på att man rötar komposten till biobränsle. Personligen skulle jag inte lägga kattbajs i komposten ens då, men det är ju jag...)

Människobajs

Jodå, man kan använda sina egna (och andras) produkter, men man ska vara extra noga med smittförebyggande åtgärder - smittorna som finns i dem fungerar alla på människa. När man använder djurbajs missar man en del eftersom de bakterierna bara fungerar på värddjuret. Då man inte har den säkerheten med människobajs kräver många kommuner dubbelkompostering av produkten ur komposterande toaletter för att de ska tillåta en installation.

Är det svårt?

Jag har pratat mycket om smitta och kompostering av olika slag. Det kan verka som ett jätteföretag att använda bajs. Faktum är att det är lätt. Det man behöver är tålamod och gott om plats. Jag har vänner som har en komposterande toalett; när byttan är full tar de ut den bakom huset, häller i litet jord för att starta processen och skruvar på ett lock. Sedan får byttan stå där i ett halvår medan microlivet från jorden gör sitt jobb. Enkelt, eller hur? Vill man dubbelkompostera tömmer man sedan byttan i sin kompost (jag antar att det är bra att varva med annat material om man har en liten kompost) och låter den mogna där.

Stallgödsel har man bara i en hög och låter det ligga, men man ska se till att lägga den på oöm plats.

Och så till sist...

Maskbajs

Maskbajs är nog det ideala för parkettodlare. För att vara bajs är det förvånansvärt smittfritt, och det är lätt att hålla värddjuren hemma. Det luktar jord och håller vatten bra. En maskkompost producerar också lagom mängder för blomkrukorna, medan det kan vara svårt att få tillräckliga mängder för ett utomhusland. Detta är mitt första val för inomhusodling. Skaffa maskkompost ;)

Flytande guld

Jag fick en förfrågan på Indoor Gardener om jag kunde skriva litet mer om de naturliga gödningsmedel jag nämnde kort i förra posten. Den rådande finanskrisen har gjort det viktigt att kunna odla sin mat så billigt som möjligt. Och jag tycker det är en utmärkt idé - gödning är något jag gärna lär mig mer om. Här kommer alltså en miniserie om billiga och naturliga gödningsmedel.

Urin är ett av de bästa gödningsmedel människan känner till; flytande, koncentrerat, helt rent och gratis. Det är bättre än många syntetiska gödsel man kan köpa, och en uträkning ger vid handen att man pissar bort ca 20-30 kronor varje gång man går på toaletten.

Men

det kan lukta. Jag minns hur urindoften stod kring husknuten på kolonilotten där mina föräldrar tömde lillsyrrans potta. Det går att få luktfria odlingar om man hanterar urinet rätt. Jag har inte provat dem än, men det är enkla regler som de flesta klarar av; använd färskt urin och späd ut den. Vill man vara extra säker kan man mylla ner gödningen. Om det ändå börjar dofta komnmer lukten att försvinna efter ett dygn.

Använder man sin egen urin behöver man sällan vara rädd för smitta. Kisset är i sig sterilt. Kroppens bakterier går ut via bajset, så om urinet blandats med bajs (eller om man skördar vätskan från en större samling urinseparerande toaletter) bör man lagra kisset upp till sex månader för att smittämnena ska dö. Äter man medicin ska man tänka efter, särskilt om man kurerat sig mot mask - även maskarna i jorden påverkas av sådana ämnen och dem vill vi ju ha kvar. Personligen skulle jag låta bli att använda min urin om jag ätit starka, receptbelagda mediciner men ta av det om jag äter vanliga smärtstillare typ magnecyl eller ibumetin.

Hur gör man då? Jo, "guldvatten" blandas enligt följande recept:

1del urin
9-10 del vatten

Sedan vattnar man nära jorden för att undvika brännskador och fläckar på planorna. Detta minskar också risken för lukt. Minst en månad innan man ska skörda byter man till ett annat gödningsämne för att vara på den säkra sidan för smitta och dylikt - detta gäller särskilt om man odlar sallad.

Om man odlar utomhus är det egentligen ingen nackdel att det luktar; doften lär ska skrämma rådjur på flykten. Man kan kosta på sig att slarva litet med kisshanteringen. Inomhus måste man vara nogrannnare, inte bara för att det är o-chict när det luktar kiss, utan för att doften sätter sig i väggarna. Glädjande nog går det att använda helt doftfritt, jag har hittat två exempel på det.

Summan av kardemumman är att kiss är ett utmärkt gödningsmedel som går att använda av parkettodlare även om det är enklare att ha utomhus.

Om du vill läsa mer
Artikel om gödning på odla.nu
Tråd om att gödsla med urin på Alternativ.nu
Toa-avfall blir hygiensk gödsel artikel från SLU (Sveriges LantbruksUniversitet)
Guidelines on the Use of Urin and Faeces in Crop Production från EcoSanRes

Varken jag eller maskarna maskar

Det går fort att gå från brist till överflöd ibland. Första året jag odlade grönsaker inomhus använde jag mestadel syntetiska gödningsmedel eftersom de var lätta att hantera och få tag på. Senare när jag kommit in i odlandet ville jag också använda "naturligt" gödningsmedel, dvs. gödning från bajs, kiss eller växter. Som ni kan förstå tvekade jag litet. Det hade varit lätt att använda sitt eget urin från start men jag ville inte råka ut för att det doftade ur blomkrukorna sen.

När jag väl satt upp min maskkompost väntade jag ivrigt på den berömda vätska som skulle rinna ur och som skulle gå att använda som gödning. Den kom, droppe för droppe, och flera gånger tog den slut innan jag hunnit vattna alla plantor.

Kan ni tro mig om jag säger att det var några veckor sedan? Igår tömde jag ur ännu en halvliter maskvätska ur komposterna - jag har nu dryga litern stående i kylskåpet och kommer snart att få mer. Till detta kommer den undergörande bokashivätskan, som jag också kan använda som gödning. Jag måste verkligen dra upp fler plantor så att jag blir av med joxet!

Men, till de goda nyheterna hör att jag också kan göra det. Igår sågade jag sönder och skickade iväg lastpallarna som blockerat utrymmet framför fönstret i arbetsrummet. Idag ska jag iväg och shoppa alla de grejer som behövs för att inreda två nya plantfönster (plus litet blommiga tapeter - det är klart att mitt arbetsrum kräver blommiga tapeter). Det går framåt!

***

Om ni kommer ihåg mina nyårsmål så har jag en liten uppdatering: sedan den 7/1 har jag gått ner ett kilo! Jay, och om jag inte lyckats torktumla mina jeans så hade jag känt mig ganska smal idag :) Sparkpeople är inte dumt.

Every grain is sacred...

Jag förstår varför man får stadsbarn att baka sitt bröd bokstavligen från ax till limpa, men ibland - när jag är på det humöret - kan jag förundras över detta behov att lära stadsbor var deras mat kommer ifrån. Tänk om det skulle vara tvärtom; tänk om man varje år skulle samla in barn från landet och tvinga dem att skruva ihop en rulltrappa, eller låta dem tillverka Dagens Nyheter genom att först fälla träden som ska bli till massa i pappret och sedan göra vartenda moment i den process som slutar med att en tidning ramlar ner i brevlådan.

När jag hör Ian Lai kan jag inte låta bli att brista ut i

Every grain is sacred,
every grain is great.
If a grain is wasted,
God gets quite irate!

Vad jag travesterar? Monthy Python förstås!



Barnkörer, dansande nunnor, fyrverkerier och en drake. Det gänget visste vad som är humor!

Growing Herbs : How to Grow Thyme

Detta är en liten film om att odla timjan utomhus, så jag tillägger att det går lika bra inomhus i kruka. För oss slumpmässiga vattnare är den en drömväxt eftersom den tål torka. Själv är jag övertygad om att det bara är citrontimjan som smakar gott, men låt inte det hindra er från att göra kulinariska utflykter :)

Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden

Detta är en bok för mörka vintermånader; den kombinerar trädgårdsdrömmar, reseskildringar och exotiska platser med trädgårdstips. Jag läste klart mitt ex. redan på julafton.

Lena Israelsson har utforskat både klostrens historiska roll som förebilder inom trädgård och odling, och hur det ser ut med odlandet idag. Hon tar oss med på resor både till kristendomens äldsta klosterkommunitet och till moderna kloster i Sverige och utomlands. Dessutom får vi oss en del odlingshistoria till livs, kryddat med illuminationer och en tydlig avbildning av sankt Gallens klosterplan. Man behöver inte vara odlande, illuminerande medeltidstok och teolog (som jag) för att falla för den här, det räcker gott med att man gillar vackra bilder och bra text.

Man får mindre odlingsråd än man brukar i en bok av Lena Israelsson, och det beror på att klostren i allmänhet inte längre är drivande i odlingsutvecklingen. Strängt taget har man ju bönen som huvud'produkt' så när odling inte längre krävs för överlevnad har kunnandet inte behövts längre. (Man sitter inte heller längre på världens samlade kunskap, som man de facto gjorde under tidig medeltid.) Detta hindrar inte att Israelsson har hittat flera stycken med intressanta trädgårdar och odlingsmetoder. Man kan inte låta bli att planera en turné mellan olika kloster samtidigt som man läser, och för den som vill göra en annorlunda semester finns ett kapitel om vad som gäller vid klosterbesök. Ett plus i kanten för att hon påpekar att det är en uppoffring för nunnor och munkar (som ju valt ett liv i avskildhet med Gud) att ta emot gäster.

Jag sa i en tidigare post att det här är en farlig bok. Ni undrar kanske varför? Jo, därför att de kloster och de personer som har banbrytande idéer också presenteras, och när Lena Israelsson skriver verkar det så lätt. Jag har tillbringat hela nätter med att försöka tillämpa broder Birgers dynamitodling på högbäddarna på mina kolonilotter. I Fulda i Tyskland, en ort också känd för illumineringar, ligger Heliga Marias kloster där syster Christa för moder Laurentias idéer om naturenlig odling vidare. Benediktinnunnorna är kända bland tyska naturodlare, om inte annat så för sitt humofix. Jag har aldrig läst tyska, men nu kan jag tänka mig att betala för att få hem syster Christas tidskrift Winka regelbundet - och om jag plötsligt börjar blogga från Fulda så vet ni vad som hänt (och bör sända en medlidsam tanke till min kvidande plånbok).

Jag ger den här boken fem krukor av fem möjliga. Köp den som uppvärmning inför odlingssäsongen.

Klosterträdgårdar
Himmelska platser på jorden
Lena Israelsson
Wahlström & Widstrand
Italien 2008
ISBN 978-91-46-21840-1

Flaskhalsproblem

Det är vad jag har. Såddlingarna borde ha planterats om för flera veckor sedan, men jag har inga krukor som är stora nog. Och om jag hade krukor som var stora nog så har jag fortfarande ingenstans att ställa dem, eftersom jag ännu inte inrett två nya fönster till växtfönster. Om jag då skulle ge mig på att fixa till fönstren så kommer jag inte långt; jag har nämligen inte köpt de brädor, armaturer och annat som behövs.

Där har jag stått de senaste veckorna, ity att jag har varit pank. Nu har ödet skickat mig en större slant (tack svärmor!) och även om en rad andra utgifter sliter i den hoppas jag kunna lägga undan en del till parkettodlarmaterial. Om det skulle bli krukor? Men då kan jag inte ställa dem någonstans. Om det skulle bli armaturer och lysrör? Men det är ju tråkigt att köpa (tyvärr fungerar jag så ibland). Här kommer en strikt logik till min hjälp; det är bättre att skaffa växtfönstermaterial eftersom jag alltid kan plantera mina såddlingar i annat än terracottakrukor.

Det får nog bli lysrör. Även om det är tråkigt. Jättetråkigt.

Jag får trösta mig med att jag också lyckats med en stor bedrift; på Söndag blir vi av med de där lastpallarna som blockerat fönstret i arbetsrummet. Några vänner med många kakelugnar kommer och hämtar dem för att ha till brännved. Hurra!

Tajma din återvinning.

Snart en vecka med bokashi. Nämnde jag att hinkarna var mycket större än jag trott? Jag tittade aldrig närmare på måtten när jag beställde den, utan såg en liten tiolitershink framför mig när det stod att den "får plats under diskbänken".

Jodå, hinken får plats under diskbänken, men det är med mindre marginal än jag tänkt mig - den rymmer närmare tjugo liter, och står på 'piedestal' för att man bekvämt ska kunna tömma bokashivätska ur den. När jag plockat upp mitt bokashiset, som innehåller två av dessa jättar, kunde jag bara tänka på hur belamrat utrymmet vi hade var. En tidigare välordnad insamling av olika returvaror som papper, kartong, glas och metallförpackningar hade ballat ur och hotade nu överfalla när man öppnade dörrarna. Det var nog dags att rensa ut litet.

Vid närmare eftertanke kunde jag nog rensa ur kylskåpet också. Visserligen hade jag en maskmatsburk full med rester som skulle passa bra i bokashin, men litet extra mat kunde aldrig skada. Ut for gamla grönsaker, fruktsallad, köttfärssåsskvättar och de där småpaprikorna som visade sig vara storväxta pepparfrukter. Det blev så mycket att maskarna fick behålla sin mat. Under högtidliga former hällde jag allt i hinken, strödde bokashiströ över, plattade till med den speciella lilla tillplattaren, på med locket och skjuts in i...

Nej, just det, där under diskbänken var det fortfarande fullt. Dags att fortsätta på rensning nummer ett. Maken och jag har tillverkat en liten kista på hjul som det var tänkt att vi skulle samla returvaror i och sedan köra ut alltihop till soprummet. Den var också full. Jag klädde på mig och la så många soppåsar som möjligt på den, maken gav mig ett snöre att dra med och sedan gav jag mig av ut.

Det här var under dygnen då vi hade det så kallt. Det var under minus tio grader när jag traskade iväg med mitt ystra sällskap. Trots att lådan inte var byggd i intelligent päronträ for den över vägen som den själv ville, och kastade av en och annan soppåse eller en överfull kartong. Efter förättat värv i sophuset gick jag tillbaka och tog mig in i trapphuset.

Där stod en av grannarna och hängde vid en annan grannes dörr, uppenbarligen för en kort pratstund. De brukar göra så, och jag hälsade medan jag tryckte på hissknappen.
"VAD är det där?" frågade den ena och pekade på vår hjulförsedda kista.
"Det är vår återvinningskista. Vi har satt hjul på den så att det bara är att rulla ut den till sophuset när det är dags för att tömma den."

Kistan blev mycket beundrad, och det var först när jag stod i hissen som jag insåg två saker A: Hjulkistan skrammlar. Mycket. B: Klockan var 22.30. När jag trodde att jag lugnt och stilla gick ut med soporna måste jag ovetandes ha väckt hela bottenvåningen.

Nå, nu är utrymmet under diskbänken rensat, och idag har jag för första gången använt bokashivätskan till gödning. Allt verkar fungera som det ska, även om hinkarna står i trappskrubben. Det blev enklast så.

Fröerna har kommit!

Jag blir lika tosig varje gång! Och självklart kommer mina kolonilotter att bli snyggast på hela koloniområdet, för att inte tala om hur min levand vägg kommer att se ut! Så är det alltid innan jag har fått fröna i jorden...

Pope and Michaelangelo (Monty Python)

He, hrm, he. När jag planerar min kolonilott och mina inomhusodlingar så räknar jag ungefär som Michaelangelo här; dygnets tjugofyra timmar blir plötsligt trettiosex och min budget på tre kronor växer till fyra miljoner. Hittills har jag dock hållit mig ifrån kängurur...

Vad jag gjorde på lovet

Inte mycket egentligen. I stort sett barrikaderade vi oss hemma med en massa julmat och åt oss ut. Eftersom Uppsala för ovanlighetens skull har fått ett tunt snölager har vi tagit parkettsonen ut på pulkatur några dagar i rad, men annars har vi koncentrerat oss på att vila. Julen är en bra tid för sånt.

Helt har jag inte släppt parkettodlandet. Jag gjorde en beställning på Impecta för att komplettera mitt fröbibliotek, och kanske var jag dum som klickade runt på deras hemsida utan att ha planerat vad jag skulle ha först. Enligt mina anteckningar har jag beställt två olika sorters melonfrön, nakenfröpumpa, björnbär och en kålsort som växer upp till en tvåmeters ”palm”. Inget av det där tror jag växer speciellt bra inomhus, men jag har ju mina lotter - och kniven på strupen att verkligen få till de där högbäddarna.

I år gjorde jag det lätt för parkettmaken och önskade bara en sak ”Klosterträdgårdar Himmelska platser på jorden” av Lena Israelsson. Jodå, jag fick den också, och läste ut den på Julafton. Sedan epostade jag författarinnan och tackade för en trevlig bok. Men den är farlig på vissa vis - jag kommer att ta en egen bloggpost för att berätta varför. Tills dess kan ni ju köpa den själva, den är klart rekommendabel.

Som ni kanske förstått har jag också införskaffat bokashi. Äntligen! Jag har en snäll svärmor som ger barn, svärdöttrar och barnbarn varsinn rejäl slant i julklapp, och den gick snabbt, snabbt till svenska bokashileverantören. I epostbekräftelsen stod det
”Är det du som skriver bloggen Parkettodlaren?”
vilket fick mig att känna mig som en celebritet för några minuter. Bokashipaketet hämtade jag ut igår och har nu både maskar och mikrober som äter upp våra rester. Det går ingen julmat i bunkarna, dock, vi hann äta upp den innan vi tröttnade.

***

Eftersom mitt enda nyårslöfte var att Hålla Mig Till Planen, har jag steriliserat jord idag. På det viset prickar jag av ännu en punkt på den lista som jag gjorde innan Jul, tillsammans med punkten för att beställa frö. Nu har jag bara de här kvar:

• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  

Mina mål för 2009

Jag hittade bloggen A posse ad esse under julhelgerna, och blev inspirerad av en modig bloggpost. Inte nog med att Paul Gardener gjorde en lista "nyårslöften" i början på 2008 - i slutet av året redovisade han också resultaten. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med nyårslöften (de liknar alldeles för ofta nyårsönskningar), men att sätta upp en räcka mål för året som man sedan kan redovisa resultatet av - det tilltalar min inre projektledare. Här får ni alltså mina mål för 2009, och faktiskt också ett enda nyårslöfte (räkna detta som en unik händelse).

Mitt nyårslöfte för 2009 är att

hålla mig till planen

Jag har aldrig gjort detta tidigare, så det ska bli intressant. Eftersom jag har dålig vana på området räknar jag med två månaders inkörningstid.



Mina mål för 2009 är då att

• Sätta upp två nya odlingsfönster inomhus
  
• Bygga nio högbäddar på mina kolonilotter
  
• Röja och tapetsera mitt arbetsrum
  
• Sätta upp en levande vägg i arbetsrummet med hjälp av akvaponiska system
  

Det där borde jag klara även om projekten drar ut på tiden (fler än jag som hör ödestrummor över det uttalandet?). Till sist kan jag inte låta bli en klassiker:

2009 ska jag gå ner i vikt, närmare bestämt fem kilos viktminskning per tio veckor under hela året. Om vi vet att jag väger 87,5 kg så betyder det att jag ska väga 62,5 den 23/12, och att första milstolpen är 18/3. Håll tummarna för mig - jag behöver verkligen förlora de där tjugofem kilona.

Om ni ursäktar så ska jag nu gå och leka med mina nya bokashibunkar. Tack svärmor!

God Jul och Gott Nytt År

God Jul och Gott Nytt År mina kära läsare! Den här julen kommer bloggen att ha julledigt fram till Onsdag sjunde Januari 2009. Just nu står jag upp till öronen i julförberedelser, och har väldigt skojigt - trots att jag glömde sätta potatis i tid för nypotatis till skinkan. Parkettmaken och parkettsonen hälsar med det här blivande pepparkakshuset; gubben Pettsons hus, komplett med hönshus och dass. Hoppas ni alla har det lika bra!

Att göra lista: läsa på om ekologiskt lantbruk och tömma burken

Jupp! Hittills ligger jag bra till. Igår läste jag på om ekologiskt lantbruk...

öhm...

...egentligen gör jag det varje dag, så ni får vänta litet på min Stora och Lärda Post om detta ämne. Fram tills dess kan jag säga att det är intressant att läsa om odling i en helt annan skala än den jag är van vid.

Idag tömde jag maskburken. Det tog emot. Jag var inställd på att det skulle lukta, men när jag väl tog mig i kragen var jag så snabb att odörerna inte hann komma till näsan. Självbevarelsedrift är ingen dum sak.

Innan jag tömde ut maskmaten passade jag på att hälla av det maskkiss som hade bildats. Tre deciliter prima nattsvart vätska att mata plantorna med. När jag såg hur full flaskan blev insåg jag att jag nått en milstolpe som jag länge längtat till

Jag är nu självförsörjande på gödning

När jag väl kommit igång med maskkomposterna gick det lättare än jag trott. Det är ändå värt att fira med ett litet tjoho. Tjohoo!

Nå, det som finns kvar på listan är nu:

• Sterilisera jord
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  

Kommer jag att klara att hålla samma takt? Vi får se...

Att göra lista

Idag sa mina lungor ifrån - jag måste ta det lugnt. Så istället för att plantera om mina såddlingar får jag göra en att göra lista som jag kan beta av i långsam takt - annars kommer inget att bli gjort här

Att göra

• Sterilisera jord
  
• Mata maskarna (burken är full igen)
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  
• Läsa på om ekologiskt jordbruk
  

En grej per dag borde jag klara av. Häng på och se om det funkar! :)

Plantvård

Det bästa gödseltips jag har hört är att alltid ha litet näring i vattnet när man vattnar. Plantor äter som vi; litet i taget. Om vi skulle få näring en gång i veckan (eller ännu mer sällan) skulle inte vi heller må så bra - ens om vi då åt trettiofem måltider i ett svep. Växter fungerar likadant. Självklart egentligen, men vi verkar hoppas att jorden ska fungera som ett skafferi och behålla näringen tills den behövs. Det gör den inte alltid, och det finns chans att man vattnar ur den när man överfyller krukan.

Jag har vattnat med svag näringslösning i cirka två månader nu. Har jag märkt någon skillnad? Jo, mina tomater har satt mycket mer och större frukt. Tomater är glupska varelser så jag är inte förvånad. Övriga växter kan jag inte mäta skillnaden på, men de ser friskare ut. Just nu har jag inte så många vuxna växter i omlopp, men det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag har fullständiga bänkar igen.

Och just det - det är dags att ta fram högtryckssprutan igen och jaga trips - gräslöken börjar bli både lockig och skallig.

Muppet Show - Banana Sharpener + veckans insamling

Har vi inte alla haft problem med dessa trubbiga bananer som inte kan förvaras på något vettigt sätt? Inte? Dr. Bunsen Honeydew har ändå lösningen på problemet i denna lilla video från Muppet labs. Själv drömmer jag då och då om att anlägga självplock på bananer, vilket väl är ungefär lika knäppt (tänk bara vilket stort växthus det skulle kräva) :)

Veckans insamling är de två jag (något otåligt) gjorde reklam för redan i Torsdags
Parkettodlarens ekokursinsamling
Parkettodlarens julklappsinsamling

Christmas 2008 at Baytree Garden Centre

Ja, jag undrar också vad det här har med trädgård att göra - om inte tomten har rationaliserat rundan så mycket att engelsmännen tvingas hänga ut strumporna i trädgården för att få utdelning (vi är bortskämda här som får personligt besök). Stora trädgårdskedjor blir aningens desperata under vintern - för handen på hjärtat, inte ser det bättre ut på Plantagen eller Blomsterlandet. Impecta, däremot, skickar ut sin frökatalog...

När jag nu levererat denna cyniska drapa ska jag göra något som jag älskar, nämligen tindra med ögonen och vältra mig i jul, Jul, JUL. Jag älskar den här högtiden, så ska jag vara riktigt ärlig får det gärna vara ÄNNU MER julpynt och tingel tangel. (Hummar "Mer Jul" av Adolphson och Falck.)

Trött parkettodlare ordnar julinsamlingar

Fy, först lunginflammation och sedan vinterkräksjuka - jag är ganska mör just nu. Jag sitter stilla och plantorna får klara sig själv i sina krukor. Det ser ut att gå bra, tack vare att vi haft molniga dagar och att jag kunnat använda mina livlinor som 'planerat'. Parkettmaken är för övrigt hemma och tar hand om både mig och sonen, så jag kan ta det lugnt.

Konstigt nog kan jag också ta det lugnt när det gäller Julen; all julmat och de flesta klappar är redan köpta. Jag vet inte riktigt hur det gick till, vanligtvis brukar vi flänga som skollade troll vid den här tiden. När jag nu kan fila på detaljerna tycker jag att också den här bloggen kan få julklappar, på ett mer cybernetiskt vis.

Men ändå på ett konkret sätt; jag har lagt upp två insamlingar på WebaidShop.se. Gör både mig och en massa andra människor glada genom att bidra till antingen

Parkettodlarens ekokursinsamling

"Det är fosterföräldrarna i Give a child a family-programmet [i Sydafrika] som erbjuds kursen. De får inga pengar för att de tar hand om ett extra barn. Däremot kunskap som gör att familjen kan få bättre ekonomi.

Med små förbättringar kan skördarna bli större. Att förgro plantor, anlägga kompost, göra gödsel av djurspillning istället för att köpa konstgödsel är några av sakerna som står på schemat."

eller (eftersom jag inte kan motstå julklappar)

Parkettodlarens julklappsinsamling

"WebaidShops speciella julpaket till barn i Afrika. Vi har 1400 klappar till försäljning och de är fördelade på barn i Sydafrika , Burkina Faso, Kongo Kinshasa, Uganda och Etiopien.

Barnen kommer alla från mycket svåra förhållanden och finns i olika projekt som Läkarmissionen stöder. Klapparna innehåller en nyttosak (som t ex skor), någon leksak och lite julgodis.

Paketen kommer att delas ut vid julfester som våra partners på plats ordnar."

WebaidShop.se är en del av Läkarmissionen - som har 90-konto. Jag har inte hittat någon ickekonfessionell svensk insamlingsorganisation med en liknande service (tipsa gärna i kommentarerna om ni vet), men jag är glad att kunna lägga upp en insamling som ansluter till Parkettodlarens odlingstema. Även när man odlar grönsaker inomhus tänker man på att det finns en värld därute.

Hallå hallå, norovirus...

...tack för att jag fick tillbringa dagen med att städa upp efter min son samtidigt som min mage vred sig i kramp. Som tur är (för mig) visade sig te gjort på citronmeliss ta udden av illamåendet. Ett tips för mina medsyskon i olyckan, kanske.

Help, help, I'm being...

Tja, vad mer finns att tillägga, mer än den här länken? (Jo kanske att jag associerar till vissa ekologiska odlare jag mött när jag ser den här.) Att Monty Python börjat lägga upp sina bästa sketcher på YouTube är inte helt en "give away" - de vill att man köper deras dvd:er också. Få någon att skratta i Jul!

Virginia Farm Bureau - In the Garden - Christmas Decorations

Litet julpyssel för de få lediga sekunderna i adventstid ;). Kom bara ihåg att använda kvistar från egen mark, eller plocka dem med markägarens tillstånd (eller samla rester efter julgransförsäljningen).

För övrigt hade jag ingen aning om att barr fanns i så många olika storlekar.

En god skörd på biblioteket

Jag var ofrivilligt offline igår i och med att jag besökte Uppsala Stadsbibliotek. Caféet mitt emot brukar har ett juste wlan, men just igår strejkade det. Attans!

Hur som helst gjorde jag en del fynd i hyllorna. Ni vet, jag har just tillfrisknat från lunginflammation och borde inte anstränga mig. Och om man inte ska anstränga sig kan det ju vara lämpligt att bara låna en bok. Mitt knarkande av odlingslitteratur har nu gått så långt att jag satsade på jordbrukshyllan. Jag har tidigare lånat en grundbok för jordbruksgymnasier och tänkte läsa den igen. Nu fanns den inte inne så det blev

"Ekologiskt lantbruk, odling och djurhållning" av Inger Källander

istället. En vettigt skriven bok så långt jag har läst.

När jag inte kunde sitta och surfa på mitt favoritkafé återvände jag till biblioteket efter lunch - fortfarande i tron att jag bara skulle låna en bok. Men en mycket liten bok till kunde jag ju kosta på mig

"Är eko reko? Om ekologiskt lantbruk i Sverige"

En forskningsrapport som får plats i handväskan stöter man inte på varje dag. Dessutom har någon dregglat kompost (?) över sidorna, och jag börjar tycka att något av charmen med låneböcker är de där små spåren från tidigare lånare.

Det jag kanske inte skulle ha gjort var att först gå förbi torget där bibliotekarierna störtexponerar böcker de tycker att man ska låna, och sedan ta en titt på (ödestrummor) folianthyllan.

Två folianter och en vanlig bok senare vacklade jag iväg med ryggsäcken full för att hämta sonen på dagis. Jag menar, när det lackar mot jul kan det vara bra att läsa

"Jul för stora och små"

pikant nog illustrerad med två barnzombier på framsidan (ibland undrar jag hur illustratörer tänker). Dessutom, som den romantiker jag är, kan jag inte gå förbi titlar som

"Plantera din trädgård med inspiration från bibeln"

och

"Shakerträdgården
skönhet och funktion"

Tillsammans med laptopen i ryggan blev det en rejäl last, men eftersom jag överlevde hemfärden tillsammans med sonen får jag nog säga att jag börjar bli frisk igen. Hurra!

Odör

Samtidigt som jag blandade jord häromdagen vattnade jag mina plantor med den senaste omgången maskvätska. Den luktade illa. Som tur är verkar lukten ha sugits upp i jorden, för jag känner ingen odör vid växterna - och jag har ett gott luktsinne.

Maskvätska passerar inte alltid genom maskarna - ibland kan det vara vätska som runnit direkt från kompostmaterialet ner i vätsketråget, och det är härifrån lukten kommer. Jag förvarar mitt rens i en tät metallburk på diskbänken, och eftersom det hinner ta några dagar innan den blir full hinner innehållet också börja brytas ner. Nedbrytning som sker i syrefattig miljö luktar illa.

Så hur ska jag lösa detta? Dels genom att tömma burken oftare, och på sikt också genom att borra litet fler lufthål i mina kompostkärl. Ni kanske minns att jag hittade illaluktande mat i komposten när jag delade den på två, och jag misstänker att kärlen är litet för täta just nu. Nu borde jag också kunna tömma burken så fort den blir full, eftersom jag byggt ut komposten till en storlek som passar vår familj.

Dels tänker jag skaffa en bokashi. Jag har tjatat om denna manick i flera veckor nu, men inte lyckats köpa någon (mycket månad i slutet av pengarna). Om tomten är snäll kan jag köpa en startsats på kvällen den tjugofjärde december. Annars får jag spara - och till dess jag har rätt summa pengar att sprätta iväg får jag vara noga med burktömningarna.

En sån där tanke...

Jag har fyra äggplantor på tillväxt, och det är bara jag som gillar auberginer i familjen. Kanske bäst att leta recept på inläggningar redan nu.

Jag har fått något jordt...

Idag tog jag mig kraft att plantera om några av mina såddlingar. Jag insåg snabbt att jag inte skulle orka ta hela omgången i ett svep, utan beslöt mig för att börja med äggplantorna eftersom de såg piggast ut. Det blev också ett mycket större företag än man skulle kunna tro; terracottakrukorna skulle blötläggas, den färdigblandade jorden såg ut att ta slut, vilket innebar att 'ny' måste steriliseras och blandas till. Den använda jorden som skulle bli ny var torr som fnöske, och jag gjorde nog av med fem liter vatten för att fukta den så pass mycket att den skulle tåla en vända i ugnen utan att börja pyra (luktar hemskt).

Allt det där blev gjort, och jag hade sen nöjet att blanda min egen krukjord. Jag tog fram en maskkompost och skördade färdig gödsel med handen direkt från ytan. Inte så organiserat kanske, men en början. Denna blandades med steriliserad jord, den färdiga jord som fanns kvar och vatten. Ska bli intressant att se hur det blir.

Något som jag nu kan rekommendera är cocosfiber. Ni kanske minns att jag fick med mig några briketter hem från Nordiska Trädgårdar i våras. Jag blandade den med min jord och har använt resultatet till både tomater och annat. Fungerar jättebra. Fibrerna ger jorden struktur och förhindrar att man får en igentorkad skorpa överst i krukan (ni vet den som hindrar att vattnet tränger ner i jorden när man glömt att vattna och sedan ska rädda sin växt med en rejäl skvätt). Jorden blir också trevligare att handskas med när man planterar och gräver i den. Det faktum att man köper fibrerna sammanpressade i briketter gör dem lätta att förvara, ytterligare ett plus i en inomhusodlares värld.

Jag kommer att köpa en generös omgång cocosfiber så fort jag får chansen (just nu har jag ebb i kassan - annars kan man köpa direkt från Sverigeimportören, här). Dels kommer jag att använda det som jordförbättring, dels kommer jag att ha det som bäddmaterial i maskkomposten. Nu har jag provat tidningspapper, upprivna äggkartonger och uppblötta löv, jag misstänker att cocosfibern kommer att vara det enklaste alternativet. Vidare rapport kommer.

Yatta och veckans insamling

Om man skulle vilja dansa yatta och behöver lämpliga blad rekommenderar jag att man odlar monstera - en härdig växt vars löv motsvarar de på videon. Skulle man vara välförsedd blir det heller inga problem med att hitta rätt storlek. (Och om ni undrar; detta är en parodi på japanska pojkband som gjordes 2001 av ett gäng komiker, Happa-tai - Japans svar på Killinggänget? Dansen har sedan blivit ett internetfenomen, och jag publicerar den här på Parkettodlaren för att... för att... tja, det finns gröna löv med?)

Den här veckan puffar jag för Viskogen. De har varit framgångsrika i sin iver att plantera träd kring Viktoriasjön, och har du råd att köpa julkort föreslår jag att du köper deras. Den som planterat ett träd har inte levat förgäves.

Viskogens gåvosida

Måste testa...

Idag stod jag och förvällde "röd grönkål" som följt med i en av våra grönsakslådor. När jag hällde av vattnet var det smurfblått, och jag antar att min reaktion säger mycket om vem jag är.

Skrek jag? - Nej.

Svor jag över att de där miljövänliga odlingsmetoderna gått för långt? - Nej.

Trodde jag att man gödslat med smurfar? - Nej (men håll med om att det vore en rolig förklaring).

Istället tog jag mig en funderare "förmodligen blir bladens röda färg blå när den späds ut i vatten - undrar om den fungerar som rödkål också?" Om ni inte visste det så kan man använda kokvatten från rödkål som lackmuspapper; när vattnet är basiskt är det blått (dock inte smurfblått), när vattnet är surt är det rött. I min nyfikenhet rotade jag fram en vinägerflaska och droppade en droppe på de ljusblå floder som rann på min skärbräda. Bingo! Färgen ändrades genast till barbierosa.

Jag har funderat på om man inte kunde använda rödkål när man vill kolla om den jord man har är sur eller basisk. Det är klart, det följer inte med en sån där tjusig skala med ett kålhuvud som man får om man köper en rulle lackmuspapper eller de jordtestningskit som Patti Moreno använder. Å andra sida blir det billigt och man kan gotta sig i den varma känslan att bara använda naturliga varor.

Tar mitt eget förråd med testpapper slut kan jag nog tänka mig att göra ett försök, och jag kommer att använda röd grönkål. Säga vad man vill om smurfblått och barbierosa - man blir på gott humör av dem.

Litet fakta om tilläggsljus

Dagens insats här hemma har varit att tappa ur den plastback jag fyllde med vatten igår. Jag hade tänkt spara det för att vattna blommor med, men baljan var oemotståndlig för husets yngre generation och när dunkarna för blomvatten visade sig vara fulla gav jag upp och hämtade en hävert.

För att ni ska ha litet att bita i ändå har jag letat upp en bra webbsida om tilläggsljus på nätet. Little Greenhouse är en amerikans växthusförsäljare, så de tar upp de olika tilläggsljus som tillverkas speciellt för odling. Sidan är på engelska, kortfattad och överskådlig.

Indoor Plant Grow Light Guide

Om du skulle vilja ha tilläggsljus men inte har råd med något av de här så kan du köpa kallvita vanliga lysrör, så starka som möjligt. De har visat sig vara nästan lika effektiva som specialljus och är en bra början. Jag använder dem själv.

Ständigt dessa beslut

Jag kände mig bättre idag, så vi tog oss iväg till IKEA. Det är måhända inte klokt, men efter flera dagar inomhus började jag längta efter att se något annat och det stora möbelvaruhuset har den bästa restaurangen som passar våra plånböcker.

Målet var plastbacken här ovan. Vi har kommit så långt i våra planer på akvaponi att vi gjort klart ritningarna och ska gå över på testen. Dagens test var att se om plastbacken SAMLA (64 liter) tål att fyllas med vatten utan att kalva. Det tål den nästan, som ni ser. Nu återstår bara att komma överens om vad man ska göra åt det; ska vi bygga stödkrage, eller ska vi använda dubbla plastbackar.

Imponerad av maskkomposten

Allt går långsammare här hemma just nu, och har gjort så i flera veckor (undrar hur länge jag varit sjuk). Häromdagen blev det äntligen dags att tömma burken med maskmat. För att inte behöva störa maskkomposten var och varannan timme finns en tät plåtburk där vi lägger grönsaksrester i väntan på rätt tillfälle för tömning. Det var tänkt att detta skulle ske med några dagars mellanrum...

När vi tömde burken hade jag tappat räkningen på hur många veckor den stått med samma rester i. Det STANK. Jag är ingen kväckelmagad människa, men jag klarade inte av att diska burken efteråt, trots att jag försökte två gånger. Det enda jag kunde tänka var
"Bokashi, om jag så ska råna en bank så råna en bank så köper vi en bokashi NU."

Naturligtvis började komposten också lukta och odören spred sig långt utanför trappskrubben där maskisarna har sitt bo. Jag gick förbi flera gånger och frågade mig själv hur farao vi skulle kunna sälja lägenheten med den doften i väggarna. Samtidigt märkte jag att den höll på att bli svagare, men antog att det berodde på att näsan vant sig.

Morgonen därpå var lukten försvunnen. Jag stack in huvudet i skrubben och andades djupt för att kontrollera ordentligt. Det enda jag kunde känna var doften av våta löv. För säkerhets skull bad jag maken lukta - han kände heller ingenting. Så snabbt gick det för maskisarna att sätta i sig det som stank - och som jag antar att de tyckte smakade jäääättegott.

Hur man testar sin jord (GardenGirlTV)

Jag hade tänkt skriva om jord och jordkvalitet den här veckan, men eftersom jag är sjuk måste jag ta in en "vikarie". Det sägs mycket intressant i det här avsnittet av Garden Girl TV, där Patti Moreno analyserar jorden i sina högbäddar med hjälp av en inkallad expert, Mark Highland från Organic Mechanic Soil. Jag har inte hittat några jordanalyskitt i Sverige (än), men en del av testen går att göra genom att köpa analysinstrument var för sig på Clas Ohlson (eller liknande butik).

Idag var jag hos doktorn

Förkylningen från Helvetet visade sig vara lunginflammation. Det kan tyckas vara dåliga nyheter, men för mig är det jackpot; jag kan äntligen få medicin och bli frisk! Som ni förstår har jag gjort bruk av mina livlinor idag också, och imorgon kommer det mest spännande; jag ska få maken (femtio år) och sonen (tre år) att skörda maskvätska och fylla på mer mat i maskkomposten - efter mina instruktioner.

Kan man inte göra allt kan man alltid göra nåt

Idag kom livlinorna väl till pass. Jag har dragit på mig Förkylningen Från Helvetet och har knappt ork att tänka. Men jag har ändå (äntligen!) tagit ner lamporna som ska ge försådden extraljus. Man kämpar in i det sista...

Saker man inte gör...

Idag åt jag lunch med en kompis som är uppväxt på bondgård med får, traktorkörning och allt annat som det kan innebära. Själv är jag uppväxt i stan med Barnens Trafikskola och Herr Gårman. Hon går fortfarande inte nära öppet rinnande vatten (det fanns både en brunn och en å där hon växte upp) och jag hann bli tjugo år innan jag verkligen insåg att man inte får en stöt och dör så fort man kliver ner från trottoaren på gatans asfalt.

Vi hade litet roligt åt våra respektive betingade reflexer, och sedan sa jag;
"Men det där kan slå snett också. Min far lärde mig noggrant att man inte ska plantera gran på åkermark..."
Jag hann inte längre innan hon stelnade till.
"Nej," sa hon, "man ska inte plantera gran på åkern."

Det är sant, jag får spel om jag ser att någon planterat gran på fin matjord (till exempel genom att anlägga en granhäck kring sin villaträdgård), och uppenbarligen är jag inte ensam om att ogilla det. Men varför är det så illa? Jo, därför att granar suger ut och försurar den jord de står i. Har man en fin jord ska man ta hand om den!

När jag odlar inomhus måste jag tänka likadant. Av de växter som passar för kruka finns det åtminstone en som 'förgiftar' jorden den står i. Detta är isörten, som kan växa i salthaltig jord. Eftersom den kan göra det ser den till att jorden runtomkring blir salthaltig, så att inga andra arter kommer dit och konkurerar med den. Vanligtvis sker detta genom att moderplantan, som samlar salt i blåsorna på bladen, ruttnar ner och sprider sitt salt i jorden. Fröna som hamnar i goggan tål det, men i stort sett inga andra växter.

Nå, man behöver ju inte låta isörten vissna (svårt) eller ruttna (ej testat) i sin kruka, men den tillhör de växter som jag inte lägger i min maskkompost. Det räcker med det salt som hamnar där via matresterna. Allt som hamnar i komposten kommer ju senare att hamna i jorden jag odlar, och därefter i min mage. När det gäller salt är kanske växterna mer illa ute än jag, men jag är försiktig med andra saker också. Teblad och kaffesump sägs bli jättefin vanlig kompost, och ändå skulle jag aldrig lägga sånt där (eller hos mina maskisar). I en vanlig kompost läcker koffeinet ut i jorden, och här skulle det snart dyka upp i en tomat nära mig. Även om koffeinhaltiga grönsaker nog kan verka lockande för en del, så är jag tveksam till om det är bra. Jag ska trots allt mata min treåring med dem.

Jag har vägt mig efter första veckan på Sparkpeople.com. Har gått ner ett halvt kilo, wohooo!

Lemon Tree Animation (with Subtitles) + insamling

Inte visste jag att man kunde censurera streckgubbar, men uppenbarligen blev det nödvändigt i den här animerade videon till Fool's Gardens "Lemon Tree". Det här är så långt ifrån Pixar man kan komma, och ändå föll jag för hur smart mikemillenium17 hade utnyttjat de få möjligheter ritprogrammet gav.

Söndagar är de dagar då jag tar litet större friheter här i bloggen, så nu kan jag först meddela att jag fått med min blogg i DNs Bostadsbilaga igår när Lena Israelsson listade sina tio favoritbloggar. Tyvärr kom min blogg inte med i weblistan i onlineartikeln (om ni räknar i rutan kan ni se att det är bara nio bloggadresser listade - *pout*) men jag är ändå både hedrad och glad.

Jag har också beslutat mig för att införa Söndagsinsamlingar. Bakgrunden är att jag hittade webplatsen Fundable där privatpersoner kan lägga upp insamlingar till vad som helst. Skivinspelningar, hjälp med veterinärskostnader, gemensamma inköp av födelsedagspresenter, ja allt finns representerat där. När jag surfade runt för att förstå mig på platsen hittade jag den här. I korthet är det en mamma(?) som försöker samla in pengar för att ha råd med den extra försäkringspremie familjen belades med när deras nyfödda dotter hamnade på neonatalavdelningen (det gick inte att sätta på mammas försäkring utan dottern måste ha en egen). Det är inga små summor heller, över tolvtusen kronor räknat på dagens dollarvärde. Jag hade inte själv tio dollar att ge*, men jag beslöt mig för att posta länken till anonsen på mina bloggar.

Det här är inga vanliga insamlingar i Sverige (och det är jag glad för), men jag ber er ändå att ge en slant eller vidarebefordra länken till fler personer.

Our Hospital Bills-NICU

På Fundable ger man på tillit, och har inte alltid möjlighet att kolla verkligheten bakom annonsen. Därför lägger jag också till en 'insamling' för en organisation som är gammal och pålitlig - de ska inte bara ha 90-konto utan också en lång historia av hjälparbete. Eftersom jag har läst om åtminstone tre allvarliga katastrofer den senaste månaden (översvämning i Yemen, eldsvåda i Kalifornien, och flyktingkatastrofen i Kongo) blir den första länken till Röda Korset. Det kommer katastrofer varje vecka och de är en av de organisationer som alltid är där för att hjälpa. Länken går direkt till deras sida för onlineskänkande.

Röda Korsets onlineinsamlingsbössa

*Vår ekonomi suger en golfboll genom tio meter frusen trädgårdsslang just nu.

FRESNEL LENS SUN COLLECTOR Heating a Swimming Pool...

Jag gillar GREENPOWERSCIENCE. Dan Rohas gör många roliga solkraftexperiment genom att använda fresnellinser (platta 'förstoringsglas' - den storleken han har måste ha kommit från en gammal fyr) och parabolantenner täckta med spegelplast. Av någon anledning brinner det väldigt ofta när han demonstrerar, till och med när han ska visa hur man kan värma poolen med solkraft.

Men jodå, det går att koka vatten på det här viset. Titta på uppföljaren:

Det blev inte så mycket gjort idag...

Idag har jag flyttat mitt ena försåddsväxthus till en ljusare plats.

Jag har äntligen fått tummen ur!

Idag har jag äntligen tagit hand om maskkomposten. Efter att ha trilskats med att bygga barriärer i flera veckor läste jag av en händelse i "Worms Eat My Garbage" (standardverket för maskkomposterare) och insåg att det inte behövs. Duh!

Det blir säkert mer städat i en maskkompost om man sätter en hålad barriär mellan gammal och ny kompost, men om det fungerar utan den kan jag låta mina komposter (för det är två nu) stå så ett tag. Kanske jag till och med bygger bra mellanväggar till slut.

Det var fascinerande att gräva runt i det som nu mest ser ut som en brun sörja. Vilken massa maskar där fanns! Stora som små i stora klungor. De trivs uppenbarligen. Men de hade inte ätit upp ordentligt, det stank om den mat som fanns kvar. Måhända är behållaren litet för tät - jag måste slå upp det där.

Livlinor

Attans! Jag tittade till ett jobb som jag tänkt mig att söka, och insåg att sista ansökningsdagen var idag. Istället för att bygga grejer till mina maskar satt jag alltså hela dagen och skrev ihop CV och personligt brev och fyllde i webformulär.

Sådana här dagar kommer då och då, och vad gör man om man har hela sin odling inomhus? Trots att jag satsar på ett system som ska vara så lätt att sköta som möjligt måste jag titta till plantorna en gång om dagen, vattna dem och ge dem litet gödning. Så jag har skaffat mig några livlinor.

Den första är en urtvättad sirapsflaska märkt "Utspätt maskkiss" som står i kylen. Så långt jag har tillgång på "maskkiss" (lakvatten ur maskkomposten) häller jag en liten dos i kannan varje gång jag vattnar (en halv deciliter kiss till en och en halv liter vatten). Inte står jag och mekar med sånt när jag har Viktiga Saker (tm) att göra. Då är det bra att ha en färdig lösning på lut. Den räcker till tomaterna, de som vill ha mest mat av alla mina plantor. Måhända är det inte bra att hälla iskallt vatten på rötterna, men de har inte klagat hittills.

Den andra livlinan är en halvfull vattenkanna - eller petflaska i mitt fall. Jag ser alltid till att lämna flaskan med vatten i så att jag kan greppa den direkt om jag ser att en växt är vissen. I det här fallet kan jag också vara nöjd över att vattnet är perfekt rumstempererat.

Den sista livlinan är vår egen dricksvattenkaraff i köket. Knappast demineraliserat, men det fungerar när de törstiga basilikorna slokar. Jag antar att de är glada över att vi inte fallit för trenden med kolsyrat vatten...

Just det; jag har gått med i Sparkpeople - ett kostnadsfritt viktminskningsprogram (funkar som Viktklubb.se, men har fler finesser, är roligare och är, som sagt, gratis). När jag vägde mig igår vägde jag 88 kilo, hu! Till Februari 2010 ska jag ha gått ner till 60kg. Heja gärna på mig.

När tingen är emot en

Idag har jag demolerat ett plastlock i mina försök att skapa skiljeväggar till min maskkompost. Jag hävdar bestämt att det var lövsågens fel! Imorgon kommer sticksågen fram, var så säker...

The Muppet Show - English Country Garden

Ännu en muppversion av "English Country Garden". Undrar just varför jag föll för den här...

TreehuggerTV: Urban Homestead

Undrar om det här skulle vara möjligt i ett svenskt villaområde...

Såddlingar och fiskar

Vet ni, ibland förvånar jag mig själv. Jag sådde ett antal frön förra veckan - och nu får jag panik över att de börjar komma upp! Det borde jag ha insett, tycker jag själv, samtidigt som jag frenetiskt försöker få plats att sätta upp en provisorisk 'såddlings'plats någonstans. Mina små plantor står just nu i ett österfönster och visar redan tecken på att vara strakväxta. De måste ju ha ljus! Jag skulle vilja sätta dem på fönsterbrädan i mitt arbetsrum, om det inte vore så att hela rummet är fullt med skräp och området just framför fönstret blockeras av en hög med lastpallar.

Såddlingar är inte det enda som ska in i mitt arbetrum när allt annat har burits ut. Där kommer också mina första akvaponisystem att stå. Igår skrev jag ut en mycket bra manual över hur man gör "tunnoponi" (barrel-ponics, det är det systemet ni ser i filmen här ovan), ett enkelt akvaponisystem i plasttunnor som Travis W Hughey tagit fram. Tillsammans med maken (kemiingenjör och gammal akvarieentusiast - ibland har jag det bättre förspänt än jag förtjänar) modifierade jag sedan systemet ytterligare för att göra två små prövosystem för inomhusbruk.

Är man intresserad av akvaponi rekommenderar jag att man börjar med "Barrel-ponics" eftersom den manualen både är bra och gratis att ladda ner. (Travis W Hughey ger bort den eftersom han är kristen, men låt inte det skrämma er - han är i första hand intresserad av att ni blir bra på akvaponi.) Om ni har råd, så donera gärna en slant till författaren via hans paypalkonto dock. Blir man biten kan man sedan titta närmare på Aquaponics.com där det både finns informativa artiklar och en bokhandel som får mig att dregla...

Nå, mina första system kommer inte att vara så exotiska. Maken och jag bestämde oss för att guldfiskar vore idealt i starten. Idag tog vi oss ut till Djurhobby och tittade på priser. En liten slöjstjärt kostar 35:-, neontetrorna 5:- styck (hm, det kanske blir såna istället). Ett 65liters akvarium gick på knappa sexhundra spänn. Intressant nog går en transparant plastback av samma storlek på IKEA för 79:- och ett insidertips från Akvarieföreningen här i stan säger att de gärna används som yngelbackar. Jag har svåra beslut framför mig.

Chris Elliott and Gerard Mulligan's Tips For Green Living

Om man är litet kväckelmagad ska man inte titta på den här filmen, för detta är humor på kompostnivå. Efter att ha träffat en del hårdhudade ekovänner och trädgårdsentusiaster får jag ändå en sorts hemkänsla av den, för ibland är det precis så här... :)

Sustainable Dave Explains Vermicomposting

Dags för lördagens film, en ny variant av 'hur du hanterar en maskkompost'. Maskar gör en litet nervös innan man har kommit igång med komposterandet, och jag gillade Sustainable Daves lugna inställning till det hela, så här får ni en liten repetition. Det stämmer det han säger - det är tämligen okomplicerat.

Länkarna som skymtar i slutet på videon är www.365daysoftrash.com och www.chasingsustainability.blogspot.com. Båda är bloggar om hållbart leverne och verkar sympatiska.