Parkettodlaren och framtiden

Det var verkligen länge sedan jag var här! Sitter och tittar på den långa rad av kommentarer som jag inte modererat och funderar över vilka som är förtäckt spam och vilka som kommer från riktiga personer. Det är inte helt lätt, men jag har som mål att lista ut det, publicera och svara på alla 'verkliga'. Misstänker att det tar ett tag innan jag kommit igenom dem.

Så, hur står det till med mina egna odlingar? Tja, den sorgliga sanningen är att de består av ett tråg med såddlingar och en planta aloe vera. I efterdyningarna av finanskrisen har vi förlorat vår fina femma, flyttat tre gånger på ett år och bor nu i en pytteliten tvåa. Odlingslusten har inte direkt varit på topp när det varit så mycket annat. Tack vare min son, som fortfarande vill odla, har jag dock satt igång igen. Ni är nog honom ett tack skyldig - och Nordiska Trädgårdar som ruskat liv i mina odlarandar :)

Medan jag jobbade med Parkettodlaren började jag intressera mig för något som egentligen låg utanför bloggämnet, och det är hur man lever miljövänligt när man bor i en stad. Det finns massor med spännande organisationer som sysslar med urban permaculture, urban farming och det trendiga guerrilla gardening. Det finns också en massa gammalmodiga lösningar som jag tycker förtjänar en större renässans - som kolonirörelsen. Sedan har vi spännande saker som elbilar, solceller och annorlunda toaletter, jag är trots allt en manickoman av mått. Det är inte ovanligt att bloggar glider in på nya ämnen efter ett långt 'liv', men jag tänkte att jag skulle förvarna er om att jag kommer ta upp sådant mer och mer. Hälften av posterna kommer dock fortfarande att handla om inomhusodling.

En annan förändring som kommer ske är att Parkettodlaren och Indoor Gardener kommer att flytta till egna domäner. Jag äger redan parkettodlaren.se, och sedan får vi se vilken domän Indoor Gardener kommer att få; det är många företag som vill kalla sig just Indoor Gardener, så det blir nog ett namnbyte. Fördelen med det här är att jag kan jobba med Word Press, och på det viset bygga upp bra informationssiter kring bloggarna. Det är litet av en dröm att inte bara skriva kåserier om olika intressanta saker, utan också ha ett hardcore 'faktabibliotek' att backa upp dem med. Det kommer också att dyka upp fler affiliatelänkar, och en del reklam som jag själv plockar ut för att det ska vara samstämmigt med ämnet. Det är det som håller mig från hederliga jobb och låter mig roa er med texter om inomhusodlade tomater, så jag hoppas ni inte misstycker :)

Jag är tillbaka

Jag har just kommit hem från Nordiska Trädgårdar - min deadline för att dra igång Parkettodlaren/Indoor Gardener igen. Ska sanningen fram är jag ganska trött, och fortfarande förvånad över att jag lyckades komma hem med en bok om hur man odlar fuchsior, men inte med några fuchsiasticklingar i den stora hög med broschyrer och grejs som jag alltid släpar hem, så jag säger bara hej just nu. Bloggen kommer att uppdateras på torsdagar. Vi höres!

Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Hej allihop!

Hej alla nya och gamla läsare! Idag sändes inslaget om mina odlingar i radio så jag ville hälsa till alla som läser här - både mina trogna stamläsare och de som lockats hit av programmet. Jag har varit upptagen med min son i två veckor (dagis stängt och maken jobbar) vilket har lett till mer lekplatser och modelltåg och mindre odlande än jag hoppats. Men på måndag är vi tillbaka i gamla gängor igen och jag kan starta den stora rekonstruktionen av odlingarna. Det är det ni kommer få läsa om här i höst. Mycket nöje!

Tänk så det kan bli...

Gissa vad? Jag blev uppsagd i torsdags... Jag och min coach var rörande överens om att mitt säljande nog inte skulle ta luft, så jag är inte så ledsen. Däremot fick jag en fruktansvärd huvudvärk på lördagen, så istället för att rensa upp bland mina plantor så tillbringade jag dagen... ähm... på IKEA... med att äta bearnaisesås... (Glöm det där med fläsk och andra dekorationer som ratatouille - det är bearnaisesåsen jag vill åt.)

Nå, under några korta veckor kommer det betyda att jag bara har ett jobb och ett företag att ta hand om. Dessutom är jag hemma med sonen i väntan på att dagis ska öppna efter sommaruppehållet så jag kan i princip bara ägna mig åt hemmafrusysslor. Jag har beslutat mig för att göra det mesta av tiden och har redan bakat kanelbullar och surdegsbröd, tvättat och vikt flera maskiner och städat ett rum (man ska inte förta sig...). Nu närmar sig sakta, sakta den stunden då jag kan ta tag i växterna igen. Först ska jag vräka ut alla vissna lik, sedan ska jag så tomater, och mangold, och popcornklippgrönt, och mangold, litet syra, och mangold, en eller två burkar ärtklippgrönt, och, naturligtvis, mangold.

Attans vad det kliar i fingrarna!

Potatisen har fått bladlöss...

...och det är delvis därför som den här posten är två dagar försenad. Jag har tillbringat rätt mycket ledigt tid med att klämma ihjäl de små gröningarna. Det är den enda bekämpning som jag vet fungerar, och det är effektivt, om än litet långtråkigt. Hade potatisen stått på friland hade jag inte brytt mig, men eftersom den står inomhus är det dels svårt att få någon naturlig jämnvikt mellan skadedjur och predatorer, dels stressas plantan av inomhusklimatet och är känsligare än utomhus. Ett angrepp kan därför snabbt ta död på den.

Det ska erkännas att jag missköter mina odlingar grovt. De blir så tråkiga när man tappat farten och skadedjur och sjukdomar fått fäste. Nu på lördag har jag viggat tid av familjen för att städa upp bland krukorna och få ordning på saken. Det kommer bli avsevärt mycket roligare att springa runt med vattenkanna och pyscha om jag har litet frö att vänta på.

Den här gången måste jag också se till att odlingarna kan klara sig länge på egen hand. Vår ekonomi är skakig, och jag har två jobb att sköta utöver mitt företag. Till viss del är det en fördel för experimentet, jag vill ju att det ska gå att sköta grönsakerna trots att man har heltidsjobb och familj. Jag har redan planerat att använda självvattnande krukor så mycket som möjligt, och funderar just nu på en lösning för att slippa pyscha för hand - en lösning som inte kostar mig något (annars hade jag bara skaffat mig några mekaniska luftfuktare som sprider dimma omkring sig).

Åter till jobbet...

Vart tog veckan vägen?

Det är märkligt hur svårt det är att få tid till saker när man har 'semester' (jag jobbar fortfarande fyra timmar om dagen - men hemifrån för tillfället). Jag har inte gjort någonting av det jag trodde att jag skulle göra. Istället har jag prioriterat familjen då jag är ledig, vilket i stort sett betytt att vi varit på biblioteket och gjort barnavdelningen osäker.

Ja, i och för sig har jag tagit fram de fröer som stått i kylen och lekt vinter (ramslök och björnbär om jag minns rätt, jag har inte slagit upp det i min dagbok än). Vi har också besökt Plantagen, men kom bara hem med ett paket cashewnötter. De få örtplantor som fanns där var sorgliga att se. Så blir det när man har snabbköp för växter och säsongen är över.

Jag har också funderat litet över resultatet i omröstningen. Det visade sig att Parkettodlarens läsare tyckte att jag skulle bo på landet, medan Indoor Gardener's läsare tyckte att jag skulle bo kvar i stan. Min teori är att drömmen om en stuga på landet är starkare i Sverige. Att odlande helst bör ske där, vid en röd liten stuga och en röd liten lagård, sitter djupt i vårt kollektiva undermedvetna. I USA är sk. "urban hometeds" (stadsjordbrukshemman) vanligare, och rörelser som urban permaculture har fler anhängare. På det viset är det inte lika nödvändigt att ge sig ut utanför tullarna för att göra livet grönt. Hur pass stor den skillnaden är vet jag inte, och svarsunderlaget i omröstningen är alldeles för lågt för att vara statistiskt säkerställt, men jag stöter ändå på den alltsom oftast så det var kul att den slog igenom även i ett sånt här litet exempel.

En fotoexposé hemma hos Parkettodlaren

Detta är foten på körsbärsträdet ute på balkongen. Själva trädet är litet skalligt just nu (jag tror det hann torka när våren satte igång), så jag besparar er den bilden. Här ser det ganska trevligt ut, förutom att penséerna börjar bli en aning bedagade. Igår petade jag ner krassefrön för att kunna ersätta dem med frodigt grönt bladverk, och förhoppningsvis några fina blommor. Har ni ögonen med er ser ni också de första bladen på 'Enorma'plantan jag har sått vid stammen. Tanken är att den ska växa upp i kronan och täcka de kala grenarna. Vi får se hur långt den kommer med tanke på att vi redan är inne i Juli.


Inomhusodlad potatis. Den har haft dåligt ljus och blivit strakväxt, men är ändå ganska dekorativ. Har ingen aning om vilken sort det är - jag satte två sorter på groddning och glömde märka kartongerna... Gör inte om mitt misstag - en märkpenna är enkel att få tag på. Det ska bli intressant att se hur många potatisar plantan orkar producera under de här förhållandena - jag återkommer med en knölräkning.


Torkan har gått hårt åt tomaterna, trots att de har självvattnande krukor. Trips och andra sjukdomar härjar fritt bland löven, och ändå sätter plantorna fortfarande frukt. Nu när vi äntligen rensat upp på balkongen (sista dagen utan regn här i Uppsala) står de här först på tur att bli åtgärdade. Det blir en komplett utrensning, är jag rädd, men det är trots allt inte svårt att så nya tomater så jag tar saken med jämnmod. Dessutom får jag en chans att prova de frön jag fick i Föreningen Sesams stånd på Nordiska Trädgårdar i våras.


Har ni sett ett sorgligare kryddfönster någon gång? Plantornas och min hälsa går hand i hand, så det här är nog en bra bild av hur jag själv känner. (Jag har varit sjukskriven så många gånger att det är löjligt, faktum är att jag är hemma sjuk när jag skriver det här...) Det blir utrensning här med, fast jag kommer nog låta citrontimjanen i förgrunden leva - den har överlevt allt, även tripsen. Mina finanser tillåter fortfarande inte att jag köper biologisk tripsbekämpning, så jag får hålla till godo med gammaldags metoder som extrem renlighet och måhända en del såpduschar.


Till sist har vi arbetsrummets bedagade skönheter, tre krukor död indiankrasse 'Alaska'. De hade inte en chans när värmen satte in eftersom jag då inte använde rummet och såg hur det var fatt förrän det var för sent. Nu har jag inrett en arbetshörna här (det ni ser i bakgrunden är, förutom mitt skrivbord, min stickmaskin - det är en makalös manick!) så kanske nästa omgång plantor har bättre förutsättningar. Jag är frestad att bara ta bort det vissna och peta ner nya frön i krukorna, men jag ska låta bli; jag vet ju inte om det också finns vissnesjuka i jorden.

Dåså, nu vet ni vad jag har att jobba med. Förhoppningsvis ska jag hinna göra det mesta under veckan som kommer - allt beror på hur mycket jag orkar.

Pånyttfödelse

Det här är en av de två rosenbönor 'Enorma' som jag sådde i Februari. De blev länge stående i "preliminära" krukor i biblioteket, så länge att projektet de var menade för frös inne. I början av Juni arrangerade jag om balkongen (ett annat projekt som fått vänta) och ställde ut krukorna utan någon som helst avhärdning. Pang bom bara! Resultatet lät inte vänta på sig - båda plantorna tvärdog på några dagar.

Det enda som blev kvar var en liten grön bladrosett längst ut på ena plantan. Mjukis som jag är kunde jag inte förmå mig att kasta den så länge något levde, och väntade därför några dagar för att se de sista bladen dö.

Det gjorde de inte.

Istället började nya blad växa, och nu bulnar knoppar längs en lång ranka i spaljén. Även om jag inte tror att plantan blir så stor som den kunde ha blivit så hoppas jag att den ska hinna bli grön och fin igen, och kanske få några blommor. Det är nog därför jag odlar; man blir så lätt förlåten, och man kan till och med få beskåda en pånyttfödelse.

Nu är det för övrigt dags för pånyttfödelse överlag. Den senaste veckans hetta har gått hårt åt växterna - mycket eftersom jag inte hunnit vattna i takt med behovet. Tripsen har haft julafton, ätit upp alla mina krasseplantor (*snyft* de var så vackra - och inte hann jag fota dem för bloggen heller) och gått hårt åt tomaterna. Visserligen är plantorna nu ganska gamla och borde pensioneras, men det är ingen ursäkt för vandalism! I mina mörka stunder funderar jag på att slänga varje planta, tvätta ur varje fönster och börja om på nytt igen. I mina mer sansade stunder undrar jag om det verkligen behövs så drastiska åtgärder - det är ju ingen liten operation. Än så länge vinner min sansade sida - eller är det den trötta?..

Jag har haft svårt att sova i värmen, så jag kommer inte att försöka några mer avancerade odlingsråd än så här - min hjärna är sömnomtöcknad nog utan att jag försöker mig på djupa instruktioner. Ha det gott under veckan!

Svåra beslut

Som ni märkt har jag inte bloggat på några dagar - det har varit en tid av svåra beslut och det har tagit på krafterna. Vi tittade på ett hus i Torsdags som har 7500kvm stor trädgård och som ligger utanför Uppsala - och vi blev kära hela familjen. Trädgården var inte bara stor, den var vacker, med en lada för eventuella företag och en gäststuga som hade kunnat vara undantagsstuga för åldrande svärisar eller skrivarstuga för en författande mamma. Sonen sprang runt i trädgården i ett ständigt kvillrande, och pappa kunde konstatera att där fanns både springvänliga gräsmattor och en ravin lagom stor att klättra runt i - när ättelägget själv blir äldre.

När det är så, då är det svårt att konstatera att vi i alla fall inte ska köpa stället. Det låg för långt ifrån saker som vi vill ha tillgång till; rätt* skolor, bibliotek och museum. Ja, ni läste rätt - vi är en familj vars uppfattning om ett lyckat boende är att ha tillgång till minst ett museum och ett bibliotek, en trädgård är grädde på moset. Dessutom skulle vi hamna så långt ifrån våra vänner att vi helt skulle tappa kontakten med dem, och när saker och ting står och väger på det här viset är det människor (dvs. vänner och familj) som får prioritet över materiella saker.

Jag säger det igen, det var ett svårt beslut. Kanske låter det konstigt, men det var en tröst att när mäklaren ringde oss igår och det visade sig att budgivningen redan hunnit så långt att priset låg 250.000:- över det pris som vi kunde tänka oss att ge för stället (och, kan jag tillägga, det låg nästan en halv miljon över utgångspris). Jag hoppas att huset och trädgården köps av några tar hand om dem precis lika väl som de gamla ägarna. Det är sällan man ser något som blivit så älskat.

Ett annat svårt beslut jag tvingats ta är om Parkettodlarens framtid. Det har gått trögare och trögare att blogga, och jag har lekt med tanken på att lägga ner bloggen helt. Nu vill jag inte det; jag är precis på gränsen till att lyckas med experimentet - jag börjar få in odlandet i fingrarna och vet vad jag ska satsa på för att kunna få skörd hela tiden, nu är det "bara" att trimma in rutinerna så att det verkligen funkar. Men nu när jag jobbar har jag ont om tid, så pass att jag måste dra ner på bloggandet för att hinna med att ta hand om växterna. Och det är klart, en parkettodlarblogg utan odlingar vore tämligen bortkastat.

Jag har alltså bestämt mig för att dra ner på uppdateringarna av bloggen, men att ändå fortsätta blogga. Framöver kommer Parkettodlaren att uppdateras på Tisdagar, med eventuella bonusuppdateringar om någon planta ser extra vacker ut och behöver fotas :).

Den tid jag tjänar på detta kommer jag använda till en rad olika saker - för parkettodlingens del blir det mycket sjukdoms- och ohyresbekämpningar. Jag har tröttnat på att se en planta resa sig fint i fröet bara för att några dagar senare tvingas ge upp på grund av bruna eller utsugna fläckar över det hela. Det krävs rejäla åtgärder för att få bukt med det här. Dessutom har jag en del stora projekt på gång som kräver grundförberedelse; jag måste lära in flera olika mjukvaruprogram och rätt mycket annat också för att kunna göra det jag vill. Fördelen med att jag tar mig tid för det här ("tid" hoppas jag motsvarar ungefär ett år) är att när jag återgår till full fart igen, så kommer Parkettodlaren att svinga ut i cyberrymden via fler kanaler än bloggande.

Så, Parkettodlaren går nu in i en kontrollerad blog fade, men det är en fade som leder till något gott.

*Det där låter snobbigt, men vi är något av ufon i vår familj, och med en familjehistoria där två generationer på båda sidor utsatts för mobbing vill jag inte att min son ska bli den tredje, så jag håller noggrann koll på skolorna för att hitta en där han kan passa in. Jag tror att jag har hittat en, och jag hoppas att den håller kvaliteten fram tills att han börjar skolan.

Glad midsommar!

Skam till sägandes sov vi över Midsommar i år - när vi väl kommit till festplatsen var stången redan rest och dansen pågick för fullt. Nå, vi deppade inte så mycket för det, utan försåg oss med varmkorv, jordgubbstårta och dricka. Festarrangörerna där vi var har klass - tårtorna de la under jordgubbarna i år var antingen en mycket god cheesecake eller en mycket kladdig chokladdkaka med grädde. Men det kändes litet rumphugget, så jag lovade sonen att vi ska fira en riktig midsommar nästa år.

Glad midsommar allihop!

Murphy anfaller på flera fronter...

Sedan jag skrev här att plantorna skulle klara sig för att det var molnigt (och riktigt uschelt väder) har det varit strålande sol här i Uppsala. Hrmpf! Där får man för att man är självsäker. Och tro inte att solskenet kommer att räcka till midsommarfirandet, enligt min erfarenhet regnar det alltid den dagen. Jag förstår inte varför man inte syr upp folkdräkter i galon.

Ja, jag är litet bister just nu. Skatteverket har slarvat bort min deklaration och nu vill de kräva pengar av den för att jag "inte lämnat in den". Nu står jag alltså (ja, står - benet protesterar) och kopierar kladdar (för hade jag vett att ta en kopia då i Maj? Oooooo nej!) och fyller i nya blanketter för brinnande livet. Blommorna får vara törstiga ett tag till, jag har en förseningsavgift att fäktas med.

Fortsätt för övrigt att rösta i omröstningen om jag ska bo på stan eller landet. Intressanta skillnader börjar utkristallisera sig mellan Parkettodlaren och Indoor Gardener - jag kommer att analysera dem grundligt sedan omröstningen är stängd :)

Och skorna kastade jag...

*host* *hrm* Jag måste verkligen se över mitt liv. I flera veckor har jag gått med ett par skor som gett mig inflammation i benet utan att bry mig nämnvärt - tills igår kväll då jag steg ner från en stol och det kändes som om något brast i ett muskelfäste. Sedan dess har min gångstil sett ut mer som om jag försökte patentera något hos ministry of sillywalks än som om jag försökte ta mig någonstans, så jag ringde vårdcentralen och frågade om jag kunde få låna ett par kryckor.
"Visst" sa dom "kom hit bara!"
Jag tog mig dit och upptäckte att datasystemet brutit ihop. Korridorerna var fulla av doktorer som vandrande runt med något irrande i blicken och frågade
"Vem är du? Ska du in till mig nu?"
Sköterskan som skulle lämna kryckorna till mig hade dock så pass mycket koll att hon spanat in mig i väntrummet och anpassat dem åt mig redan innan jag steg in i hennes mottagningsrum. Jag var impad. Hon lämnade en utlåningslapp i receptionen så att jag kunde lämna tillbaka kryckorna officiellt när jag var klar med dem och sedan skuttade jag ut igen.

Tro mig, efter att ha haltat runt i snart ett dygn känns det som man skuttar när man får sina kryckor.

Jag har upptäckt att det är svårt att vattna med vattenkanna på kryckor, och jag misstänker att mina odlingar får finna sig i litet vanvård i några dagar framöver. Lyckligtvis är det molnigt och jag vattnade i förrgår, så de kommer att klara sig ett tag - och sedan, ännu mera lyckligtvis, kan jag be parkettmaken om hjälp.

Jag har satt upp en liten omröstning i högerspalten - vi håller som bekant på att leta efter nytt boende. Problemet är att jag själv velar mellan en liten lägenhet i stan och ett litet större hus på landet som är billigare och där jag kan odla i större skala (i det senare fallet får jag väl sätta upp en till blogg "Parkettodlaren utomhus" eller liknande). Det vore kul att höra vad ni, mina läsare tycker, om så bara som ett litet klick på en "poll".

Reboota parkettodlaren...

Det känns som att starta om livet det här. Jag vilar mycket, mestadels genom att titta på film för att inte upptäcka att jag har massor att göra omkring mig, och jag mår bättre och bättre. Melonerna och chiliplantorna har gjort sin första resa ut på balkongen för att härdas - idag har varit en ovanligt mulen dag, vilket är bra. Solljuset är ofta ett lika stort problem som temperaturförändringarna när man planterar ut inneväxter.

Jag har också tid att drömma och fundera på vad jag egentligen vill. Just nu saknar mitt liv ett fokus och istället har jag massor med storslagna planer som inte samarbetar. En av drömmarna är att öppna en stor inomhusfarm, och jag tror att jag kan få en del goda idéer i Japan (jag är knappast ensam om de här drömmarna och vissa har kommit längre än andra). Fast jag tror inte att min farm blir lika steril som den här.

Fler växtplaner

Uppmuntrad av framgången med nyårslöftena tänkte jag sätta upp några mål för den närmsta framtiden:

• Städa ut gamla, misslyckade försådder
  
• beställa nematoder för att bekämpa sorgmyggen
  
• härda en melon och de två chiliplantorna för balkongliv
  
• plantera en melon i tunnan som innehöll pumpaplantan (nej, jag ger aldrig upp)
  

Det finns mer saker som pockar på att göras, men jag nöjer mig med det här, annars blir listan så lång att jag ger upp när jag tittar på den. Hm, enligt god projektledarsed ska jag också sätta upp ett tidsmål, så vi säger väl att allt ska vara gjort måndag nästa vecka.

Hur gick det med planerna jag skulle hålla mig till?

Den första januari i år gav jag ett nyårslöfte, och det var

Hålla mig till planen

Sedan har jag gladeligen glömt vilken planerna var, men de har liksom hängt över mig som ett mörkt moln ändå. Därför tog jag just och tittade på bloggen för att se vad det var jag skulle göra och hittade en kort lista (*lättad suck*). Låt oss gå igenom den punkt för punkt

• Sätta upp två nya odlingsfönster inomhus
  

Det har jag gjort, även om jag inte satt upp tilläggsljus som jag tänkte först. Dels provar jag att odla mangold under mörkare förhållanden (vilket den ska tåla), dels är det sommar och tilläggsljus är onödigt i ett av dem.

• Bygga nio högbäddar på mina kolonilotter
  

Inte gjort, och det eftersom jag blev tvungen att säga upp kolonilotterna. Jag saknar dem, men inomhusträdgårdarna tar all den tid jag har.

• Röja och tapetsera mitt arbetsrum
  

Detta står på tur att göras - just nu tapetserar vi hallen och säljer av ägodelar så att det överhuvudtaget går att komma in i arbetsrummet. Det har varit skräpkammare väl länge.

• Sätta upp en levande vägg i arbetsrummet med hjälp av akvaponiska system
  

Vi ska ju flytta, så detta kommer förmodligen att bli i nästa arbetsrum.

Jag måste säga att jag ligger bättre till än jag trodde själv. Två punkter är avpoletterade (jag kan inte gärna bygga högbäddar när jag inte har kvar lotten), och en på gång att utföras.

Fast det finns en plan jag inte har hållit - jag har inte gått ner i vikt. Men jag lovar, jag ska snart ta tag i det! Snart. Absolut. Jättesnart...

(Varför, varför ska kanelbullar vara så goda?)

Linus på Linjen sår och 'skördar'

Maskarna har fått sina nya hem, blommorna trivs och jag äter tomater som smågodis. Det finns egentligen inte så mycket att säga idag. Snart tar jag nya tag, jag har fått igång mitt trådlösa nät. Det låter kanske inte så epokgörande, men det betyder att jag kan krypa upp i ett soffhörn och jobba med datorn - och det har visat sig vara avgörande för att jag ska kunna hålla mig frisk. Håll tummarna för att det gäller också den här gången så får ni snart se nya projekt i bloggen.

Under tiden kan ni ta er en titt på en av mina barndomsfavoriter Linus på Linjen. Jag lyckades faktiskt hitta ett avsnitt där han sår och skördar (något som inte var helt lätt, Linus äventyr är... mångskiftande). Om ni tycker att ni känner igen rösten och språket så är det för att samma person har gett röst åt Pingu.

Libera kandi på er!

Maskarnas nya hem!

Nu har maskarna fått sina nya hem. Jag fotade lådorna innan jag flyttade komposterna för att ni skulle få se hur jag har borrat hålen. Det blev kanske litet otydligt, men som ni ser har jag dubbla lådor, den inre har hål i botten för att lakvattnet ska kunna rinna ut (den yttre har följaktligen en hel botten). Långsidorna och en av kortsidorna har borrade hål rätt igenom båda lådorna - just det, jag ställde ihop dem och borrade rätt igenom, det är det enda lätta sättet att få hålen på inre och yttre sidan att stämma överens.

Det här är standardlådor från IKEA (SAMLA storlek 39*28*14 närmare bestämt) och de har flera fördelar; de är relativt små, de är stapelbara och maskarna trivs i dem. Detta gör att jag lätt kan stoppa undan komposterna och om jag måste stapla dem så står de stadigt. Dessutom är det lätt att utöka kompostytan - jag tillverkar bara en till och ställer ovanpå de andra två. Det är också något sånt jag tänker göra; när de gamla komposterna är rengjorda kommer den bästa av dem att återgå till systemet. Just nu står gamlingarna dock dränkta i såpvatten - huj, vad de var ingrodda!

En liten film i väntan på Parkettodlaren

Just nu jobbar jag hårt på maskisarnas nya hem. Tyvärr tillåter inte Aardman Commersials att jag lägger upp videon här - men medan ni väntar kan ni väl ta och titta på deras reklam för en Knorrprodukt. Efter att ha skördat orimliga mängder tomater tycket jag att den passade.

Superhjältar

En intervju räddar maskarna

I fredags hade jag journalisten Åsa Kjellman Erici på besök. Hon intervjuade mig för Odla med Stadsgrönt - ett program på SR som handlar om odling i staden i alla dess former. Förra programmet hade ett reportage om Guerilla Gardening i Sverige, för den som är intresserad - och programmen går dessutom att ladda ner på mp3-spelaren och lyssna på medan man fixar med odlingarna (det gör jag) så de är lätta att höra i efterhand.

Bland de saker vi gjorde var att lukta på maskkomposten. Den luktade inte alls bra. Åsa Kjellman Erici var en mycket trevlig journalist stod ut med det mesta, och jag har lärt mig en sak; om man vill spela in litet bakgrundsljud som lokalfärg så är parkettodling ovanligt tyst.

När det gäller den luktande maskkomposten har jag funderat under helgen på varför. Maskkomposter ska inte lukta illa, och dessutom var det ont om maskar i den. Sedan slog det mig som en hammare; det var den komposten som fick färre lufthål av de två jag gjort. När jag nu börjat lägga i bokashi i komposten har det i ett slag kommit många fler syrekrävande organismer i den och syretillförseln har plötsligt blivit för liten. Idag var jag alltså på IKEA och köpte fyra plastlådor för att tillverka nya, mer luftiga behållare till mina maskisar.