Odla grönsaker inomhus? I en lägenhet? Går det? Jodå, det går - frågan är om man kan få ut så mycket att det räcker till en trepersonersfamilj. Följ mitt odlingsexperiment i den här bloggen.
Gissa vilka som är klassens bråkstakar. Just det, det är nakenfröpumporna. De har nu fått var sin kruka att bo i och är mycket lugnare - för tillfället. I stort sett allt jag har behöver planteras om nu, och ett nytt problem tornar upp sig; var ska jag göra av alla plantor när de fått sina vuxenkrukor?
Jag lovade er mangoldrecept, så idag har jag tagit mig ett par timmar på biblioteket och läst böcker. (Gammaldags va? Men att döma av hur mycket folk som var där så kommer det dröja länge innan våra inbundna vänner lägger ryggarna i vädret.) Det var kanske dumt att göra det så långt efter lunch, mina magmuller borde ha stört både en och annan.
De flesta av recepten jag hittade är spenatrecept som man kan använda till mangold också Jag föredrar nämligen mangold, den är rundare i smaken (och lättare att odla). Båda grönsakerna går bra ihop med stark ost - vilket märks i recepten - och fett. Det är alltid frestande att lägga fett till de här, så se till att ha en måttsked till hands om du inte är professionell kock.
De recept där jag bytt ut spenat mot mangold är markerade med en stjärna *.
Vi börjar med en YouTubefilm där det faktiskt är en professionell kock som står vid spisen. Det är Derek Hanson från Nutshell Restaurant i Portland, Oregon som visar hur man gör sauterad mangold i körsbärsgastrique (tydligen har restaurangen precis stängt, så jag hittar ingen länk till den). Filmen är från everydaydish.tv. Om du har svårt att få tag på torkade körsbär kan du vänta tills det är körsbärstid och skaffa dig en giva surkörsbär, för det är vad du behöver för såsen. På den här filmen får du se en del av hur man hanterar mangold. (Odlar du den inomhus kommer bladen att bli mycket mindre än de han rensar här, men smaken blir densamma.)
Sedan har vi ett recept från en av mina favoritdamer, fru Saxon. Hon hörde till de första moderna vegetarianerna i Sverige och var gift med Johan Lindström Saxon. Nu håller jag inte med i allt hon skriver i sin kokbok - hon kan vara ganska rabiat, men recepten är intressanta, och faktiskt har hon ett recept på spenatbullar där det går lika bra att använda mangold:
Mangoldbullar à la fru Saxon*
2,5 dl förvälld och hackad mangold 3 franska bröd 1,5 dl mjölk 1 ägg salt litet socker (smakbalans, inte sötning) Ströbröd
Blanda mjölk och ägg och blöt upp bröden i det, tillsätt salt, socker och mangold och blanda till en smet. Forma smeten till avlånga bullar, rulla dem i ströbrödet och stek dem bruna.
Jag kan inte undanhålla er fru Saxons dedikation i kokboken:
Tillägnas SVENSKA HUSMÖDRAR som göra sig frågan: "Vilken mat skall jag ge de mina på det att de skola ernå högsta möjliga arbetskraft och livsglädje, och huru skall jag bereda denna mat så att den får högsta möjliga näringsvärde o. smältbarhet?"
Det är tongångar från 1928 det! Jag ler ofta när jag läser boken (ibland förskräcks jag också), men maten lagar jag för att det är gammal svensk husmanskost med dess karaktäristiska smakharmonier och kombinationer. När det gäller vegetariska rätter är man inte bortskämd med det. Om du är vegetarian och hittar den här kokboken på loppis eller antikvariat ska du definitivt investera i den ("Fru Saxons kokbok" utgiven 1928 på Bröderna Lindströms förlag).
Från "Barnfamiljens bästa mat" av Lotta Brinck kommer ett recept på vitlöksfräst mangold. Detta är den basala mangoldröran i en av sina skepnader, du kan variera receptet på många sätt - lägga till litet yoghurt och kryddkummin för en indisk touch, eller reda den med en snabbredning (strö över mjöl när du stekt mangolden ett tag, låt det steka med och häll sedan på en skvätt mjölk så att allt tjocknar) och krydda med salt och vitpeppar för en mer gammalsvensk stil.
Vitlöksfräst mangold 4 port
Hacka grovt 2 liter färska mangoldblad. Lägg i en stekpannan och sätt på högsta värme. Låt det mesta av vattnet som bildas koka bort. Häll i 2 msk olivolja, 1 pressad vitlöksklyfta samt 1 tsk torkad timjan. Fräs någon minut. Smaka av med 1 krm svartpeppar och ytterst litet salt.
Receptet är ett tillbehör. Jag skulle använda det till fisk eller som huvudrätt till potatis. ("Barnfamiljens bästa mat" Lotta Brinck, 1994, ISBN 91-502-1152-8)
I "Mera grönt - en kokbok även för köttälskare" av Cecilia Björk och Malin Kågerman Hansén hittade jag, föga förvånande, flera stycken spenatrecept och till och med ett som var specifikt för mangold. Jag väljer dock deras brödgratäng eftersom det är en bra återanvändningsrätt. Vi äter nästan bara hembakt bröd i den här familjen (få nu inga romantiska idéer; vi har en bakmaskin) och det blir torrt efter cirka två dagar. Då är den här rätten en bra ursäkt för att baka nytt och lägga de torra, gamla bitarna i maten
1 Sätt ugnen på 225¤, Tina spenaten genom att lägga den i en kastrull med 1 dl lättsaltat vatten. Låt koka tills den tinat. Häll över i ett durkslag och pressa ur vattnet. Skär mangolden i mindre bitar.
2 Rosta brödskivorna. Skär bort kanterna. Lägg dem i en smord, rektangulär gratängform.
3 Fördela mangolden över brödskivorna. Grovriv eller smula fetaosten över mangolden.
4 Vispa samman ägg och gräddmjölk. Tillsätt salt, peppar och litet riven muskot. Häll äggblandningen i gratängformen.
5 Grädda i ca 30 minuter.
Detta är en huvudrätt, eller en vickningsrätt för ett långvarigt party. ("Mera grönt - en kokbok även för köttälskare" Cecilia Björk och Malin Kågerman, 1998, ISBN 97-47-04490-X)
Till sist ett recept från "Hildegards kök" av Ellen Breindl (översatt av Sune Karlsson). Själva kokboken utgår ifrån efterlämnade texter av Hildegard av Bingen - en av medeltidens mest kända nunnor. Hur pass trogna recepten är sina orginal kan jag i skrivande stund inte säga, men här är något som är misstänkt likt en smoothie på spenat.
Mangoldmjölk*
500g mangold salt 1 tsk citronsaft 1 äggula 1 msk honung 1/2 l fet mjölk
Mangolden sköljs väl i kallt vatten och läggs i en kastrull. Häll på vatten så att det täcker, salta lätt och låt koka upp. Kör mangolden till en puré i en mixer. Låt kallna. Citronsaften, äggulan och honungen tillsätts och mixas en kort stund. Mjölken mixas ner helt kort innan mangoldmjölken hälls i glas. Garnera gärna med finhackad persilja.
Detta är en kall läckerhet för en varm dag. ("Hildegards kök" Ellen Breindl, övers. Sune Karlsson, 2000, ISBN 91-7085-207-3)
Jag antar att om jag hittar en böna som heter 'Enorma' så ska jag inte bli förvånad när den växer i racerfart. Vi får hoppas att jag inte hamnar i samma situation som Seymore i Little Shop of Horrors - det kanske inte finns en lägligt trasig kabel till hands då.
Det här klippet är ur "Little Shop of Horrors" från 1986. Jag håller med publiken från provvisningarna; det är bättre med ett lyckligt slut. I orginalfilmen från 1960 blir alla uppätna. Kudos till Jim Henson Company för att de gjorde en så lyckad rymdblomma, och jag gillar verkligen Levi Stubbs sång.
Jag är ingen vän av PhotoShop som ni ser, rödsticket kommer av växtljuset som tomaterna bredvid njuter av. Sonen var snäll och gav en av 'Enorma'bönorna två stödpinnar, sedan råkade han bryta av stängeln när han skulle slingra den kring stödet. Med den entusiasmen kommer han att bli en god odlare.
Dåså! Slutet på arbetsveckan. Vad står det i den gröna boken den här gången?
Lördag 28/2 "Satte popcorngroddar" Jag läste i "Fresh Food From Small Spaces" att det går att grodda pocorn, dvs. majs. Dessutom tror jag att jag har nämnt att vi har ett stort majsöverskott hemma. Tyvärr är majsen en fyra-fem år gammal, onsdag den fjärde mars hade två korn i en deciliter majs fått groddar. Jag slängde den omgången och beslöt mig för att köpa färskare vara. Nu letar jag efter popcorn som inte ska poppas i ugn - när jag har tid (jag har ju jobb nuförtiden).
Söndag 1/3 "De två 'Enorma'såddlingarna är nu ungefär tjugo centimeter höga. Vad har jag gett mig in på?" 'Enorma' är en sort av rosenböna. De såddes på Söndagen, tittade över jordytan på torsdagen, och tre dagar senare var de alltså tjugo centimeter höga. Idag, fem dagar senare har de lagt ytterligare ca 40 centimeter till sin längd och börjar luta sig mot omgivningen för att hitta något att klättra på. Uppenbarligen är de den här omgångens 'Seymore' 1 & 2, och det brinner i knutarna att hitta bra behållare åt dem. Dessutom växer fyra plantor nakenfröpumpa just nu i äggkrukor, något de är alldeles för muskulösa för, så jag jobbar hårt på att blanda ny jord och sterilisera krukor.
Ni kanske förstår att jag är litet trött. Resten av den här kvällen kommer jag att tillbringa framför Engelska Trädgårdar; jag hoppas kunna hitta en som är helt ätbar...
För att ni inte ska gå lottlösa denna fredagkväll kan jag inte låta bli att posta en liten film som blivit viral ovanligt snabbt:
Har du också varit med om det här; du läser om en trevlig växt i en bok eller en tidning, den verkar rolig att odla och går att äta på ett flertal sätt, så du sätter igång och har snart ett helt land med visulaumblemor (eller vad växten nu kan heta). Det är bara det att när det är dags att skörda så inser du att du egentligen bara har ett recept, som egentligen inte passar din smak, och några vaga antydningar om vad du kan göra annars. Snart ligger nästan all din fina visulaumblema på komposten medan du retar dig på slöseriet. (Inom parentes sagt hamnar de flesta av mina "visulaumblemor" i frysen i väntan på att jag ska komma på vad de ska användas till. Det är ungefär lika lyckat.)
Det har hänt mig några gånger, och många fler gånger har jag låtit bli att odla roliga grönsaker eftersom jag anat att de skulle bli visulaumblemor om jag försökte. Dumt egentligen, så jag tänkte att jag skulle ta och presentera några av de bästa inomhusgrönsakerna, och ge dem en noggrann bruksanvisning. Vi börjar basalt, vi tar mangolden först.
Vad sjutton lagar jag av mangold.
Mangold är den första växt som kan tillagas "som spenat", de två växterna är kusiner i köket. Mangolden har dock tjocka, köttiga stjälkar som gör den än mer användbar. Grundregeln är att man skär loss stjälkarna från bladen och förväller blad och stjälk för sig - de kräver nämligen olika tid i vattnet.
Bladen kan man -stuva och krydda upp med lämpliga kryddor - serveras som tillbehör till bakad potatis, fisk eller kött. -förvälla i saltat vatten, krydda upp och använda i fyllningar -använda i paj (se ovan) -grovskära och använda som delingrediens i soppor -mixa och koka egen soppa på (följ ett recept på nässelsoppa) -späda blad kan användas råa i sallader
Stjälkarna förväller man alltid i saltat vatten och efter det kan man -äta dem som nykokt sparris -använda som utfyllnadsgrönsak i pajer, piroger och lådor
Kryddor som passar bra till mangold -salt (detta är en grönsak som kräver litet extra salt, precis som spenat) -vitlök -muskotnöt -svartpeppar -sambal oelek -soya
Det finns säkert fler sätt att tillaga mangold, men det här ger litet riktlinjer att experimentera efter. När man odlar den inomhus blir mangoldbladen ganska små, därför nämner jag bara här att de också kan användas som 'svepning' till dolmar (mums).
Dåså - mangold är också lättodlat och man kan skatta den om och om igen, så ta och så er en kruka för framtida kulinariska experiment! :) Nästa vecka lovar jag er en samling handfasta recept.
Detta är filmen "Visiting English Country Gardens - with the NGS" av konstnärerna Denise Wyllie och Clare O Hagan. En trevlig liten film som nämner "Engelska Trädgårdar" och redovisar NGS syfte i korthet.
Se det här som ett tips till semestern (och inte ett exempel på att jag har tillbringat flera timmar framför SVTs fria onlinetv - även om det också stämmer). SVT visar just nu en serie som heter "Engelska trädgårdar" både i vanlig tv och på SVT play. Det är prima trädgårdsporr från Storbritanien, väl värt att titta på en grå dag. (Länken finns i programnamnet - ni kan också använda den här.)
Programmen är nödtorftigt kamoflerad reklam för NGS och deras Gula Bok, men jag klagar inte mycket. NGS - the National Garden Scheme - är en engelsk organisation vars syfte är att organisera inträdesförsedda visningar av privatträdgårdar i Storbritanien. Pengarna från inträdet och från caféförsäljningen går till välgörande ändamål och trädgårdsägarna får bestämma till vilken organisation (om jag förstått rätt). Uppenbarligen bakar de själva kakorna till téet, utöver allt arbete de lägger ner på sina trädgårdar, och de verkar inte tjäna en krona, förlåt, en penny på visningarna. Det ligger omänskligt arbete bakom att finnas i den gula boken, så man skulle kunna tro att intresset för att bli antagen är ljumt.
Får man tro programmen är det tvärtom. Sällan har jag sett vuxna människor bli så besvikna som de trädgårdsägare som får nej, och sällan en sån glad lättnad hos de lyckliga. Att bli upptagen som visningsträdgård i Gula Boken ser ut att vara trädgårdens motsvarighet till en stjärna i Guide Michelin. De antagna trädgårdarna ser ut därefter; gräset ser ut att vara handkammat, blommorna står i givakt där de ska stå i givakt och rasar prunkande åt alla håll där de ska flöda över i färgkaskader. Det här är bilder som tinar den mest nedfrusna trädgårdsjäl under denna kalla vårvinter. Väl värt att titta på.
Semestertipset då? Jo, NGS har naturligtvis en hemsida, där de förklarar vilka de är och vad de gör. Samt har en "gardenfinder" där man kan leta upp lämpliga utflyktsmål, och det bästa är att det finns B&B bland dem. Det går alltså att, exempelvis, bila sig genom Storbritanien och titta på (exeptionellt) vackra trädgårdar under tiden. Eller ta tåget, för att vara riktigt miljövänlig. Ett sådant nöje kan även parkettodlare få drömma om - och kanske till och med genomföra. Fast det känns som en hädelse att skramla in på dessa paradisplatser med en rostig volvo.
(Tittar i plånboken.) *Suck*, och känns resan för dyr är budgetvarianten att köpa den Gula Boken i sig. Kostar 10.99£ inklusive porto till Sverige....
[Nej, jag har inte blivit sponsrad av NGS, jag är bara trädgårdsjunkie av rang.]
På kort tid har jag hittat två videor om inomhusakvaponier och båda är inspirerade av Patti Moreno (dvs. GardenGirlTV) - ni kanske ser att båda två har samma sorts hyllor som hon använder. Det är ju en ganska enkel konstruktion som vem som helst kan ge sig på, och den ger också fler parkettodlare över hela världen :)).
Simon Tay Easy DIY Indoor Aquaponic (Video 5)
Simon Tay bor i Singapore (om jag förstått rätt) och ni kan följa hans akvaponiexperiment på hans blog SG Energy Crisis.
ninamichelle77 Aquaponic Video Diary Entry #1
Nina Michelle bor i USA, och ni kan följa hennes akvaponiexperiment på hennes blogg Green Grass Ramblings.
Sååååå, vad har jag gjort på sistone? Bläddra, bläddra, bläddra... ahA!
Jag har rekonstruerat alla mina odlingar. När jag skriver det här inser jag att det är mycket jobb, medan jag arbetat på saken har jag mest varit otålig över att det gått så 'sakta'. Med tanke på att det tagit mig knappa en arbetsvecka vet jag inte om det stämmer.
Den tjugonde februari skriver jag
Det tog mig två dagar att sterilisera all jord. Det mesta har nu gått åt.
Låter det tröstlöst? Det var skoj. Jag blandade upp jorden med bokashivatten och maskvätska för att få microliv och näring i den. Tyvärr hade jag inga block med kokosfiber hemma - de hade varit guld för att bättra på strukturen. Men jorden kändes bra i handen, så jag hoppas att den här omgången ska fungera ändå.
Det ska erkännas; några dagar senare stödköpte jag åtta liter såjord och åtta liter blomjord, bara för att vara på den säkra sidan.
Tjugoförsta februari hittar vi notisen
Steriliserade lecakulor men fick avbryta eftersom kulorna exploderade i ugnen.
Jotack! Lecan var blöt eftersom den kom direkt från såddlingarnas växthus, och i tvåhundra graders hetta förångas vatten så snabbt att det inte hinner pysa ur porerna det en gång kom in i. Kulorna förvandlades till små tryckkammare och de höll inte för det. Det lät ungefär som om jag poppade tegelpopkorn, och det måste vara första gången jag funderat över om jag skulle ta på mig skyddsglasögon för att ta saker ur ugnen.
Så här såg det ut när jag låtit allt svalna och väl kunde öppna luckan.
Den här veckan har jag också gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra; jag har satt in såddkrukor i kylen för stratifiering (kyla ner sådda frön en tid för att de ska tro att det är vinter och börja gro). Att ha jord och gödning mitt bland maten tilltalar mig inte. Samtidigt vill jag så gärna så lavendel och ramslök, och båda behöver en kall viloperiod i jorden innan de ska ut i värmen och gro. Jag får böja mig för fakta. Det blir en övning innan jag ger mig på att fröså björnbär...
Till sist en liten film inför helgen. Jag tror att alla som har eller har haft en katt känner igen sig i den här:
Jag har infört litet ordning i mitt odlarkaos. Ordning i form av en inbunden anteckningsbok med textilklädda pärmar. Klassikern lär ska vara en svart vaxduksbok, men jag kunde inte låta bli att färgmatcha boken till mitt blivande arbetsrum (hur jag än försöker kan jag inte göra mig av med min inre romantiker). Här antecknar jag viktiga händelser i mitt odlande; när frön sås, när de kommer upp, vad jag sådde dem i och andra viktiga detaljer. Det är inte för vetenskaplig dokumentation skull, snarare för att ha koll i allmänhet.
Tidigare har jag antecknat på baksidan av gamla kuvert när det hänt något speciellt (som att jag försått och behöver lista sådda växter) och lagt bladen på bra ställen. Nu har jag faktablad liggande överallt, utan att veta vilka vilka som är viktiga och vilka som jag bara kan kasta. Som ni kanske minns har jag i vissa fall också glömt att datera dem. Det är en lättnad att äntligen ha allt på ett ställe.
Mitt tips den här gången är alltså att skaffa en anteckningsbok för dagliga noteringar. Se till att den är av god kvalitet och har slitstarka sidor. När det gäller böcker brukar även kvalitet vara överkomlig, så låt bli att vara dumsnål. Boken ska vara med bland jord, krukor och planteringsspadar och kanske utsättas för en dusch då och då. Dessutom vill du kunna ha kvar den och bläddra i den flera år efter att den blivit färdigskriven. Köper du en billig bok kommer du snart att ha ett värre lösbladssystem än det jag hade med mina recyklade kuvert (jag har provat; det hände tyvärr med boken där jag skrev ner de recept jag hittade på när jag just flyttat hemifrån).
***
Som ni märkt har jag uppdaterat oregelbundet på sistone. De senaste veckorna har jag haft fyrtioåtta timmars göra till ett tjugofyratimmarsdygn. De goda nyheterna är att det nu verkar som att allt ska ordna sig (håll tummarna är ni snälla). För att kunna städa upp i mitt liv har jag dock beslutat att begränsa mina uppdateringar i tre veckor. Fram till den artonde mars kommer alltså Parkettodlaren att uppdateras på måndag, onsdag, fredag och söndag.
***
Och en liten utvikning: Jag kan inte låta bli att surfa websidor där man kan räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och det har lett till att jag aldrig mer tänker flyga (just nu är det lätt, jag har inga pengar att resa för). Båt och tåg är det som gäller. Jupp. Men även när jag flög brukade jag undvika RyanAir för deras obehagliga personalpolitiks skull. Efter att ha läst den här artikeln har jag fått ännu en orsak att undvika dem.
Som ni alla vet är jag förtjust i takträdgårdar. Jag har visat er Harrods kolonilott och privata trädgårdar i Kina, bland annat. Men den här filmen är nog från det coolaste taket hittills, inte bara för att det verkar vara vanliga människor som äger det (till skillnad från stora företag, de flesta takträdgårdar jag hittat har tillhört sådana och varit fascinerande men dyra anläggningar), utan också för att de har inte bara ett, utan två små risfält på taket. Kolla in fotarbetet när de skördar!
Det tog två och en halv dag, och det var det värt. Nu är all jord steriliserad, ny blomjord är blandad och bonsaitomaterna har fått nya hem. De har sällskap av fyra sticklingar från de gamla tomatplantorna, helt enligt tanken "funkar inte det ena funkar det andra".
Tipset om att ta sticklingar av tomat hittade jag på föreningen Sesams hemsida. Efter att ha odlat tomater ett tag är jag övertygad om att de hör till de växter som klarar det mesta och är snälla mot nybörjare, så jag tänkte att jag skulle prova. Jag har inte sticklingförökat speciellt mycket så jag följde någon sorts basmodell; först skar jag en lång kvist som såg bra ut (friska och saftspända blad, gärna blommor och helst inga fruktställningar) och såg till att få med fler blad än jag behövde ovan jordytan. De överflödiga bladen skalade jag bort, om jag minns rätt växer rötterna ut just från sådana bladknutar, och stack ner biten med bladfästena i jorden. Sedan packade jag jorden kring pinnen så att sticklingen stod upprätt och trädde en påse med avklippt hörn över den. Nu ska allt få stå ifred ett tag så jag ser hur plantorna tar sig.
De påsar ni ser på bilden är för övrigt sådana där skyddspåsar som sitter kring glossigare magasin man får i brevlådan. Jag brukar spara på dem, för de är ofta starkare än de ser ut. Eftersom jag inte vill använda dem till mat (vem vet vad det är i tryckfärg nuförtiden) har jag haft problem med att samlingen sväller över. Gissa om jag är glad att jag hittat ett användningsområde! Dessutom behöver man inte ens prenumerera på någon tidning, även om man får fler påsar på det sättet, en del myndighetsutskick och medlemstidningar som Medmeratidningen (Coop) och Buffé (ICA) kommer också förplastade.
Jag trodde att jag skulle så frön idag, men det visade sig att jag inte har någon såjord färdig. Det enda som finns är utmärkt hemblandad plantjord. Tänk att man kan förivra sig så... När sonen kommer hem ska jag dra fram mina grytor och börja sterilisera den använda jord jag har stående. Bör bli intressant - särskilt när maken kommer hem och undrar vad det blir för mat.
Svaret är för övrigt "någonting med mangold" eftersom jag kommer att tömma den backen idag. Det är intressant, bladen har fått stå orörda länge och deras stjälkar har blivit träiga. Vanligtvis brukar man kunna koka och äta dem som sparris, men när jag och maken försökte senast var det ingen hit. Idag blir det nog en liten stuvning på bladen istället, plus kokt potatis och kassler, mmmmmmm. (Och en tanke slår mig; vad ersätter man kassler med om man är vegan? går det att odla? inomhus? Jag kommer nog aldrig att kunna odla vanliga krukväxter.)
Imorgon är det dags för sådd. Jag har en massa äggskal att tillgå, ett välfyllt fröförråd, som av någon anledning har ett överskott på smultronfrö, en del knasiga behållare och massa vilda idéer.
Tja, och när jag skrivit om min lunginflammation tog jag ett oavsiktligt födelsedagslov från bloggen. Jag fyllde trettiosju år i fredags (man avslöjar kanske inte en dams ålder, men jag vidhåller att en lady inte skäms för hur gammal hon är), så jag tillbringade hela den dagen med att fika på kaféer och läsa glansiga magasin. Vid närmare eftertanke var en del av dem inte glansiga; brittiska "the Ecologist" slank också med. Håll med om att man måste älska den titeln! Innehållet är inte så pjåkigt det heller.
Lördagen ägnades åt födelsedagsfika med mina vänner. Tack alla ni som dök upp, det värmde mitt hjärta! (Och alla ni som fick förhinder var med i tanken.) Och på Söndagen köpte jag krukor, äkta terracottakrukor. För vad ska en parkettodlare göra för sina födelsedagspengar om inte utöka sina odlingar?
Har jag några tidningstips för er då? Nja, inget som renodlat passar parkettodlare, men en tidning som jag finner trevlig är den brittiska varianten av "House Beautiful". Det är ett inredningsmagasin av det högglansiga slaget, och de har en stående avdelning med tips om hur man lever miljövänligt. För en gång skull ett vanligt inredningsmagasin som engagerar sig för miljön, och gör det utan att förespegla att det skulle vara revolutionerande eller konstigt. Dessutom har de en eco-chic designer - bara en sån sak....
Om jag kunde säga "jag ska aldrig mer få lunginflammation" och veta att det är hundra procent sant vore jag glad. Det ni ser på bilden är mina bonsaitomater - jag kommer inte ihåg när jag satte dem, men jag vet att de stått sådär i ungefär två månader. Eller är det tre? Jag dokumenterade allt jag sådde noggrant, och när jag kollade papperna för någon vecka sedan hade jag glömt att skriva datum. Hela hösten har varit ett töcken av trötthet.
Idag har jag äntligen börjat städa upp i det som skulle ha gjorts i början av December. Några riktigt vissna plantor har gått till planthimlen och jag har blandat ny plantjord för att kunna sätta de växter som överlevt i mina såddlingshus. Salvian i mitt örtfönster var så risig att jag höll på att ta bort den också - jag hade till och med slitit upp den ur jorden när jag insåg att bladen var vissna, men grenarna friska. Tillbaks med plantan i jorden igen, en rejäl nerklippning och sedan vattning medelst nedsänkning. Det ska bli intressant att se om den över lever.
Mitt största problem är tripsen. Det krävs hårt arbete för att decimera stammen och sedan hålla den på rimlig nivå. Just nu vågar jag inte tro att jag kan bli av med dem för gott, det slog mig här om dan att jag alltid haft dem mer eller mindre. Kanske är jag dömd att dras med detta gissel. Att hålla luften fuktig kring växterna minskar dock skadorna avsevärt, så jag är hoppfull. Någon dag kanske jag tar mig i kragen och gör den stora operationen att tvätta varenda planta och fönster, och då ska vi se om de små krypen överlever (mwahahaha).
Jag tror att jag har skrivit om att bokahsivätska, spädd 1 till 1000 med vatten, går att använda till ohyresbekämpning. Det är vad jag tänker prova nu. Det kommer också att göda växterna (metoden har till och med ett namn "bladgödning" - tänka sig...) så jag har väntat litet tills jag sett hur mina andra gödningsgivor fungerar. Det är läge för en revidering; med nuvarande vanor blir växterna övergödda och sjuka. Planen är att varva maskvätska och bokashivatten - och eftersom det senare då ska förekomma ofta under veckan så tänker jag späda lösningen 1 till 500 - plus en bladgödning i veckan. Målet är såna där plantor som är så friska att de ser konstgjorda ut.
Jag har rensat Bordet! Ett delmål nått! Nu måste jag ta tag i deklarationen som ska vara inne i morgon. Sedan står mina plantor på välförtjänt tur. Det blir heldagsspa och hälsohem för dem!
Min lilla serie om naturliga gödsel har gett ahaupplevelser och många bra kommentarer. En del skulle jag vilja ta upp i en post, så jag har beslutat att avsluta med att samla dem här.
Guldvatten Precis när jag skrivit min post och sänt ut den i cyberspace hittade jag ett recept på guldvatten för inomhusbruk i en gammal Hemträdgården.
1 del urin 20 delar vatten
Man har alltså en mycket svagare lösning inomhus.
Nattjord Jag har fått medhåll om att bajs innehåller smitta och en del andra hemskheter. Ms.noob skriver "en liten parentes bara, om någon nu skulle gå och plocka hästskit ur gödselstan, gör det bara om du vet vem som har hästen/hästarna och etthu8ndra procent säker på vad hästarna äter och får i sig. Är du inte försiktig så kommer hästbajset innehålla rester av medicin, hormoner som produceras under dräktighet, olika näringstillskott för häst t ex magnesium och järn, olika typer av parasiter som är överförbara till människa som t ex blodmask, rost från vattenskålar etc (enormt mycket vanligare än man tror). Så snälla, gå inte bara till valfritt stall och tro att all hästskit är bra hästskit, var försiktiga."
Annika T, som för övrigt är en gammal analog vän till mig (hej Annika - hälsa familjen!), fyller på "Instämmer som farmaceut i försiktighet med hästgödsel pga att många läkemedel inte bryts ned ordentligt, vanligt förekommande maskmedel bryts inte ned alls!! Det gäller även en endel parasitmedel för nötkreatur, de är livaktiga i flera år!!"
Hm, maskmedel vill man ju inte ha i jorden när man odlar utomhus - daggmasken är ens bästa vän (särskilt i lerjordar) och påverkas också av avmaskningsmedicin. Ta alltså och intervjua en presumptiv gödseldonater litet försiktigt innan ni tar emot skiten. Ekologiska odlare får inte använda maskmedel så det kan vara värt att fråga dem - men kom ihåg att de oftast använder all egenproducerad gödsel de kan komma åt, så bli inte ledsna om de svarar nej.
Varför man använder mask- och parasitmedel? Jo, därför att maskar och parasiter kan ge riktigt läskiga sjukdomar, och det är svårt (även om det inte är omöjligt) att undvika dem annat än med medicinering. Det här är ett av de få områden där ekologiskt jordbruk har sämre resultat än konventionellt, och detta trots att man har många metoder för att undvika infektering.
Bokashivätska Bokashi Jenny har varit vänlig att skicka mig en del fakta, dels om att göra eget bokashikli, dels om de microber som får bokashin att funka
"Såg att du fundera över att göra egen Bokashikli. Det är faktisk ganska lätt och det du behöver är EM-1 (Effective Microorganisms) som är framtagen i Holland efter Higas japanska recept. Det går inte att göra koncentratet själv hur som helst man försöka, men å andra sidan är det inte dyrt. Vi har inte lagt upp EM-1 på hemsidan än, inte för att vi inte vill att folk ska göra det själv utan att de flesta jag har pratat med orkar inte helt enkelt, och då vill vi inte krångla till det. Vill du testa så kan jag skicka dig en flaska EM-1 koncentrat och en flaska molasses, de är 250 ml vardera och kostar typ 100:- tillsammans. Vetekli behöver man köpa lokalt, helst organiskt. Det är ingen idé att köpa större flaskor i början; detta räcker nog att göra Bokashi kli till ett helt år och själva koncentratet håller 12 månader. Var det så att du har kolonilott också? Det som är också jätte bra är att använda EM att förbättra jorden i själva landet. En liten flaska EM-1 går väldigt långt eftersom man fermenterar det för att producera 20 gånger så mycket aktiverad EM (som då heter EM-A); detta är ungefär som Bokashivatten du täppar av själv fast utan matrester. Man kan snabbt producera det litervis hemma (då har du en månad på dig att använda det) och det är ett underbart sätt att öka mikrolivet i landet. Spädas ut precis som bokashivatten. Kul att jämföra 2 olika odlingsområden, man märker skillnaden."
Hon har också skickat mig en bra länk om hur man fermenterar EM-1 till EM-A How to make EM-A
Tyvärr kommer jag inte odla på friland i år, men så fort jag kommer åt kommer jag att prova EM-A - och innan dess har jag förmodligen hunnit blanda mig eget bokashiströ också. Jag är en hopplös gör-det-självare. Nu vet ni att det går att få tag på EM-1 på Bokashi.se om ni själva blir sugna på att prova.
Som ni vet har jag redan hunnit prova vätskan ur min egen bokashi - till mina gamla tomatplantors stora glädje. Kai Vogt Westling på Greenfoot HB skriver "Vill bara tipsa om att vätskan som du mycket riktigt påpekar är en färskvara men, den låter sig väl sparas och lagraqs i exempelvis en petflaska i kylskåpet. Det kan också stoppas i frysen och vattnas ut till vårbruket. Späd minst 1:100 med vatten."
Gott att höra, det sliter alltid litet i mig när jag häller ut överbliven vätska. Nu kan jag späda ut den och vattna omväxlande med bokashi och omväxlande med maskvätska. Mina växter kommer att bli de fetaste i landet...
Vet ni, jag har en nerdskada; jag letar efter odlingar i SF-tvserier. Det är sant! Jag har åsikter om de hydrokulturer Seven of Nine tar hand om, jag frågar mig då och då varför gänget ombord på Serenity inte ens groddar litet, och jag är nästan nöjd med trädgårdarna ombord på Babylon5. I Star Trek TOS är växter snarast bannlysta - om man inte behöver en djungel att smyga runt i, men den här filmen där Star Trek möter Monthy Pythons Quest for the Holy Grail är så välgjord att den får vara med ändå.
(Ja, jag vet - det är en riktig P3övergång, men det är Söndag och jag får vara fånig :) )
Ljudet är aningens dåligt, men Heather är så brutalt ärlig när hon öppnar sin lagrade bokashihink att jag inte kan motstå att visa den här dubbelvideon för er. Detta är alltså mina favoritpodradiopersonligheter (ladda ner Wiggly Wigglers trädgårdspodcast här eller via iTunes tex.) Heather och Richard som visar hur man, hm, bokashar...
Idag bestämde jag mig definitivt för att göra mig av med kolonilotterna. Det hela beror på att vi har bestämt oss för att flytta från området vi bor i nu. Tufft, jag gillar de där lotterna. Men jag kan trösta mig med att jag får mer tid över för att utveckla de akvaponiska system som jag drömmer om.
Varför experimentera med att odla grönsaker inomhus?
Därför att jag tycker att man ska få odla mat även om man bor i lägenhet. Dessutom gillar jag att få min sallad färsk och A: jag glömmer den gärna i kylskåpet så att den är sladdrig och ful när jag väl vill ha, B: den är sällan särskilt färsk ens i butiken. Eftersom jag tillbringade min uppväxt med att rensa ogräs på ett eget grönsaksland (pedagogiskt gjort av mina föräldrar) föredrar jag att odla i krukor. Då har man kontroll på jorden - åtminstone så mycket kontroll man kan få.
Grädde på moset är att hemodlade grönsaker också minskar ens ekologiska fotspår och att jag får göra kulinariska utflykter i det stora grönsakslandet.
Om ni tycker att det här är ett experiment värt att stödja kan ni klicka på annonserna på den här sidan. Jag får betalt per klick, nämligen, och pengarna går oavkortat till nya fröer och annat material inomhusträdgården behöver.
Har en bra hemsida med råd till odlaren, och ett mycket roligt sortiment. Här kan man köpa både exotiska växter som vindruvor, fikon och minikivi och svenska kulturväxter och krukväxter. Stället är väl värt en utflykt med picknick - två kaffébord och glassförsäljning finnes.
Kommentarsdelen på en bloggpost blir ofta ett miniforum för olika åsikter. För att diskussionen ska gå hyggligt till och för att undvika onödig spam har jag infört några regler
För att en kommentar ska publiceras måste den förses med ett namn eller ett webalias och en länk till en blogg eller hemsida. (Med webalias menar jag namn som "Rosengeranium" "Yellow Dragon" eller "Qr".)
Kommentarer ska vara knutna till posten eller diskussionen omkring posten.
Kommentarer med länkar till webshoppar publiceras bara om de har direkt samband med bloggposten eller en kommentar (dvs. om jag eller en kommentator söker en svåråtkomlig vara och behöver tips om var den kan köpas).
Flamningar är inte tillåtna.
Reglerna infördes fredagen 28:e Mars och gäller hädanefter. Den som undrar vad en flamning är kan titta på kommentarerna till posten "Droger är dumt" Jan 25 2008. Diskussionen mellan mig och Anonymous är ett sk. flamewar med flamningar från bägge sidor.
