En trött dag

Nu vet ni hur det ser ut när jag bloggar. Kruxet med mig är att jag inte är speciellt fotogenique. Det här var det bästa fotot i bingen.

Idag tog jag alla mina låneböcker och bar tillbaks dem till biblioteket. Jag har beslutat mig för att hålla mig väl med bibblan, så jag betalade förseningsavgifterna också. Framför mig stod en gammal dam och skämdes eftersom hon måste betala en tia. Själv betalade jag mer än tio gånger så mycket utan att ens rodna - till mitt försvar kan jag bara säga att jag hoppas att de köper många fina böcker för mina slantar (detta var inte första gången jag lämnade in försent - knappast sista heller).

Jag vet inte om jag ska skylla på ansträngningen, men efter det har jag varit ganska matt. Mina små plantor har fått nöja sig med sin grundomvårdnad, och själv har jag mest planerat det ena och det andra. Till slut googlade jag på "gardening" för att se vad som kom upp. I ärlighetens namn hade jag väntat mig en galen träff i topp, typ ett företag som säljer ekivoka trädgårdstomtar och därför har hög träffprocent. Men det jag hittade var snarare ett "naturligtvis! DE borde ju veta!". Lite videor, massor med fakta och denna underbara brittiska accent:

BBC Gardening

Som ni kanske ser har jag lagt upp kommentarsregler för bloggen, detta för att undvika fler flamewars och onödig spam. Reglerna finns upplagda ungefär i mitten på högerspalten.

Några av mina bästa odlingsmissar

Ett av de stora mysterierna i mitt liv är varför jag fortsatt att odla. Genom åren har jag gjort oräkneliga misstag, en del av dem på det mest storstilade vis. För att muntra upp er alla som nu kämpar med försådderna tänkte jag dela med mig av de bästa.

Som ett preludium kan vi ta mitt egna lilla land på kolonistugetomten. Mina föräldrar gav mig varje år en kvaderatmeter mark att odla på. Ganska snart var den torr, full med ogräs och de få morötterna som levde där vinkade sorgset med sin gulnande blast. Jag bara haaaaatade den där lerjorden...

Odlingsmiss #1; Att inte ha någon aning om nånting.
När jag flyttade ihop med min make bodde vi i en lägenhet med hörnbalkong. Balkongen hade nätgaller i skyddsräcket,och jag tyckte att det kunde fungera som spaljé. Eftersom jag visste att krasse är lättodlat köpte jag en påse fjärilskrasse, blomjord och balkonglådor. Jag såg framför mig hur hela balkongen täcktes av grönt bladverk och skira gula blommor. Sedan hällde jag jord direkt i balkonglådorna och satte fröna där.

Vad som hände? Jo, eftersom det var en hörnbalkong var den också väldigt blåsig. Krassen stack upp sina stänglar ur lådorna, och blåste genast tillbaka ner igen. Väl i lådan dränktes den, eftersom jag inte hade gjort några dräneringshål. Hela sommaren låg små gröna stjälkar och led i en läbbig jordsoppa.
Största lärdom: Läs på medan du odlar, och använd kunskaperna.

Odlingsmiss #2 Vattna för litet
När jag bodde hemma hos mina föräldrar var en av mina sysslor att vattna blommorna inomhus. Min mor var en pragmatisk dam som bara hade suckulenter och tjockbladingar i fönstren. Ni vet, sådana som lever i evighet utan vatten. Jag lyckades ta död på de flesta av dem. Våra fönsterbrädor var torrare än Sahara.

Först sedan jag sett en annan tjej vattna blommor genom att ge varje växt en halv läskedrycksflaska vatten insåg jag hur det hela skulle gå till. Då hade jag redan flyttat hemifrån, så jag kunde dessutom skaffa krukväxter som jag gillade. Mörkgröna judasträd byttes mot ljusgröna dr. Wetterlunds blomma (även kallad rosengeranium), och både jag och växterna trivdes.

Det växte till den grad att när min mor skulle hälsa på hos mig och min make så tittade hon upp mot våra fönster och sa
"Där kan hon ju inte bo! Det är så mycket växter i fönstren!"
Största lärdom: Om man ger växter tillräckligt med vatten så växer de!

Odlingsmiss #3 Vattna för mycket.
Mina föräldrar har fått stå ut med det värsta av mina odlanden, det här hände också när jag bodde kvar hos dem.

Eftersom jag så uppenbart inte kunde hålla liv i växter fick jag en aloe att ha i mitt fönster. I tron att det var en aloe vera (det var det inte) bestämde jag mig för att den skulle leva. Det jag visste om växter var i stort sett att de behöver vatten. Så aloen fick vatten. Mycket och ofta.

Ni känner kanske till fenomenet "ytterkruka"? En uppsnofsad bytta utan dräneringshål som man döljer den fula innerkrukan med. Aloen hade en vacker vit ytterkruka i glaserat porslin. Det föll mig inte in att titta mellan inner- och ytterkrukan för att se om något vatten behövde tömmas ur, förrän det började lukta konstigt på mitt rum. Jag petade litet på aloen för att kunna se efter - varpå den gick av i en explosion av ruttnande växtdelar. Som om inte detta var nog hade jag min säng under fönstret, bäddad med mormors handvirkade överkast...
Största lärdom: Vattna växten efter dess behov. Och undvik ytterkrukor.

Som ni ser på fotot begår jag fortfarande odlingsmissar. De där smultronplantorna skulle ha planterats istället för att lämnats kvar i pappkassen från butiken, och den där rosen ska definitivt planteras om. Samtidigt står där faktiskt ett körsbärsträd som nu är inne på tredje året på min balkong! Det står i en terracottakruka med vattenmagasin och dräneringshål.

Jag har alltså gått från dränkt fjärilskrasse till levande körsbärsträd. Det är helt enkelt så att vägen till den största succén går via en rad misslyckanden.

Möjligheter för alla

Danskt koloniområde som är väldigt likt det där jag tillbringade mina barndoms somrar. Fotot är taget av Maltesen, du hittar hans flickr-profil och fler av hans bilder här.

En av orsakerna till att jag gör det här experimentet är att jag vill att alla ska ha möjlighet att leva miljövänligt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst meningen
"Jag tror att folk är beredda att lägga ut litet extra pengar på att vara miljövänliga."
Detta görs sedan till ett argument för att höja priset på allt från ekomjölk till bostäder.

Själv tillhör jag den kategorin människor som länge inte hade råd med att dricka saft istället för mjölk till maten* (när jag räknade ut skillnaden kostade saften ca 1,80:-/liter och mjölken ca 6:-/liter). Jag har inte haft svårt att se nackdelarna med ovanstående resonemang; man gör miljövänligt liv till en hobby och en lyxpryl. De människor som vill lägga sina pengar och sin tid på någon annan hobby, eller som inte har råd lämnas krasst utanför. Idag när vi ser effekterna av den globala uppvärmningen är det knappast en attityd som är bra. Vi måste göra miljövänlighet så lätt och billig som möjligt.

Att ha en kolonilott eller en kolonistuga är en hobby - det går inte att komma ifrån. De tar den tiden man skulle ha lagt på frimärken, medeltidsföreningen eller akvariefiskar. Å andra sidan är det ett billigt sätt att få tag på närodlade grönsaker. Vanligtvis är det kommunen som arrenderar ut mark till en koloniförening (sedan hyr dess medlemmar en lott mot en liten peng), vilket är ett klokt sätt att se till att invånarna får motion och mat. Man behöver inte bo i Afrika för att en jordlott ska göra märkbar skillnad i hushållskassan.

När jag skriver den här posten planerar Stockholms kommun att höja arrendena både för kolonilotter och kolonistugor - och det är inga dåliga höjningar heller, 100% höjning för lotterna och 500 - 600% för stugorna. Jag misstänker att man behöver pengar till kommunkassan och letar en enkel inkomst (jag har suttit i politiken), men man kommer förmodligen att skaffa sig utgifter som är högre än de summor man får in genom att miljön och kommuninvånarnas hälsa försämras.

Snart kommer större delen av jordens befolkning att bo i städer. Det är bråttom att göra dem till så miljövänliga ställen som möjligt. Därför tycker jag att kolonirörelsen, oavsett att den är ganska gammal, är en framtidsrörelse värd att stödjas. Har man ingen egen lott eller stuga kan man alltid börja med att skriva på listan ilskna kolonimänniskor i Stockholm har skapat.

*Det låter kanske som ett konstigt val, men bland oss som var fattiga var det ett vanligt knep för att få någon annan dryck än vatten till maten. Knappast nyttigt, men när priskillnaden är 200% och månadens budget för mat, kläder och sanitetsvaror är femhundra kronor styrs valet av plånboken.

Malabarspenat och vitlök

Just nu luktar lägenheten vitlök. Jag har skivat upp ett antal klyftor och lagt ut skivorna på blomjorden. Det verkar skrämma bort sorgmyggen, och jag förstår dem. Trots att jag är vitlöksälskare får jag huvudvärk av doften, och om jag får det vad ska då inte hända med en liten mygga? Kuren är inte billig; det är färskskuren vitlök som gör susen, så klyftorna går åt med racerfart. Jag räknar med att förnya 'medicinen' var tredje dag. Fast i fortsättningen lämnar jag nog lägenheten under de första doftande timmarna.

Min förkylning håller i sig tack vare malabarspenaten. Jag var på bättringsvägen när den sköt iväg om började invadera grannarnas krukor. Den växer så snabbt att jag nästan kunde se hur rankan lutade sig in över krassen och slingrade en bestämd ranka kring dess växtstöd. Jag insåg att om malabarspenaten inte fick större krukor och egen spaljé, skulle jag snart ha ett fönster där alla plantor tvinnat ihop sig till en mur, omöjlig att skörda annat än bladblandning ifrån. Skärtorsdagen och långfredagen ägnades alltså åt att sterilisera jord för att bättra på jordblandningen, omplantering och spaljébygge. Jag hoppas spenaten är värd det, för jag låg utslagen Påskafton, Påskdagen och Annandag Påsk. Lungorna brann!

Det enda som verkar bita är vila, så idag måste jag ta det lugnt. Alltså blundar jag för att tomaterna desperat behöver omplanteras, för om jag börjar på dem vill jag samtidigt plantera om alla andra plantor som kan behöva det. Det är inte bara en fråga om sysslofåfänga (man måste göra saker på ett speciellt vis) utan också en fråga om att få plats och ha tillräckligt med ljus. Ska tomaterna ha större krukor måste jag samplantera en del andra växter samt plantera om andra plantor i lika höga kärl, för att kunna hänga deras extraljus på rimlig nivå. När allt kommer omkring är lysrör inte böjliga.

Annandag påsk

Eftersom det är Annandag Påsk roar jag mig med ännu en liten film - men jag återgår till odlingstemat. Den här handlar om nyckelhålsodling, en metod som används i Lesotho och som lärs ut av hjälporganisationen Send a cow. Verkar metoden intressant finns utförligare instruktioner på deras hemsida. Undrar om man tillåts använda den på sin kolonilott...

Påskdagen

Kristus har uppstått! (Attans, Hedenius!) Som kristen tänker jag naturligtvis festa naken, men för att inte avslöja allt av vårt hemliga liv firar bloggen med en söt liten film om rosor.

Påskafton

I väntan på mirakler bjudes en liten film.

Långfredag

Gud är död :(.

Koka och ugnsbaka

Parkettodling handlar mycket om att koka och ugnsbaka, och det gäller inte grönsakerna man odlar, utan jorden och vattnet man använder. Ni kanske har märkt att jag då och då nämner att jag ska sterilisera jord?

Men varför?

Jag återanvänder min jord, och den kommer att vandra flera varv mellan kruka och jordhink. För att få död på ägg från ohyra, kvardröjande svampar och annat som kan göra växten sjuk måste den steriliseras mellan varven. Min metod för detta är enkel; jag häller jord i en gammal gryta och ställer in den i ugnen på 200¤ i tjugo minuter. Därefter tar jag ut den och häller den i en stor terracottakruka för att låta den svalna. Ofta har jag så mycket jord att jag låter grytan gå omlott med en gammal ugnsform och jag måste leta fram fler stora krukor för den heta jorden. Man får sin dagliga motion på en sånt pass.

När jorden blivit steriliserad är den helt död. Den saknar också sådana bakterier och svampar som är bra för växterna. Hittills har jag blandat i lite osteriliserad och oanvänd jord för att återföra sånt, men jag är osäker på hur pass bra det fungerar. Kanske att jag ska ta och titta litet på specialhyllorna för växtskydd och se om det finns bakteriekultur på flaska (skulle inte bli förvånad). I framtiden är planen att blanda i egenproducerad maskkompost, den innehåller nämligen inte bara näring, utan också trevliga kryp.

Vattnet kokas av en helt annan orsak. Sverige och Uppsala har bra vatten som kan drickas direkt ur kranen. Men, särskilt i Uppsala, innehåller det också kalk. Kalk ansamlas snabbt i krukorna och bildar fula avlagringar som dessutom ställer till det för växten. Vill man ta bort det är den enklast att koka upp vattnet så att den fäller ut, och sedan låta det svalna. När grytan är någorlunda sval kan man se kalken ligga dels som små pulverrosor på botten, dels flyta runt som gryn på ytan. Den ligger också som en tunn hinna längs väggar och botten, men det ser man inte förrän grytan är tömd.

För att få ekonomi i mina uppkok brukar jag koka tio liter vatten åt gången, och sedan tömma över allt i en tjugofemlitersdunk (ja, jag gör två omgångar). Ni kanske anar att jag inte bara stjälper grytan åt sidan och häller ner i dunken som om det vore pastavatten som ska ner i vasken. Tyngden är inte ett så stort problem som att man rör upp kalken på det viset. Istället använder jag en hävert; jag ställer grytan högt och dunken lägre, sedan tar jag en slang och stoppar ner ena änden i grytan så att den håller sig en bit ovan bottnen. Den andra änden av slangen håller jag lägre än grytan och suger litet i den, då får jag igång ett flöde genom slangen och vattnet kommer att fortsätta rinna så länge änden är lägre än vattenytan i grytan. Se till att ha en trasa redo, det är lätt att slabba när man skyndar sig att få ned slangen i dunken.

Egentligen skulle man kunna lämna slang, gryta och dunk för sig själva, men jag brukar stå och vakta på att inget kalk sugs upp från botten eller ytan. Rent praktiskt betyder det att jag står och håller fast slangen så att den säkert tar av rent vatten (det tar bara fem-tio minuter att tömma grytan, men för säkerhets skull läser jag en bok under tiden). Dessutom avbryter jag innan jag har tömt hela grytan. De två litrarna som blir kvar använder jag till att rengöra grytan med – de brukar bli alldeles mjölkvita av kalkfällning när jag sveper runt med diskborsten, trots att Uppsala kommun numer avhärdar sitt vatten centralt.

Nytt ljus! Ny jord?

Sedan jag fått upp lysrören har mina plantor börjat växa igen. Det är märkligt hur litet ljus kan göra så mycket; alla frön jag sådde i februari stannade bokstavligen i växten mellan att de kommit upp till att de fick sina lampor. Nu har både algersallaten och bladamaranten tuffat till sig betydligt, samma sak med örterna och tomatplantorna trivs så man nästan blir rädd. Undantaget är morötterna och sallatslöken, så frågan är om jag inte får rensa ut dem i förtid för att ge plats åt bättre grödor. Vanligtvis är jag sentimental med mina plantor, men nu har jag så mycket annat skoj i krukorna att det är ett lätt val.

Jag måste också bättra på min jord avsevärt. Fortfarande dras jag med den billiga såjorden som kakar ihop sig till cement så fort den torkar. Jag trodde att jag hade gjort mig av med den, men en 'nypkoll' i krukorna avslöjar hur hård jorden är. Det finns bättre jord i mina skåp – jag har bara inte steriliserat den än. Börjar bli dags nu så att jag kan blanda in den i min allmäna blandning. Ska bli intressant att se om det ger samma effekt som uppsättningen av lysrören.

Retsticklingar

Varje morgon tittar jag på min försådd och antecknar vad som har kommit upp. Jag har inte kommit över fascinationen för att det blir en planta när jag satt ett frö, så detta är en syssla jag ägnar mycket engergi. Man skulle kunna tro att jag vakade över Den Lilla Manick Som Kommer Att Rädda Världen Bara Den Blir Klar när jag stirrar ner i ett antal äggskal med jord. Jag skriver noggrant upp datum på rätt plantor. Tittar på de andra äggen - bara jord än så länge. Tittar ur en annan vinkel - det är fortfarande bara jord.

För säkerhets skull tittar jag då ur en tredje vinkel, om det nu skulle finnas en liten, liten grodd någonstans. En sten som (fortfarande) visar sig vara en sten får sig en lömsk blick, vilket också gäller ett kvardröjande korn långtidsverkande näring, från jordens äventyr på balkongen i somras. Eftersom glasklockan står bredvid min arbetsplats fortsätter det så där hela dagen, med vissa pauser för arbete.

Igår hade det kommit upp fyra små plantor, och jorden i resten av äggen var svart. Det hjälpte inte hur jag än stirrade. Men sen glömde jag alltihop och jobbade istället (!). Först på kvällen tittade jag till äggen - och då hade det kommit upp fyra plantor till! Helt utan förvarning!

De gör det för att retas - det är jag säker på.

Tripsen är tillbaka!

Typiskt! Grönsakerna och jag har blivit sjuka samtidigt. Förkylning för mig och trips för dem. Jag är dock mer illa därann än dem och måste se till att sitta ner och vila med jämna mellanrum. Mycket irriterande för någon som är van att jonglera med blomkrukor som om de vore fjäderbollar. Särskilt irriterande är att veta att om jag gör något åt anfallet nu, så kanske jag slipper vidare bekymmer - men jag orkar inte.

Men det ger mig tid att fundera över situationen, och det är inte kattpiss. Jag har letat reda på lämpliga, miljövänliga bekämpningsmedel (såpvatten) och funderar just nu på hur jag ska kunna få till en fungerande rutin för sprayning. Maj-Lis Pettersson rekommenderar nämligen att man sprutar sina växter med vatten under hårt tryck en gång i veckan, så håller det skadedjuren stången. Eftersom vårt badrum ser ut som det gör (när det inte är stökigt hänger det tvätt där) har jag inte kunna göra det. Nu kan jag faktiskt fundera ut var jag ska göra av de saker som belamrar vårt badkar och hur jag ska hänga tvätten så att jag kan spruta trots att den hänger där.

Min dröm är att bygga om badrummet så att jag får ett speciellt nätbord med ho under där jag kan sköta sprutning och rengöring av växter och parkettodlarattiraljer. Med tanke på att maken och jag egentligen inte gillar att bygga (planera byggande är en annan sak), så måste jag nog sortera den drömmen under "teoretiskt möjliga drömmar" - dvs. samma kategori som att täcka bostadsrättsföreningens alla tak med solfångare och bättra på med några vindkraftverk på extra blåsiga ställen. Däremot skulle jag kunna bygga ett bord att ställa på badkaret - hmmmmmmmm.....

Rosengård

Jag lovar - jag försökte verkligen hitta något om om trädgårdsodling, men YouTube och jag är inte alltid överens.

Akvakultur

En av mina stora källor till inspiration är Patti Moreno, the Garden Girl, för även om jag själv inte har lyxen att äga ett hus i stan så är våra förutsättningar och tankar ganska lika (Uppsla är dock något mindre än Detroit). Här sätter hon upp en akvakultur inomhus, något som jag själv funderat på att göra. Det ska bli intressant att se hur fortsättningen blir. Det hon använder är ett 210litersakvarium (55 gallon = 208,2liter) och jag är väldigt nyfiken på vilken avkastning hon kan få i fisk från detta. Enligt hennes nyhetsbrev är det en väldigt bra grej att ha när man ska göra sina försådder, vilket ju kan vara ett tips så här på våren.

Förivrade mig litet...

Igår köpte jag äntligen ett fat till min glasklocka. Det har irriterat mig att det varit så mycket utrymme kring de två plastformar jag hittills lyckats passa in i den - det borde också kunna utnyttjas. En tur till IKEA gjorde att jag stolt kunde bära hem en sorts blomskål som var i rätt diameter. (Jag är fortfarande fascinerad över att jag köpte något där som jag använder som det var tänkt. Vanligtvis brukar jag ta fram mina handverktyg och förbättra sakerna litet.)

Idag fyllde jag skålen med lecakulor och provpackade tomma äggskal i den. Jay! Istället för tolv ynka ägg fick jag nu in TJUGOTRE stycken! I ren glädje planterade jag saker i dem allihop. Detta tar en stund, så man kan tycka att jag borde tänkt på det tidigare, men det var först när jag stolt betraktade mitt verk som det slog mig
"Och var ska jag göra av allt sen då? Allt utrymme är ju redan taget..."

Tur att det snart är Påsk. Jag får kalla det för en bordsdekoration.

Parkettodlarbruschetta

Det är lätt att låta sig svepas med när man läser trädgårdsböcker. Allting verkar så roligt, och har man turen att falla för lättodlade grönsaker går allting sedan så lätt. Det är först till hösten som man inser att man har problem. Plötsligt står man där med squash som är större än rugbybollar*, manshög mangold och gigantiska rovor. För man är nybörjare, och de där roliga böckerna talar i och för sig om att grönsaker är goda, men de går sällan på djupet i vad man ska göra av det hela sedan. Vad kan man laga av dem? Hur gör man egentligen för att det ska bli gott och inte bara nyttigt?

När man är parkettodlare måste man svara på de frågorna snabbt, för odlingarna går året om och ser man inte upp kommer man att drunkna i blad. (Ni minns kanske att jag hade problem med en överaktiv salvia förra året.) Nu har mina krasseplantor börjat bli så stora att det går att skörda ifrån dem. Krasse smakar starkt och kryddigt, så jag brukar använda den som ett mellanting mellan krydda och bladingrediens (ungefär som man använder purjolök, om det ger någon ledtråd). Den är också extremt snabbväxande, så jag har inga andra hemodlade grönsaker att matcha den med.

Ändå har jag börjat experimentera med bruschetta, tack vare köpetomaterna i butiken (oroa er inte - jag köpte ekologiskt odlade). Än har jag inte fått fram den rätta balansen mellan tomat, krasse, salt och olivolja, men jag vill ändå dela med mig, så ni får experimentera själva utifrån receptet. (Min stora dröm är att inte bara kunna använda hemodlade tomater utan också olja från jordmandlarna.) Detta är vad jag åt till frukost i morse.


Parkettodlarbruschetta
1 portion

• 1 skiva vitt bröd
  
• 4-6 stycken körsbärstomater
  
• 4-6 krasseblad
  
• 1 tsk olivolja
  
• salt
  

Hacka tomaterna och krassebladen, blanda dem och lägg dem på brödet (rosta skivan innan dess om du har tålamod och vill njuta litet extra). Droppa över litet olivolja, salta och ät.

***

*Än har jag inte stött på någon nybörjarodlare som skördat sina squash när de är i rätt storlek, dvs. högst 20-25 cm, istället står man fascinerat och tittar på medan de växer 'klart'.

Men vad har hänt med Mr Brown Thumb?

Äntligen är hyllorna på plats. Jag är alldeles matt efter att ha planterat om och steriliserat jord på löpande band under en hel dag. Parkettodling i stor skala är nästan lika mycket jobb som med en vanlig trädgård. Idag har jag alltså inte gjort så mycket mer än att sitta och sova över "Handbok för köksträdgården" (en skam - jag vet) och läsa bloggar.

Det är också nu en del funderingar som jag inte haft tid med hittills börjar dyka upp. Var ska jag göra av alla de krukor med jordmandel som jag vill ha, till exempel. Trots tre nya belysta fönsterbräden och två såddbänkar planerade verkar det inte finnas plats för dem. Asch! Men den frågan bränner inte lika mycket som undran över vad som har hänt med Mr Brown Thumb.

Mr Brown Thumb är en trädgårdsbloggare som bor i Chicago. Han var en av de första som läste Indoor Gardener (Parkettodlarens engelska dotterblog), och han hjälpte mig också till rätta i cyberspace när jag startade mitt eget trädgårdsbloggande, dels genom att erbjuda länkbyte, dels genom de informativa poster han skrev om hur bloggosfären fungerar. Som jag har förstått det lever han också på sitt bloggande, och uppdaterade sina bloggar i stort sett dagligen förra året.

Han skrev sin sista bloggpost den trettonde januari i år. Folk kommenterar fortfarande på den, men nu i stil med "vi saknar dig" och "hoppas att ditt riktiga liv tar så mycket tid att du inte har tid med bloggen". För det är ju det där - när en röst tystnar i cyberspace så blir det spöklikt tyst.

Det verkar inte vara så att Mr Brown Thumb planerat att sluta, tråden bara stoppar upp. Men vem ska man fråga om vad som har hänt? Det är inte direkt så att man kan ringa gemensamma kompisar och fråga. Visst finns det en epostadress på en av hans bloggar, men om han inte svarar... Om han inte skrivit i en post att han är över en och åttio lång och har rakat huvud skulle jag inte ens veta något om hur han ser ut.

Jag skickade just ett mail till den epostadress han angett på en av sina bloggar. Det jag hoppas på är att han fått ett jobb eller en flickvän som tar all ledig tid. Vet någon som läser den här bloggen något får ni gärna berätta det i kommentarerna. Jag är litet bekymrad.

Rum & Trädgård 2008

På sätt och vis har cirkeln slutits. Det var på Sollentunamässan som jag första gången gick på trädgårdsmässa, max sju år gammal, och det var också där en livslång passion grundades... Nej, inte för odlande, men för mässor! De lockar ofelbart fram barnet inom mig, för på dem finns massor med godis och så får man saker (testförpackningar) av folk. Det spelar ingen roll att jag nu strukit godiset från menyn och gör andra saker än att vigga gratisprover; jag kan hitta på ursäkter för att gå på vilken mässa som helst. Därför är jag också ganska glad att Sollentunamässan byter namn till Kistamässan och flyttar Rum & Trädgård till nya fräscha lokaler nästa år. Mässhallarna i Sollentuna är nämligen så trånga och dåligt belysta att de förstör intrycket av den bästa mässa. I mitt vuxna liv har jag undvikit tillställningar där så långt som möjligt - med Rum & Trädgård som lysande undantag.

Så hur var mässan? Den söker sin form. Jag fick mer intrycket av att det var en massa olika utställare ihopkastade i en lokal än att det fanns något samlande tema. Det kan bero på själva lokalerna - det är svårt att få överblick när det är trångt och mörkt. Men jag träffade en rad trevliga människor - samt sprang förbi Maj-Lis Pettersson två gånger! Det är alltså trädgårdsexperten i Odla med P1 som jag talar om, och en av de få människor jag skulle kunna be om en autograf.

Impecta var naturligtvis där, så jag tog chansen att både förköpa mig på fröer och berömma dem för deras trevliga sortiment. Samt fråga om de kunde tänka sig att ta in ulluko (Ulluco tuberosus). Om ulluko bara kan förökas med rotknölar var svaret nej direkt, men de skulle ändå kolla upp saken. Damen jag talade med blev också klädsamt glad över berömmet. Trots att hon uppenbarligen visste att de gör ett bra jobb verkade hon inte van vid komplimanger för det. Det är det jag säger; vi borde berömma saker vi tycker om oftare!

En annan intressant utställare var Jennys frön och sånt (jag fick tala med Jenny själv!), ett litet företag som tar in ryska fröer (bland annat). Ryssarna har en otrolig fröskatt att tillgå, både i sina butiker och i Vavilovinstitutet som ligger i St Petersburg. För en vanlig svensk odlare är det kanske mest intressant att veta att de har tagit fram (hittat) köldtåliga sorter av värmekrävande växter som gurka och tomater. Själv tycker jag mest det är coolt med ryska fröpåsar, och att det är frön som liksom kommer med en historia.

Jag höll också på att hoppa upp i famnen på Lena Ljungkvist som stod i Wexthusets bås. Hon berättade nämligen att företaget håller på med "indoor gardening", (som ni kanske vet heter den här bloggens engelska syster Indoor Gardener). Hon sa det som om det var en speciell term, och det måste jag gräva vidare i. De indoor gardeners som jag har stött på hittills har varit vanliga krukodlare; det vill säga de odlar klassiska krukväxter. Har jag missat något, trots mina omsorgsfulla sökningar i cyberspace? Wexthuset är hur som helst generalagentur för Growth Technology, en firma som specialiserar sig på hydrokulturer, och de gör det ekologiskt och proffsigt. Ekologiska alternativ inom hydrokultur verkar inte vara helt lätt att få tag på, så det här är ett verkligt trevligt fynd. (Föga förvånande kommer Growth Technology från permakulturens hemland Australien.) Av intresse för alla parkettodlare är att Wexthuset säljer bra armaturer för växtbelysning och dessutom har en bra artikel om tilläggsljus online.

Till sist måste jag berätta om mässans farligaste bås; Risbergs bokhandel. Jag hittade dem längst in i ett hörn - ett mycket trevligt par med massor med trädgårdsböcker till salu. Helt oskyldigt uppställda på hyllorna stod "Jordens täppor" och "Handbok för köksträdgården, utökad och reviderad" (båda av Lena Israelsson), böcker som jag önskat mig i flera månader, men varit för snål för att köpa. Priset var bra - om jag köpte bara en av dem. Tillsammans blev de litet för dyra. Dessutom visade det sig att "Jordens täppor" är slut på förlaget. Frustration! Åsnan mellan hötapparna hade ett lätt val jämfört med mig. Jag kramade än den ena, än den andra boken. Tittade på prislapparna, som naturligtvis visade samma summa varje gång. Till slut vågade jag fråga om jag kunde få paketpris på dem - och det fick jag! Dessutom fick jag parkera böckerna hos dem medan jag vandrade runt på mässan, vilket jag också tackar för - böckerna väger nämligen tre kilo tillsammans. Tack, tack och än en gång tack!

Det är sådana möten som gör en mässa - och om ni nu ursäktar så har jag litet att läsa. (Muahahahaha!)

Sjungande grönsaker igen

Och när man tröttnat på alla nyttiga grönsaker kan man alltid titta in i kylskåpet hos 'the Young Ones'.

Garden of faiths, Chelsea Flowershow 2007

Jag var på Rum & Trädgårdsmässan igår. Där var buddhahuvudena dominerande som trädgårdsprydnad. Det är min yrkesskada som religionsvetare att lägga märke till sånt... På Chelsea Flowershow förra året gick man tydligen medvetet in för religion (jag tror inte att buddhatemat var medvetet på H&T), och jag hade gärna sett det här:



När jag nu nämner den; jag skulle gärna besöka Chelsea Flower Show överhuvudtaget. Längre rapport om Rum och Trädgård kommer på måndag.

Yes! Slutet är nära!

Nåja, i alla fall delvis. Armaturerna är kopplade och klara (kopparspån i händerna svider), hyllorna är inoljade och konsollerna finns. Om Gud vill och knäna håller sätter vi upp allt ikväll och jag kan äntligen utöka odlingarna! Dags för klang och jubelspel!!!

Sen var det bara den där detaljen med såddbänken...

Planer för läshörnan

Jag sitter sällan och läser här i hörnet, men håll med om att det ser trevligt ut! Inom några veckor kommer den främre backen vara ersatt med en belyst såddbänk med grönsaker, istället för de nedvissnade ruggarna jordmandel som nu står i blickfånget. Lägg märke till de två gröna stråna som sticker upp; de vägrar helt klart ge upp. Jordmandlarna är nog så nära jag kan komma ogräs i mitt gebit. Önskat ogräs, dock. Mandelgräset hoppas jag ska fungera som bäddmaterial i den framtida maskkomposten, och knölarna ska jag prova i kakor - 'nöt'kakor för mina allergiska vänner.

Den lilla såddbänken är bara på planeringsstadiet än. När jag tog upp parkettodling på allvar trodde jag inte att det skulle innebära så mycket snickrande. Samtidigt är jag långt ifrån förvånad över hur pass mycket jag älskar det. Redan när jag valde syslöjd framför träslöjd i högstadiet visste jag att det var ett dåligt val, och äntligen får min inre snickare komma ut!

Ett litet problem är att det är en prylgalen snickare. Batteriet till vår billiga trådlösa borrmaskin var urladdat idag när jag skulle ta hål i lysrörsarmaturerna, och visade sig dessutom ta erbarmeligt lång tid att ladda. Vad ville snickaren ha? Jo, en ny borrmaskin (eller skruvdragare som de nu kallas)! Som tur är har hon fastnat för Skil, ett märke som för elverktyg av god kvalitet till billiga priser. Å andra sidan har hon också näsa för jämförelser. En titt i Julakatalogen avslöjade att man kan köpa två Skilmaskiner och ändå betala mindre än vad man gör för Boschs billigaste modell.
"Vore det inte bättre," viskade min inre snickare, "om du hade två - då kunde du skruva med en medan du laddar den andra. Eller så kan du och maken jobba samtidigt med var sin!"
En mer jordnära del av mig sköt snabbt in att det lika gärna kunde betyda att man plötsligt står med två oladdade apparater vid precis fel tillfälle.

Skruvdragaren får med andra ord vänta en eller två månader. I helgen går den första Rum & Trädgårdsmässan av stapeln i Sollentuna. Trädgård och inredningsdesign i samma förpackning låter väldigt mycket som parkettodling. Jag åker dit - och jag kommer att bränna pengar...

Säg nej till droger!

Jag är emot droger och droganvändning. Att säga det här på bloggen är lika mycket en varudeklaration som ett sätt att agitera. Det kan nog spara mig och andra ett och annat pinsamt ögonblick om jag är öppen med vad jag tycker. Jag ser framför mig hur jag träffar en trevlig människa i något odlingssammanhang, hur vi kommer väldigt bra överens ända tills det visar sig att hon/han mestadels odlar cannabis, och dessutom förutsätter att jag ska tycka att det är jättebra. Eftersom jag mestadels är en blyg och artig människa som är ytterst känslig för vad andra tycker om mig (jag vet att det inte alltid märks - man blir modigare i cyberspace), kommer jag ha mycket svårt att ta mig ur den situationen. Då är det lika bra att säga som det är från början.

Förra veckan satte jag mig ner och tittade på en brittisk dokumentär som handlade om den rankning ett foskarlag gjort av de tjugo farligaste drogerna. Mycket intressant må jag säga - särskilt eftersom de tagit med även lagliga droger. Det borde stämma till eftertanke att alkohol och tobak rankades som farligare än cannabis (jag är inte förvånad). Å andra sidan kom cannabis inte långt ifrån tobak, den låg på elfte plats medan tobak kom på nionde.

Det alkohol och tobak bevisar är att en drog inte blir mindre farlig bara för att den är laglig. Den blir kanske inte ens lättare att hantera - man slipper bara smyga med den. Inte för att de jag känner som röker cannabis någonsin har smugit med det, men de har inte heller stått och rökt en joint offentligt. En drog som är olaglig får begränsad tillgänglighet; man kan oftast inte köpa den på impuls och man måste veta vem man ska vända sig till - en information som kan vara svår att få tag på. Det är inte direkt som att köpa choklad.

Jag säger choklad med avsikt. Man kan bli beroende av något så skenbart harmlöst; kakao innehåller nämligen theobromin och koffein. Jag saknade också koffeinet i dokumentären, dels för att det ämnet har visat sig få höga poäng i spindeltester (man ger en spindel litet substans och ser om det kan spinna ett nät - en spindel på koffein spinner snabbt, men den kan inte spinna i nätmönster utan det blir mest ett virrvarr av rutor), dels för att det är en ännu vanligare drog än tobak.

Oavsett lagligheten är det viktigaste att vi börjar lyssna på den information som redan finns. Det är gamla nyheter att koffein*, alkohol, cannabis och tobak är farliga - vilket även gäller heroin (nummer ett på listan) och kokain (nummer två på listan och en populär partydrog). Kruxet är måhända att den goda effekten (ruset) kommer direkt medan de dåliga effekterna smyger sig på - långsamt. När man väl märker dem är det oftast försent, antingen är kroppen ohjälpligt skadad, eller så är man fast och kommer att förvärra situationen genom att fortsätta använda den drog man nu förälskat sig i.

Odla riktiga grönsaker hemma, det är mycket godare!

***

*Det är inte ovanligt att folk skaffar sig "kaffedarr" genom att dricka några starka koppar kaffe för mycket, och man kan 'supa ihjäl sig' på espresso. Själv börjar jag lukta illa, så det är helt enkelt fåfängan som håller mig från kaffe och te. Choklad äter jag dock.

Snart utökar jag odlingarna!

Jag har tillbringat helgen med att bygga och städa om vartannat. Det sprutar rejält ur en sticksåg när man sågar med den. Trots att jag sedan sa till mig själv att jag skulle ansluta dammsugaren nästa gång gjorde jag om samma sak i morse (sågade alltså). För att vara odlare har jag egentligen alldeles för dåligt tålamod. Det har dessutom dykt upp två nya saker på min önskelista. Nummer ett kan bara uppfyllas av extremt rika välgörare; jag vill ha en snickarbod. Nej, ingen sån jag måste dela med andra kursdeltagare eller inneboende i huset (sådana har jag sett) - jag vill har en egen. En snickarbod där jag kan hänga mina redskap snyggt och prydligt på väggen och där arbetsbänken redan står framme. Som det är nu går halva tiden åt att lyfta in och ut olika attiraljer ur diverse hyllor och skåp. Var jag snickrar? I biblioteket så klart! Lite sågspån gör bara böckerna gott... Önskning nummer två är enhandstvingar. En skruvtving, en eller två skyddsbrickor och två brädor i en och samma manöver är prövande för tålamodet. Det är tur att jag är mamma.

Men nu ligger två hyllor halvmålade bredvid mig här på bordet. Har jag tur kan jag sätta upp dem i morgon kväll och hänga upp de nya armaturerna. Sedan kan jag flytta ut januarisådden från 'plantskolan', plantera om februarisådden i kruka och så nya frön. Tjohooooo! Som jag väntar på det ögonblicket! Jag misstänker att mina plantor också väntar - tomatplantorna är definitivt mogna för större revir.

Malabarspenaten bekymrar mig en aning. Jag hoppas att den är god, för den verkar produktiv, hos Plants For A Future kan man läsa att den kan få rankor som är tio meter långa. Om man nu inte tror på det kan man titta på den lilla filmsnutt jag hittade på YouTube där någon filmat rankor som fått växa längs med marken (det är råfilm - ingen upplysande speakertext eller bakgrundsmusik, bara andetag från fotografen). Nåja, när den dagen kommer lovar jag att ge er recept på malabarspenatspaj.

Japanskt trädgårdsprogram

Duh! Jag gjorde ett dumt misstag i gårdagens blogg; jag blandade ihop jams och kassava. Det är kassava som innehåller blåsyra - jams är giftig på annat sätt. Nu ska jag genast klä mig i säck och aska och göra botgöring under helgen.

En sak som jag gillar med att ha odling som hobby är att det är internationellt. Som den här filmen; japanskt trädgårdsprogram som sänts över Hawai och sedan lagts ut på YouTube. Lägg märke till hur mycket blommor som går in på balkongen som visas - den är bara 0,8 *2,4 meter...

Tropikerna, elefantöron och oxalsyra

Jag funderar på att döpa dem till Seymore 1 och Seymore 2, mina två plantor av malabarspenat. Har ni sett brutalare hjärtblad någon gång? När Impecta skrev att de skulle odlas i stora krukor skämtade de inte, jag kommer att få plantera om de här, trots att de står i krukor som är 14 cm höga.

Malabarspenaten hör till de växter jag börjat odla sedan jag tänkt över mitt inomhusklimat. Den vanligaste temperaturen inomhus i de hus jag bott i har alltid varit kring 20¤, och ofta närmare 24¤ än 18¤, även om vi har stängt av alla elementen. Av någon anledning bor vi ofta högt upp i hus och blir uppvärmda av lägenheterna under. Där vi bor nu har vi dessutom massor med söderfönster, så mellan klockan tio och klockan två på eftermiddagen vandrar temperaturen upp runt 26¤.

Låter detta som svenskt utomhusklimat? Knappast, snarare lever vi i tropikerna inomhus. Så varför inte prova tropiska växter? Malabarspenaten (Basella alba) plockade jag ut på namnet. Måhända är jag usel på geografi, men jag har för mig att Malabar ligger någonstans där det är varmt (en sökning på Wikipedia avslöjar att det är en kuststräcka på södra Indiens västsida). Jag är riktigt spänd på att se hur experimentet utfaller - än ser den ut att trivas.

Nästa växt kommer att bli elefantöra eller taro (Colocasia esculenta). Den hittade jag på ett lika okomplicerat sätt - det nämns i Lord Nelsons senaste frökatalog att den odlas som nyttoväxt i tropikerna. Den ser ut som en variant av monstera och jag skulle inte bli förvånad om den odlats som krukväxt tidigare här i Sverige.

Men man man måste sköta sina efterforskningar när man plockar utrikiska växter på det här sättet. Det finns växter som är giftiga råa och som bara går att äta efter speciell hantering. Tänk på murklor som växer här i Sverige, och som måste förvällas eller torkas innan man kan äta dem. Det mest flagranta exemplet är jams som innehåller dödliga mängder blåsyra i rått tillstånd, och som måste hanteras på rätt sätt (det räcker inte bara med tillagning, utan man måste torka, banka och laka ur i flera dagar). Jag får hjärtsnörp varenda gång jag hittar jamsrötter i grönsaksdisken, för de säljs genomgående utan upplysning om att de måste tillagas innan de äts. Det sägs att det är en sort som innehåller låga mängder gift, men den är ju fortfarande inte bra att äta rå för det.

Elefantöra är ett bra exempel på växt som man måste veta litet om innan man sätter den i jorden. Den innehåller nämligen så höga mängder oxalsyra att den är giftig innan tillagning. Oxalsyra finns också i rabarber, ängsyra och spenat, så det är inget okänt ämne för våra breddgrader, och alla som ätit rabarberpaj vet att man överlever. Jag misstänker därför att taro inte är svår att hantera, men jag kommer läsa på mer innan jag beställer hem frön.

Och hur går det med mina byggprojekt? Jo, långsamt framåt. Idag tog jag fram vår ihopfällbara arbetsbänk och sågade till en bottenplatta. Men det tog sin tid eftersom jag var tvungen att plocka fram bänken från sitt gömställe under trappen. Kan ni se den? Den är längst in...



[Red. 090310] Jag har fått en anonym kommentar om att jag förväxlar jams och kassava. Det stämmer, men både jams och cassava är giftiga - det gäller även rötterna. Skillnaden är att det finns cassavasorter som är "söta" dvs. innehåller så litet gift att roten går att äta rå. Torka kan dock göra även söta sorter bittra.

Jag vill påminna om kommentarsreglerna för bloggen; man måste ha åtminstone ett namn, och gärna en länk till en egen hemsida eller blogg. Helt anonyma kommentarer publiceras inte.]

En dag hos Parkettodlaren

Här har ni ett stilleben över min dag. Min hjärna känns som de där gråa spånen i plastlådan, så efter att jag kom hem från min shoppingrunda ägnade jag mycket tid åt att göra fler av dem. Det är äggkartonger och stödkartonger till drickamuggar som jag tålmodigt river till små, små fjun. Tanken är att det ska bli bäddmaterial i min framtida maskkompost. Jag hoppas att maskarna kommer att äta upp dem - de kan till och med trivas i träspån, men då äter de inte upp dem. Oavsett vilket är riva pappkartong en lagom syssla när man är trött i huvudet och tittar på film.

I äggkopparna ser ni orsaken till att jag fått så bråttom. Det är tomatplantorna som jag sådde för tio dagar sedan. Eftersom jag samlat fröna själv ur några körsbärstomater hade jag inga förväntningar på grobarhet eller livskraft, så jag måste erkänna att jag tagits på sängen. Inte för att det har avskräckt mig - senast i eftermiddag tog jag frön ur några miniplommontomater som fanns hemma. Dessa är ekologiska, så vi får se hur de står sig i konkurrensen.

Tidningen får symbolisera min shoppingrunda. Jag är nu en sticksåg rikare samt att en till lysrörsarmatur, kedjor och extra plank också slank med. Men jag är inte helt klar, så det blir nog mer inköp snart... Att det är just "Allt om Trädgård" som står där är ingen slump; Parkettodlaren står omnämnd i en av artiklarna ("Rivstarta på fönsterbrädan" s27ff). Det är en bra artikel om att odla inomhus skriven av Lena Israelsson, som är en av mina stora favoriter bland odlingsskribenter. Hade jag råd skulle jag samla varenda bok hon har skrivit om odling. När hon dessutom kallar sig själv parkettodlare blir jag alldeles till mig i trasorna! Jag är mycket hedrad och glad att vi blir flera!

Allting tar längre tid.

Här är den! Den stegen tror jag att jag ska klättra upp för - jag som är en aning höjdrädd. Jag är det inte jämnt, bara när jag står på underlag som är något ostadiga och vibrerar i takt med mina darrande ben.

Men det finns bot. Man ställer sig på stegen och så hoppar man tills man är van vid rörelserna. Jag har använt metoden tidigare, och jag tänker göra det igen. Fast den här gången får jag nog ta det i omgångar.




Det började så bra i morse. Jag tog fram en del av det virke vi köpt, den grovskiss jag gjort och fotograferade hela paketet. Här skulle det bli en pedagogisk bildserie! Sedan tog jag en titt på min grovskiss och konstaterade att jag behövde en sticksåg. Varför har vi inte köpt en sticksåg, nu när jag alltid planerar en massa snickeriprojekt? Har vi här en ledtråd till varför det aldrig blir något av dessa projekt? Troligen.

Men jag tänkte att jag åtminstone kunde göra det som gick att göra. Grovskissen borde förvandlas till en finskiss, gjord på rutat papper, med måtten i milimeter och med front- ovan- och sidobild precis som på riktiga ritningar. Efter att ha tänkt och måttat i flera timmar såg arbetsbordet ut så här:



Jag har måttat på längden och tvären, kollat ergonomi och tänkt. Rättelse; försökt tänka. Maken och jag har nattsuddat i flera dagar, och nu kom jag till den punkt då hjärnan inte ville vara med längre. Kom ihåg det mina vänner, om ni vill vara framgångsrika parkettodlare; sov ordentligt. Till kvällen hade jag i alla fall gjort en skiss som ser ut så här.



Jag måste göra en del kompletterande inköp - det visade sig att en del av virket var i fel dimension. Dessutom vill jag använda pärlstav som dekor, och det har vi inte hemma. Försök inte googla pärlstav om ni har lätt för att rodna, gå direkt till Slöjddetaljers hemsida istället. Pärlstav är nämligen också namnet på ett populärt sexhjälpmedel - och de sidorna har högre träffprocent. Hur som helst har jag ordnat skjuts till Bauhaus i morgon. Här ska shoppas!

Var gör jag av allt?

Här ser ni delar av min 'plantskola'. Triffiderna i förgrunden är en födelsedagspresent och är egentligen några frön Blomman för dagen och Månvinda som växer så att det knakar. I äggen gror egeninsamlade tomatfrön tillsammans med morot, salladslök och sallat 'Tom Thumb' (de står egentligen under den stora glasklockan, men när det här fotot togs vädrade jag dem). I en egen plastbox står Algersallad 'Tiara' och trivs. Krukorna ni ser i bakgrunden är omskolningen jag skrev om för en dryg vecka sedan. De växer inte riktigt lika snabbt, och jag misstänker att brist på ljus är en av orsakerna. Det är lätt att så frön, men nu måste jag hänga upp mina armaturer och bygga den där såddbänken jag gjort en så fin ritning till.

Om en knapp vecka är det dags för nästa sådd plus omskolning. Då måste jag flytta min första sådd någon annanstans. Jag går redan runt och tittar på olika fönster och räknar mina lämpliga armaturer (en). Kruxet är att det bästa fönstret har sin bräda två meter upp och är toppigt överst - jag kan med andra ord inte sätta upp en vanlig hylla att hänga lamporna från. Men jag har en plan! Imorgon kommer jag att stå uppflugen på en stege för att skruva fast konsoller och andra lämpliga attiraljer. Om jag inte ångrar mig och drar mina första tag med handöverfräsen istället. Oavsett vilket; bed för mig...

Grönsaksscience fiction

Parkettodlarens söndagsfilm är en gammal klassiker; Store Wars.



(Här förenas några av mina stora intressen just nu; miljövård, Stjärnornas Krig och broccoli. Jay!)

Grönsaksorkester

Om grönsakerna inte sjunger, och man själv är någorlunda händig, kan man ju alltid spela på dem istället.

Sjungande grönsaker

Jag försöker verkligen bli av med mitt muppberoende, men det är ju fredag, och innerst inne; önskar vi inte alla oss något sånt här?

Ofrivillig semester...

Jag har inte kunnat blogga sedan i lördags. Det hela har att göra med registreringen av ett företag (mitt) och ett nästaninköp av en lägenhet. Administration, helt enkelt. Företaget har nog tagit det mesta av min tid, inte för att det egentligen är så svårt att starta eller registrera - för sånt är enkelt idag - utan för att jag lidit av en svårartad 'tenta'ångest. Det är som om jag trott att så fort jag registrerat så ska en vampyr hoppa fram bakom närmsta dörr och ropa "haHA! Nu HAR jag dig!" och sköntaxera mig ner till sista blodsdroppe. Att besegra en sån skräck tar tid, i det här fallet ca en timme per knapptryck på datorn.

Om du nu säger "Vänta nu - det borde betyda flera års kamp!" Alldeles riktigt, det här företaget har varit ett mångårigt projekt och nästan registrerat ett flertal gånger. Det var först med lockbetet 'trevlig lägenhet i område där vi vill bo' som jag verkligen tog ångestdemonen vid strupen och skakade skiten ur honom. Fortfarande finns det en del ångestmoment kvar, så jag hoppas att ni ursäktar de korta inlägg jag kommer posta några dagar framöver.

Nej, jag vet! Det är inte en semester, men i och att jag blir företagare kommer bloggande att vara mitt jobb, så jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. "Extra tidstjuv"? Straffarbete? Semester låter liksom trevligare.

Vi kan ju inte alla bo på landet...

...och det är bland annat därför jag gör det experiment som den här bloggen handlar om. Än går jag dock inte till de extremer som den här mannen i New York gör.



(Killen måste ha oändligt snälla bin!)

Vårens första omskolning

Då har jag skolat om vårens första frösådd. Krassen var på väg att hoppa ur sina papprör och begära rösträtt, medan en del andra frön inte ens tittat upp över jordytan. De flesta plantor som stått i glasklockan var mögliga och idag insåg jag att jag borde ha tagit av den en stund varje dag för att vädra. Duh! Det visste jag ju redan! Varför kunde inte den gamla kunskapen ha kommit upp till ytan tidigare? Nå, jag får använda den nästa gång jag sår frön - vilket torde bli imorgon.

Som ni ser har jag planterat den här omgången i terracottakrukor. Orsaken är att jag vill ha litet mer luft kring rötterna på mina plantor. Jag kommer att få springa runt och vattna som bara den, men jag tröttnade på att hitta rutten jord närmast lecalagret i mina självvattnande krukor. Dessutom ser det fint ut, vilket är ett avgjort plus när man odlar inomhus. Jag är extra stolt över de klätterställningar jag har gjort åt krassen - den charmiga svartbrända looken som man kan ana kommer sig av att jag använt styrpinnarna från nyårsraketer. Med litet tur blir jag en trendsetter, och då kommer Panduro att börja sälja färdigbrända raketpinnar i tiopack till hobbyfolket... :-)

Eftersom det är fredag avslutar jag den här posten med en liten film. Den har egentligen ingenting alls med trädgård att göra. Jag tyckte att den passade eftersom jag har fått en komplimang för att jag bloggar både på svenska och engelska. Mycket nöje!

Bläckfiskträdgård

Idag har jag födelsedag och gör precis som jag vill. I hemlighet önskar jag mig en akvakultur modell större, men som vårt boende och vår ekonomi ser ut får jag nöja mig med en bläckfiskträdgård tills vidare.

Uppsala mitt Uppsala

(Den här bloggen är ett resultat av en utmaning från Jodi de Long på Bloomingwriter.)

I Botaniska Trädgårdens barockdel ligger Orangeriet. Varje sommar bär personalen ut dess växter på gården så att de får sola sig. Dessa växter inkuderar lager- gingko- och fikonträd i naturlig storlek.
(Bilden heter The courtyard at Linneanum in June - WOW, fotografen kallar sig The County Clerk. Ni hittar fler foton och flickrprofilen här.)

Jag bor i Uppsala i Sverige. Jag flyttade hit från Stockholm när jag var tjugo och förälskade mig i staden eftersom den har hög tolerans för plugghästar, plus att det finns en massa bokhandlare här. Det är det där med universitet - de sprider böcker omkring sig på samma sätt som maskrosor sprider sina frön. Grobarheten är litet lägre, men visst har Uppsala Universitet sitt ursprung i ett frö från Paris.

När jag nu börjat tala om universitetet kommer jag inte ifrån Linné. Han föddes i Småland, och var professor här i många år. Trots att jag odlar har jag ingen större relation till honom. Han verkar ha varit en trevlig prick med sinne för grönt. Jag duckade Linnéjubiléet förra året, och har varje år lyckats missa de linnéveckor som staden firar. Däremot tycker jag det är trevligt att ta en picknickkorg och åka på utflykt till Linnés Hammarby.

Min stora trädgårdskärlek här är Botaniska Trädgården med barockträdgården - de ligger på var sin sida om en väg. Barockträdgården är lämplig för picknickar och man ser ofta flera sällskap sitta där. Eftersom det är Uppsala vi talar om är det inte ovanligt att åtminstone ett av dem har lustiga kläder - det kan till exempel vara det lokala Sherlock Holmessällskapet som tagit med sig vevgramofonen och krocketklubborna. Har man tur får man också se ett brudpar ta sina bröllopsfoton under de romantiska träden.

På andra sidan vägen hittar man den renodlade botaniska trädgården (även i barockträdgården sitter är alla växter prydligt märkta med namn, latinska namn och proviniens). Det retar mig att man bygger ett bostadshus mellan den och Uppsala Slott, för det är en plump i miljön - jag hoppas verkligen att det ser bättre ut när det blir klart (och med dagens mode i arkitektur ropar jag Ha! åt min egen förhoppning). Jag håller nog på att bli en gammal surkart...

Nå, Botaniska Trädgården innehåller en stor del av världens växter, odlade efter gällande klassificeringordning. Närmast ingången odlas grönsakerna, så att man bekvämt kan gå runt och beundra alla de olika varianter av kål som finns, och ta sig en titt på de vackra kryddodlingarna. Då och då kostar jag också på mig ett besök in i växthuset och tittar på dess stora diva Victorianäckrosen. Ja, jag tittar på bladen eftersom växten bara blommar på nätterna. Sedan vandrar jag vidare in i grönskan och drömmer om att kunna odla lika stora växter hemma.

Eftersom jag odlar inomhus kan det vara på sin plats att säga något om den svenska inomhusmiljön. Inomhusklimat varierar mellan länder, och det nästan lika mycket som utomhusklimatet. Svenskt inomhusklimat är som regel varmt och torrt - året runt. Den lägenhet jag odlar i håller 22-24¤C vintertid, och eftersom den har solläge ligger sommartemperaturerna på 26-28¤C. Fram till för några år sedan var Sverige ett land där större delen lätt kunde få -20¤C i vintertemperatur, och min teori är att så fort vi fick råd så började vi bygga hus som säkert höll den kylan ute. Däremot vet jag inte varför det blir torrt, men täta hus möglar lätt, så det är kanske en säkerhetsåtgärd.

Allteftersom att jag blivit en mer och mer van parkettodlare har jag börjat välja växter efter klimatet där de ska växa. Min ambition att odla gamla svenska kulturväxter har bytts i ett samlande av tropisk grönska, allting ätbart naturligtvis. Dessutom börjar jag fundera på att skaffa en kolonilott på ett av Uppsalas koloniområden. Jag fruktar visserligen fortfarande den uppländska leran, som är tung att hantera och som samlar sig i stora kokor under skorna, men det vore trevligt med en eller annan rotfrukt ändå...

Plantskalle född

Jag är inte bara parkettodlare, jag gillar bisarra, animerade filmer också. Mycket nöje!

Organisk inomhusodling

Den här killen är litet nervös, men han är väl värd att lyssna på.

Samarbete är modellen!

Råttor! Små elaka bloggdemoner åt upp mitt fina blogginlägg! Ni får en liten film här istället. Sesame Street forever!

Ännu mer groddar...

Asch! Jag blev tvungen att slänga amarantgroddarna också! Uppenbarligen väntar jag för länge, van som jag är vid alfalfa som spränger en halvlitersburk, bara man använder en deciliter frön och sköljer dem ordentligt. Men nu vet jag åtminstone hur pass höga förväntningar jag kan ha, så nu sätter jag en burk quinoa igen och skördar den i tid.

På YouTube finns flera informativa filmer som visar hur man groddar - den här stämmer bäst överens med hur jag brukar göra. Storleken på grodden varierar med fröet. Alfalfagroddarna blir ca fem centimeter långa, vilket betyder att de nästan tiodubblar sin egen volym. Bönorna vi ser på filmen tredubblar sin volym, vilket också quinoa och amarant verkar göra.

Vatten och torka

Nu har hälften av de frön jag sått kommit upp. Tyvärr slarvade jag med ventileringen i odlingsklockan, så där har krukorna möglat. Det är nog inte bra, men jag gör inga drastiska åtgärder. Förra gången fick jag panik och tog av skyddet - varpå alla småplantor dog. Efter att ha tänkt över händelsen tror jag att en kombinerad vatten- och ljusbrist blev deras bane. Jag har tagit ner en skrivbordslampa åt de nya plantorna, och pallat upp odlingsklockan på tändstickor. Låt se hur långt det räcker.

Jordmandeln har återhämtat sig i den ena av de två lådor jag sådde om, och det börjar bli dags att klippa ner den. Gräsklippet tänkte jag torka för att spara som bottentäcke i maskkomposten, men hur gör man det när man inte har tillgång till torkollor? För allt ska gå bra måste gräset hänga luftigt, och som tur är måste jag inte ta hänsyn till innehållet på samma sätt som med örter. (Ni vet väl om att örter ska torkas mörkt för att behålla färg och aktiva ämnen?) Det slog mig att en tvättpåse för fintvätt är luftig och enkel att hänga upp. Den ser kanske inte romantisk ut men jag hänger in den på mitt arbetsrum. Där kommer jag inte att titta på den så ofta (jag sitter nämligen och jobbar i biblioteket...).

Nästa inköp till 'trädgården' blir varken frön eller torkollor. Det blir köttätande växter. Vi har tröttnat ordentligt på blomflugorna.

***

Lista på växter som kommit upp, i kronologisk ordning

• Kyona Mizunakål (under påse) uppk. 080202, efter fyra dagar
  
• Bladamarant 'Calalo Red' (under påse) 080203, efter fem dagar
  
• Basilika 'Genovese' (i odlingsklocka) 080203, efter fem dagar
  
• Buskkrasse 'Alaska' (under påse) 080205, efter sju dagar
  
• Salvia (i odlingsklocka) 080205, efter sju dagar.
  

Mupparnas English Country Garden

Ni kanske kommer ihåg den lilla filmen från en engelsk koloniträdgård som jag postade här för en vecka sedan? Musiken som spelas heter English Country Garden, och man kan fråga sig vad som händer om man släpper lös mupparna på det stycket - närmare bestämt Fozzie Bear och Rowlf...

Patti Moreno bygger en inomhusträdgård

Jag gillar Patti Moreno. Hon tänker på samma sätt som jag gjorde när jag startade mitt parkettodlarprojekt; vi kan inte alla bo på landet och odla vår mat. Hon har hunnit längre än jag på många sätt, och har dessutom en gård att hålla till på, så allt hon säger är inte tillämpbart för oss som odlar i lägenhet. Från hennes fem program om att göra en inomhusträdgård kan man dock lära sig en hel del, så jag lägger in dem här allihop.

Del 1 Bygga inomhusträdgården
Min kommentar: Ja, jag önskar också att jag hade en sån glasveranda, särskilt med den takhöjden. Om någon av er har det så tveka inte! Måtten på den omräknat till meter är ca 2*4. Litet om kulturskillnader och -likheter; "conservatories" dvs. vinterträdgårdar är just nu en populär lyxdetalj hos amerikanska kataloghus, vilket kan vara en orsak till varför man också säljer färdiga "indoor garden sets" som hon talar om. Jag kan också tycka att det är litet kul att hon använder IKEAs GORMhylla :-)



Del 2 Sådd och förvaring
Min kommentar: Lägg märke till proffsgrejen Patti Moreno använder för att rista fåror i jorden med. Det går bra att använda en vanlig penna också, men den är inte dum att använda - om inte annat så för att man slipper jord i sina anteckningar...



Del 3 Utöka odlingsutrymmet och fröleverans
Min kommentar: Attans, hennes hög med fröer är större än min! :-)



Del 4 Återanvända kärl till försådd.
Min kommentar: Patti Moreno säger här att det inte behöver vara dyrt att börja med odling eftersom man kan använda återvunna saker. Jag skulle vilja tillägga att man alltid ska börja billigt. På det viset koncentrerar man sig på vad det är sakerna ska åstadkomma (eftersom man måste lista ut vad som skulle kunna passa) och lär sig en massa om det man ska göra. Dessutom kan det ju vara så att man tröttnar snabbt, och då känns det dumt att ha lagt ut en massa dyra pengar på krukor. Kom ihåg att göra dräneringshål i era behållare - det visar hon inte att hon har gjort här.



Del 5 Vatten och omplantering
Min kommentar: Det här avsnittet fick mig att förstå varför man försår och planterar om (har alltid tyckt att det verkar vara onödigt jobb). Inomhus sparar det en massa plats. Duh! Här får vi också en del viktigt till livs om vatten och om hur ofta man bör plantera nya frön. Det jag verkligen skulle vilja veta är varför hon klipper rotändarna på plantan - någon som vet?

Quinoagroddar!

Quinoagroddarna växte okej, om än i liten mängd. Kanske berodde det på att de blötlades för kort tid, eller så är detta hur mycket det blir. Det ni ser på bilden är resultatet av en deciliter quinoa, och det har väl blivit runt tre deciliter. (Alfalfafrön hade fyllt hela burken.)

Tyvärr tog jag för lång tid på mig att skörda - jag väntade på att groddarna skulle bli kraftiga som just alfalfa. Istället jäste de. Även om syrade grönsaker finns av alla sorter, vågade jag inte mer än nibbla på resultatet. Det smakade gott, så jag kommer att göra en ny omgång. Just nu har jag dock lagt amarantfrön i blöt, allt för omväxlingens skull.

Klockan klämtar för dig

Igår gjorde jag en första sådd av de nya fröna. Nio olika plantor fick två chanser (dvs. två såkrukor) på sig att gro. Eftersom jag gillar tanken på återanvändning hade jag samlat äggskal (tydligen en klassiker enligt Mr Brown Thumb) och tomma toarullar, dessutom svarvade jag hemgjorda krukor av en gammal pappkasse från IKEA. Det sistnämnda var av säkerhetsskäl - just den kassen hade det enda oblekta, ofärgade, stadiga pappret jag hittade. Samtidigt dompterade jag sonen, som ville vara med, och maken, som Var Snäll (tm).

Jag ställde krukorna i gammla plasttråg vi fått hem thaimat i - botten var ojämn, så jag fyllde dem till hälften med lecakulor. Krukorna fylldes med jord och jag funderade på vad jag skulle täcka min försådd med. Förra gången använde jag äggkartonger, och då kunde jag lägga på locken (som är halvgenomskinliga). Men dessa krukor är för höga för detta. Jag beslutade mig för att sätta plastpåsar över - också det en klassiker.

Vänta nu - jag har ju faktiskt en stor glasklocka som gjord för ändamålet. Liknande i plast säljs via webben (bla.) av Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Eftersom min är räddad från Kemikum vid Uppsala Universitet misstänker jag att den snarare stått över något preparat än använts till blommor, men det hindrar ju inte att den också är ett vackert minidrivhus. Jag kunde se den där jag satt, den stod högst upp på en hylla och instoppad i en unikakorg. Våra hyllor är två och en halv meter höga, och jag insåg att det skulle vara omöjligt för mig att balansera ner det tunga lasset samtidigt som jag stod på en pall.

Påsar fick det bli. Lycklig över detta beslut fortsatte jag sådden när det plötsligt slog mig; jag har ju ett alldeles utmärkt minidrivhus! Varför sitter jag och kladdar med matlådor för? Duh!

Sen kom jag på att jag inte minns var detta drivhus är, och nu ville jag verkligen få fröna i jorden så jag struntade i att fundera vidare. Vilket jag kanske borde ha gjort, för när jag skulle dra påsar över trågen visade det sig att även de största vi hade hemma var för små. Jag shanghaiade maken till att ta ner glasklockan.
"Varför inte ställa lådorna i minidrivhuset?" frågade han.
"Det står förmodligen under trappen," svarade jag.

Han gick och tittade på den vägg av prylar som tornar upp sig bakom dörren till utrymmet under trappen. Av någon anledning har en massa grejer lyckats samla sig ivägen där - trots att vi organiserade så fint för bara tre månader sedan. Trappskrubbar måste vara selektiva svarta hål som sväljer nästan användbara saker och lämnar människor ifred så att man inte anar något. Om vi någonsin städar ut det där stället kommer vi att hitta Harry Potter längst in.

Maken hämtade ner glasklockan och mina värsta farhågor besannades; den var precis för liten för att svälja alla tre trågen. Ett tag lekte jag med tanken på att kapa hörnen på dem, sedan gjorde jag vad de flesta skulle ha gjort; jag ställde två av trågen i klockan och skarvade ihop två femliterspåsar till ett överdrag till den tredje. Så här ser det ut nu:



Det jag sått i krukorna är

• Citronmeliss
  
• Basilika 'Genovese'
  
• Sockerplanta
  
• Salvia
  
• Gräslök
  
• Buskkrasse 'Alaska'
  
• Kyona Mizunakål
  
• Bladamarant 'Calalo Red'
  

Dokumentationen gjorde jag på ett gammalt fönsterkuvert, vilket har den fördelen att jag har en nära plats att förvara kopior av plantornas katalogposter. För att kunna skilja trågen åt har jag döpt dem till Agnes, Cecilia och Katarina. Namntemat är kvinnliga helgon, om ni undrar.

OOooOOooOOh! De har kommit!

Till mina rss-prenumeranter; jag har kortat ned flödet för att skydda mig mot innehållsstöld. Beklagar omaket.

Min fröleverans från Impecta knölades just in genom brevlådan. Fjorton vackra fröpåsar plus en bonuspåse som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det är lagen om alltings jäklighet att när man får en bonuspåse med frö så får man alltid den man inte behöver. Nå, jag beställde ju en lång rad användbara fröer också; efter en lång vinter och en djup svacka av ointresse (utan tvekan påbättrad av två anfall vinterkräksjuka) måste jag i stort sett rekonstruera mina odlingar. Det enda som lever är citronmelissen och jordmandlarna. Här är listan

Storbladig basilika "Genovese" (Ocimum basilicum)
-Basilika smakar gott och går att använda mot vita flygare - varför tveka?

Citronmeliss (Melissa officinalis)
-Bra till te, ser vacker ut i fönstret och bra som tårtdekoration.

Gräslök (Allium schoenoprasum)
-Piggar upp potatismos och gräddfil till matjessillen, plus att den gör sig som dekoration och krydda i sallader.

Källfräne, mer känd som Vattenkrasse (rorippa nasturtium akvatikum)
-Planerar att använda den i vår första akvakultur. Trevlig som smörgåspålägg, krydda till stek och i sallader

Kyona Mizunakål (Brassica rapa var. japonica)
-Vad vore mänskligheten utan sina kålväxter? Enligt katalogen är den här snabbväxande, lättodlad och utan speciella anspråk. Den har också "mjuk, perfekt kålsmak", så jag vill se om den passar som ingrediens i en sallad.

Salvia (Salvia officinalis)
-Trevlig krydda till fläsk. Jag har inte riktigt lärt mig att hantera den än, men den är lättodlad så jag gör ett till försök. Dessutom lär salviate vara bra mot förkylning.

Buskkrasse 'Alaska' (Tropaeolum majus nanum)
-Ni kanske minns att jag tyckte att krassesorten 'Alaska Scarlet' hade goda blad? Nu får vi se om detta gäller för den här också. Om inte annat blir det trevligt med gula blommor till de röda.

Broccoli 'Calabrese Green Sprouting' (Brassica oleracea L. ssp. botrytis var. cymosa)
-Enligt katalogen är den utmärkt till groddning, på annat håll har jag lärt att den passar bäst som krydda i en groddblandning. Så får det nog bli också eftersom det bara ligger 200 frön i påsen. (Detta är litet om man ska grodda.)

Morot 'Paris Market' (Daucus carota L.)
-En morot som bildar klotrunda små rötter. Kunde inte motstå den.

Bladamarant 'Calalo Red' (Amarantus tricolor (A. gangeticus))
-Jag köpte den mest som dekoration. Enligt bilden i katalogen har den ljusgröna blad med rosalila partier längs nerverna på undersidan. Hoppas den smakar gott också - den är i alla fall rik på A-vitamin

Algersallat 'Tiara' (Fedia cornucopiae)
-Kuvert eller blomstersallad. Enligt katalogen kan man odla den inomhus året om, och det antyds också att det är en kul pryl att odla upp individuella sallatskrukor till gästerna på en fest. Det kommer jag nog inte att prova, men allt som ger utfyllnad i en sallad är välkommet.

Malabarspenat / Land Kelp (Basella alba)
-Odlas varmt i stora krukor och kräver stöd - äntligen ett ställe att göra av alla raketpinnar vi plockade på Nyårsdagen! Lär ska ha mild smak och användas som spenat (surprise!).

Sockerplanta (Stevia rebaudiana)
-Den här växten fungerar precis som aspartam; en liten bladspets smakar lika sött som en hel sockerbit. Eftersom jag har en svärfar och svåger som är diabetiker är den här extra intressant, hoppas att jag kan dra upp så friska plantor att jag kan ge dem varsin kruka.

Jordmandel (Cyperus esculentus)
-Ja, jag har redan två odlingar, men jag vill ha mer för att kunna skörda tillräckligt med jordknölar. Dessutom har jag funnite ett användningsområde för själva gräset - det kommer att bli underlag när jag startar om maskkomposten.

RainGel [vattenhållande kristaller]
-Jag funderar på att ta fram mina terracottakrukor igen, men eftersom jag fortfarande är usel på att vattna i tid hoppas jag att det här ska hjälpa upp saken. Kruxet är att jag inte vet om kristallerna tål 200¤ hetta (vilket är vad jag steriliserar min jord med), så jag måste forska litet mer innan jag vågar blanda dem i jorden.

För övrigt har quinoagrynen redan börjat gro, jag hoppas att de ska smaka gott också!