Thursday, February 28, 2008

Tropikerna, elefantöron och oxalsyra


Jag funderar på att döpa dem till Seymore 1 och Seymore 2, mina två plantor av malabarspenat. Har ni sett brutalare hjärtblad någon gång? När Impecta skrev att de skulle odlas i stora krukor skämtade de inte, jag kommer att få plantera om de här, trots att de står i krukor som är 14 cm höga.

Malabarspenaten hör till de växter jag börjat odla sedan jag tänkt över mitt inomhusklimat. Den vanligaste temperaturen inomhus i de hus jag bott i har alltid varit kring 20¤, och ofta närmare 24¤ än 18¤, även om vi har stängt av alla elementen. Av någon anledning bor vi ofta högt upp i hus och blir uppvärmda av lägenheterna under. Där vi bor nu har vi dessutom massor med söderfönster, så mellan klockan tio och klockan två på eftermiddagen vandrar temperaturen upp runt 26¤.

Låter detta som svenskt utomhusklimat? Knappast, snarare lever vi i tropikerna inomhus. Så varför inte prova tropiska växter? Malabarspenaten (Basella alba) plockade jag ut på namnet. Måhända är jag usel på geografi, men jag har för mig att Malabar ligger någonstans där det är varmt (en sökning på Wikipedia avslöjar att det är en kuststräcka på södra Indiens västsida). Jag är riktigt spänd på att se hur experimentet utfaller - än ser den ut att trivas.

Nästa växt kommer att bli elefantöra eller taro (Colocasia esculenta). Den hittade jag på ett lika okomplicerat sätt - det nämns i Lord Nelsons senaste frökatalog att den odlas som nyttoväxt i tropikerna. Den ser ut som en variant av monstera och jag skulle inte bli förvånad om den odlats som krukväxt tidigare här i Sverige.

Men man man måste sköta sina efterforskningar när man plockar utrikiska växter på det här sättet. Det finns växter som är giftiga råa och som bara går att äta efter speciell hantering. Tänk på murklor som växer här i Sverige, och som måste förvällas eller torkas innan man kan äta dem. Det mest flagranta exemplet är jams som innehåller dödliga mängder blåsyra i rått tillstånd, och som måste hanteras på rätt sätt (det räcker inte bara med tillagning, utan man måste torka, banka och laka ur i flera dagar). Jag får hjärtsnörp varenda gång jag hittar jamsrötter i grönsaksdisken, för de säljs genomgående utan upplysning om att de måste tillagas innan de äts. Det sägs att det är en sort som innehåller låga mängder gift, men den är ju fortfarande inte bra att äta rå för det.

Elefantöra är ett bra exempel på växt som man måste veta litet om innan man sätter den i jorden. Den innehåller nämligen så höga mängder oxalsyra att den är giftig innan tillagning. Oxalsyra finns också i rabarber, ängsyra och spenat, så det är inget okänt ämne för våra breddgrader, och alla som ätit rabarberpaj vet att man överlever. Jag misstänker därför att taro inte är svår att hantera, men jag kommer läsa på mer innan jag beställer hem frön.

Och hur går det med mina byggprojekt? Jo, långsamt framåt. Idag tog jag fram vår ihopfällbara arbetsbänk och sågade till en bottenplatta. Men det tog sin tid eftersom jag var tvungen att plocka fram bänken från sitt gömställe under trappen. Kan ni se den? Den är längst in...



[Red. 090310] Jag har fått en anonym kommentar om att jag förväxlar jams och kassava. Det stämmer, men både jams och cassava är giftiga - det gäller även rötterna. Skillnaden är att det finns cassavasorter som är "söta" dvs. innehåller så litet gift att roten går att äta rå. Torka kan dock göra även söta sorter bittra.

Jag vill påminna om kommentarsreglerna för bloggen; man måste ha åtminstone ett namn, och gärna en länk till en egen hemsida eller blogg. Helt anonyma kommentarer publiceras inte.]

4 comments:

Stellan said...

Okej,det var jag som gick och var anonym. Blogger kopplar ihop mig med en ytterst gammal och skröpplig blogg jag hade förut. Valet blev anonym.

Iallafall, eftersom det inte står på wikipedias hemsida att Yams är gifitga i samma utsträckning som cassavan där större delen av de odlade sorterna är giftiga, så letade jag via google fram en sida.

"Some kinds of yams are poisonous and must be prepared very carefully. Normally these varieties are not eaten or sold in the market as food."

http://www.fao.org/wairdocs/x5425e/x5425e0e.htm

Anledningen till att jag är petig beror på att både Cassava och Yams är viktiga källor till stärkelse i de tropiska delarna av världen. Skördarna blir riktigt stora tydligen.

Rosengeranium said...

Hej! Välkommen! Kul att se din blogg; jag gillade verkligen dr Strangeloaf!

Jodå, de är storfavoriter båda två - tyvärr förekommer det ibland förgiftningsfall under torkperioder då rötterna blir koncentrerade av bristen på vatten och sorter som vanligtvis varit ofarliga plötsligt innehåller dödliga mängder gift. Kommer inte ihåg om det var kassava eller jams som låg bakom det senaste fallet jag läste om - torde ha varit kassava eftersom den har söta sorter.

Det finns också andra orsaker till att förgiftningsfall sker; kunskapen om hur man hanterar roten har försvunnit fläckvis i Afrika, och när folk i hungertider ger sig på att äta rötterna kan de både välja fel sort och tillaga den fel.

När man väl lärt sig hantera jams och kassava är det svåröverträffade grödor, ett sorts rötternas Särimner; innehåller mycket mat och mättar bättre än potatis (som ligger högt på mättnadsindex). De går också att lämna i jorden för förvaring, även om det inte är det mest ekonomiska sättet att lagra dem. Är dock inte lämpade för parkettodling - de blir för stora, inte ens IKEAs största plastback är djup nog för dem. (Annars skulle jag nog försöka.)

Stellan said...

En sak man kan göra med kassava (eller andra stärkelserika knölar) är fufu!

http://www.youtube.com/watch?v=lcbpWaiv9ZM

http://www.youtube.com/watch?v=RSiK2Ex72CQ

Har du provat Winged bean/vingbönan? Den är ju som ett skafferi!

http://en.wikipedia.org/wiki/Winged_bean

Rosengeranium said...

Jag är svårartat sugen på att skaffa fufupulver (som lär ska finnas).

Jag har inte provat vingböna än, det blir nog i nästa laddning från Impecta eftersom jag ser att deras variant är lågväxande.