Då har jag skolat om vårens första frösådd. Krassen var på väg att hoppa ur sina papprör och begära rösträtt, medan en del andra frön inte ens tittat upp över jordytan. De flesta plantor som stått i glasklockan var mögliga och idag insåg jag att jag borde ha tagit av den en stund varje dag för att vädra. Duh! Det visste jag ju redan! Varför kunde inte den gamla kunskapen ha kommit upp till ytan tidigare? Nå, jag får använda den nästa gång jag sår frön - vilket torde bli imorgon.
Som ni ser har jag planterat den här omgången i terracottakrukor. Orsaken är att jag vill ha litet mer luft kring rötterna på mina plantor. Jag kommer att få springa runt och vattna som bara den, men jag tröttnade på att hitta rutten jord närmast lecalagret i mina självvattnande krukor. Dessutom ser det fint ut, vilket är ett avgjort plus när man odlar inomhus. Jag är extra stolt över de klätterställningar jag har gjort åt krassen - den charmiga svartbrända looken som man kan ana kommer sig av att jag använt styrpinnarna från nyårsraketer. Med litet tur blir jag en trendsetter, och då kommer Panduro att börja sälja färdigbrända raketpinnar i tiopack till hobbyfolket... :-)
Eftersom det är fredag avslutar jag den här posten med en liten film. Den har egentligen ingenting alls med trädgård att göra. Jag tyckte att den passade eftersom jag har fått en komplimang för att jag bloggar både på svenska och engelska. Mycket nöje!
2 comments:
Oj vad snabb du är, jag har bara sått en enda frösort än så länge. Och ställningarna var tjusiga, men ajg ser inget svartbränt på bilden. Men luktar inte raketpinnar ganska illa? Jag och min syster brukade samla raketer när vi var små och våra händer luktade apa i flera dagar efteråt.
De här pinnarna är ganska fräscha - men så har de stått i en och en halv månad och 'doftat av' sig också. Har inte tänkt på någon odör i övrigt heller. Kan bero på att jag gillar doften av krut :-)
Post a Comment