Home Vegetable Gardening part I & II

För denna behöver man akademiskt sittfläsk, eftersom det är en två timmars föreläsning filmad på University of California. Jag måste erkänna att jag då och då pausar professorn och läser litet webserier istället (tänk om jag haft den möjligheten när jag studerade!), men videorna är ändå väl värda det, för här får man en grundkurs, eller repetitionskurs, i grönsaksodling. Heder åt UCTV som har lagt upp detta (och mycket annat gott) på YouTube!

Home Vegetable Gardening Part I



Home Vegetable Gardening Part II

Varför min balkong ser ut som den gör

Rackarns fåglar! De har ätit upp det första mogna körsbäret på mitt körsbärsträd. Mitt motdrag? Åtta stycken vindsnurror i laserfolie. Nu är det krig!

Luktar maskkomposten?

Definitivt! Och tro det eller ej, den luktar lavendel. Hela trappskrubben doftar linneskåp när jag öppnar dörren för att hämta något därinne. Detta är dock inte maskarnas förtjänst, utan det hade hamnat några knippor torkad lavendel i bäddmaterialet och när jag upptäckte det var det försent.

Jag odlade lavendel på balkongen för två år sedan, men lät odlingarna dö sedan jag upptäckt att det var en hybridsort med en konstigt skarp doft. Med tanke på att växten luktar skarpt redan från början var det ingen hit, och ändå torkade jag några kvastar på mitt blivande arbetsrum. Lustigt nog luktar de ganska gott när de nu har hamnat i maskkomposten.

Om någon läsare nu får impulsen att kasta väldoftande örter i sin maskkompost så vill jag påminna om att lavendel används som malmedel, och är förmodligen inte så bra för andra insekter och smådjur heller. Av den andledningen är jag litet orolig för mitt nya multihusdjur. När jag grävde runt i komposten för en timma sedan hittade jag inga döda maskar, vilket är ett bra tecken. Å andra sidan hittade jag knappt några levande heller, bara en som kröp undan med förvånansvärd vigör. Denna ovisshet om deras öde borde göra min kompost till en Schrödingers maskkompost - alltid nåt.

Maskar och rosor

Idag kom maskarna! Jag var förvarnad, men det var ändå spännande att öppna ett vadderat kuvert och hitta en noga tillknuten plastpåse med jord, litet rotrester och några dödstilla röda maskar. Försiktigt vände jag på påsen, de kunde väl inte alla vara döda? Plötsligt tänjde en av dem ut sig och spetsade fram(?)änden för att gräva sig undan ljuset.

Hu!

Det fick det att krypa i mig, trots att jag alltid trott att jag är en oäcklad sort. Så jag lade undan påsen för att raskt börja borra luft- och avrinningshål i den blivande maskkomposten. Glömda var öronsmärtorna och orkeslösheten, i alla fall tills batteriet dog i skruvdragaren. Det finns stunder då jag önskar mig bättre verktyg än dessa billiga postordergrejor.

Samtidigt började rosorna knoppas på balkongen, och jag tog pauser i arbetet då och då för att titta på prakten. Jag har väntat på de där blommorna i mer än ett år. Maskarna har bara varit planerade i knappt ett år, så det var inte mer än rättvist att de fick dela uppmärksamheten. Efter att ha blött upp bäddmaterialet och blandat det efter alla konstens regler kom ögonblicket då jag kunde skära upp plastpåsen.

Det var en ren maskspagetti inne i klumpen. Än en gång kröp det i mig, men varför låta sig hindras av sådana basala reaktioner? (De tjänar ett syfte, det är jag övertygad om.) Jag bröt upp klumpen och fördelade den över bäddmaterialet för att låta maskarna krypa ner själva. Man gör så för att se vilka som lever och vilka som är döda. De maskar som ligger kvar ovan ytan efter en timme är döda.

Det jag hade trott var vita rotklumpar visade sig snart vara maskbäbisar som förvirrat viftade med svansarna, eller kanske ruskade huvudena, mot ljuset. Kompostmask gillar inte ljus. När en timme gått kunde jag konstatera att alla maskar måste ha levat, för det enda jag kunde hitta ovan ytan var en kvarlämnad rumpa. Jag bjöd mitt nya multihusdjur på en kvarlämnad plommonskrott och ställde in härligheten i trappskrubben. Nästa projekt blir att bygga en fruktflugefälla...



(Som ni märker har jag inte lagt upp någon CafePress-länk till bilderna - jag har drabbats av tekniskt trassel. Detta återkommer, tillsammans med CClicensierade högupplösta bildfiler.)

Små glädjeämnen.

Rosenknopparna på min balkong börjar spricka! Jag återkommer snart med en bild!

Bevattningsfundra

En fördel med att vara sjuk är att man får tid att tänka. Just nu funderar jag över hur jag ska kunna effektivisera hanteringen av plantor, bevattning, omplantering - tja, i stort sett allt. Dels för att det ger mig mer tid att vila mig ur sjukdomen, dels för att det vore trevligt med tid över även som frisk.

Bevattningen är det som snor mest tid och kraft. Gardena har ett droppbevattningssystem som verkar bra.

Och dyrt.

Jag skulle kunna återgå till självvattnande krukor, eller kanske bygga mig ett eget droppbevattningssystem. Hmmmm... det sistnämnda tilltalar manickomanen inom mig, jag ska nog fundera litet mer på det. Tid har jag, som sagt.

Dance off...

Inte konstigt att den här videon blev viral - och ja, jag är en nerd...

Living Walls

Riktigt skoj pryl som jag funderar på att prova. Man kan hitta mer fakta hos ELT Living Walls egen hemsida - bildgalleriet är inspirerande.

Glad Midsommar!

...önskar Parkettodlaren.

Plants for a future

Tyvärr har en kronisk örinflammation blossat upp (igen), så det kommer att bli korta poster ett tag framöver. Idag tänkte jag dela med mig av min favoritsite för att kontrollera grödor som verkar intressanta för inomhusodling:

Plants for a future

Man kan söka i deras databas på både allmänt namn - om man känner till det engelska - och på latin. Varje planta presenteras med en kortfattad faktaruta och en längre men överskådlig essä om odling och användningsområden. Det bästa är att den också får ett betyg i ett till fem på hur pass god den är att äta. Essäerna har noter, vilket är ett gott tecken, även om jag ännu inte hunnit kolla hur pass vederhäftiga källorna är.

Gänget bakom databasen driver odlingar på två ställen i Storbrittanien. Tråkigt nog verkar de ha ekonomiska svårigheter, så om ni har en peng till övers är det en god investering att donera litet till dem.

2008 är potatisens år!

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Nu är det spännande! Ska potatisen på balkongen hinna blomma till Midsommar? Potatis kan börja skördas då, och nog ser det ut som om knopparna snart ska spricka. Det vore häftigt att få slakta hinkplantan lagom till sommarsolståndet...

När jag var liten var potatis inte min grej. Jag minns dem som gulbleka, osmakliga knölar som låg kvar på tallriken när man ätit allt som var gott. Det var en avsky jag delade med alla mina kompisar. Spagetti var mycket bättre. Först när jag blev vuxen träffade jag på jämnåriga som tyckte potatis var gott. När jag väl plockat upp hakan började jag omvärdera min barndoms favorithatis.

Rårakor är ju gott till exempel. Kokt potatis är dessutom oumbärlig till sill. Jag har försökt med ris... Och det funkade inte alls. Bröd är en bättre idé, men då retar inläggningen i magen - bara potatis kan runda av det hela perfekt. Dessutom blir man mätt av potatis, vad GIapostlar än säger. På vetenskapiska kallas detta för att den har högt mättnadsindex. (Och här måste jag tyvärr avbryta en kulinarisk exposé som riskerar både att bli tråkig och förstöra mitt tangentbord eftersom jag dreglar för mycket.)

FN har insett potatisens värde och utsett 2008 till potatisens år. Jag är förvånad över att jag inte hört mer om det här i Sverige. Det verkar som om det enda firandet är att Alingsås kulturhus/stadsbibliotek har en fotoutställning. Litet blekt med tanke på hur djupa rötter potatisen har i vår tradition. Eller är det kanske för att många av oss existerar enbart för att våra förfäder överlevde på potatis och sillspad? En sorts kollektiv kulturell övermättnad?

Jag vet inte, men jag tycker att potatisen förtjänar sitt år, och jag hoppas kunna äta mycket mer knölar i fortsättningen. Det finns så många roliga sorter man måste odla själv för att få smaka - och det går att göra inomhus...

Över en kopp te

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Har jag inte gett min tekopp fint sällskap? Jag har tröttnat på den turkosa vaxduken och bytt fotobakgrund ett tag. (Se upp så att jag inte blir riktigt kreativ och använder en röd vaxduk istället...) Det är mintte i koppen, egenplockat och egentorkat. Snart kan jag dessutom säga att det är egenodlat, men just nu kommer bladen från förrymd mynta som växer ute vid kolonilotterna.

Den här dagen har haft sina motgångar, och även om jag inte är en vän av sådana smakar en kopp te extra gott efteråt. Jag sitter och funderar på vilka saker jag kan säga som fungerar när man odlar inomhus och som jag också provat personligen. När jag låter tankarna löpa iväg på det här viset brukar det resultera i en mindmap, men för att underlätta skriver jag en lista istället:

• Utvärdera inomhusklimatet: torrt? fuktigt? varmt året runt? följer med årstiderna (varmt på sommaren, kallt på vintern)?
  
• Välja växter efter inomhusklimatet
  
• Självvattnande krukor
  
• Vanliga krukor + vattning varje dag
  
• Dusch med vatten en gång i veckan för att spola bort ohyra
  
• Äggskal som såddkrukor
  
• Tomater
  
• Bladamarant
  
• Kryddor, särskilt basilika och salvia
  
• Malabarspenat (bäst för inglasad balkong och fönster i dubbel höjd)
  
• Blomsterkrasse
  
• Trädgårdsportlak
  
• Isört (smaken blir bäst om man göder med nässelavkok, den verkar ta upp smaker ur gödningen lätt)
  

Nu ska jag luta mig tillbaka och vara nöjd över att jag hade förutseende nog att inte vattna kolonilotten innan ösregnen kom.

Hamburgare, kakmonstret och Martha Stewart

Vi åt hamburgare idag, på hembakt bröd, hemodlade grönsaker och med dressing kryddad med hemodlade kryddor, dessutom drack vi hemlagad saft till. Efter denna orgie i hemvävd duktighet behöver jag något att bryta av med. En kaka, till exempel.

Äntligen något annat än paj!

Jamie Oliver lagar rabarberknaprigt fläsk och serverar med nudlar.

Malabarspenaten blir tillklippt

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Idag vaknade jag på dåligt humör; åska, ont i huvudet och trilskande treåringar... Då är det tur att man kan ta ut sin ilska på krukväxterna. Jag började dagen med att klippa ner alla förrymda rankor ur malabarspenaten, och passade samtidigt på att tunna ut den litet. Det räckte till en lunch åt mig, och hälften av soppan vi nyss åt till kvällsmat.

Eftersom det såg så häftigt ut kan jag inte låta bli att ge er en bonusbild. Gissa vad i den här tallriken som inte odlats inomhus:

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Svar: Yoghurten, vitlöken, saltet och sambal oeleken. Det som odlats inomhus är: malabarspenat, tomat, dill, persilja, gräslök, salvia och basilika.

Strategisk rabarber och mynta

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Jag är inte bara religionsvetare, jag är projektledare också, och som projektledare har jag en favorit, Sun Zi. Nu kanske ni undrar vad en general har med projektledning att göra - och framför allt vad allt detta har med grönsaksodling att göra.

Jo, Sun Zi skrev ner ett antal strategiska knep som blivit berömda ("Krigskonsten" heter boken på svenska - jag har den i serieversion...). Två av dem kan tyckas motsäga varandra; han tyckte att noggrann planering var nödvändigt för varje krigsföretag, utan den skulle allt vara förlorat till fienden. Samtidigt säger han att allt i krig är oförutsägbart, säkra lägen förändras blixtsnabbt, och därför måste man vara "lika föränderlig som vatten". Man måste med andra ord ha en planering som man kan vända på en femöring. Detta låter kanske svårt, och det finns ju en orsak till att Sun Zis namn (flera av dem faktiskt) har blivit ihågkommet i nästan två och ett halvt tusen år.

Igår var en sån där dag då jag var tvungen att vända min planering så många gånger att jag nästan piruetterade genom tillvaron. En skada i armen gjorde att jag istället för att rensa ogräs på kolonilotten valde att enbart vattna den och sedan göra pappersarbete. Frestande mynta som funnit sin fristad mitt bland en rugge nässlor (naturligtvis har jag handskar med mig om jag plötsligt skulle få för mig att stå på huvudet mitt bland djävulskt brännande växter) och nyligen mogna rabarberblad fick mig att byta pappersarbete mot sköljning, rensning och beredning av blad. Det faktum att jag inte kunde slå ut sköljvattnet ur sköljbaljan gjorde att jag slangade ur det ner i en dunk för att användas till bevattning av balkongen. Jag glömde att bussarna går efter sommartidtabell och kom försent till busshållplatsen, stannade kvar eftersom det stod en massa andra otåliga där, och upptäckte att också busschauffören glömt sommartidtabellen och kom efter vintertidtabell.

Det hade kunnat bli en dag när ingenting fungerade; en skadad arm, fullt med ogräs och en missad buss. Istället blev den en dag där jag vann en massa. Jag fick mer mynta till mitt te, marktäckning till krukan för mitt körsbärsträd (där jag planterade de rotbitar jag råkat få upp med myntan), en knapp liter infryst rabarber, den varma sköna känslan av att vara miljövänlig när jag sparade sköljvattnet och en mirakulös räddning vid busshållplatsen. Få av de här vinsterna var orsakade av tillfälligheter, även om väldigt lite av dem följde min ursprungliga planering. Genom att hålla koll på vilka alternativ jag hade till den första planen, kunde jag snabbt ändra mig. Jag höll också reda på vilka 'bonusar' jag kunde få ut av mitt handlande och såg till att vara utrustad för att kunna utnyttja dem (men bara för dem - jag släpade inte med mig en massa onödiga redskap).

Som jag skriver låter det som om mitt liv aldrig är så motspänstigt som det är - varje dag. Men det ska erkännas att jag har fått det avsevärt mycket roligare sedan jag fick in i ryggmärgen att tänka
"Problem, hm, hur kan jag vända den här situationen till min fördel?"
och kreativt tillämpa Sun Zis teser.

Några bekämpningsmedel

Jag har hittat tre recept som verkar bra i "Handbok för köksträdgården" av Lena Israelsson. Eftersom de är gammal beprövad husmorskunskap för jag dem vidare här (men köp boken om ni får tag på den, den är bra).

Såpvatten
1/2 dl såpa
1 l vatten

Såpan löses i vattnet och sprejas på växten. Hela växten ska sprutas, även undersidorna på bladen, och det ska vara så mycket att lösningen rinner av den efteråt.

Hjälper mot; löss, trips, mjöldagg, tunnhudade larver och andra insekter.

Bikarbonatsprej
2 tsk bikarbonat
2 tsk såpa
1 l vatten

Bikarbonat och såpa löses i vatten och sprejas på växten - lika rikligt som ovan.

Hjälper mot: Mjöldagg

Chilisprej
1 färsk och mycket het chilifrukt
2 tsk såpa
2 l vatten

Hacka och krossa chilifrukten ordentligt. OBS! använd skyddshandskar när du hanterar den. Blanda chilikrosset och såpan i vattnet. Spreja på växten som ovan.

Hjälper mot: Alla slags insekter

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

Köp dagens bild i tryck här. Tidigare dagars bilder hittar ni i shoppen Indoor Potager.

Jag använder inte mycket bekämpningsmedel i mina odlingar. Det sista jag vill spreja omkring mig inomhus är saker som dödar. Dessutom, det ska erkännas, är jag en smula lat och uppskattar att jag slipper arbete.

Nu kanske ni tänker på alla de naturliga bekämpningsmedel som finns att tillgå. Jodå, jag har en spruta färdigt laddad med såpvatten om det skulle behövas. I mina skåp finns bikarbonat och jag kan tänka mig att köpa hem chili. Det är vanliga saker som är enkla att använda. De kan också vara svåra att skölja av när man ska äta sina grönsaker, och även om man klarar den lilla mängden såpa så smakar den inte så gott. Jag skriver "såpa" eftersom de flesta (jag skulle vilja säga alla) recept på hemgjorda bekämpningsmedel innehåller en dutt av detta undermedel.

Man ska också behålla en viss skepsis mot saker som är naturliga. "Naturlig" är en säljande etikett som inte säger något om hur farligt eller starkt ett medel är. Ni kanske minns att jag postade en snutt från BBCs "Around the world in 80 gardens" där programledaren vandrar runt i Havanna och tittar på trädgårdar. Han hittar en ohyresansvarig (5:50 och framåt) som berättar att han använder "smoke liquid" vilket programledaren nöjt konstaterar är "natural pest control". Det är det för all del, och med tanke på att vi rör oss i cigarrlandet Kuba är chansen stor att vi talar om är nikotinvatten. Nikotin finns naturligt i tobaksplantor, även prydnadstobak som odlas i en del trädgårdar här.

Det sista kommersiella ohyresbekämpningsmedlet med nikotin som såldes i Sverige, Nikotoxin, förlorade sitt godkännande 1990 och blev förbjudet att använda nyårsafton 1992. Nikotin är nämligen ett av de starkaste nervgifter vi känner till, det påverkar nervceller i hela kroppen och stora doser leder till förlamning och död (ref). Naturen är i många fall en moder som har mer gemensamt med Kalis våldsamma aspekter* än med Jungfru Maria.

Tro det eller ej, men av alla de medel för ohyresbekämpning som jag prövat har vanligt vatten fungerat bäst. Det är dessutom ogiftigt, lätt att få tag på och många gånger billigt. Man ger sina plantor en dusch en gång i veckan med vatten under tryck, så att man spolar bort eventuella odjur på och under bladen. Har man mjukt vatten kan man lyfta in sina krukor i badrummet och använda duschen (om man lever på ett ställe med vattenbrist kan man med visst trixande med duschförhänge och plastbaljor återvinna överskottvattnet). Själv avhärdar jag vattnet och använder min pålitliga "pflanzensprüher". Man ska vara noga med att spruta på undersidan av alla blad, vilket kan ta ett tag. Fördelen med inomhusodlingens små 'trädgårdar' är dock att även den här metoden går snabbt. Håller man sig troget till denna rutin slipper man det mesta - utom möjligtvis mögel som trivs med fukt.

Metoden fungerar även utomhus. När jag äntligen planterade min New Dawn i sin kruka, började den få antydan till ludd kring några av bladen. Min förra ros, Polstjärnan, dog av ett sådant angrepp, och jag var inte på humör att låta ännu en planta möta samma öde. Jag tittade närmare på ett ludd och hittade skalet av något spindelliknande. Nu har jag ingen aning om vilket medel som ska användas mot spinn (som jag tror att det är), men jag vet att få insekter kan göra skada om de tas bort från växten. Beväpnad med pflanzensprühern (hihihi) gick jag till attack och spolade bort varenda luddtuss och rengjorde varenda bladundersida. (Minns att jag bara har en ros, som dessutom är ganska liten.) Detta har jag gjort varje dag i några dagar, och jag tänker fortsätta med det i en eller två veckor till.

Om det fungerat?

Hittills. Inga nya luddtussar, och jag slipper dessutom de ansamlingar av gröna bladlöss som annars brukar samlas på fina blomknoppar. Körsbärsträdet, som är för stort för att sprutas på något vis, har fått angrepp av svarta bladlöss, så jag vet att de små bestarna är igång. (Som tur är har några nyckelpigor valt ut min träd till yngelplats. Ibland är naturen snäll.)

*Kali är mest känd som den våldsamma och kaotiska förstörargudinnan, men det finns en teologisk inriktning inom hinduism som inriktar sig på hennes ömma, moderliga sida. Detta var ett av de mer fascinerande mötena när jag pluggade religionshistoria.

I en trädgård långt, långt borta...

Det är inte utan att jag önskar att Maj-Lis Pettersson kunde göra något sånt här...

Res med takträdgårdar

Jag hittade flera på YouTube, så jag kunde inte motstå att ta med er på en resa som går jorden runt.

Kensington Roof Garden, London, England


Privat takträdgård, Korea


Privat takträdgård, Taipei, Taiwan


Takträdgård på flerbostadshus, Sydney, Australien


Takträdgård för bankanställda, Hongkong, Kina


Skolträdgård på taket, East Oakland, Kalifornien


Tro mig, det finns fler...

Pannkakstårta med jordgubbar

• Pannkakor, så många du tycker att du behöver
  
• Jordgubbssylt
  
• Vispad grädde ca 4-5dl
  
• Färska jordgubbar
  

Varva pannkakor, sylt och grädde och lägg enbart grädde på den sista pannkakan. Dekorera med färska jordgubbar. Klart.

Om man har penséer kan man dekorera med dem - de är ätbara.

Jordgubbar går att odla inomhus, men jag föreslår att man tar plantor av en remonterande sort och fyller flera amplar så att det blir en skörd att tala om. Att konstpolinera blommorna med en mjuk pensel kan vara en god idé, det är vad jag gör när jag odlar smultron inne.

***

Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild på min lilla shop Indoor Potager. Om ni gillar dagens bild kan ni köpa tryck av den därifrån, och där finns också ett arkiv med bilder från tidigare poster. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )

Tryck med dagens bild hittar ni här.

Världsmiljödagen 2008

Jag har sått mellan sextio och sjuttio plantor de senaste två dagarna. Ni kanske undrar varför jag gör en så stor försådd så sent på året - det är ju inte direkt frost längre. Nej, men det är torrt ute, och genom att förså inomhus kommer jag att spara vatten. Nu vattnar jag bara fröna och en handfull jord istället för ett helt land. Dessutom kommer jag att ha mycket mer att välja på när jag ska ta ut växter till inomhusodlingarna ;P.

Torkan bekymrar mig. Nog för att jag har tillräckligt med vatten både till kolonilott och krukor, men jag tycker att de senaste åren har bjudit på en allmän värmestegring som går både snabbt och otvetydigt. Ibland kan jag titta på min son och undra om det kommer att finnas en jord kvar till honom när han blir stor. Det faktum att vi lyckades undvika en världsomspännande försurning och skogsdöd (vilket var det stora hotet när jag var liten) lugnar mig inte riktigt. Tekniken och kunskapen finns för att lägga om våra vanor till mer miljövänligt leverne, men kommer vi att hinna?

Miljöhänsyn var en av orsakerna till att jag valde att starta det här experimentet. Redan då (2006) trodde jag att det behövdes mer mark till att odla mat på. Nu, när det flammar upp hungerkravaller på flera ställen i världen, kan jag luta mig tillbaka och tycka att jag hade rätt (men det är ingen större glädje i det). Och om man nu måste utöka matodlandet, varför inte ge sig på ett ställe som ligger nära hemmet (inga bränsleslukande transporter), där massor med folk redan odlar och där plantor av det mest skiljda slag kan växa - det vill säga fönsterbrädan?

Miljöhänsyn är också en av orsakerna till att jag fortsätter. Om jag kan inspirera några till att odla grönt hemma, om så bara en tomat och en basilikaplanta, så minskar trycket litet på vår tyngda värld - och jag får några som delar min passion på köpet :)

Idag är det världsmiljödagen. Jag har inte sett mycket om den i media och jag tycker att den förtjänar att firas precis lika mycket som Earth Day. Mitt något melankoliska text gör den inte heder, så jag plussar på med en länk till Trädgårdsperiodarens underbara bilder från Kensington Roof Garden - HÄR. Hon har minsann varit i London, tittat på denna fascinerande skapelse OCH på Chelsea Flower Show! Jag är inte ett DUGG avundsjuk!

Nejdå!

Inte alls!

***

Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild på min lilla shop Indoor Potager. Om ni gillar dagens bild kan ni köpa tryck av den därifrån, och där finns också ett arkiv med bilder från tidigare poster. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )

Tryck med dagens bild hittar ni här.

Äntligen!

Jag vågar inte tänka på hur mycket försenad jag är, men nu står en ny försådd på bordet! Den här gången gav jag sjutton i att planera, istället impulsshoppade jag bland mina fröpåsar.
"Få se nuuuuu, vad har jag här? Fänkål, det blir nog bra istället för morötterna. Hjorthornsgroblad - vad har jag köpt den för? Lika bra att så den och se vad det blir. Hmmm, här ligger en del solrosfrön kvar, behöver nog dra upp en del plantor till kolonilotten. Tomater! Jag får inte glömma tomater! Och de här krassefröna kan jag lika gärna så..."

Femtioåtta äggskal och plastbyttor står nu i båda mina växthus (titta! jag fick användning för det dyra köpesväxthuset till slut!) och mer blir det i morgon när bönor och krassefrön ska i jorden.

Jag borde för övrigt läsa min epost oftare. Igår natt insåg jag att jag fått en länk till Indoor Gardener i Patti Moreno's månadsbrev (theGardenGirlTV) som kom ut i fredags. Coolt! Jag är jättehedrad!

***

Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild där. Om ni gillar bilden eller bloggen så kan ni köpa tryck av den. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )

Dagens bild hittar ni här.

Från konst till natur

Hr du någonsin funderat på hur du skulle må om du levde enbart på druvsocker, vitamineraltabletter, en shot matolja då och då och kaka ren kostfiber varje dag? Jag har gjort det de senaste dagarna. Det slog mig att det är ungefär så växter 'matade' med konstgödsel äter. På flaskan med det medel jag använder lovas att den innehåller alla mineraler och näringsämnen som en planta behöver. Alla mina växter håller sig friska så länge de får en dusch med rent vatten varje vecka, så kanske ligger det något i det.

Jag använder konstgödsel av två orsaker; det går att förvara länge i rumstemperatur och för att det finns gränser för hur avancerad jag kan vara när jag börjar på något. När jag startade odla grönsaker inomhus var själva idén så udda att jag inte var beredd att experimentera med 'naturlig' gödsel också. Nu håller jag dock på att fasa över mitt användande till näringsmedel som framställs av växter och växtavfall, och som man kan tillverka själv utan större besvär eller kostnader.

Eftersom odlingarna står inomhus finns det begränsningar, det får till exempel inte lukta för mycket. Guldvatten hör därför till lösningarna som strukits redan på planeringsstadiet. Vad det är? Jo, urin spätt med vatten - ett bra gödningsmedel. Mina föräldrar använde det i sin koloniträdgård när jag och min syster var så små att vi kissade i potta. Som ni kanske förstår var det ingen systematisk användning, de spädde ut det vi producerade och hällde vid knuten. De gjorde rätt om man vill undvika lukt - de använde färsk urin som späddes och hälldes ut omedelbart. Men det hjälpte inte till hundra procent, när solen låg på stod en omisskänlig kissdoft kring kolonistugan. Tanken på att ha den inomhus är inget som lockar mig (och få andra misstänker jag).

Den mörka vätskan i glaset på bilden är förvällningsvatten från nässlor. Det är vad jag använder just nu, utspätt en till tio (som ni vet antar jag att det borde finnas näring i vattnet när det har den färgen). Än vet jag inte hur bra det fungerar, eftersom jag bara använt det en gång. Jag hoppas att det ska ge min isört bättre smak, och det luktar inte mycket heller. Det är dock en temporär lösning, när jag tömt dunkarna på den här blandningen (jag har begränsat utrymme för förvaring av gödning) kommer jag att satsa på en växtnäring efter beprövat recept.

Vilka beprövade recept finns då som jag kan ge mig på? Två stycken involverar jäsning, varav ett är omtalat illaluktande (dvs. nässelvatten). Det andra går ut på att man gör hål i botten på en hink, fyller den med vallörtsblad och sedan ställer den över en burk. När bladen ruttnar rinner en brun vätska ut i burken som man sedan använder utspädd som flytande gödning (1 del vätska plus 15 delar vatten). Låter inte heller som en väldoftande lösning. Men eftersom jag lever efter devisen "för vetenskap tarvas experiment" tänkte jag prova och se om det är en lukt som hänger kvar, eller om den ger med sig efter ett tag.

Nu har jag också beställt ett antal kompostmaskar för att starta upp min maskkompost, och från den räknar jag med att få både flytande och torr gödsel. När man har sin kompost i plastbehållare, som jag planerar att ha, bildas lakvatten som man kan späda och använda som näring. Det fina med maskkompost är att slutprodukten har mild doft, det sägs att den luktar jord (surpris!). Huruvida detta också gäller lakvattnet vet jag inte, men det är min favoritkandidat till framtida standardgödning.

För övrigt tycker jag att växter också kan få sin dryck dekorerad med en gurkskiva då och då.

***

Jag är barnslig förtjust i Cafe Press, det är en märklig kick att se sina bilder professionellt upptryckta på allt från nallebjörnar till affischer . Därför lägger jag numer upp dagens bild där. Om ni gillar bilden eller bloggen så kan ni köpa tryck av den. (Jag gör det mest som en kul grej, men det kan inte hindra mig från att säga: köp, köp för allt vad ni är värda! ;-) )

Dagens bild hittar ni här.

Kort lägesrapport Juni

Jag kan nu skörda tomater tillräckligt för en sallad från plantorna sådda den tjugofjärde februari, och jag har förlorat kontrollen över malabarspenaten. I ren distraktion har jag därför beställt hem ännu mer frön...

Akvakultur igen

Det här är ett av de smartare systemen jag sett (bygginstruktioner på engelska finns att ladda ner hos Faith and Sustainable Technology). Hmmmm, jag kanske till och med kan få in det i mitt arbetsrum...

Hemligheten bakom mitt framgångsrika odlande...

more cat pictures

Nja, under min seriösa vila har jag suttit och bläddrat igenom lolcats på www.icanhascheezburger.com - extremt beroendeframkallande. Eftersom jag ändå är i farten får ni en bonusbild


more cat pictures

Trevlig helg!

I morgon vilar jag seriöst...

Idag har varit en sån där dag då huvudet inte hängt med. Ni vet, som det blir när man är trött efter alltför många nätters nattsuddande. Jag har förlagt saker, påbörjat saker och glömt dem när jag lämnat rummet, hittat andra påbörjade projekt i nästa rum och obekymrat fortsatt på dem, tills jag måste gå till det första rummet och hittar det jag påbörjat där - som jag fortsatt på tills jag... osv. osv.

Jag har lyckats vattna mina växter, och till och med nibblat litet på den jungel som malabarspenaten bildar. Men när jag skulle fortsätta in i köket hade vattenflaskan plötsligt flugit sin kos. Själv hade jag på något sätt hamnat framför datorn i biblioteket.
"Var tog den vägen nu?" tänkte jag samtidigt som jag såg upp, och såg det som fanns direkt framför näsan, nämligen rummets majestätiska dubbelfönster.

Där stod flaskan, så grafiskt välplacerad att jag var tvungen att ta ett kort.

IKEA och arg potatis

Man får inte fotografera på IKEA. Detta är inte av snålhet, utan jag misstänker att man vill skydda sig mot piratkopiering av mönster och möbelmodeller. Snäll som jag är lämnade jag kameran hemma när jag gav mig dit för att köpa plastbackar. Nu SKA jag tillverka den där maskkomposten som jag planerat så länge. Efter att ha tittat på olika lådalternativ, funderat över vilken trälåda som skulle passa bäst som 'fodral', mätt alla lådor noggrant utvändigt och invändigt och ätit en bit, gjorde jag som jag tänkte från början i alla fall.

IKEA är för övrigt inte en butik utan ett sorts spel där målet är att gå igenom hela byggnaden utan att köpa något mer än det man tänkt sig. Jag lyckades nästan, det blev en bunt nya frottéhanddukar också. Även en mästare kan göra bort sig*.

För att ni skulle få något att titta på till den här bloggposten gick jag ut och fotade potatisen istället. Ser ni att den ser litet uppsträckt och förolämpad ut? För två dagar sedan höjde jag nivån i hinken genom att hälla på några extra skopor jord, eftersom det lär ska utmana plantan att dels växa högre, dels få en längre rotklump med potatisar. Utmanad blev den - det var nästan så att den blängde på mig, och den hade blivit fem centimeter högre på två dagar.

Så jag hällde på ytterligare två skopor jord. Lagom till Midsommar har jag nog fyllt hela hinken och fått traktens argaste potatis på köpet.

*Jag har flera gånger vandrat igenom hela IKEA och kommit ut utan att köpa någonting. Detta borde ge någon sorts mästarbrev.

Plötsligt överflöd

Idag vaknade jag med 'vill inte' i hela kroppen, en krämpa jag drabbas av efter att ha jobbat hårt fysiskt i större portioner. Så också den här gången, så jag beslöt att ägna mig åt nässelplockning. Det är ett lätt jobb som går snabbt; jag plockade ca sju liter på en timme. Samtidigt är det odrygt, när jag förvällt skörden reducerades den till sju deciliter. Det kan tyckas tröstlöst, men nässlor fungerar ungefär som buljongtärningar, när man finhackat dem och spär med vätska räcker två deciliter plötsligt till en fyllig soppa för fyra personer.

Återigen räddade jag kokvattnet. Det blev nästan fem liter som jag hoppas ska fungera som gödning. Vanligt nässelvatten blandas en del nässelvätska till tio delar rent vatten, följer jag detta räcker den här omgången femtio till sextio liter färdig gödning. Huj! Och jag som tänkte plocka mycket mer nässlor - jag kommer att drunkna! Inte kommer jag att inte att ha hjärta att hälla ut sån utmärkt näring i avloppet...

En snilleblixt?

Inga nässlor, men väl min örtagård som börjar bli stor.

Just nu plockar jag nässlor vid minsta provokation - nässelsoppa är ju jättegott! Jag använder fortfarande handskar och heltäckande kläder och förväller min skörd innan jag äter den (sist jag skulle spela HåRd Kvinna var mina tummar svullna i två dagar). Idag, när jag stod och kokade tre-fyra liter färska blad, slog det mig att en del av näringen rinner ut i första kokvattnet, det som man normalt häller bort. Borde inte det gå att använda som växtgödning istället? Det är inte ett klassiskt recept på nässelvatten, men värt att prova.

Jag letade alltså fram en hink och diskade den noga med såpa, hängde vårt durkslag över kanten och hällde av nässlorna. Vattnet i hinken var mörkbrunt, definitivt näringsrikt. Jag tog kallvattnet jag kylt av bladen med och spädde ut lösningen (återvinning, avkylning och utspädning i ett, snacka om hat-trick!). Nu hade jag en mellanbrun vätska att använda på en inte ont annande växt...

Det fick bli körsbärsträdet på balkongen - det kommer att få sina första körsbär i år, och visar prov på akut näringsbrist. Dessutom var det smidigt att krukan var så stor att jag kunde hälla ut hela hinken där. Rosen och vattenmelonplantan fick sig också en skvätt eftersom de såg ut att behöva det.

Imorgon plockar jag fler nässlor, och jag måste erkänna att jag redan har en plan för hur jag ska använda kokvattnet, inte bara från morgondagen utan från nässelplockning för en månad framåt... Jag hoppas kunna förse varje växt en dos kokvatten i veckan, och det ska bli intressant att se hur det fungerar. Längre fram på sommaren blir nässlorna, enligt konsulterad expertis, bittra i smaken och då kan jag ta till klassiskt nässelvatten istället.

Nattskattafamiljen: potatis och tomater

Patti Moreno igen, men det var faktiskt en av de få seriösa filmer jag hittade om tomatodling, här påbättrat med en del matnyttigt om potatis.



(Och ja, jag snöade in hårt på den tecknade versionen av Attack of the Killer Tomatoes - igår satt jag minst en och en halv timme och tittade på gamla avsnitt. B-film har en speciell plats i mitt hjärta.)

Seriösa tomater...

Jag kände till "Attac of the killer tomatoes", men inte visste jag att de blev så populära att det finns en tecknad version också. Tänk vad man lär sig på YouTube.

Tomato from the black lagoon

Jodå, jag pallar...

Idag har pallsågning ingått i mina sysslor. Globalen i Uppsala har vänligen skänkt bort sina engångspallar, och nu ska de bli redskapslåda och kanter till mina upphöjda bäddar (sk. pallkrageodling - men jag vill ha större lådor än pallkragarna tillåter). Ja, jag inser också det ironiska i att jag vill odla i 'krukor' även på friland, jag är helt enkelt en bekväm sort. Odling i högbädd gör det enkelt att rensa ogräs, och man har större möjlighet att hålla sniglarna stången. Dessutom kan man blanda till en sjuhejarns jord med större möjlighet till tätodling. Upphöjda bäddar blir det dock först till hösten - jag ska hinna bygga dem också.

Dagens stora inomhusnyhet är för övrigt att den första tomaten börjar rodna. Det kan tyckas vara en bagatell, men jag blir så uppspelt av att se det att jag hoppar! Snart blir det färska inomhusodlade tomater för oss!

Vikten av att välja rätt frön

Det första den som vill odla jättegrönsaker ska göra är att skaffa frön till jättegrönsaker (jodå - det finns). Samma sak gäller för inomhusodlare, fast där bör man leta efter fröpåsar med påskriften "passar i kruka" eller "miniatyr" (OBS, den sistnämnda frasen är relativ; ett redwoodträd i miniatyr är fortfarande stort som en vanlig tall). Ska sanningen fram syndar jag mot detta både nu och då, men jag säger ändå att det är ett råd som man ska till sig.

Varför ser ni om ni tittar på kortet ovan. Mina körsbärstomater är barn av kommersiellt odlade plantor - som ni kanske minns tog jag fröna ur en ekologisk tomat jag inhandlat på Coop. I kommersiell odling är det en fördel med höga plantor, för man har bra växthus och tillgång till folk som är beredda att balansera på stegar under skörden. Inomhus i en vanlig lägenhet är dessa egenskaper litet knepiga. Jag har tur att jag har ett rum med dubbel takhöjd, för mina plantor är nu 140 respektiva 150 centimeter höga.

Så jag är ledsen mina plantor! Ni kommer inte att bli föräldrar till några nya generationer inomhustomater. Nästa omgång kommer att vara 'Tiny Tim'.

Tänk om det kunde finnas en god fe för odlare...

Vad är väl en Flowershow i Chelsea? Den kan ju vara dötrist och tråkig och... och dötrist och alldeles... alldeles underbar!

Men hur får du tid?

Jag har fått den frågan ett par gånger, och jag tycker att den förtjänar ett utförligt svar, både hur jag personligen får tid och allmänt om hur man bär sig åt för att skaffa mer tid.

Jag måste erkänna att jag fuskar en del; jag har ett eget företag och jobbar hemifrån. Därför har jag ingen chef som kan klaga om jag varannan dag tar två timmar på mig att vattna blommorna (däremot måste jag se till att mina vanliga arbetsuppgifter möter sina deadlines som de ska). Hemjobbandet gör också att jag kan vara flexibel; en del av mina sysslor kan jag göra samtidigt som sonen är hemma, och vissa timmar kan jag jobba kvällstid. Detta gör att jag kan ta hand om mina växter när jag känner för det istället för när jag är dödstrött efter jobbet.

Men hur gör man i allmänhet för att skaffa mer tid för det man tycker är skoj? Här är de viktigaste teknikerna som jag använder och som kan användas av alla.

#1 Dela upp jobben i begripliga enheter.
Begriplig enhet betyder två saker, dels att den fyller upp en mindre tidsenhet (femton minuter, en halvtimme eller en timme beroende på jobb och tillgång på tid), dels att det tydligt ska synas att man har gjort något när enheten är avslutad. Tidsbesparingen ligger i att det blir lätt att passa in sysslorna i den tidsrymd man har tillgänglig. Utöver det blir det lätt att göra en syssla; man vet att man är klar inom en rimlig tid, och självförtroendet får sig en skjuts av att man avslutat ett arbete.

Låt mig ta min kolonilott som exempel; jag delade upp den på åtta odlingsytor. Varje gång jag var nere på den gick jag igenom en av odlingsytorna, rensade noggrant bort ogräs, krattade, sådde, vattnade och lade på fiberväv. Det hela tog mig en timme (en stor enhet - jag brukar satsa på en kvart eller en halvtimme), och när jag gick kunde jag päsa i vetskapen om att ett av landen var helt färdigt. Resultatet syntes också tydligt i form av en rektangel vit väv på marken.

Det finns jobb som passar bättre för den här metoden än andra (ringa myndigheter och organisationer i ett ärende brukar ofelbart dra ut på tiden och måste hanteras på annat sätt). Med litet övning kommer man ändå att kunna tillämpa den på det mesta.

#2 Ta chansen att hålla sysslorna små så fort den bjuds.
Gör små sysslor ofta istället för att samla en jättehög med uppgifter som kräver en he-man för att ta sig igenom.

Jag hade turen att få en kolonilott som var så nära perfekt man kan komma. Den tidigare ägaren jobbar med parksskötseln här i området, och hade grävt om den efter konstens alla regler i höstas. Detta innebär att jag har en lerjord där jag kan dra upp maskrosor med hela rötter med bara handen, och alla som någonsin odlat på lerjord vet att detta är snudd på ett mirakel (man brukar få stå och svära med ett ogräsjärn som fastnat i marken och en ytterst löjlig del av bladrosetten i handen). Där fanns knappt några ogräs alls.

För att behålla lotten i samma skick satsade jag på att hålla uppgifterna små. Det första jag gjorde var att markera gångstigar mellan landen och instruerade resten av familjen att resten av lotten inte fick beträdas (sonen förstod inte riktigt konceptet, men han väger bara tolv kilo så jag såg genom fingrarna). Jag tar en halvtimme varje dag och plockar bort de få ogräs jag hittar och tittar under fiberväven efter spansk skogssnigel. Det känns bra mycket lättare att hantera än att se fram emot en heldags kvickrotsdragande i stekande sol eller gråregn.

#3 Effektivisera sysslorna
Detta gäller både odlingen och de sysslor som kan sno tid ifrån den. Att sätta vattenflaskor i tomatkrukorna och ett exempel på hur jag kortar ner tiden. Istället för att ta fram vattkannan tre gånger per dag fyller jag nu på flaskorna en gång per dag, och kan göra det när jag kör min vanliga bevattningsrunda.

Nu kan jag tänka mig att en del av er säger "Men att ta fram vattkannan tar ju inte många sekunder!" Det är sant, men man ska aldrig förakta de extra sekunderna. Tänk på att du i bästa fall har fyra timmar på dig efter jobbet varje vardagkväll. Har du familj går två av dem direkt till barnen i form av klädhjälp, uppfostran, tvättning och nattning, trettio minuter till en hel timme går åt att laga maten, och lika mycket går åt till andra hushållssysslor som disk och städ. En vanlig dag får man alltså ha tur om man får någon tid över för skoj alls (det är inte underligt att folk sover så litet nuförtiden - de flesta brukar tulla på sömnen för att åtminstone få se litet på tv). Varje sekund är värd tio kronor på kvällen - slösa inte bort dem på onödiga göromål, ens om du är singel.

Eftersom jag har familj och tiden är plågsamt ändlig ägnar jag avsevärd tankemöda på att effektivisera vardagen (plocka de knep som passar er, eller använd listan som inspiration till egna idéer). Utöver de vanliga hushållsmaskinerna har jag investerat i en torktumlare (går mycket snabbare än att hänga tvätten, och för er med miljösamvete; den har värmepump och är i energiklass A), en bakmaskin och en roomba. Så fort jag hittar en europeisk återförsäljare av Scooba (en självgående dammsugare som också våttorkar golvet) kommer jag att skaffa en sådan.

En gång i månaden storhandlar vi saker som håller sig eller går att frysa, istället för att veckohandla - vi har gjort en lång checklista för att se till att allt som ska inköpas verkligen kommer med. Grönsaker och frukt skaffar vi genom att prenumerera på ekologiska lådor som levereras en gång i veckan. Mjölk måste jag fortfarande köpa i butik, men det går fortare att pipa in efter tre tetror i kylrummet än att vandra runt hela stället på jakt efter andra varor också. (Bor man i ett område där grönsaksprenumeration inte är möjligt måste man lägga till frukt och grönt till den vändan - det går fortfarande fortare än en klassisk veckohandling.)

Jag försöker också hålla viktiga redskap på lättillgängliga platser, men ur vägen för dagligt liv. Större delen av jordbingarna och vattenförrådet står i en garderob närmast de fönstren med flest växter, fröpåsar och mindre redskap står på en hylla i biblioteket. Detta kan kanske tyckas vara en självklarhet, men ofta har man ont om tid när man ska bestämma var ett nytt föremål ska stå och slänger in det på den plats som finns tillgänglig. Så gör vi också, och därför brukar vi med jämna mellanrum göra rejäla omorganiseringar av rum och förvaringsplatser (en enhet i taget), och då börjar vi alltid med att tänka noga över vad som ska ske på platsen och hur det ska organiseras (se för övrigt metod #1).

#4 Ignorera oväsentligheter
Man hinner inte med allt, utan måste lämna en del att samla sig på hög tills man tar sig tid att ta hand om det. Som ni ser på fotot här ovan är jag i högsta grad skyldig till att låta arbetsytor kajka igen med saker som borde göras. Det irriterar mig, för egentligen vill jag ha ett hem som klippt ur en inredningstidning, men jag har också förlikat mig med att det bara finns tjugofyra timmar på ett dygn. Varje dag gör jag det som absolut måste göras, och om det finns tid för något som borde göras är det en bonus. Den långsiktiga planen är att rensa hemmet enligt metod 1 och 3 så att jag sedan kan praktisera metod 2 på hela vårt liv. Jag räknar dock kallt med att ostädade perioder återkommer - livet har alltid en överraskning på lut.

Det där med att förleda ungdomen...

...det gör jag som sagt inte medvetet. Det är till och med så att när jag utvärderade hur många odlingsbara fönster lägenheten hade, så ströks sonens utkikssfönster ur listan eftersom han älskar att stå där och titta ut. Jag hade inte hjärta att sno den platsen från honom.

Det är det fönster ni ser här ovan, och det är hans plantor allihop.

Smultronen såddes först, och när det visade sig att de växer sakta lät jag honom plantera indiankrasse för att han skulle hinna känna litet odlarglädje innan han glömt att han sått ett frö. Två krukor kunde ju stå i fönstret utan att hans utsikt skymdes. Till hans födelsedag köpte jag "Castor odlar" (okej, litet förleder jag honom), och då ville han odla vita bönor precis som huvudpersonen i boken. Vita bönor inköptes, och ännu en plantering gjordes. När jag sedan skulle besöka Nordiska Trädgårdar lovade jag honom en blomma - det är den där lilla penséen som tittar ut mellan de två stora krukorna. Han beställde specifikt en orange blomma, så det fick det bli. Som om inte detta var nog fick hans dagis för sig att de skulle låta barnen plantera olika frön - det är persiljan och citronmelissen.

Det går fortfarande att titta ut genom fönstret, men jag måste erkänna att jag mest tittar på det och undrar
"Hur gick det här till, egentligen?"

Kålungar...

...dyker upp i massor om man söker på "cabbage" på YouTube. Litet självdistans hade inte skadat, men man ska inte begära för mycket av ett barnprogram.

Nässlor

Om man har en nystartad parkettodling och vill ha gratis grönt kan man just nu gå ut och plocka nässlor. Kom bara ihåg att ta på handskar innan du börjar och behålla dem på tills du är säker på att nässlorna är genomkokta. Själv plockade jag sju liter nässeltoppar igår - det blev en knapp liter när jag kokt dem, men attans vilken god soppa!

Parkettodlaren släpper lös en fredagkväll...

Det har varit en lång vecka för hela familjen. När jag hämtade sonen från dagis verkade han litet trött, så jag lovade lång filmvisning hemma "eftersom det är fredag". En och en halv timme senare hittade maken oss båda sovande framför Molly Mus.

(Lämpligt nog var det den dvdn där ett avsnitt går ut på att skörda grönsaker. Nej, jag går inte medvetet in för att förleda ungdomen, det bara blir så.)

Håhå jaja, men alla mina växter frodas, både inne och ute, så jag kan nog göra helg med gott samvete.

Ätbart?

Isörten har varit den enda besvikelsen hittills bland det jag har odlat. Den smakade inte gott alls. Jag kommer att ge den en ny chans när jag fått igång min maskkompost, den får syntetgödsel och det påverkar nog smaken. Allt det andra har varit ätbart, och nu börjar jag till och med få fram fungerande rutiner för skörd och tillagning.

Min kanske största upptäckt är att vi inte äter sallad till maten varje dag. I starten antog jag slentrianmässigt att så var fallet. Nu när jag skärskådat våra vanor vet jag att vi åtminstone två gånger i veckan äter mat som är sig själv nog, det vill säga gröt, soppa eller pannkakor. Det är inte många som serverar sallad till pannkakor. (Dock kan jag tänka mig att servera nässelsoppa innan.) Andra dagar är man inte sugen på bladgrönt, utan river upp en morot istället.

Min andra upptäckt är att man måste se till att ha salladen färdig i krukorna. Det vill säga, det ska finnas ett stort antal olika blad att välja emellan när man väl klipper till (jag skördar med sax). Just nu är utbudet litet magert; det finns bladamarant, malabarspenat och krasse, vilket ger få möjligheter till variation. Så jag experimenterar vidare och har nu siktet inställt på att hitta fler lämpliga grödor.

Asch då!

Här ser ni mig plocka blad till dagens sallad.

Tomatplantorna dricker just nu mer än två petflaskor vatten per dygn. Jag har fyllt på dem, men jag gillar inte ljudet av rötter som bryts när jag kör ner dem i jorden igen. Därför kapade jag flaskbottnarna för att kunna fylla dem "ovanifrån" istället.

Det gick inte bra - allt vatten rann igenom flaska och jord med raketfart. Jag borde ha insett att det krävs någon form av mothåll för att systemet ska fungera, men jag har ju sett liknande lösningar på friland. Frilandstomater, å andra sidan, har en oändlig buffert av jord under sig. Duh!

Det slog mig att det här är ett exempel på de misstag man måste begå för att bli en bättre odlare. Handlaget blir bättre av att man då och då gör allting baklänges. Så efter att ha torkat upp vattnet och satt i nya flaskor är både tomaterna och jag glada.

Inspiration och energi

Vi har alla dagar när det inte känns speciellt kul att odla. Oftast är grundorsaken att man är trött, bokstavligen eller helt enkelt uttråkad på något som man hållit på med i alldeles för många dagar. Så hur gör man för att få tillbaka geisten?

Börja med att ta en rejäl vilodag; ta tjugofyra timmar till att göra något helt annat. Äta glass och ligga och vicka på tårna till exempel (strunta i om sängen blir kladdig - det finns tvättmaskiner). Bestäm dig sen för att ta en sådan dag med jämna mellanrum. Det är ingen slump att kristendomen (och judendomen och islam) har en vilodag var sjunde dag, och att helgandet av den hör till religionens högst värderade påbud. Man behöver inte vara religiös för att kopiera vanan, vi är alla frestade att tulla på batteriladdningen när det är något viktigt som ska göras*.


Bli inte förvånad om vilodagen innebär att du får en massa nya idéer - om du jobbat mycket med något (odlande i vårt fall) blir hjärnan överladdad. När de "viktiga" tankarna (måste rensa ogräs, avkalka vatten, plantera hundra potatisar, genomforska den där snömelonen jag vill odla och ringa svärmor) inte längre tänks bubblar marginalidéerna upp till ytan (men jag skulle ju faktiskt kunna låta svärmor hjälpa till med odlandet) och de kan vara riktigt bra.

Utöver vila krävs inspiration - den ger energi i sig. Själv frossar jag i trädgårdsböcker med färggranna bilder, och läser "Hemträdgården" (Riksförbundet Svensk Trädgårds medlemstidning, som också går att köpa på Pressbyrån). Dessutom surfar jag på YouTube efter folk som odlar kreativt. Patti Moreno är ett typexempel, och även om jag själv aldrig skulle ge mig på pygoragetter ger det mig en kick att se någon föda upp dem mitt inne i en storstad. Klarar hon av det borde jag klara en annorlunda tomat eller morot.



Men om man prövat allt det där, och fortfarande inte känner sig hågad för odling? Då brukar jag i ärlighetens namn jobba på i alla fall. Man kan inte vara på topp alla dagar. Skulle ohågsenheten hålla i sig skulle jag nog gradvis byta till ett annat intresse, men det har inte hänt än, och så länge jag håller på sabbaten hoppas jag vara vaccinerad.

*Om vi vore mobiltelefoner skulle vi alla gå omkring med slitna och knappt laddade batterier.

Nu är mina tomater glada på riktigt

Jag har tagit bort burkarna med "Mini happy plant" från tomaterna. Det fanns inte en chans att den blandningen kunde avge så mycket vatten som växterna behöver. Istället har jag använt ett gammalt känt recept; man borrar hål i korken på en petflaska, fyller flaskan med vatten och kör ned den med korken före i blomkrukan. Hålet i korken gör att vattnet rinner ut i lagom takt, och växterna kan dricka så mycket de behöver. Det sa faktiskt "slurp, slurp" i flaskorna när solen låg på som varmast...

Nu slipper jag vakna några minuter försent och upptäcka att båda tomatplantorna slokar som om de vore räddningslöst förlorade. Jag kommer inte att kunna återuppliva dem hur många gånger som helst, och upprepad vattenbrist är stressande (vilket kan göra grönsaker beska). Nu kommer det att bli intressant att se hur ofta jag behöver fylla på flaskorna - hittills har det gått en flaska vatten per planta och dygn.

Potatis...

...förtjänar åtminstone en egen sång.

Majrovan...

...är din vän.

Tjugo grader jordtemperatur

"Psst! Kompis! Har du plats för en annan där uppe?"

Jag körde ner några billiga termometrar i jorden på min kolonilott idag. Detta eftersom jag lärt mig att man sår olika grödor beroende på hur varmt det är i marken. Tjugo grader betyder att man kan odla allt - inklusive bönor.

Detta löser ett stort bekymmer för mig; hur ska jag få plats att dra upp plantor för utomhusbruk samtidigt som det är dags att dra upp en ny omgång växter för inomhusodling? Alla tillgängliga fönster är fyllda, och övriga områden är tingade på. Jag har sneglat flera gånger på matbord och sängar men vi måste ha plats för att leva - och det utan att slå huvudet i en massa lysrörsarmaturer. Nu kan jag så alla utomhusgrödor direkt i landet och spara mitt dyrbara förodlingsområde till inomhusplantorna.

Då ska jag bara bygga de där förodlingsbänkarna jag talat så länge om - samtidigt som jag gör försådderna inomhus och sår landen på kolonin.

Jag är en oförbätterlig tidsoptimist.

Första fullvuxna moroten skördad.

Det är en karottmorot som växer i klotform istället som lång rot (det är därför den gör sig i krukor). Jag har ingen aning om varför just den här har fått en midja, men den gjorde sig bra i lunchsalladen i alla fall.

Bättre än ett gymkort

Divor på väg till kolonilotten.

I ett par dagar nu har jag haft en downperiod när det gäller odlandet. Det har tidigare betytt att alla mina krukväxter vissnat ner, men nu har jag faktiskt vattnat som jag ska. Jag betraktar det som ett framsteg och satsar på att fortsätta så. Kanske är det de extra timmarna ute på kolonilotten som gjort mig gott. Jag går dit varje dag och hittar på något att göra, och även om det 'bara' är en halvtimme på plats så ger det en massa extra frisk luft på en vecka.

Imorgon måste dock mina kära inomhusdivor få sitt. Jag ämnar dopa mig med en kopp helveteschoklad och köra hela rutinen med dusch och vattning innan jag lägger mig för att vila med en god trädgårdsbok (tusenbladstårta?). Jag hoppas i alla fall att jag kan vila efteråt...

Nu har jag satt min första potatis

Den såpotatis jag köpte var full av groddar redan i butiken (Plantagen). De flesta hade nobbat den, men det verkade vara en bra sort eftersom den är något frosthärdig, så jag beslöt mig för att chansa. De flesta pärerna står nu uppradade för att få bättre groddar i väntan på att jordtemperaturen ska bli rätt ute på kolonilotten. En ligger dock redan planterad. Jag kan inte göra någonting utan att lägga till åtminstone ett experiment, och den här gången blir det potatis på balkongen.

Jag har tiggt till mig en plasthink från ett par av mina grannar som prenumererar på tvättmedelt från Tvättex. Den har andra proportioner än en vanlig hink med samma vidd; litet högre och litet rakare. Det gör att man kan kan tillverka en självvattnande kruka med rejält vattenmagasin och ändå ha gott om utrymme kvar att odla på.



Men varför stoppa experimentet där? De där puckarna med kokosbast som jag köpte på Nordiska Trädgårdar har sökt sitt användningsområde i flera veckor nu. (Jajaja, jag vet att jag köpte dem till bäddmaterial för maskkomposten, men att kunna ändra sina planer är en dygd.) Jag offrade en av dem för sakens skull.



Enligt instruktiorna ska den läggas i blöt i tio minuter. Alla ni som har använt torvbriketter vet vad det handlar om; ur en rund och platt sak växer en fluffig 'jord'stapel färdig att användas. Fast jag måste erkänna att det är litet skrämmande när det säger "voooom!" och ett trettio centimeters basttorn reser sig ur hinken - det var snudd på att det dansade hulahula också.

Bastmullen räckte till lagret som skulle ligga under potatisen, så vad skulle jag lägga över? Jag gick ut och kände på jordpåsen som står på balkongen. Jorden var iskall, genomvåt och lerigt kompakt efter att ha stått ute hela vintern. Tyvärr var det den enda jord jag kunde ta av. Det fick helt enkelt bli en del av experimentet. Märkligt hur mina experiment alltid lever tufft medan jag daltar med mina vanliga odlingar. För att mildra chocken fluffade jag upp geggan ordentligt, och lät bli att vattna - det där magasinet kan gott fyllas en annan dag.

Watermelon Nights

Och det är så här glada meloner jag tror att jag kommer att få på balkongen i sommar...

Potatis lilla potatis...

Idag har jag kommit ifrån Plantagen med viss svårighet och ett kilo sättpotatis Marine i bagaget (bland annat). I jakt på inspiration tog jag mig en titt på hur Patti Moreno gör med sina potatisar - intressant att hon inte groddar sitt utsäde först. För att få litet kött på benen tog jag sedan en titt på en person som jag aldrig tidigare sett 'in action' (tro det eller ej). Det är inte utan att jag är frestad att odla litet i en hink på balkongen också.

Ditt och dattsallad

Idag har hela två måltider innehållit grönsaker som odlats inomhus. Till lunchens korv och pasta fick vi en 'Ditt och dattsallad', det vill säga jag klippte blad från de växter som var mogna att skattas och blandade i en skål. (Dagsinnehåll; mizunakål, bladamarant, indiankrasse, salladslök och malabarspenat.) Förra gången jag gjorde den här salladen serverade jag den utan dressing, eftersom jag vanligtvis brukar äta sallad så. Den här gången droppade jag över litet - bladamaranten har en ganska tuff smak som kräver musklerna från en bra rödvinsvinäger för att samsas med resten av grönsakerna.

Till kvällsmat åt vi nässel- och malabarspenatsoppa. Än är det litet för litet blad på malabarspenaten för att den ska kunna fylla en trepersonersmåltid själv. Men det är på väg; ett av bladen jag plockade idag var stort som ett A4. Ett oförutsett problem med den är att små blad och skott är så goda. Jag har kommit på mig själv med att småäta dem som godis och sedan ursäkta mig med att det "i alla fall är nyttigt"...

(Om ni tittar här nedan ser ni att jag har postat gårdagens Indoor Gardenerpost här på Parkettodlaren. Kollektiv baksmälla var det ja...)

Roof Garden party from 1929

This is an old movie clip since I feel old today. Eventhough I'm a teetotaller I contract the collective Uppsala hangover of the first of May. Every year...

Roof Garden party from 1929

Detta är en gammal film för jag känner mig gammal idag. Trots att jag är helnykterist drabbas jag varje år av Uppsalas kollektiva baksmälla på första Maj.