Tropikerna, elefantöron och oxalsyra

Jag funderar på att döpa dem till Seymore 1 och Seymore 2, mina två plantor av malabarspenat. Har ni sett brutalare hjärtblad någon gång? När Impecta skrev att de skulle odlas i stora krukor skämtade de inte, jag kommer att få plantera om de här, trots att de står i krukor som är 14 cm höga.

Malabarspenaten hör till de växter jag börjat odla sedan jag tänkt över mitt inomhusklimat. Den vanligaste temperaturen inomhus i de hus jag bott i har alltid varit kring 20¤, och ofta närmare 24¤ än 18¤, även om vi har stängt av alla elementen. Av någon anledning bor vi ofta högt upp i hus och blir uppvärmda av lägenheterna under. Där vi bor nu har vi dessutom massor med söderfönster, så mellan klockan tio och klockan två på eftermiddagen vandrar temperaturen upp runt 26¤.

Låter detta som svenskt utomhusklimat? Knappast, snarare lever vi i tropikerna inomhus. Så varför inte prova tropiska växter? Malabarspenaten (Basella alba) plockade jag ut på namnet. Måhända är jag usel på geografi, men jag har för mig att Malabar ligger någonstans där det är varmt (en sökning på Wikipedia avslöjar att det är en kuststräcka på södra Indiens västsida). Jag är riktigt spänd på att se hur experimentet utfaller - än ser den ut att trivas.

Nästa växt kommer att bli elefantöra eller taro (Colocasia esculenta). Den hittade jag på ett lika okomplicerat sätt - det nämns i Lord Nelsons senaste frökatalog att den odlas som nyttoväxt i tropikerna. Den ser ut som en variant av monstera och jag skulle inte bli förvånad om den odlats som krukväxt tidigare här i Sverige.

Men man man måste sköta sina efterforskningar när man plockar utrikiska växter på det här sättet. Det finns växter som är giftiga råa och som bara går att äta efter speciell hantering. Tänk på murklor som växer här i Sverige, och som måste förvällas eller torkas innan man kan äta dem. Det mest flagranta exemplet är jams som innehåller dödliga mängder blåsyra i rått tillstånd, och som måste hanteras på rätt sätt (det räcker inte bara med tillagning, utan man måste torka, banka och laka ur i flera dagar). Jag får hjärtsnörp varenda gång jag hittar jamsrötter i grönsaksdisken, för de säljs genomgående utan upplysning om att de måste tillagas innan de äts. Det sägs att det är en sort som innehåller låga mängder gift, men den är ju fortfarande inte bra att äta rå för det.

Elefantöra är ett bra exempel på växt som man måste veta litet om innan man sätter den i jorden. Den innehåller nämligen så höga mängder oxalsyra att den är giftig innan tillagning. Oxalsyra finns också i rabarber, ängsyra och spenat, så det är inget okänt ämne för våra breddgrader, och alla som ätit rabarberpaj vet att man överlever. Jag misstänker därför att taro inte är svår att hantera, men jag kommer läsa på mer innan jag beställer hem frön.

Och hur går det med mina byggprojekt? Jo, långsamt framåt. Idag tog jag fram vår ihopfällbara arbetsbänk och sågade till en bottenplatta. Men det tog sin tid eftersom jag var tvungen att plocka fram bänken från sitt gömställe under trappen. Kan ni se den? Den är längst in...



[Red. 090310] Jag har fått en anonym kommentar om att jag förväxlar jams och kassava. Det stämmer, men både jams och cassava är giftiga - det gäller även rötterna. Skillnaden är att det finns cassavasorter som är "söta" dvs. innehåller så litet gift att roten går att äta rå. Torka kan dock göra även söta sorter bittra.

Jag vill påminna om kommentarsreglerna för bloggen; man måste ha åtminstone ett namn, och gärna en länk till en egen hemsida eller blogg. Helt anonyma kommentarer publiceras inte.]