Resten av inledningen om parkettodling

Då kommer resten av inledningen, den om det roliga med parkettodling. Själv planerar jag just nu odlingarna i den nya lägenheten och packar lådor för brinnande livet.

Något som både var ett problem och min starkaste fördel var mina högtflygande planer. Gång på gång tog jag pengar ur vår magra kassa och köpte material till fantastiska projekt som aldrig blev av. Låt oss dra en förlåtande slöja över dessa. Samtidigt skulle jag aldrig blivit parkettodlare om jag kunnat hålla mig till förnuftiga planer, så jag kan inte helt se detta som ett problem.

Fördelarna med odlandet var också många. Den första var att jag fick vuxentid. När jag startade bloggen Parkettodlaren/Indoor Gardener var min son ett år, och jag skrev de första posterna medan han sov sin middagslur. När han sedan blev äldre visade sig odling vara det perfekta att syssla med medan han var vaken också. Han kunde slaska med vatten, provsmaka såddlingarna, gräva ner sina bilar i jorden och till och med odla litet själv. Själv fick jag motion genom att gå runt vår stora lägenhet och vattna, och genom att bära tunga jordlådor och vattendunkar. Dessutom fick min inre manickoman sitt lystmäte i och med alla de mojänger en kan skaffa till sina odlingar.

Som hobby betraktat var parkettodlingen väldigt lyckad. Det jag gjorde kom direkt familjen till del, och det blev också lättare att få min son att äta grönsaker. Sallad gick inte att tvinga i honom, men trädgårdsportlak åt han i stort sett direkt ur krukan. Smultronen på balkongen var så populära att vi fick hålla balkongdörren låst så att han inte skulle tugga i sig alla kart också.

Tack vare bloggandet fick jag en utblick över odling i olika delar av världen. Ungefär 90% av de trädgårdsbloggar jag läser är från USA, men jag fick också inblick i länder som ligger utanför den sfären. När jag mer och mer gled in på miljöprojekt hittade jag de mest fantastiska saker. Fransmännen, som alltid har smak för häftiga saker, visade sig planera byggnader som kunde bryta ner luftföroreningar och vara täckta i gräs. Ja, det sista är kanske inte så häftigt om man inte vet att det var en skyskrapa för stadsmiljö som designades. I Indien hittade jag många intressanta gräsrotsprojekt, en del som kunde användas i parkettodlingen andra som var mest fascinerande. Att göra en riktig trädgård i ljusbrunnen till trappen inomhus eller odla ris på taket kommer jag nog aldrig att få chans till, men det funkar i Indien. Även i Kina hittade jag dedikerade miljövänner och företag som byggde sin affärsidé kring miljövänlig teknik.

Den största fördelen med odlandet var dock att ha tillgång till färska grönsaker. Jag är ingen grönsaksromantiker som gör hopplaskutt över en egenodlad tomat så jag kan utan vidare säga att så stor skillnad var det inte på hemodlat och butiksköpt. Dock smakade de grönsaker som odlats hemma märkbart bättre. Jag visste det inte då, men de bidrog också till att rena inomhusluften (som kan vara rejält smutsig) och göra den fuktigare. Dessutom var grönsakerna giftfritt odlade utan gödselrester. Bäst var kanske känslan att utan problem plocka sig en sallad ur fönstret och krydda den med egna örter medan snödrivorna hopades sig utomhus.

När jag skriver detta har mitt odlande legat nere i omkring två år. Jag tänkte ta upp det igen, nu med litet mer kunskaper både om växter och inomhusklimat. Jag hoppas att den här boken ska kunna göra det möjligt för fler än mig att bli framgångsrika parkettodlare.


Resten av inledningen om parkettodling by Malin Nilsson Norén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported License.

Första brevet från kolonilotten

Ja, alltså, det blev inte en kolonilott (eller odlingslott som det egentligen ska heta), det blev tre. Jag tar ingenting för givet, så när det var trettio personer före oss i kön till en lott i närheten av vår bostad, ställde jag mig raskt i kön till ett område som kanske inte är lika populärt, litet mer avsides, men med lika stora lotter och som är ett av de få där vi har vänner som odlar. I April fick vi en visning och tackade ja till en lott som var i hyfsat skick. Den tidigare ägaren hade förmodligen haft mycket avancerade idéer om trädgårdsdesign eftersom hen placerat hallonsnåret i mitten av lotten, med orimligt många röda vinbärsbuskar bredvid. (För min del är allting över noll en orimlig summa röda vinbärsbuskar - inget ont om bäret, men jag gillar det inte, och busken är groteskt rikgivande. Nu har vi tre röda vinbärsbuskar att skänka bort - så om någon är intresserad?...)

Nå, lotten var till hälften omgrävd och i hyfsat skick, som sagt. Bredvid den låg en lott där den tidigare ägaren fört en heroisk kamp mot ogräset. Kämpat väl och förlorat. Efter att ha tänkt på saken i ett dygn beslöt jag att vi skulle ta hand om den också. Parkettmaken hade inte så mycket att säga till om, är jag rädd, men han har i alla fall inte beklagat sig. När jag promenerade runt nytillskottet för att se hur pass illa det var hittade jag kvarglömda lökar som kämpade sig genom mattan av ogräs, brännässlor (som raskt blev soppa) och pinnar som markerade växter som förmodligen dött en sorglig död. Aldrig har jag fattat ett beslut om total marktäckning så snabbt. Två års karantän för att kväva ogräset.

Två veckor senare blev jag uppringd av köansvarige för det första området; det fanns en lott ledig om vi ville ha den. Vi åkte ut till området, och jag hade inga höga förväntningar eftersom jag stod långt bak i kön. Till min stora förvåning fick vi en lott som är perfekt omgrävd och utan några buskar alls. Vi kan göra precis vad vi vill med den! Klart att jag slog till.

Kunde vi nu dra oss ur kontrakten på de andra två lotterna? Rent praktiskt - kanske. Moraliskt - icke! Vi hade sagt att vi skulle ta hand om dem, skrivit kontraktet och börjat arbeta med dem, då kan man inte bara kasta bort dem efter tre veckor. Men de två lotterna fick nu plötsligt andra uppgifter.

För att kunna hålla isär de tre lotterna här på bloggen har jag gett dem namn. Nu kunde jag ha gett dem nummer, typ lott x1b2, x2b4 och x3b16, men det kändes tråkigt. Istället har de fått varsitt vanligt namn. Mycket enklare att komma ihåg, och ger en touch av karaktär till den lilla jordplätten.

Victoria
Detta är den lott som var täckt av ogräs. Just nu är den istället täckt av ett stort stycke täckplast som förhoppningsvis ska ta död på kirskål, kvickrot och annat otyg. Jag har en storslagen plan om att istället täcka lotten med tidningar och halm och odla potatis i halmen. Alla lotter består av prima lerjord och med den här metoden tillför jag hummusmaterial samtidigt som jag kväver ogräset. Lagret med tidningar måste förnyas varje år, men jag kan odla potatis samtidigt, och det är inte heller fy skam. Å andra sidan går det åt väldigt mycket papper, så några medodlares donation av plasten var välkommen.

Precious
Detta är den hyfsade lotten som ligger granne med Victoria och som vi först skrev kontrakt på. Den var till hälften omgrävd när vi fick den, har ett hallonsnår som sticker in mot mitten från mitten av ena kortsidan och tre röda vinbärsbuskar (någon som vill ha? de ger massor med bär) och en krusbärsbuske längs ena kanten. En del av lotten är marktäckt, uppenbarligen efter en svårartad invasion av kirskål. Detta kommer att bli vår bärodling i år. Hallonen finns redan, och jag hoppas kunna sätta några svarta vinbärsbuskar (tre röda vinbärsbuskar bortskänkes), måhända en björnbärsbuske och plantera ett stort jordgubbsland. Helst hade jag haft ännu mer hallon, men sonen önskade sig jordgubbar och de plantorna är långt billigare, så jag fick ge mig. Dessutom känns det fel att helt täcka en lott med bärbuskar.

Angelina
Den helt uppgrävda och perfekt uppfluffade lotten som vi fick sist. (Odlare som har lerjord drömmer våta drömmar om sånt.) Angelina kommer att odlas enligt en modifierad variant av jidutu xiangchuan (en över tusenårig tradition). En kolonilott är inte så stor (sex gånger tio meter vanligtvis) så jag har varit tvungen att stryka vissa detaljer för att spara plats. Detta är helt i sin ordning ity att jidutu kan vara mycket pragmatiskt. På Angelina kommer vi att odla grönsaker, men än så länge har jag bara mätt upp var sängarna ska ligga, och lovat grannodlaren att hon ska få tillbaka sina pinnar till helgen. Dessutom har jag tackat henne mycket och länge - det var nämligen hon som hade den innan mig och såg till att den blev så härligt fluffig.

(Ja, jag vet att de flesta inte vet vad jidutu xianchuang är för något - jag kommer att beskriva metoden litet längre fram.)

Detta är alltså de tre plättar jag kommer att tampas med under sommaren. Imorgon (eller egentligen idag, eftersom jag skriver det här kvart i ett på lördag morgon) kommer vi att tillbringa hela dagen med att så och vattna Angelina. Kanske att vi hinner sätta bärbuskarna på Precious också, och skänka bort ett snår röda vinbär till någon som uppskattar dem.

[Datorhaveri försenade denna post - om ni undrar :) ]

Första inledningen till den handbok jag skriver

Här kommer då hälften av inledningen till den handbok jag håller på att skriva. Det blev ett långt avsnitt, och därför väljer jag att dela upp det i skärmläsningsvänliga stycken. Detta är råtext som jag ska redigera några gånger innan jag sätter ihop den färdiga boken. Fördelen med detta är att ni kan ge synpunkter och önska er saker som ni tycker fattas, så arbetar jag in det medan jag redigerar. OBS: Om någon har några upplysningar om Joy O.I. Spoczynska blir jag glad om ni kan vidarebefordra dem. Hittills är det enda jag hittat om henne att hon föddes 1922, bodde i Kanada eller England och var (är?) entomolog.

När jag började odla grönsaker inomhus var jag i stort sett ensam om idén. Jag hade en föregångare i kanadensiskan Joy O. I. Spoczynska som skrev böcker om självhushållning i lägenhet på sjuttio- och åttiotalet, men i övrigt var det ont om sådant odlande. Visst fanns det information om ”hydroponics” och liknande metoder som kräver specialgrejer, men nästan ingenting om odling i vanliga krukor. Det fanns en del litteratur om att odla örter inomhus, och det var också vad de flesta odlade när jag frågade runt på Odla.nu- och Alternativ.nuforumen på nätet. Men det fanns några som också vågat sig på att odla andra saker, och det sporrade mig att ge mig på mitt udda experiment. När jag sitter och skriver det här börjar inomhusodling långsamt slå igenom i Sverige. På Nordiska Trädgårdar 2011 var ”the Indoor Garden” en storsäljare - en plåtlåda med tilläggsbelysning och vattencirkulering som gör att man kan odla sina egna örter. Visst - det är fortfarande örter, men jag ser det ändå som ett stort steg framåt.

När jag började stötte jag naturligtvis på en massa problem. De värsta var min egen lättja, min okunskap och att det inte fanns några bra handledningar i vilka grödor som fungerade. Lättjan åtgärdade jag genom att blogga om experimentet i Parkettodlaren/Indoor Gardener. Jag resonerade som så att om jag måste redovisa vad som hände för någon så skulle jag också anse mig bunden att ha något att berätta om. Det fungerade i flera år. Okunskapen var värre. Jag hade inte odlat på flera år, och hade ingen kunskap om ohyra och mögel. När det dök upp en växtsjukdom såg jag den inte, och om jag märkte något hade jag ingen aning om vad jag skulle göra.
.
Roligare var det med grödorna. Jag fick prova mig fram och det var en utmärkt ursäkt för att (för)köpa mig på olika fröer. Med sömngångaraktig säkerhet valde jag ofta växter som passade dåligt. Till exempel ville jag ha rotfrukter eftersom jag hatar sallad. Men att odla en morot per kruka räknade jag snart ut var dåligt utnyttjande av utrymmet, och jag övergödde mina majrovor så att varje rot blev en seg tråd istället för en fyllig och smaskig rotboll. Potatisen hann jag aldrig till, för då hade jag lärt mig så pass mycket att jag insåg att jag inte skulle kunna ordna tilläggsbelysning åt den. En tröst i det hela var att späda morotsblad är gott istället för sallad, och majrovebladen gick att stuva som spenat.

Ett speciellt kapitel var grönsakerna som blev för stora. Eftersom familjen har dålig ekonomi försökte jag spara in på allt möjligt. Det ledde till att jag sådde körsbärstomater från frön ur en tomat vi köpt. Ur dessa fick jag två mer än två meter höga plantor som spärrbombade omgivningen med sina frukter (de stod på fönsterbrädan i ett rum med dubbel takhöjd, så de översta frukterna var närmare fyra meter upp). Efter att allvarligt ha funderat på att skaffa hjälm kapade jag ner plantorna och sådde nya med specialfrön (”Tiny Tim”, en klassiker bland kruktomater).

Tomaterna fick sällskap av två plantor malabarspenat, en gröda som verkade vara rikgivande när jag läste om den i Impectakatalogen. Det var först när de tittade upp ur jorden som jag ramlade på en uppgift om att växten i tropikerna fick rankor som kunde bli upp till femtio meter. Plantorna kom inte åt att bli så långa, men de blev stora. Jag fick massor med blad från dem, och de skickade in utlöpare bakom fönsterbrädan, tapeterna och mellan fönsterfodren och väggen. Den rika skörden hade varit bra, om det inte visat sig att ingen i familjen gillade smaken. Tre år senare har jag fortfarande kvar några paket förvälld malabarspenat i frysen.

Mitt sista problem var återvinningen. Inte hade jag hjärta att slänga alldeles utmärkt jord efter att ha använt den en gång. Och alla de kvistar och blad jag klippte bort från växterna borde ju kunna komposteras. Så jag ordnade en maskkompost och började sterilisera använd jord i ugnen. Det fungerade. Jag fick till ett hyfsat kretslopp, men det tog mycket plats och tid och bidrog till att jag då och då kraschade mitt eget intresse för odlingen.


Första inledningen till den handbok jag skriver by Malin Nilsson Norén is licensed under a Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported License.

Om två veckor kommer nästa del - då berättar jag vilka fördelar jag hade av att odla inomhus. Nästa vecka kommer förmodligen en episk skildring av vår kamp på kolonilotterna.

Gah!

Jahapp. När jag satt och skrev gårdagens tänkta uppdatering lyckades jag tappa en skål vatten över min laptop. Till nästa torsdag har jag löst problemet - vi hörs!

Äntligen har jag kommit igång med en dröm!

Jag har börjat skriva på en liten handbok i grönsaksodling inomhus. Första avsnittet publicerar jag här på bloggen nästa vecka och jag har tillbringat några lyckliga timmar med att planlägga innehållet och göra översikter av de första avsnitten. Ännu lyckligare är jag över de möjligheter jag har med nätet; jag kommer att lägga upp texten för gratis nedladdning, och ordna lyxvarianter i papp och för läsplattor som går att köpa för en billig peng. Jag drömmer till och med om att ordna en ljudboksupplaga. Allt detta kan jag göra utan att behöva lägga ut en enda spänn tack vare ställen som Podiobooks och Lulu.

Enda smolket i glädjebägaren är att jag inte kan ställa upp några egna inomhusodlingar just nu - vi flyttar nämligen i Juni. Förra gången jag flyttade inomhusodlingar sprätte det tomater överallt och stänglar bröts åt höger och vänster, så jag har beslutat att vänta med sådden tills vi säkert flyttat vårt bohag. Fram till dess får jag ägna mig åt planering. Vi får två och en halv extra fönster - bara en sån sak! Dessutom kommer jag ju att ha en alldeles utmärkt handbok att följa :P .

Idag blev det också klart att jag får arrendera två kolonilotter. Detta gör att jag får en plats där jag kan gräva ner min bokashikompost när den marinerat klart, och jag kan ta upp den avfallshanteringen igen. Det kommer att bli en arbetsam vår, men rolig.

Favorit i repris "Sesame Street: Street Garden Cooperation"

Jag är en varm vän av kolonilotter och koloniträdgårdar - enligt den gamla principen att de ska vara för låginkomsttagare som behöver jord att odla på (det är inte självklart numer). Vi behöver fler - och då kommer jag osökt att tänka på den här.

Som ett brev på posten

Idag var jag på anställningsintervju och fick ett nytt jobb. Inget högavlönat, men det kommer dra in pengar till familjen och det är ju bra. Häromdagen fick jag också ett paket med fröer från en kompis i Frankrike. Jag skickade henne ett gäng olika blomfröer mot att hon hittade intressanta saker där nere. Det blev maché, cikoria och rödbeta - ska bli intressant att se hur de ser ut när de kommer upp. Jag ska bara hitta en kolonilott att så dem på, och kanske peta ner ett eller annat frö i kruka här också. En av förpackningarna hade dessutom tillagningsanvisningar på baksidan, något som fick mig att le. Samtidigt tycker jag att det borde finnas på alla fröpåsar - jag kan inte vara den enda som stått med ett hav av välmående grönsaker och tänkt
"Och nu då???"

Parkettodlaren och framtiden

Det var verkligen länge sedan jag var här! Sitter och tittar på den långa rad av kommentarer som jag inte modererat och funderar över vilka som är förtäckt spam och vilka som kommer från riktiga personer. Det är inte helt lätt, men jag har som mål att lista ut det, publicera och svara på alla 'verkliga'. Misstänker att det tar ett tag innan jag kommit igenom dem.

Så, hur står det till med mina egna odlingar? Tja, den sorgliga sanningen är att de består av ett tråg med såddlingar och en planta aloe vera. I efterdyningarna av finanskrisen har vi förlorat vår fina femma, flyttat tre gånger på ett år och bor nu i en pytteliten tvåa. Odlingslusten har inte direkt varit på topp när det varit så mycket annat. Tack vare min son, som fortfarande vill odla, har jag dock satt igång igen. Ni är nog honom ett tack skyldig - och Nordiska Trädgårdar som ruskat liv i mina odlarandar :)

Medan jag jobbade med Parkettodlaren började jag intressera mig för något som egentligen låg utanför bloggämnet, och det är hur man lever miljövänligt när man bor i en stad. Det finns massor med spännande organisationer som sysslar med urban permaculture, urban farming och det trendiga guerrilla gardening. Det finns också en massa gammalmodiga lösningar som jag tycker förtjänar en större renässans - som kolonirörelsen. Sedan har vi spännande saker som elbilar, solceller och annorlunda toaletter, jag är trots allt en manickoman av mått. Det är inte ovanligt att bloggar glider in på nya ämnen efter ett långt 'liv', men jag tänkte att jag skulle förvarna er om att jag kommer ta upp sådant mer och mer. Hälften av posterna kommer dock fortfarande att handla om inomhusodling.

En annan förändring som kommer ske är att Parkettodlaren och Indoor Gardener kommer att flytta till egna domäner. Jag äger redan parkettodlaren.se, och sedan får vi se vilken domän Indoor Gardener kommer att få; det är många företag som vill kalla sig just Indoor Gardener, så det blir nog ett namnbyte. Fördelen med det här är att jag kan jobba med Word Press, och på det viset bygga upp bra informationssiter kring bloggarna. Det är litet av en dröm att inte bara skriva kåserier om olika intressanta saker, utan också ha ett hardcore 'faktabibliotek' att backa upp dem med. Det kommer också att dyka upp fler affiliatelänkar, och en del reklam som jag själv plockar ut för att det ska vara samstämmigt med ämnet. Det är det som håller mig från hederliga jobb och låter mig roa er med texter om inomhusodlade tomater, så jag hoppas ni inte misstycker :)

Jag är tillbaka

Jag har just kommit hem från Nordiska Trädgårdar - min deadline för att dra igång Parkettodlaren/Indoor Gardener igen. Ska sanningen fram är jag ganska trött, och fortfarande förvånad över att jag lyckades komma hem med en bok om hur man odlar fuchsior, men inte med några fuchsiasticklingar i den stora hög med broschyrer och grejs som jag alltid släpar hem, så jag säger bara hej just nu. Bloggen kommer att uppdateras på torsdagar. Vi höres!

Tomater har nio liv

Om du funderar på vad du ska börja odla inomhus, så starta med tomater - gärna sorten "Tiny Tim" eller annan variant tänkt för kruka. Det finns få saker som är så svårmördade som dem. Anledningen till att jag säger det? Därför att mina fortfarande sätter frukt, trots att det är en månad sedan jag vattnade dem.

Självklart blir det inte världens bästa tomater (de slår dock fortfarande snabbköpstomater) men de är fullt ätliga.

Planen är egentligen att ta ner de där fula plantorna, det har bara kommit saker emellan. Familjen sitter fortfarande i en grym ekonomisk knipa, så jag har tankarna på annat håll. Detta har dock gett mig chansen att göra något som jag tidigare dragit mig för; svälta ut tripsen. Varje fönster ska tömmas på plantor och städas. Sedan ska där stå tomt ett tag (vet inte hur länge än) innan jag sätter igång igen. Förmodligen kommer jag ställa en liten pluggbox på arbetsrummet, så jag har fina plantor att ställa ut i lägenheten när karantänen är över.

Håll tummarna för att jag lyckas.

Familjen med parkettodlare blir dessutom större; The Indoor Garden har satt upp en mycket ambitiös och informativ blogg. Heja! säger jag. Odla mera!

Hej allihop!

Hej alla nya och gamla läsare! Idag sändes inslaget om mina odlingar i radio så jag ville hälsa till alla som läser här - både mina trogna stamläsare och de som lockats hit av programmet. Jag har varit upptagen med min son i två veckor (dagis stängt och maken jobbar) vilket har lett till mer lekplatser och modelltåg och mindre odlande än jag hoppats. Men på måndag är vi tillbaka i gamla gängor igen och jag kan starta den stora rekonstruktionen av odlingarna. Det är det ni kommer få läsa om här i höst. Mycket nöje!

Tänk så det kan bli...

Gissa vad? Jag blev uppsagd i torsdags... Jag och min coach var rörande överens om att mitt säljande nog inte skulle ta luft, så jag är inte så ledsen. Däremot fick jag en fruktansvärd huvudvärk på lördagen, så istället för att rensa upp bland mina plantor så tillbringade jag dagen... ähm... på IKEA... med att äta bearnaisesås... (Glöm det där med fläsk och andra dekorationer som ratatouille - det är bearnaisesåsen jag vill åt.)

Nå, under några korta veckor kommer det betyda att jag bara har ett jobb och ett företag att ta hand om. Dessutom är jag hemma med sonen i väntan på att dagis ska öppna efter sommaruppehållet så jag kan i princip bara ägna mig åt hemmafrusysslor. Jag har beslutat mig för att göra det mesta av tiden och har redan bakat kanelbullar och surdegsbröd, tvättat och vikt flera maskiner och städat ett rum (man ska inte förta sig...). Nu närmar sig sakta, sakta den stunden då jag kan ta tag i växterna igen. Först ska jag vräka ut alla vissna lik, sedan ska jag så tomater, och mangold, och popcornklippgrönt, och mangold, litet syra, och mangold, en eller två burkar ärtklippgrönt, och, naturligtvis, mangold.

Attans vad det kliar i fingrarna!

Potatisen har fått bladlöss...

...och det är delvis därför som den här posten är två dagar försenad. Jag har tillbringat rätt mycket ledigt tid med att klämma ihjäl de små gröningarna. Det är den enda bekämpning som jag vet fungerar, och det är effektivt, om än litet långtråkigt. Hade potatisen stått på friland hade jag inte brytt mig, men eftersom den står inomhus är det dels svårt att få någon naturlig jämnvikt mellan skadedjur och predatorer, dels stressas plantan av inomhusklimatet och är känsligare än utomhus. Ett angrepp kan därför snabbt ta död på den.

Det ska erkännas att jag missköter mina odlingar grovt. De blir så tråkiga när man tappat farten och skadedjur och sjukdomar fått fäste. Nu på lördag har jag viggat tid av familjen för att städa upp bland krukorna och få ordning på saken. Det kommer bli avsevärt mycket roligare att springa runt med vattenkanna och pyscha om jag har litet frö att vänta på.

Den här gången måste jag också se till att odlingarna kan klara sig länge på egen hand. Vår ekonomi är skakig, och jag har två jobb att sköta utöver mitt företag. Till viss del är det en fördel för experimentet, jag vill ju att det ska gå att sköta grönsakerna trots att man har heltidsjobb och familj. Jag har redan planerat att använda självvattnande krukor så mycket som möjligt, och funderar just nu på en lösning för att slippa pyscha för hand - en lösning som inte kostar mig något (annars hade jag bara skaffat mig några mekaniska luftfuktare som sprider dimma omkring sig).

Åter till jobbet...

Vart tog veckan vägen?

Det är märkligt hur svårt det är att få tid till saker när man har 'semester' (jag jobbar fortfarande fyra timmar om dagen - men hemifrån för tillfället). Jag har inte gjort någonting av det jag trodde att jag skulle göra. Istället har jag prioriterat familjen då jag är ledig, vilket i stort sett betytt att vi varit på biblioteket och gjort barnavdelningen osäker.

Ja, i och för sig har jag tagit fram de fröer som stått i kylen och lekt vinter (ramslök och björnbär om jag minns rätt, jag har inte slagit upp det i min dagbok än). Vi har också besökt Plantagen, men kom bara hem med ett paket cashewnötter. De få örtplantor som fanns där var sorgliga att se. Så blir det när man har snabbköp för växter och säsongen är över.

Jag har också funderat litet över resultatet i omröstningen. Det visade sig att Parkettodlarens läsare tyckte att jag skulle bo på landet, medan Indoor Gardener's läsare tyckte att jag skulle bo kvar i stan. Min teori är att drömmen om en stuga på landet är starkare i Sverige. Att odlande helst bör ske där, vid en röd liten stuga och en röd liten lagård, sitter djupt i vårt kollektiva undermedvetna. I USA är sk. "urban hometeds" (stadsjordbrukshemman) vanligare, och rörelser som urban permaculture har fler anhängare. På det viset är det inte lika nödvändigt att ge sig ut utanför tullarna för att göra livet grönt. Hur pass stor den skillnaden är vet jag inte, och svarsunderlaget i omröstningen är alldeles för lågt för att vara statistiskt säkerställt, men jag stöter ändå på den alltsom oftast så det var kul att den slog igenom även i ett sånt här litet exempel.

En fotoexposé hemma hos Parkettodlaren

Detta är foten på körsbärsträdet ute på balkongen. Själva trädet är litet skalligt just nu (jag tror det hann torka när våren satte igång), så jag besparar er den bilden. Här ser det ganska trevligt ut, förutom att penséerna börjar bli en aning bedagade. Igår petade jag ner krassefrön för att kunna ersätta dem med frodigt grönt bladverk, och förhoppningsvis några fina blommor. Har ni ögonen med er ser ni också de första bladen på 'Enorma'plantan jag har sått vid stammen. Tanken är att den ska växa upp i kronan och täcka de kala grenarna. Vi får se hur långt den kommer med tanke på att vi redan är inne i Juli.


Inomhusodlad potatis. Den har haft dåligt ljus och blivit strakväxt, men är ändå ganska dekorativ. Har ingen aning om vilken sort det är - jag satte två sorter på groddning och glömde märka kartongerna... Gör inte om mitt misstag - en märkpenna är enkel att få tag på. Det ska bli intressant att se hur många potatisar plantan orkar producera under de här förhållandena - jag återkommer med en knölräkning.


Torkan har gått hårt åt tomaterna, trots att de har självvattnande krukor. Trips och andra sjukdomar härjar fritt bland löven, och ändå sätter plantorna fortfarande frukt. Nu när vi äntligen rensat upp på balkongen (sista dagen utan regn här i Uppsala) står de här först på tur att bli åtgärdade. Det blir en komplett utrensning, är jag rädd, men det är trots allt inte svårt att så nya tomater så jag tar saken med jämnmod. Dessutom får jag en chans att prova de frön jag fick i Föreningen Sesams stånd på Nordiska Trädgårdar i våras.


Har ni sett ett sorgligare kryddfönster någon gång? Plantornas och min hälsa går hand i hand, så det här är nog en bra bild av hur jag själv känner. (Jag har varit sjukskriven så många gånger att det är löjligt, faktum är att jag är hemma sjuk när jag skriver det här...) Det blir utrensning här med, fast jag kommer nog låta citrontimjanen i förgrunden leva - den har överlevt allt, även tripsen. Mina finanser tillåter fortfarande inte att jag köper biologisk tripsbekämpning, så jag får hålla till godo med gammaldags metoder som extrem renlighet och måhända en del såpduschar.


Till sist har vi arbetsrummets bedagade skönheter, tre krukor död indiankrasse 'Alaska'. De hade inte en chans när värmen satte in eftersom jag då inte använde rummet och såg hur det var fatt förrän det var för sent. Nu har jag inrett en arbetshörna här (det ni ser i bakgrunden är, förutom mitt skrivbord, min stickmaskin - det är en makalös manick!) så kanske nästa omgång plantor har bättre förutsättningar. Jag är frestad att bara ta bort det vissna och peta ner nya frön i krukorna, men jag ska låta bli; jag vet ju inte om det också finns vissnesjuka i jorden.

Dåså, nu vet ni vad jag har att jobba med. Förhoppningsvis ska jag hinna göra det mesta under veckan som kommer - allt beror på hur mycket jag orkar.

Pånyttfödelse

Det här är en av de två rosenbönor 'Enorma' som jag sådde i Februari. De blev länge stående i "preliminära" krukor i biblioteket, så länge att projektet de var menade för frös inne. I början av Juni arrangerade jag om balkongen (ett annat projekt som fått vänta) och ställde ut krukorna utan någon som helst avhärdning. Pang bom bara! Resultatet lät inte vänta på sig - båda plantorna tvärdog på några dagar.

Det enda som blev kvar var en liten grön bladrosett längst ut på ena plantan. Mjukis som jag är kunde jag inte förmå mig att kasta den så länge något levde, och väntade därför några dagar för att se de sista bladen dö.

Det gjorde de inte.

Istället började nya blad växa, och nu bulnar knoppar längs en lång ranka i spaljén. Även om jag inte tror att plantan blir så stor som den kunde ha blivit så hoppas jag att den ska hinna bli grön och fin igen, och kanske få några blommor. Det är nog därför jag odlar; man blir så lätt förlåten, och man kan till och med få beskåda en pånyttfödelse.

Nu är det för övrigt dags för pånyttfödelse överlag. Den senaste veckans hetta har gått hårt åt växterna - mycket eftersom jag inte hunnit vattna i takt med behovet. Tripsen har haft julafton, ätit upp alla mina krasseplantor (*snyft* de var så vackra - och inte hann jag fota dem för bloggen heller) och gått hårt åt tomaterna. Visserligen är plantorna nu ganska gamla och borde pensioneras, men det är ingen ursäkt för vandalism! I mina mörka stunder funderar jag på att slänga varje planta, tvätta ur varje fönster och börja om på nytt igen. I mina mer sansade stunder undrar jag om det verkligen behövs så drastiska åtgärder - det är ju ingen liten operation. Än så länge vinner min sansade sida - eller är det den trötta?..

Jag har haft svårt att sova i värmen, så jag kommer inte att försöka några mer avancerade odlingsråd än så här - min hjärna är sömnomtöcknad nog utan att jag försöker mig på djupa instruktioner. Ha det gott under veckan!

Svåra beslut

Som ni märkt har jag inte bloggat på några dagar - det har varit en tid av svåra beslut och det har tagit på krafterna. Vi tittade på ett hus i Torsdags som har 7500kvm stor trädgård och som ligger utanför Uppsala - och vi blev kära hela familjen. Trädgården var inte bara stor, den var vacker, med en lada för eventuella företag och en gäststuga som hade kunnat vara undantagsstuga för åldrande svärisar eller skrivarstuga för en författande mamma. Sonen sprang runt i trädgården i ett ständigt kvillrande, och pappa kunde konstatera att där fanns både springvänliga gräsmattor och en ravin lagom stor att klättra runt i - när ättelägget själv blir äldre.

När det är så, då är det svårt att konstatera att vi i alla fall inte ska köpa stället. Det låg för långt ifrån saker som vi vill ha tillgång till; rätt* skolor, bibliotek och museum. Ja, ni läste rätt - vi är en familj vars uppfattning om ett lyckat boende är att ha tillgång till minst ett museum och ett bibliotek, en trädgård är grädde på moset. Dessutom skulle vi hamna så långt ifrån våra vänner att vi helt skulle tappa kontakten med dem, och när saker och ting står och väger på det här viset är det människor (dvs. vänner och familj) som får prioritet över materiella saker.

Jag säger det igen, det var ett svårt beslut. Kanske låter det konstigt, men det var en tröst att när mäklaren ringde oss igår och det visade sig att budgivningen redan hunnit så långt att priset låg 250.000:- över det pris som vi kunde tänka oss att ge för stället (och, kan jag tillägga, det låg nästan en halv miljon över utgångspris). Jag hoppas att huset och trädgården köps av några tar hand om dem precis lika väl som de gamla ägarna. Det är sällan man ser något som blivit så älskat.

Ett annat svårt beslut jag tvingats ta är om Parkettodlarens framtid. Det har gått trögare och trögare att blogga, och jag har lekt med tanken på att lägga ner bloggen helt. Nu vill jag inte det; jag är precis på gränsen till att lyckas med experimentet - jag börjar få in odlandet i fingrarna och vet vad jag ska satsa på för att kunna få skörd hela tiden, nu är det "bara" att trimma in rutinerna så att det verkligen funkar. Men nu när jag jobbar har jag ont om tid, så pass att jag måste dra ner på bloggandet för att hinna med att ta hand om växterna. Och det är klart, en parkettodlarblogg utan odlingar vore tämligen bortkastat.

Jag har alltså bestämt mig för att dra ner på uppdateringarna av bloggen, men att ändå fortsätta blogga. Framöver kommer Parkettodlaren att uppdateras på Tisdagar, med eventuella bonusuppdateringar om någon planta ser extra vacker ut och behöver fotas :).

Den tid jag tjänar på detta kommer jag använda till en rad olika saker - för parkettodlingens del blir det mycket sjukdoms- och ohyresbekämpningar. Jag har tröttnat på att se en planta resa sig fint i fröet bara för att några dagar senare tvingas ge upp på grund av bruna eller utsugna fläckar över det hela. Det krävs rejäla åtgärder för att få bukt med det här. Dessutom har jag en del stora projekt på gång som kräver grundförberedelse; jag måste lära in flera olika mjukvaruprogram och rätt mycket annat också för att kunna göra det jag vill. Fördelen med att jag tar mig tid för det här ("tid" hoppas jag motsvarar ungefär ett år) är att när jag återgår till full fart igen, så kommer Parkettodlaren att svinga ut i cyberrymden via fler kanaler än bloggande.

Så, Parkettodlaren går nu in i en kontrollerad blog fade, men det är en fade som leder till något gott.

*Det där låter snobbigt, men vi är något av ufon i vår familj, och med en familjehistoria där två generationer på båda sidor utsatts för mobbing vill jag inte att min son ska bli den tredje, så jag håller noggrann koll på skolorna för att hitta en där han kan passa in. Jag tror att jag har hittat en, och jag hoppas att den håller kvaliteten fram tills att han börjar skolan.

Glad midsommar!

Skam till sägandes sov vi över Midsommar i år - när vi väl kommit till festplatsen var stången redan rest och dansen pågick för fullt. Nå, vi deppade inte så mycket för det, utan försåg oss med varmkorv, jordgubbstårta och dricka. Festarrangörerna där vi var har klass - tårtorna de la under jordgubbarna i år var antingen en mycket god cheesecake eller en mycket kladdig chokladdkaka med grädde. Men det kändes litet rumphugget, så jag lovade sonen att vi ska fira en riktig midsommar nästa år.

Glad midsommar allihop!

Murphy anfaller på flera fronter...

Sedan jag skrev här att plantorna skulle klara sig för att det var molnigt (och riktigt uschelt väder) har det varit strålande sol här i Uppsala. Hrmpf! Där får man för att man är självsäker. Och tro inte att solskenet kommer att räcka till midsommarfirandet, enligt min erfarenhet regnar det alltid den dagen. Jag förstår inte varför man inte syr upp folkdräkter i galon.

Ja, jag är litet bister just nu. Skatteverket har slarvat bort min deklaration och nu vill de kräva pengar av den för att jag "inte lämnat in den". Nu står jag alltså (ja, står - benet protesterar) och kopierar kladdar (för hade jag vett att ta en kopia då i Maj? Oooooo nej!) och fyller i nya blanketter för brinnande livet. Blommorna får vara törstiga ett tag till, jag har en förseningsavgift att fäktas med.

Fortsätt för övrigt att rösta i omröstningen om jag ska bo på stan eller landet. Intressanta skillnader börjar utkristallisera sig mellan Parkettodlaren och Indoor Gardener - jag kommer att analysera dem grundligt sedan omröstningen är stängd :)

Och skorna kastade jag...

*host* *hrm* Jag måste verkligen se över mitt liv. I flera veckor har jag gått med ett par skor som gett mig inflammation i benet utan att bry mig nämnvärt - tills igår kväll då jag steg ner från en stol och det kändes som om något brast i ett muskelfäste. Sedan dess har min gångstil sett ut mer som om jag försökte patentera något hos ministry of sillywalks än som om jag försökte ta mig någonstans, så jag ringde vårdcentralen och frågade om jag kunde få låna ett par kryckor.
"Visst" sa dom "kom hit bara!"
Jag tog mig dit och upptäckte att datasystemet brutit ihop. Korridorerna var fulla av doktorer som vandrande runt med något irrande i blicken och frågade
"Vem är du? Ska du in till mig nu?"
Sköterskan som skulle lämna kryckorna till mig hade dock så pass mycket koll att hon spanat in mig i väntrummet och anpassat dem åt mig redan innan jag steg in i hennes mottagningsrum. Jag var impad. Hon lämnade en utlåningslapp i receptionen så att jag kunde lämna tillbaka kryckorna officiellt när jag var klar med dem och sedan skuttade jag ut igen.

Tro mig, efter att ha haltat runt i snart ett dygn känns det som man skuttar när man får sina kryckor.

Jag har upptäckt att det är svårt att vattna med vattenkanna på kryckor, och jag misstänker att mina odlingar får finna sig i litet vanvård i några dagar framöver. Lyckligtvis är det molnigt och jag vattnade i förrgår, så de kommer att klara sig ett tag - och sedan, ännu mera lyckligtvis, kan jag be parkettmaken om hjälp.

Jag har satt upp en liten omröstning i högerspalten - vi håller som bekant på att leta efter nytt boende. Problemet är att jag själv velar mellan en liten lägenhet i stan och ett litet större hus på landet som är billigare och där jag kan odla i större skala (i det senare fallet får jag väl sätta upp en till blogg "Parkettodlaren utomhus" eller liknande). Det vore kul att höra vad ni, mina läsare tycker, om så bara som ett litet klick på en "poll".