Jag har äntligen fått tummen ur!

Idag har jag äntligen tagit hand om maskkomposten. Efter att ha trilskats med att bygga barriärer i flera veckor läste jag av en händelse i "Worms Eat My Garbage" (standardverket för maskkomposterare) och insåg att det inte behövs. Duh!

Det blir säkert mer städat i en maskkompost om man sätter en hålad barriär mellan gammal och ny kompost, men om det fungerar utan den kan jag låta mina komposter (för det är två nu) stå så ett tag. Kanske jag till och med bygger bra mellanväggar till slut.

Det var fascinerande att gräva runt i det som nu mest ser ut som en brun sörja. Vilken massa maskar där fanns! Stora som små i stora klungor. De trivs uppenbarligen. Men de hade inte ätit upp ordentligt, det stank om den mat som fanns kvar. Måhända är behållaren litet för tät - jag måste slå upp det där.

Livlinor

Attans! Jag tittade till ett jobb som jag tänkt mig att söka, och insåg att sista ansökningsdagen var idag. Istället för att bygga grejer till mina maskar satt jag alltså hela dagen och skrev ihop CV och personligt brev och fyllde i webformulär.

Sådana här dagar kommer då och då, och vad gör man om man har hela sin odling inomhus? Trots att jag satsar på ett system som ska vara så lätt att sköta som möjligt måste jag titta till plantorna en gång om dagen, vattna dem och ge dem litet gödning. Så jag har skaffat mig några livlinor.

Den första är en urtvättad sirapsflaska märkt "Utspätt maskkiss" som står i kylen. Så långt jag har tillgång på "maskkiss" (lakvatten ur maskkomposten) häller jag en liten dos i kannan varje gång jag vattnar (en halv deciliter kiss till en och en halv liter vatten). Inte står jag och mekar med sånt när jag har Viktiga Saker (tm) att göra. Då är det bra att ha en färdig lösning på lut. Den räcker till tomaterna, de som vill ha mest mat av alla mina plantor. Måhända är det inte bra att hälla iskallt vatten på rötterna, men de har inte klagat hittills.

Den andra livlinan är en halvfull vattenkanna - eller petflaska i mitt fall. Jag ser alltid till att lämna flaskan med vatten i så att jag kan greppa den direkt om jag ser att en växt är vissen. I det här fallet kan jag också vara nöjd över att vattnet är perfekt rumstempererat.

Den sista livlinan är vår egen dricksvattenkaraff i köket. Knappast demineraliserat, men det fungerar när de törstiga basilikorna slokar. Jag antar att de är glada över att vi inte fallit för trenden med kolsyrat vatten...

Just det; jag har gått med i Sparkpeople - ett kostnadsfritt viktminskningsprogram (funkar som Viktklubb.se, men har fler finesser, är roligare och är, som sagt, gratis). När jag vägde mig igår vägde jag 88 kilo, hu! Till Februari 2010 ska jag ha gått ner till 60kg. Heja gärna på mig.

När tingen är emot en

Idag har jag demolerat ett plastlock i mina försök att skapa skiljeväggar till min maskkompost. Jag hävdar bestämt att det var lövsågens fel! Imorgon kommer sticksågen fram, var så säker...

The Muppet Show - English Country Garden

Ännu en muppversion av "English Country Garden". Undrar just varför jag föll för den här...

TreehuggerTV: Urban Homestead

Undrar om det här skulle vara möjligt i ett svenskt villaområde...

Såddlingar och fiskar

Vet ni, ibland förvånar jag mig själv. Jag sådde ett antal frön förra veckan - och nu får jag panik över att de börjar komma upp! Det borde jag ha insett, tycker jag själv, samtidigt som jag frenetiskt försöker få plats att sätta upp en provisorisk 'såddlings'plats någonstans. Mina små plantor står just nu i ett österfönster och visar redan tecken på att vara strakväxta. De måste ju ha ljus! Jag skulle vilja sätta dem på fönsterbrädan i mitt arbetsrum, om det inte vore så att hela rummet är fullt med skräp och området just framför fönstret blockeras av en hög med lastpallar.

Såddlingar är inte det enda som ska in i mitt arbetrum när allt annat har burits ut. Där kommer också mina första akvaponisystem att stå. Igår skrev jag ut en mycket bra manual över hur man gör "tunnoponi" (barrel-ponics, det är det systemet ni ser i filmen här ovan), ett enkelt akvaponisystem i plasttunnor som Travis W Hughey tagit fram. Tillsammans med maken (kemiingenjör och gammal akvarieentusiast - ibland har jag det bättre förspänt än jag förtjänar) modifierade jag sedan systemet ytterligare för att göra två små prövosystem för inomhusbruk.

Är man intresserad av akvaponi rekommenderar jag att man börjar med "Barrel-ponics" eftersom den manualen både är bra och gratis att ladda ner. (Travis W Hughey ger bort den eftersom han är kristen, men låt inte det skrämma er - han är i första hand intresserad av att ni blir bra på akvaponi.) Om ni har råd, så donera gärna en slant till författaren via hans paypalkonto dock. Blir man biten kan man sedan titta närmare på Aquaponics.com där det både finns informativa artiklar och en bokhandel som får mig att dregla...

Nå, mina första system kommer inte att vara så exotiska. Maken och jag bestämde oss för att guldfiskar vore idealt i starten. Idag tog vi oss ut till Djurhobby och tittade på priser. En liten slöjstjärt kostar 35:-, neontetrorna 5:- styck (hm, det kanske blir såna istället). Ett 65liters akvarium gick på knappa sexhundra spänn. Intressant nog går en transparant plastback av samma storlek på IKEA för 79:- och ett insidertips från Akvarieföreningen här i stan säger att de gärna används som yngelbackar. Jag har svåra beslut framför mig.

Chris Elliott and Gerard Mulligan's Tips For Green Living

Om man är litet kväckelmagad ska man inte titta på den här filmen, för detta är humor på kompostnivå. Efter att ha träffat en del hårdhudade ekovänner och trädgårdsentusiaster får jag ändå en sorts hemkänsla av den, för ibland är det precis så här... :)

Sustainable Dave Explains Vermicomposting

Dags för lördagens film, en ny variant av 'hur du hanterar en maskkompost'. Maskar gör en litet nervös innan man har kommit igång med komposterandet, och jag gillade Sustainable Daves lugna inställning till det hela, så här får ni en liten repetition. Det stämmer det han säger - det är tämligen okomplicerat.

Länkarna som skymtar i slutet på videon är www.365daysoftrash.com och www.chasingsustainability.blogspot.com. Båda är bloggar om hållbart leverne och verkar sympatiska.

Och så en portion Liv

Jag blir sen med såddreportaget, jag tillbringade natten mellan onsdag och torsdag på akuten.

Jodå, jag mår bra, men är litet manglad av erfarenheten. (Hur kan man visa MTV i väntrummet - utan ljud?)

Parkettodlaren kommer tillbaka!

Ni kanske undrar vad jag har gjort? Tänkt, mestadels, jag behövde tänka. Tyvärr åts ena veckan upp av norovirus, så de presenter jag tänkte ha med mig till er måste skjutas upp ett tag. Just nu sitter jag och bloggar på mitt favoritkafé och försöker låta bli att tänka på vilken kliché jag är. Konstgjorda växter har de, så jag besparar er en bild. 'Även en skabbig levande blomma är vackrare än en prunkande plastväxt' för att travestera de gamla indoeuropeerna*.

Jag har ett antal planer för bloggen. Närmast på tur står att göra nysådd inför Julen. Jag drömmer om att servera färska tomater och bladgrönt på julbordet. Nästa post blir ett bildreportage över en nysådd med allt vad det innebär, så att ni kan får en djup inblick i dess (ganska grunda) mysterier. Jag hoppas kunna göra fler poster i den stilen. En annan plan är att prova fler grödor och odlingsmetoder för att få högre avkastning. Om jag någonsin kommer att bygga de planerade såddbänkarna vet jag dock inte, vissa saker kanske man måste lämna till förgängelsen.

Med detta sagt önskar jag en Glad Diwali! till alla som firar den.



*Det ursprungliga ordspråket lyder "Även en mager häst är vackrare än en välfödd åsna".

Tillfälligt avbrott

Jag har fått en kommentar om att det är litet information om hur man odlar grönsaker inomhus på bloggen. Det är delvis på grund av att det är svårt att passa in i bloggformatet, men ärligt talat är jag inte nöjd själv. Därför stänger jag Parkettodlaren i två veckor för teknisk och faktuell uppdatering. Vi ses igen den 28/10-08!

Inget får förfaras

Solrosor och fänkål. De gör sig förmodligen lika bra i en sallad som i en bukett, och bilden visar också vad mina maskar kommer att få bo i framtiden. Jag var nere på kolonilotten och skördade häromdagen. Det går fortfarande att hitta användbara grönsaker i havet av ogräs. (Folk börjar ta sig friheter med lotten eftersom den ser övergiven ut - inte bra. Jag hoppas jag får ha kvar min mangold i alla fall.)

Fänkålen har klarat sig bra trots en del frostnätter. Min teori är att ogräset fungerar som en värmande tröja och jag har nu knölar som är handbollstora. Jag hoppas att de ska fungera i en gryta, så jag tog hem några och klippte spröten av dem för att de skulle få plats i kylskåpet. Sen insåg jag att allt det där dilliga längst ut säkert gick att torka till bäddmaterial - och så ägnade jag ytterligare en halvtimme åt att rensa spröt. Den gamla solrosbuketten hade användbara blad kvar som fick följa samma väg - dvs. upp till linnedukarna på arbetsrummet för torkning och sedan ner i maskkomposten. Ibland undrar jag om jag inte är väl sparsam.

Världsbanken och Durga Puja

Det har varit en helg i trötthetens tecken och därför får ni både Lördags- och Söndagsfilmen idag. Den första är från Världsbanken, vars kanal jag prenumererar på på YouTube. Sedan mina dagar i politiken och min aktivitet i diverse NGOs (ideella organisationer) har mitt intryck av den institutionen inte varit gott, så jag trodde länge att min prenumeration var till en alternativ organisation med ett liknande namn. Det säger både något om hur ringrostig jag är, och hur lågt jag skattade WB. Men jag kanske får tänka om litet.

Hoppas det.

Den här filmen handlar om årets Global Development Marketplace competition som hade hållbart jordbruk som tema - en fascinerande massa olika projekt där en del också kan komma parkettodlingen till nytta.

Den andra är en animerad film om Durga Puja. Durga är en indisk gudinna och hennes festival (puja) avslutades i Torsdags. Jag skulle kunna skriva ganska mycket om Durga, indisk religion och festivaler, men jag föreslår att ni njuter av filmen istället. Vissa saker måste man förstå med hjärtat.

Just det

more animals

Återkommer nästa vecka, med nya fräscha texter och grönsaker. Njut av lördags- och söndagsfilmerna i helgen!

Snart dags...

...att sätta några av mina egenodlade potatisar på groddning. Det här ska bli spännande!

Det trodde ni inte...

För några dagar sedan skickade jag Tree of Happiness Award vidare till (bla.) Hunky Gardener med "Guy Meets Garden". Han blev så glad att han skickade utmärkelsen vidare till alla sina läsare, och passade dessutom på att tagga oss allihop. Taggen innebär att jag ska berätta sju knasiga fakta om mig själv, så håll till godo:

1. Jag trumpetar när jag snyter mig. Det är så illa att min mormor en gång frågade om det ringde på dörren när jag snöt mig utanför hennes rum.

2. Ett av mina extraknäck var att jobba som tomte på en datorfirmas julfest.

3. På denna julfest brann granen upp på grund av ett felplacerat fyrverkeri, och i förlängningen gjorde det att jag bjöd Tore Skogman på glass.

4. Jag är en manickoman av stora mått. Enda orsaken till att jag inte har en ficksvets i handväskan är att jag inte har kommit på en enda ursäkt för att ha den där.

5. När jag var liten sprang jag och gömde mig så fort det blev romantik på tv. Slagsmål och blodiga krigsscener hade jag inga problem med, men de fick jag inte se för mamma. Jag hade ibland svårt att få sammanhang i de program jag tittade på.

6. Det finns ingen tv i vårt hem eftersom vi har så många andra fritidssysselsättningar. Vi gjorde oss av med den sista apparaten när vi upptäckte att det låg ett tjockt lager damm på avstängningsknappen. (Jupp - detta var så länge sedan att tv:n var försedd med en sån.)

7. Jag tog mig in på handskriftsavdelningen på British Library och fick bläddra i codexar (dvs. riktiga medeltida böcker av pergament) utan att förstå ett dugg av vad personalen sa till mig. Vi talade alla engelska flytande.

(Hm, ska jag vara ärlig om det sista faktat så förstod jag 'the head curator' och det var nog tur. Hur som helst är porträttfotot på mitt temporära bibliotekskort en studie i lingvistisk panik.)

Dåså mina vänner! Taggen är er! Berätta gärna i en kommentar här att ni fortsatt på den, för jag är nyfiken :)

Mot alla odds

Idag var jag ute för att samla vallört och brännässla till maskkomposten, vilket tog mig förbi kolonilottsområdet. Jag har tappat räkningen på hur länge sedan det var jag var nere på lotten, så jag hade inga höga förväntningar när jag spanade mot "mitt" område. Visst stod det höga ruggar med ogräs där, men till min stora förvåning frodades solrosorna och när jag tittade litet närmre såg jag ett rejält stånd mangold resa sig ur jorden. Allt är inte förlorat.

Solsången

En värld där alla dess fenomen räknas som bröder och systrar till människan. Nej, det är inte en hippie som har skrivit, helt enkelt eftersom författaren levde innan ordet var uppfunnet. Det är Fransiscus av Assissi, och hans syn på omvärlden gör att han alltmer blir en förebild för kristna som engagerar sig för miljön. Han levde för åttahundra år sedan innan de flesta stora kyrkosplittringarna, vilket gör att de flesta samfunden kan ta till sig hans tankar. Om du är kristen så läs och lär.

Om du inte är kristen hoppas jag att du står ut med en utflykt till en annan religion. [Och om du skräms av orden "Woe to those who die in mortal sin" (Ve de som dör i dödssynd) kanske jag ska nämna att när man börjar skrapa på begreppet dödssynd visar det sig att det i det närmaste är omöjligt att dö i den; har man väl dödssyndat är det allvarligt, men det är svårt att gå så långt och det finns många utvägar och andra chanser innan dess.]

Solsången spelades också på vårt bröllop, om än i skepnad av psalm 23 "Tack gode Gud för allt som finns". Den sjungs till en annan melodi, och om ni ser igenom hela mr Bean sketchen så är det den som sjungs i slutet.

Ett annat sätt att skaffa sig tid

Igår sade jag upp mig från ett jobb. Just det, ett jobb. Den senaste tiden har jag haft två jobb och ett företag att sköta vid sidan av familjen. Det är nog inte bara jag som tycker att det blir mycket, och ni har kanske märkt att uppdateringen av Parkettodlaren har varit slumpmässig under tiden. Men det var ett bra jobb; det gav mig lön (om än liten), en massa anteckningspapper och alla de buntband som jag just nu förvandlar till korgar och delar i maskkompostsystemet, så jag har inget att klaga på.

Nu ser jag fram emot att få mer tid över för mina odlingar. Lycka!

Maskarna levererar

Det har länge varit torrt i bottentråget på min hemgjorda maskkompost. Enligt de som kan ska överskottsvätska rinna ner där och kunna användas som "kompostte", dvs. flytande gödning att blanda i när jag vattnar. Men min maskkompost verkade ha fått den ideala vätskebalansen redan från början, så jag slutade se efter om det hänt något...

...ända tills i förrgår då maken välte ut några deciliter svart "maskkiss" när han skulle möblera om i trappskrubben. Han blev litet trött, både för pölens skull och för att han förslösat värdefull gödning. Vi beslöt oss dock för att inte gråta över spillda droppar, och redan idag hade tillräckligt med vätska runnit av för en vardagsgödsling.

Så mitt i frustrationen över att allt går långsammare än jag vill växer också stoltheten över att jag kommer närmare och närmare målet.